No description available.

Thesis (Ph. D.)--Yale University, 1989. / eContent provider-neutral record in process. Description based on print version record. Includes bibliographical references (p. 510-533).

none

Myocardial infarction (MI) is a leading cause of congestive heart failure (CHF), and its course of cardiac remodeling is of paramount importance in prevention and treatment of cardiac dysfunction. Activation of the sympathetic nervous system (SNS), and the renin angiotensin system (RAS), is critical in cardiac subcellular remodeling post MI. Although blockade has prevented remodeling, little is known regarding the beneficial effects in reversing subcelllular changes in failing hearts. Upon rat coronary artery occlusion - losartan, metoprolol, and prazosin were initiated 12 weeks post MI for 8 weeks, to evaluate their reversal effects at the molecular and cellular levels. As the sarcoplasmic reticulum (SR) primary regulates intracellular Ca2+ in cardiac contraction/relaxation, we hypothesized that abnormalities in its function and regulation contribute to contractile dysfunction. We examined cardiac performance, SR function, SR molecular expression and plasma catecholamine levels 20 weeks post MI. The fibrinous myocardium, cardiac hypertrophy and pulmonary edema all portrayed CHF, in addition to elevated LVEDP and depressed dP/dt. Ejection fraction, fractional shortening, and cardiac output were all significantly reduced, as were IVSs, LVIDd, LVPWs, and LVPWd. SR preparations showed altered phospholamban (PLB) and sarcoplasmic reticulum Ca2+ ATPase (SERCA2a) mRNA, which appropriately matched their protein expression. These modifications correlated to decreased cardiac SR Ca2+-uptake, providing further disruptions in Ca2+ homeostasis. Therefore, these modifications in the mRNA of PLB and SERCA2a are postulated to play a critical role in SR protein remodeling. Supplementary studies addressed remodeling of mRNA myofibrils, which revealed a decreased α-MHC isozyme with an increased β-MHC isozyme, and reduced myofibrillar Ca2+-stimulated ATPase post MI. Finally, circulating plasma catecholamine levels of norepinephrine, epinephrine and dopamine were significantly elevated. Losartan, metoprolol, and prazosin corrected lung edema, myocardial hypertrophy, cardiac contractile dysfunction, and attenuated PLB and SERCA2a proteins, whereas α- and β- MHC mRNA were only attenuated by losartan; and metoprolol only attenuated β-MHC mRNA. SR Ca2+-uptake activities and plasma catecholamines of norepinephrine were partially reversed, yet dopamine was only affected by losartan. Early work previously focused on prevention, but this study is one of the first to attempt reversal of cardiac subcellular remodeling in CHF due to MI.

Myocardial infarction (MI) is a leading cause of congestive heart failure (CHF), and its course of cardiac remodeling is of paramount importance in prevention and treatment of cardiac dysfunction. Activation of the sympathetic nervous system (SNS), and the renin angiotensin system (RAS), is critical in cardiac subcellular remodeling post MI. Although blockade has prevented remodeling, little is known regarding the beneficial effects in reversing subcelllular changes in failing hearts. Upon rat coronary artery occlusion - losartan, metoprolol, and prazosin were initiated 12 weeks post MI for 8 weeks, to evaluate their reversal effects at the molecular and cellular levels. As the sarcoplasmic reticulum (SR) primary regulates intracellular Ca2+ in cardiac contraction/relaxation, we hypothesized that abnormalities in its function and regulation contribute to contractile dysfunction. We examined cardiac performance, SR function, SR molecular expression and plasma catecholamine levels 20 weeks post MI. The fibrinous myocardium, cardiac hypertrophy and pulmonary edema all portrayed CHF, in addition to elevated LVEDP and depressed dP/dt. Ejection fraction, fractional shortening, and cardiac output were all significantly reduced, as were IVSs, LVIDd, LVPWs, and LVPWd. SR preparations showed altered phospholamban (PLB) and sarcoplasmic reticulum Ca2+ ATPase (SERCA2a) mRNA, which appropriately matched their protein expression. These modifications correlated to decreased cardiac SR Ca2+-uptake, providing further disruptions in Ca2+ homeostasis. Therefore, these modifications in the mRNA of PLB and SERCA2a are postulated to play a critical role in SR protein remodeling. Supplementary studies addressed remodeling of mRNA myofibrils, which revealed a decreased α-MHC isozyme with an increased β-MHC isozyme, and reduced myofibrillar Ca2+-stimulated ATPase post MI. Finally, circulating plasma catecholamine levels of norepinephrine, epinephrine and dopamine were significantly elevated. Losartan, metoprolol, and prazosin corrected lung edema, myocardial hypertrophy, cardiac contractile dysfunction, and attenuated PLB and SERCA2a proteins, whereas α- and β- MHC mRNA were only attenuated by losartan; and metoprolol only attenuated β-MHC mRNA. SR Ca2+-uptake activities and plasma catecholamines of norepinephrine were partially reversed, yet dopamine was only affected by losartan. Early work previously focused on prevention, but this study is one of the first to attempt reversal of cardiac subcellular remodeling in CHF due to MI.

Motiverande samtal är en metod som kan användas för att hjälpa individer att finna motivation till förändring. Syftet med föreliggande studie är att undersöka hur skötare inom rättspsykiatrin ser på att använda motiverande samtal inom sitt arbete samt hur de använder sig av metoden. Semistrukturerade intervjuer utfördes med informanter som jobbade aktivt med motiverande samtal på en rättspsykiatrisk klinik. Insamlade data analyserades tematiskt vilket resulterade i fem huvudkategorier med grenade underkategorier. Dessa kategorier visade att informanterna använde sig av både riktade motiverande samtal samt använde metodens förhållningssätt utanför dessa samtal. Majoriteten av informanterna uttryckte sig positivt om metoden, med en vilja att fortsätta lära sig om metoden, samt att de gärna ser att fler medarbetare börjar arbeta med metoden. Personlighet uppfattades vara en faktor som inverkade på uppfattad svårighetsgrad av moment inom motiverande samtal. Inga större brister uppfattades angående motiverande samtal utan det var brister som berodde på arbetsplatsen. De fem huvudkategorierna ansågs ge svar på studiens frågeställningar och dessa svar kan i sin tur hjälpa rättspsykiatrin att utveckla sin verksamhet.

Motiverande samtal är en metod som kan användas för att hjälpa individer att finna motivation till förändring. Syftet med föreliggande studie är att undersöka hur skötare inom rättspsykiatrin ser på att använda motiverande samtal inom sitt arbete samt hur de använder sig av metoden. Semistrukturerade intervjuer utfördes med informanter som jobbade aktivt med motiverande samtal på en rättspsykiatrisk klinik. Insamlade data analyserades tematiskt vilket resulterade i fem huvudkategorier med grenade underkategorier. Dessa kategorier visade att informanterna använde sig av både riktade motiverande samtal samt använde metodens förhållningssätt utanför dessa samtal. Majoriteten av informanterna uttryckte sig positivt om metoden, med en vilja att fortsätta lära sig om metoden, samt att de gärna ser att fler medarbetare börjar arbeta med metoden. Personlighet uppfattades vara en faktor som inverkade på uppfattad svårighetsgrad av moment inom motiverande samtal. Inga större brister uppfattades angående motiverande samtal utan det var brister som berodde på arbetsplatsen. De fem huvudkategorierna ansågs ge svar på studiens frågeställningar och dessa svar kan i sin tur hjälpa rättspsykiatrin att utveckla sin verksamhet.

Thesis (Ph. D.)--University of Kansas, 1980. / "Catalogue raisonné: leaves 255-316. eContent provider-neutral record in process. Description based on print version record. Includes bibliographical references (leaves 317-335).

Motiverande samtal (MI) är en populär samtalsmetod med fokus på motivations- och förändringsarbete. MI utgår från ett teoretiskt underbyggt förhållningssätt där rådgivaren och klienten tillsammans utforskar möjliga vägar till förändring. För att säkerställa att MI används på bästa sätt kan samtalsledarens skicklighet och förmåga observeras kodas enligt olika variabler. Dessa mätningar bör i sin tur besitta en hög interbedömarreliabilitet (IBR) för att ge tillförlitliga resultat. Absolut överensstämmelse i samtliga variabler ger maximal IBR, medan en låg IBR kan tyda på att mätinstrumentet är otydligt, att det finns brister hos bedömarna, eller på en kombination av detta. I den här uppsatsen undersöks IBR i The Motivational Interviewing Treatment Integrity Code (MITI), ett kodningsverktyg som tagits fram för att vara reliabelt och lätt att använda. Samtalssekvenser om tjugo minuter kodas enligt fjorton variabler. Fyra oberoende kodare har kodat tolv samtal enligt den senaste versionen av mätinstrumentet (MITI 4.2.1). Samtliga kodningar genomfördes inom ramen för en kodarutbildning som hålls av ett professionellt kodningslabb. Intraklasskorrelation (ICC), Krippendorffs α (Kalpha) samt Cronbachs α redovisas parallellt som mått på IBR. Flera variabler visar en otillfredsställande eller, beroende på vilken koefficient som används, oacceptabel IBR. De fyra kodarna visar en lägre samstämmighet i bedömningen av kvalitativa variabler samt variabler avseende beteenden ej förenliga med MI. ICC för fyra kodare ligger generellt på en måttlig men godkänd nivå, medan Kalpha genomgående ligger under gränsen för det godtagbara. Cronbachs α ligger överlag något över ICC vilket tyder på en viss systematik i kodarnas bristande överensstämmelse. En tänkbar orsak till en bitvis sviktande IBR är att de undersökta kodarna vid mättillfället var relativt oerfarna och skulle behövt mer praktisk träning i MITI 4.2.1. Vidare kan en bristande förståelse för instrumentets teoretiska grunder ha inverkat negativt på IBR. För att MITI ska kunna utvärderas korrekt i framtida forskning krävs ett enhetligt grepp för hur IBR ska mätas. En högre förståelse för metoderna bakom mätninga av IBR är önskvärd.

<p>Sammanfattning</p><p>Syfte och frågeställningar</p><p>Syftet med studien har varit att undersöka relationen mellan multipla intelligenser och skolans friluftslivsundervisning. Frågeställningarna har varit:</p><p>Vilka intelligenser utvecklas inom skolans friluftslivsundervisning, enligt lärare och elever?</p><p>Genom vilka moment i friluftslivsundervisningen utvecklas intelligenserna?</p><p>Metod</p><p>Datainsamlingen har skett genom ostrukturerade, djupgående intervjuer. Två lärare och två tredjeårselever på gymnasiet har enskilt intervjuats om hur friluftsliv har bedrivits i skolundervisningen. Intervjuerna har analyserats med ett schema, byggt på Howard Gardners teori om de multipla intelligenserna men utformats att tillämpas på friluftsliv.</p><p>Resultat</p><p>Resultaten visar att paddling stimulerar interpersonell, kroppslig, visuell-spatial och logisk-matematisk intelligens. Under orientering tränas följande intelligenser: logisk-matematisk, kroppslig och visuell-spatial. Till skillnad från den intrapersonella och visuell-spatiala intelligensen råder det bland respondenterna delade meningar om naturintelligensen stimuleras under vandring eller ej. I lägerliv stimuleras interpersonell och logisk-matematisk intelligens men också visuell-spatial, kroppslig och verbal-lingvistisk. I granskningen av klättring visar resultaten att alla intelligenser, utom naturintelligensen och den musikalisk-rytmiska intelligensen, aktiveras. Under långfärdsskridskoåkning tränas alla intelligenser utom naturintelligensen och den visuell-spatiala. Det råder dock bland respondenterna delade meningar om den musikalisk-rytmiska intelligensen aktiveras. Under utförsåkning stimuleras verbal-lingvistisk, kroppslig, intrapersonell samt interpersonell intelligens.</p><p>Slutsats</p><p>Enligt elever och lärare aktiveras samtliga intelligenser, utifrån vår tolkning av Gardners teori, i friluftslivsundervisningen. Det fanns dock motsägelser i respondenternas berättelser huruvida naturintelligensen aktiveras eller inte.</p> / <p>Abstract</p><p>Aim</p><p>The aim of the study was to investigate the relation between the multiple intelligences and outdoor life education in school. The questions at issue were:</p><p>What intelligences are developed within the outdoor life education in school, according to teachers and students?</p><p>In what activities in outdoor life education are the intelligences developed?</p><p>Method</p><p>The data for the report have been assembled by unstructured interviews. Two teachers and two students were interviewed one by one on the subject of how they practically operated in outdoor life education in school. The interviews have been analyzed with an analyze schedule, based on Dr. Howard Gardner’s theory of the multiple intelligences and formed to apply at outdoor life.</p><p>Results</p><p>In accordance with the respondents statements, canoeing stimulates the interpersonal, bodily, spatial and logical-mathematical intelligence. Following intelligences are improved during orienteering: logical-mathematical, bodily and spatial. There were, in opposite to the intrapersonal and spatial intelligence, different opinions whether the naturalist intelligence was stimulated during hiking or not. During camping the interpersonal and mathematical intelligence, as well as spatial, bodily and linguistic intelligence, are stimulated. The review of the results about climbing shows that all intelligences except the musical and the naturalist intelligence are activated. During tour skating on ice all intelligences, except the spatial and the naturalist intelligence are trained. Nevertheless, there are different opinions among the respondents whether the musical intelligence is activated. Downhill skiing stimulates linguistic, bodily, intrapersonal and interpersonal intelligence.</p><p>Conclusion</p><p>According to the respondents, all of the intelligences, proposed by Howard Gardner, are activated in outdoor life education in school. However, there were contradictions in the respondents’ statements, whether the naturalist intelligence was activated or not.</p>