Bakgrund och problem: I Sverige köper varje person cirka 12,5 kilo kläder årligen, varav cirka 8 kilo slängs. Idag tillverkas en stor mängd kläder av dålig kvalité som dessutom inte håller särskilt länge. Modebranschen genomsyras av linjär ekonomi som inte tar hänsyn till att materialanvändning görs utifrån ett hållbart sätt. Branschen anses även vara den näst mest destruktiva industrin. De flesta klädföretag har särskilda sektioner på sina hemsidor där läsare har möjlighet att ta del av företagens hållbarhetsarbeten, hållbarhetsrapporter etc. Det vi frågar oss är om de beskrivna strategierna och anvisningar om hållbarhet faktiskt motsvarar det dagliga arbetet som utförs. Syfte: Syftet med den här uppsatsen är att få en djupare förståelse av hur klädbutiker arbetar med hållbarhet. Vi vill undersöka hur klädbutiker följer uttalade hållbarhetsstrategier. Metod: I den här studien har vi använt oss av en abduktiv metod med en kvalitativ ansats. Vi har samlat in teoretiskt material som sedan sorterades och bearbetades. Därefter tog vi kontakt med klädbutiker, läste på om deras miljö- och hållbarhetsarbete och genomförde intervjuer med dem. Det empiriska materialet vi fick fram var till hjälp för att avslutningsvis kunna komplettera den teoretiska referensramen. Slutsats: De största miljö- och hållbarhetsinsatserna som enskilda butikerna vidtar är återvinning och återanvändning av kläder. Samtliga butiker arbetar även med allmänna miljövänliga handlingar som att källsortera samt vara sparsam med användning av resurser. För att det dagliga arbetet ska kunna ligga i linje med uttalade hållbarhetsstrategier gör enskilda butiker insatser i den mån som är möjligt för dem. Det är insatser som att ta betalt för påsar, sortering, ansvarsfull resurshantering, återvinning. De insatserna bestäms och är influerade av ledningen och det är butikschefens uppgift att se till att det förverkligas.

Syfte: Syftet med uppsatsen är att ta reda på hur statligt ägda företag arbetar med hållbarhetsfrågor och hur dessa förhåller sig till affärsverksamheten.  Metod: Vi har i denna uppsats använt oss av en kvalitativ undersökningsstrategi. Vi har vidare genomfört kvalitativa intervjuer där vi har använt oss av en intervjuguide  innehållande fyra ämnesområden som knyter an till uppsatsens frågeställning. Ämnesområdena är företagets mål, tillvägagångssätt och strategier, GRI:s ramverk samt hållbarhetsredovisningens effekter och framtidsutsikter. Empiri: Vi har samlat in vår empiri genom telefonintervjuer och intervjuer på plats hos de deltagande företagen i studien. De deltagande företagen i denna studie är Vattenfall, Teracom, SAS, Samhall, TeliaSonera, Green Cargo och PostNord där vi har träffat ansvariga inom hållbarhetsområden på respektive företag. Slutsats: Samtliga företag i studien har antingen påbörjat eller strävar efter att integrera hållbarhetsfrågorna i affärsverksamheten, vilket de anser är den enda vägen att gå. Det finns däremot skillnader på hur långt de olika företagen kommit med denna integration. Vi anser att om ett företag ska lyckas med detta så krävs tydliga mål och strategier. / Purpose: The purpose of this study is to find out of how state-owned companies work with sustainability issues and how they relate to business Methods: We have used a qualitative research approach. We have also conducted qualitative interviews where we have used an interview guide containing for subject areas,    which are linked to the question of the study. The subjects are the goals for the company, practice and strategies, GRI´s framework and the effects and prospects of sustainability reporting Empirics: We have collected our empirical data through both telephone interviews and on-site interviews with the participating companies in the study. Participating companies in the study are Vattenfall, SAS, Samhall, TeliaSonera, Green Cargo and PostNord where we have met managers in sustainability from each company. Conclusion: All companies in the study have either started or strive to integrate sustainability into business operations, which they believe is the future way to go. However, there are differences in how far the different companies have come with this integration. We believe that if a company is to succeed in this, there must be clear goals and strategies.

Denna uppsats undersöker hur hållbarhetsbegreppet operationaliseras inom svensk planering. Hållbarhetsbegreppet är idag frekvent använt inom den fysiska planeringen genom olika policy- och visionsdokument. Samtidigt är hållbarhet ett diffust och komplext begrepp som saknar en entydig definition och definieras olika från person till person och organisation till organisation. Hur ska då kommuner förhålla sig till och använda hållbarhetsbegreppet i vägledande och styrande dokument? För att möjliggöra en undersökning av de komplexa sammanhang som omger hållbarhetsbegreppet bygger denna studie på en fallstudie av Stockholms stad där kommunala strategiska plandokument har undersökts för att se hur hållbarhetsbegreppet används. Detta genomfördes genom att dokumenten analyserades utifrån faktorer och indikatorer som identifierades ur studiens teoretiska ramverk. De faktorer dokumenten analyserades utifrån fokuserade huvudsakligen på hur hållbarhetsbegreppet operationaliserades genom dokumentet. Detta innebär hur begreppet definieras, vilka visioner och målformuleringar som presenteras, vilka utmaningar som presenteras, hur hållbarhet ska uppnås, genom vilka strategier och åtgärder samt hur dessa motiveras. Resultatet visade att hållbarhetsbegreppet är ett svårt begrepp att hantera men att det inom Stockholms stad har gjorts försök till att etablera en konsekvent operationalisering av hållbarhetsbegreppet men att detta i praktiken har fallerat. Detta visar sig genom en problematik i att översätta övergripande hållbarhetsvisioner till konkreta och applicerbara åtgärder. Detta på grund av begreppets komplexa karaktär samt att det har använts inkonsekvent mellan de olika dokumenten som analyserats. Det gick även att utläsa tendenser till att Stockholms stad använder hållbarhetsbegreppets diffusa karaktär för att förankra önskvärda planeringsprinciper. Detta då det föreslås åtgärder med hållbarhetsplanering som motivering utan att en tydlig förankring presenteras.

During the past decade policies and strategies for social sustainability have been developed in order to draw attention to the issue of redistribution of resources in the city and the creation of environments for everyone, and to “enhance social sustainability” is a common policy objective in contemporary Swedish urban planning. It is, however, not clear or predictable what social strategies actually deliver in terms of tangible results. On the one hand, the introduction of the concept has encouraged a debate around equality and democracy in urban areas. On the other hand, in a context of an entrepreneurially oriented urban development, the concept seems to legitimise actions “in the name of sustainability”, that do not necessarily have any redistributive effects. The aim of this project has been to explore how social sustainability as a policy objective is framed and realised in contemporary Swedish municipal urban planning, and what difficulties might occur in the implementation of social strategies. The purpose has been answered through the following research questions: How is the concept of social sustainability incorporated and operationalised within the sphere of urban planning and city administration? What kind of obstacles and goal conflicts that obstruct implementation do the actors involved experience? In order to carry out the aim and answer the research questions a case study has been realised in the municipality of Huddinge. Two different qualitative methods have been used. Analysis of policy documents has demonstrated how the concept of social sustainability is defined in the municipality and what goals and strategies are set up in order to reach there. Semi-structured interviews with planning actors in the municipal organisation have created an understanding of how the public servants handle the issue in their everyday practice and what kind of obstacles they encounter. The theoretical framework consists of two components. Theoretical reasoning around the concept of social sustainability sheds light on what possibilities as well as contradictive and conflictual aspects the concept entails. The approach of Actor Network Theory has allowed an understanding of the municipal organisation as an assemblage of different human and non-human actors involved in the task of making Huddinge socially sustainable. Furthermore, it has encouraged an open-ended inquiry emerging from the interviewees' own perspectives, preventing an understanding limited to explanations anticipated beforehand. The most important results show that the social sustainability work in Huddinge consists of ambitious objectives but that the efforts are performed in a loosely connected network of heterogeneous actors where the work is rather fragmented and many efforts are dependent on individuals. Artefacts in terms of, for example, check-lists play an important role in order to allow all planners to function as agents of change. Implementation difficulties has shown to be wider than usually indicated, and are mainly related to lack of political prioritisation among objectives, lack of routines and knowledge, preconceptions and lack of representation among planners, lack of possibilities to influence market conditions as well as the prioritisation of economic aspects over social issues. In order to facilitate implementation a number of suggestions are being made, including the promotion of a political debate around social objectives and the meaning of social sustainability, to increase resources for the development of routines and an increased knowledge base in order to stabilise the network, and to find means to limit the influence of private actors. It is also concluded that social sustainability has to be prioritised and that goal conflicts with the economic dimension has to be handled in order to produce substantial change. / Under det senaste decenniet har strategier för social hållbarhet utvecklats för att uppmärksamma frågan om urban resursfördelning och skapandet av miljöer för alla, och att ”stärka social hållbarhet” är ett vanligt policymål i dagens svenska stadsplanering. Det är dock inte varken självklart eller förutsägbart vad sociala strategier faktiskt leder till för konkreta resultat. Å ena sidan har introducerande av begreppet social hållbarhet uppmuntrat till debatt kring jämlikhets- och demokratifrågor. Å andra sidan, i en kontext av en entreprenöriellt orienterad stadsutveckling, verkar begreppet kunna legitimera åtgärder ”i hållbarhetens namn”, som inte har någon egentlig omfördelande effekt. Syftet med studien har varit att utforska hur social hållbarhet som ett policymål inramas och förverkligas i nutida svensk stadsplanering, samt vilka svårigheter som kan uppstå i implementeringen av sociala strategier. Syftet har besvarats genom följande forskningsfrågor: Hur är begreppet social hållbarhet införlivat och operationaliserat inom området stadsplanering och kommunal förvaltning? Vilka svårigheter och målkonflikter som försvårar implementering upplevs av involverade aktörer? En fallstudie i Huddinge kommun har utförts för att uppfylla syftet och svara på forskningsfrågorna. Två olika kvalitativa metoder har använts. Analys av policydokument har visat hur konceptet social hållbarhet definieras i kommunen samt vilka mål och strategier som har satts upp för att nå dit. Semistrukturerade intervjuer har skapat en förståelse för hur tjänstepersonerna i den kommunala organisationen hanterar frågan i deras vardagspraktik och vilka typer av svårigheter de upplever. Studiens teoretiska ramverk består av två delar. Ett teoretiskt resonemang kring begreppet social hållbarhet tydliggör vilka möjligheter samt vilka motsägelsefulla och konfliktuella aspekter begreppet bär på. Angreppssättet aktör-nätverksteori har möjliggjort en förståelse av den kommunala organisationen som en samling av olika mänskliga och icke-mänskliga aktörer involverade i uppgiften att göra Huddinge socialt hållbart. Dessutom har det uppmuntrat en förutsättningslös undersökning utifrån intervjupersonernas egna perspektiv, vilket har förhindrat en förståelse begränsad till på förhand antagna förklaringar. De viktigaste resultaten visar att arbetet för social hållbarhet i Huddinge består av ambitiösa målsättningar, men att ansträngningar utförs i ett löst sammansatt nätverk av heterogena aktörer där arbetet är relativt splittrat och många insatser är individberoende. Artefakter i form av exempelvis checklistor spelar en betydande roll i att tillåta alla planerare att fungera som förändringsagenter. Implementeringssvårigheter har visat sig vara bredare än vad som vanligtvis föreslås, och beror främst på brist på politisk prioritering bland målsättningar, brist på rutiner och kunskap, fördomar och brist på representation i planerarkåren, brist på verktyg att påverka marknadsvillkor samt prioritering av ekonomiska aspekter framför sociala frågor. Ett antal förslag för att underlätta implementering ges, vilka innefattar att stimulera en politisk debatt runt sociala målsättningar och betydelsen av begreppet social hållbarhet, att satsa ökade resurser på att utveckla rutiner och en utökad kunskapsbas med syftet att stabilisera nätverket, samt att hitta sätt att begränsa privata aktörers inflytande. Slutsatsen har även dragits att social hållbarhet måste prioriteras samt att målkonflikter med den ekonomiska dimensionen behöver hanteras för att någon betydande förändring ska kunna ske.

Flertalet tidigare studier inriktar sig på vilka bakomliggande faktorer och motiv som påverkar upprättandet av ett ESG-betyg. Det är sedan tidigare konstaterat att faktorer som land, bransch och lönsamhet kan påverka graden av hållbarhetsrapportering. För att bidra ytterligare till detta resonemang väljer studien att kategorisera fyra variabler som tänkbara hållbarhetsstrategier. Tidigare forskning styrker resonemanget att företag väljer att CSR-redovisa baserat på fler faktorer än miljömedvetenhet. Syftet med denna studie är att undersöka hållbarhetsstrategiers potentiella implementering efter miljökontroverser samt dess effekter på ESG-betygets miljödimension. / Most previous studies focus on the underlying factors and motives that influence the establishment of an ESG score. It has previously been established that factors such as country, industry and profitability can affect the degree of sustainability reporting. To further contribute to this reasoning, the study chooses to categorize four variables as possible sustainability strategies. Previous research supports the reasoning that companies choose to report CSR based on more factors than environmental awareness. The purpose of this study is to investigate the potential implementation of sustainability strategies after environmental controversies and their effects on the environmental dimension of the ESG rating.

An increasing number of companies are creating and implementing sustainability strategies that extend beyond their own organization and consider both their customers' and suppliers' emissions in order to achieve carbon emissions targets throughout the supply chain. By comparing the sustainability strategies of 6 case companies with historical procurement data, this study investigates the difference between operational activity and the formulation of strategies. Furthermore, the underlying reasons of this discrepancy are mapped out through surveys and interviews with the case companies. The study finds a generally weak link between the strategies and actual ways of working, which primarily revolves around economic aspects. Among possible explanations for this discrepancy, the lack of a common standard for the acquisition and quantification of sustainability information, a lack of dynamic evaluation of suppliers based on transport distances, and a lack of a combination of technical knowledge and sustainability knowledge are identified as key factors. The report concludes that there is a need for common standards and systems for evaluating and quantifying sustainability in transport procurement for the sustainability strategies to be incorporated. / Allt fler företag skapar och implementerar hållbarhetsstrategier som sträcker sig utanför den egna organisationen och beaktar både deras kunder och leverantörers utsläpp för att uppnå mål om koldioxidutsläpp i hela försörjningskedjan. Genom att jämföra 6 fallföretags hållbarhetsstrategier med historiska upphandlingsdata undersöker detta arbete skillnaden mellan operativ verksamhet och strategiernas formulering. Vidare kartläggs bakomliggande orsaker till denna skillnad genom enkäter och intervjuer med fallföretagen. Arbetet finner en generellt svag koppling mellan strategierna och faktiska arbetssätt som främst kretsar kring ekonomiska aspekter. Bland möjliga förklaringar till denna diskrepans identifieras avsaknaden av en gemensam standard för inhämtning och kvantifiering av hållbarhetsinformation, en brist i dynamisk värdering av leverantörer utifrån transportsträckor samt en brist på kombinationen av teknisk kunskap och hållbarhetskunskap som viktiga faktorer. Rapporten konkluderar att det finns ett behov av gemensamma standarder och system för utvärdering och kvantifiering av hållbarhet i transportupphandlingar för att hållbarhetsstrategierna skall införlivas.

Modeindustrin är en betydande del av människors vardag och självuttryck, men den har också en stor inverkan på miljön och naturresurser. Snabbmode och lyxmode har olika affärsmodeller och påverkar miljön på olika sätt. Snabbmode är känt för att ha höga volymer, låga kostnader och korta produktionscykler, vilket ökar dess miljöavtryck. Å andra sidan betonar lyxmode exklusivitet, kvalitet och status, men även det har miljökonsekvenser. Syftet med studien är därmed att identifiera snabb- och lyxmodesektorernas hållbarhetsstrategier och jämföra likheter och skillnader mellan arbetssätten. Detta besvarades genom en granskning av hållbarhetsrapporter från fyra koncerner och ett företag i respektive sektor. En utvecklad version av Seuring och Müllers (2008) Sustainable Supply Chain Management (SSCM)-ramverk kopplad till FNs globala mål för hållbar utveckling utgjorde studiens teoretiska perspektiv. SSCM erbjuder en struktur för att identifiera hållbarhetsstrategier som riktas mot klimatrelaterade utmaningar, medan FN:s mål sätter en gemensam agenda för miljömässig hållbarhet. Resultatet visar flera hållbarhetsstrategier samt likheter och skillnader mellan arbetssätten. Diskussionen presenterar och ställer dessa mot varandra. Slutsatsen är att både snabb- och lyxmodesektorerna implementerar flera hållbarhetsstrategier, men prioriterar dem olika i följd av sina åtskilda affärsmodeller. Studien bidrar med en förståelse för den europeiska modeindustrins hållbarhetsarbete och vilka strategier och prioriteringar respektive sektor åtar. Eftersom denna studie är avgränsad till miljömässig hållbarhet, bör vidare forskning undersöka de sociala och ekonomiska dimensionerna för att bredda förståelsen för sektorernas hållbarhetsarbete. / The fashion industry is a significant part of people's daily lives and self-expression, but it also has a substantial impact on the environment and resources. Fast fashion and luxury fashion have different business models and affect the environment in various ways. Fast fashion is known for high volumes, low costs, and short production cycles, which increase its environmental footprint. On the other hand, luxury fashion emphasises exclusivity, quality, and status, but it also has environmental consequences. The purpose of this study is to identify the sustainability strategies of the fast fashion and luxury fashion sectors and compare the similarities and differences between their approaches. This was addressed through a review of sustainability reports from four groups and one company in each sector. An enhanced version of Seuring and Müller's (2008) Sustainable Supply Chain Management (SSCM) framework, connected to the UN's Sustainable Development Goals (SDGs), constituted the study's theoretical perspective. SSCM provides a structure for identifying sustainability strategies that address climate-related challenges, while the UN's goals set a common agenda for environmental sustainability. The results show several sustainability strategies as well as similarities and differences between the approaches. The discussion presents and contrasts these strategies. The conclusion is that both the fast fashion and luxury fashion sectors implement several sustainability strategies, but prioritise them differently due to their distinct business models. The study contributes to an understanding of the European fashion industry's sustainability efforts and the strategies and priorities undertaken by each sector. Since this study is limited to environmental sustainability, further research should investigate the social and economic dimensions to broaden the understanding of the sectors' sustainability efforts.

Studien behandlar köttproducenternas egna åsikter och tankar kring miljömärkningaroch ekologisk produktion. Tidigare studier har främst behandlat konsumenten och dennes attityd gentemot certifieringar och producenterna har befunnit sig i bakgrunden som tysta åskådare. Nu får producenterna kliva fram ur periferin och själva dela sina tankar och åsikter kring varför man väljer, eller inte väljer, att märka sitt kött. Studien är kvalitativ och intervjuerna är semistrukturerade. Producenterna är samtliga belägna i Norrland och producerar lamm, nöt eller griskött. Syftet med studien var att ta reda på hur mindre köttproducenter upplever certifieringsprocessen och hur denna process bedöms i förhållande till att ha en certifierad produktion samt hur producenterna kommunicerar sina hållbarhets åtaganden i ett CSR kontext om man inte använder sig av miljömärkningar. Det visade sig att majoriteten av producenterna hade en generellt negativ inställning till certifieringsprocessen, den ansågs vara för krånglig och kostsam; i vissa fall var det inte ens möjligt att certifiera sin produktion med anledning av det geografiska avståndet. Många såg inte något potentiellt mervärde i att ha en certifierad produktion som CSR-verktyg utan kommunicerade hellre sina hållbarhets åtaganden med kunden direkt. Majoriteten av producenterna hade ett högt hållbarhetsengagemang och åtagande men kommunicerade inte nödvändigtvis detta utåt, och inte med hjälp av miljömärkningar. Beslutet gällande att certifiera sin produktion eller inte hade i stor utsträckning att göra med det geografiska området och de begränsningar detta kunde innebära såväl som kostnad och den generella misstron på mervärde som följd av miljömärkningar. Ämnet är komplext och det finns många slutsatser men generellt gäller det att mindre producenter inte anser sig behöva miljömärka sitt kött då konsumenten i stor utsträckning vet vilka värderingar och hållbarhetsåtaganden den aktuella gården har, de potentiella fördelarna väger inte upp för komplexiteten i processen. Man använder sig främst av direktkommunikation för att förmedla sina åtaganden och därför finns ingen större nödvändighet för en extern märkning. / This study deals with meat producers' own opinions and thoughts regarding eco-labels and organic production. Previous studies have mainly dealt with the consumer and their attitude towards certifications and the producers have been put in the background as silent spectators. Now the producers can step out of the periphery and share their thoughts and opinions about why they choose, or choose not to, label their meat. The study is qualitative and the interviews are semi-structured. The producers are all located in northern Sweden and produce lamb, beef or pork. The purpose of the study was to find out how small meat producers experience the certification process and how this process is assessed in relation to having a certified production and further how producers communicate their sustainability commitments in a CSR context if they do not use eco-labels. It turned out that the majority of producers had a generally negative attitude towards the certification process, it was considered too cumbersome and costly; in some cases it was not even possible to certify their production due to the geographical distance. Many producers did not see any potential added value in having a certified production as a CSR tool, but rather communicated their sustainability commitments with the customer directly. The majority of producers had a high sustainability commitment, but did not necessarily communicate this to the outside world, and not with the help of eco-labels. The decision regarding whether or not to certify the production had a great deal to do with the geographical area and the limitations this could entail as well as cost and the general mistrust in possible added value due to the eco-labels. The subject is complex and there are many possible conclusions, but in general it seems that smaller producers do not consider it necessary to label their meat as the consumer to a large extent knows what values and sustainability commitments the farm in question has. They mainly use direct communication to convey their commitments and therefore sees no need for an external branding in the form of certification. The potential benefits do not outweigh the complexity of the process.

Bakgrund och problem: I och med en ökad oro för miljöfrågor tvingas företag anpassa sig genom att försöka sänka sin negativa miljöpåverkan. Detta kan åstadkommas med hjälp av att företag tar fram och implementerar lämpliga hållbarhetsstrategier. Hållbarhetsarbetet har blivit ett allt viktigare strategiskt verktyg som kan resultera i en konkurrensfördel. Tidigare forskning belyser varför företag arbetar med hållbarhet, däremot finns det få genomförda studier som praktiskt undersöker hur företag tillämpar styrning av det miljömässiga hållbarhetsarbetet. Syfte: Studiens övergripande syfte är att bidra med en ökad förståelse för hur styrning av miljömässigt hållbarhetsarbete utformas och implementeras i praktiken. Detta görs med hjälp av att undersöka hur företag arbetar med miljömässiga hållbarhetsstrategier, mål och prestationsmått genom att fokusera på planering och uppföljning. Vidare ämnar studien analysera hur strategierna, målen och måtten kommuniceras inom företag för att undersöka hur väl dessa genomsyrar samtliga delar i verksamheten. Metod: Studien har tagit ansats i en kvalitativ forskningsmetod och applicerat en mini-flerfallstudie bestående av sex olika företag där den empiriska datainsamlingen utgjorts av semistrukturerade intervjuer. Forskningsansatsen är deduktiv med induktiva inslag. Vidare har intervjuerna genomförts i syfte att skapa en förståelse om hur företag styr sitt miljömässiga hållbarhetsarbete. Slutsats: Det kan konstateras att det inte finns någon tydlig lösning på hur företag ska arbeta med hållbarhetsfrågor. Vidare ses hållbarheten som en långsiktig process vilken blir alltmer integrerad i företagens mer traditionella ekonomistyrsystem snarare än att ses som ett enskilt styrsystem. Ledningens engagemang avgör huruvida de anställda inspireras samt involveras i hållbarhetsarbetet. Den högsta ledningens engagemang avspeglar således hur hållbarhetsarbetet implementeras och spelar därmed en betydande roll i styrningen mot miljömässig hållbarhet. / Background and problem: With an increased concern for environmental issues, companies are forced to adapt by trying to reduce their negative environmental impact. This can be achieved by developing and implementing appropriate sustainability strategies. Sustainability work has become an increasingly important strategic tool that can result in a competitive advantage. Previous research has examined why companies work with sustainability. However, there are few completed studies that practically consider how companies manage their environmental sustainability work. Purpose: The purpose of the study is to contribute with an understanding of how the management of environmental sustainability work is designed and implemented in practice. This is done by examining how companies work with environmental sustainability strategies, objectives and performance measures by focusing on planning and control. The study intends to analyze how the strategies, objectives and measures are communicated within all parts of the organization. Method: The qualitative study has been made by a smaller multiple case study represented by six different companies using semi-structured interviews. The research approach is deductive with inductive elements. Furthermore, the interviews were conducted in order to create an understanding of how companies manage their environmental sustainability work. Conclusion: It can be stated that there is no clear solution on how companies should work with sustainability issues. Furthermore, sustainability is seen as a long-term process which is becoming more integrated into companies' traditional financial management systems rather than being seen as an individual management system. The management's commitment determines whether the employees are inspired and involved in the sustainability work. The top management's commitment reflects how the sustainability work is implemented and plays a significant role in the management towards environmental sustainability.

Today, companies' sustainability work is considered business-critical, and more demands are arising within the area. The requirements are based on environmental factors, where the declining biodiversity and scarce resources make it crucial for companies to find new solutions for both resource efficiency and products. Currently, customers and consumers are putting most pressure on companies, but policies, laws and instruments are also starting to tighten. One industry that is facing major changes and challenges is the food industry, where vegan alternatives are emerging that outcompete the traditional companies. The report examines how food companies in meat and dairy production meet society's sustainability challenges. It studies the companies' sustainability work, what strengths and weaknesses they have, and what their opportunities are considering a long-term survival. In the report, three different categories have been identified, with different attributes and driving forces, to provide guidelines for firms in their future sustainability work. The study shows that many of the traditional companies are not always aware about the vitality of working with a long-term perspective when it comes to sustainability; Thus, missing opportunities to strengthen their competitiveness as well as possible revenue streams and hence miss their chances for long-term survival. Due to the lack of a system perspective and open innovation, companies are working reactively towards the market instead of actively trying to influence it. By working proactively in line with research and daring to work more with open innovation and collaborations, companies instead have an opportunity to steer the market in a favourable direction for both society and for themselves. This way they can also increase the probability of capturing the opportunities that arise and taking advantage of the revenue-generating cascades that are made possible through various collaborations throughout the value chain and outside of it. However, this is based on the companies understanding their role also in systems outside their own value chain, how the environment is affecting them but also how the firms affect the environment themselves. Those firms who have begun to understand the importance of working long-term with sustainability, and thus created more incentives than just financial ones, do not risk prioritize short-term financial gain over their sustainability work. This is believed to benefit the company’s likelihood of dealing with sustainability challenges, since it makes them more self-sufficient, thus increasing their chance to survival long term on the upcoming market. / Idag är företagens hållbarhetsarbete affärskritiskt, och det växer fram allt fler krav och utmaningar från omvärlden som företagen behöver förhålla sig till. Kraven grundar sig ofta i miljömässiga faktorer, där bland annat den minskande biologiska mångfalden och sinande resurser gör det avgörande för företagen att hitta nya lösningar på såväl resurseffektivisering som nya anpassade produkter. I dagsläget är det kunder och konsumenter som hörs mest, men sakta börjar även policys, lagar och styrmedel stramas åt. En bransch som står inför stora förändringar och utmaningar är livsmedelsbranschen, där allt fler veganska alternativ växer fram och börjar utkonkurrerar de traditionella företagen. Genom denna rapport undersöks hur livsmedelsföretag inom kött- och mejeriproduktion egentligen står sig mot samhällets hållbarhetsutmaningar. Här undersöks företagens hållbarhetsarbete, vilka styrkor och svagheter som finns, och vilka möjligheter de har för sin långsiktiga överlevnad.  I rapporten har tre olika kategorier identifierats, med olika attribut och drivkrafter, för att kunna ge riktlinjer för företagen i deras framtida hållbarhetsarbete. Undersökningen visar att många av de traditionella företagen är omedvetna om hur vitalt det är för dem att arbeta långsiktigt med hållbarhet och få det att genomsyra företaget. Därmed missar företagen även sina möjligheter till stärkt konkurrenskraft och nya intäktsströmmar, vilket i slutändan innebär att de också missar sina chanser till långsiktig överlevnad. På grund av ett bristande systemperspektiv och öppen innovation, arbetar företagen även reaktivt mot marknaden istället för att själva aktivt försöka påverka den. Genom att arbeta proaktivt i linje med forskning, samt våga arbeta mer med öppen innovation och samarbeten, har företagen istället en möjlighet att på god grund styra marknaden i en gynnsam riktning för såväl samhället som för sig själva. Därigenom kan de också öka sannolikheten att lyckas fånga de möjligheter som uppstår och ta vara på de intäktsskapande kaskader som möjliggörs genom olika samarbeten över hela värdekedjan och utanför. Detta bygger dock på att företagen förstår sin roll även i system utanför sin egen värdekedja, hur omvärlden påverkar dem som företag samt hur de själva påverkar omvärlden. De företag som börjat förstå vikten av att arbeta långsiktigt med sitt hållbarhetsarbete, och därmed skapat fler incitament än endast ekonomiska, riskerar inte att bortprioritera hållbarhetsarbetet för kortsiktig ekonomisk vinning. Fler incitament gör även företagen mer självgående, vilket tros öka deras sannolikhet att hantera hållbarhetsutmaningarna och därmed överleva långsiktigt på den kommande marknaden.