Studiens syfte var att öka kunskapen om hur förskollärares syn på ett utomhuspedagogiskt angreppssätt kan bidra till barns matematiska lärande och utveckling, studien visar att Bishops 6 matematiska aktiviteter samt Deweys lärandeteori går att koppla samman med förskollärarnas tänk gällande arbetet med barns matematiserande utomhus. Det framgår även i studien att förskollärare inte alltid medvetet utgår från en specifik lärandeteori, utan snarare använder delar av flera olika teorier.Slutsatserna i denna studie är att endast en förskollärare direkt använder sig av Bishops teorier i sin planering, och utifrån vår tolkning i resultaten tydliggörs det att även resterande förskollärare indirekt använder sig av de matematiska aktiviteterna. Förskollärarna förespråkade även användandet av Deweys lärandeteori där barnen får erfarenhet genom handling, det vill säga lära genom kroppen. Alla förskollärarna var väldigt positiva till och ser många fördelar med att arbeta med barnens matematiserande utomhus då det finns mycket som är till barnens fördel. De lägger även till att det är viktigt att se vardagsmatematiken och ha en viss förkunskap av matematik för att kunna fånga upp tillfällen i förskolans verksamhet.

Syftet med denna studie är att få en djupare inblick i hur närmiljön bidrar till förskolebarns matematikskapande. Detta avses att göras genom två frågeställningar. Hur skapar barn på förskolan matematik i samspel med närmiljön? Vilken form av matematik skapar förskolebarn i samspel med närmiljön?Studien bygger på en kvalitativ metod och har genomförts genom fyra observationer på en förskola. Det observerade materialet har skrivits rent och strukturerats efter Bishops (1988) sex matematiska aktiveter för att på ett överskådligt sätt kunna presentera hur förskolebarnen skapar matematik i närmiljön. Vidare har materialet analyserats utifrån teorier om matematiserande samt variationsteorin. Studiens resultat visar på att närmiljön och dess omgivningar ger barnen variation i form av bland annat olika miljöer, material och platser. Vidare visade studien på att barn möter olika matematiska problem i samspel med närmiljön. Dessa olika matematiska problem uppstår när barnen leker och löser olika uppgifter i aktiviteterna som de själva initierar. Barnen uttryckte matematik genom olika handlingar som var både verbala och icke-verbala. Samtliga av Bishops sex olika matematiska aktiviteter lokalisering, design, räkning, mätning, lek och förklaring kommer till uttryck i samspel med närmiljön.

Syftet med studien är att bidra till kunskap om matematikundervisning av de yngsta barnen i förskolan. Studien genomfördes med sex kvalitativa intervjuer med förskollärare som arbetar i förskolan med de yngsta barnen, det vill säga ett–treåringar. Studiens datainsamling och empiriska material analyserades med hjälp av Bishops sex matematiska aktiviteter, i en tematisk analys. I studiens resultat framkom att förskollärarna använder sig av tre didaktiska utgångspunkter när de matematiserar med de yngsta barnen i förskolan. De didaktiska utgångspunkterna är att förskollärarna planerar förskolans miljö och material, kommunicerar matematiska begrepp och utgår från barns intressen. Förskollärarna planerar förskolans miljö och material för att barnen ska få möjlighet att utvecklas i sitt matematiserande genom material som förskollärarna skapar och där de organiserar en matematisk miljö. Förskollärarna planerar för en lekfull miljö med lättåtkomligt material för att synliggöra matematik för barnen. Barnen får då möjlighet att bli delaktiga i sin egen vardag, genom att de exempelvis lättare kan nå olika material. Förskollärarna kommunicerar bland annat matematiska begrepp med barnen, dels för att underlätta för barnens framtid på förskolan, men även för senare skolgång. När förskollärarna matematiserar med de yngsta barnen utgår de från barnens enskilda intressen för att kunna möta barnen i deras vardag till exempel i leken och på så sätt utmana dem i deras matematiserande.

Syftet med studien var att undersöka hur små barn, i åldrarna 1-3 år, utövar matematik i den fria leken. Även pedagogers generella uppfattningar kring matematik kommer att undersöktes. Då vi uppmärksammade att det finns väldigt lite forskning kring hur relevant matematik är för de yngre barnen, det vill säga toddlarna, upplevde vi att det saknades något. Vi vill med detta arbete inspirera och belysa förskollärare på fältet hur de kan arbeta med matematik med de små barnen. För att besvara syfte och frågeställningar samlades material in genom kvalitativ metod, via observationer, fältanteckningar och intervjuer. Resultatet av studien visade att småbarn använder matematiken i nästintill alla lekar och aktiviteter och att de lär sig genom att vara samspelta och aktiva i sitt lärande. Leken visade sig ha stor betydelse för hur de lär sig matematik eftersom barnen ser matematiken som en spännande och lustfylld aktivitet. Även samspelet med andra barn och pedagoger bidrar till barns lärande. Förskolläraren har en betydelsefull roll för hur barnet tar till sig och använder sig av matematiken och bör vara närvarande hela tiden.

Syftet med studien var att undersöka förskollärarnas syn i arbetet med matematik i spontana aktiviteter i förskolan. Intresset för studiens grundtanke väcktes under vår verksamhetsförlagda utbildning (VFU) där vi la märke till att spontana aktiviteter med matematiskt innehåll sällan förekommer. I vår studie besvarar vi två frågeställningar: På vilka sätt uttrycker förskollärarna sig om matematiskt innehåll i spontana aktiviteter samt hur uttrycker förskollärarna sig om barns matematiserande i spontana aktiviteter. Vi har använt oss av kvalitativ metod och semistrukturerade intervjuer där vi har intervjuat fem verksamma förskollärare. Studiens teoretiska perspektiv utgår från Bishops (1988) sex universella matematiska aktiviteter och begreppet matematisera (Björklund & Palmér, 2018). Dessa teoretiska perspektiv har vi valt för att på ett tydliggare sätt kunna förstå arbetet med matematiskt innehåll och dess olika aktiviteter. Resultatet av studien visar på en viss avsaknad av matematiskt innehåll i de spontana aktiviteterna. Det visar även på att förskollärare uttrycker svårigheter kring att fånga upp barnen utifrån deras intressen med matematiskt innehåll i spontana aktivieteter samt hur miljö och material påverkar barns matematiserande. En av slutsatserna vi dragit är att förskollärare behöver vara uppmärksamma och närvarande för att kunna se varje enskilt barn. Till följd av studien har vi fått en bredare kunskap i matematiskt innehåll och en insikt i hur värdefull matematiken är.

Denna fallstudie belyser gymnasieelevers arbete i små grupper med ett problem kopplat till derivata och syftar till att belysa faktorer som gynnar eller hindrar individernas deltagande i och utveckling av den matematiska kommunikationen i klassrummet. Studien har sin teoretiska förankring i Anna Sfards kommognitiva ramverk, där lärande i matematik ses som deltagande i en matematisk diskurs. Under mer än ett årtionde har larmrapporter om svenska elevers bristande kunskaper i matematik avlöst varandra. Forskningsrapporter pekar på olika faktorer bakom denna sjunkande kunskapsutveckling. Den rådande undervisningskulturen, där eleverna i hög grad arbetar individuellt med uppgifter ur läroboken, ses som en förklaring till de försämrade resultaten, och att undervisningen inte ger eleverna möjlighet att utveckla samtliga föreskrivna förmågor i ämnet. För att uppnå detta betonar både forskningsfältet och den nya läroplanen från 2011 vikten av att eleverna kommunicerar i matematik. I detta perspektiv finns ett behov av att belysa skillnader i elevernas deltagande i kommunikationen om matematik, inte minst i samband med lärande i smågrupper, och hur detta antas påverka elevernas förutsättningar till lärande. Studiens fokus är riktat mot deltagarnas olika bidrag till gruppens matematiska diskurs, det vill säga då eleverna kommunicerar om matematiska objekt eller processer, och hur dessa påverkar elevernas förutsättningar och deltagande i kommunikationen. Fokus är också riktat mot den kommunikation som handlar om deltagarna i gruppen, vad eleverna gör och hur de värderar varandras sätt att delta i den matematiska diskursen i klassrummet. Denna kommunikation, benämns i ramverket för subjektifiering och antas vara sammankopplad med individens lärande i matematik. Datainsamlingsmetoder som använts är intervjuer, audio- och videoinspelningar och användning av audiovisuella pennor för att sammanföra verbal och skriftlig kommunikation. Diskursen ses som den naturliga analysenheten. I analysens första steg studerades den matematiska diskursen avseende skillnader i innehållet i deltagarnas yttranden. I ett andra analyssteg fokuserades på interaktionsflödet i gruppen för att förstå mer av skillnader i varje elevs deltagande och bidrag till kommunikation. Studiens resultat visar på stora skillnader avseende deltagande och innehåll i elevernas kommunikation, både på grupp- och individnivå. Elevernas utveckling av den matematiska diskursen gynnas av användningen av flera olika mediatorer för att representera de matematiska objekten. När eleverna erbjuds kopplingar till en tidigare erövrad diskurs, leder det till diskursiva framflyttningar. Eleverna visar sig vidare ha stora svårigheter att tolka och använda det formella matematiska symbolspråket som stöd för matematiserandet. Elevernas tolkning av likhetstecknet, olikhetstecknet och symbolen f´(x) på en processnivå skapar hinder för att utveckla den matematiska diskursen i önskvärd riktning. Den diskurs som handlar om deltagarna och deras egenskaper (identifiering) utgör ca 10 % av samtliga yttranden och är i stort sett samtliga negativa omdömen, ofta använda i syfte att utesluta eller införliva sig själva eller andra från deltagande i matematiserandet. Forskningsstudien visar på ett behov av ytterligare kunskap om hur matematiklärare på bästa sätt kan organisera arbete i smågrupper för att öka elevernas engagemang och kvaliteten på elevernas matematiserande. Studien pekar vidare på vikten av att matematiklärare belyser och varierar användningen av olika mediatorer för att representera de matematiska objekt som är föremål för lärandet. Fallstudien belyser även vikten av att bygga upp det tillåtande arbetsklimat där eleverna inte bedömer sig själva och andra, utan istället vågar ställa de frågor som innebär att de blir alltmer delaktiga i den matematiska diskursen. Ett behov framträder av ytterligare forskning riktad mot inte bara mot den bedömning som sker mellan lärare och elev, utan också mot den bedömning som pågår i klassrummet mellan eleverna, vilket kan påverka vilka roller de väljer eller tilldelas i klassrummet. Detta kan antas vara av stor vikt för hur eleverna kommunicerar om matematik med andra deltagare i klassrummet, vilket också kan antas påverka lärandet. / This case study takes its focus on upper secondary school students’ work in small groups with a problem related to the derivative. The analysis aims to identify factors that promote or hinder an individual’s participation in and development of the mathematical communication in the classroom. The theoretical basis of the study is Anna Sfard’s commognitive framework, where learning mathematics is seen as participating in a mathematical discourse. For more than a decade, reports about Swedish students’ decreasing levels of school mathematical knowledge have been put forward. Research points to various factors behind this development. The prevailing educational culture, where students largely work individually from the textbook, is seen as one explanation for the deterioration in the results, and that teaching does not give students the opportunity to develop all the required competencies in the curriculum. To achieve this, both research and the new Swedish curriculum from 2011 emphasize the importance of student communication in mathematics. In this perspective, there is a need to highlight the differences in student participation in the communication of mathematics in the classroom, particularly in the context of small group learning, and how this is assumed to influence students’ opportunities for learning. The focus of the research is directed towards the participants’ contributions to the group’s mathematical discourse, i.e. when they communicate about mathematical objects or processes, and how these affect students’ opportunities and participation in the communication. Focus is also directed to the communication that involves participants in the group, what the students are doing and how they evaluate each other’s way to participate in the mathematical discourse in the classroom. This type of communication is in the framework referred to as subjectifying, and is assumed to affect the individual’s mathematical learning. Data collection methods used are interviews, audio and video recordings, as well as “smart pens” to combine verbal and written communication. In the first step of the analysis, the mathematical discourse was studied regarding differences in the content of the participants’ utterances. The second step of analysis focused on the interaction flow of the group to understand more of the differences in each student’s participation and contribution to the communication. The results point to big differences regarding participation and content in student communication, both at group level and individual level. The development of students’ mathematical discourse benefits from the use of multiple mediators to represent the mathematical objects. When connections to a previously acquired discourse are offered, this leads to discursive advancements. Students were observed to have difficulties to interpret and use the formal mathematical symbolic language that would support their mathematizing. Students’ interpretation of the equality sign, the sign for inequality, and the symbol f´(x) on a process level, create obstacles to developing the mathematical discourse in the desired direction. The discourse about the participants and their own traits  (identification) constitutes about 10% of all utterances and are almost all negative reviews, frequently used in order to exclude or incorporate themselves or others from participating in the mathematizing activity. This research study points to a need for more knowledge about how mathematics teachers can best organize work in small groups to increase student engagement and the quality of their mathematizing. The study also indicates the importance of mathematics teachers highlighting and varying the use of different mediators to represent the mathematical objects to learn. The case study also highlights the importance of building up a permissive environment in which students do not evaluate themselves and others, but instead dare to ask questions that will make them increasingly involved in the mathematical discourse. A need emerges for further research not only on the assessment between teacher and student, but also on the assessment that goes on in the classroom between the students, which can affect what roles they take or are assigned to in the classroom. This can be assumed to be of great importance to the way students communicate about mathematics with other students in the classroom, which is also likely to influence learning.