Arbetsmiljöverkets rapport från år 2012 visar att det finns brister i arbetsmiljön på förskolan och att många förskollärare upplever hög arbetsbelastning. Stress hos förskolans pedagoger är ett omtalat ämne i tidningar, nyhetsinslag och sociala medier. Därför syftar studien till att undersöka förskollärares upplevelse av stress för att ta reda på vilka stressfaktorer som kan finnas i samband med förskolans rutinsituationer samt om dessa stressfaktorer går att förebygga. För att få en helhetsbild inkluderas både förskollärares och förskolechefers perspektiv. Rutinsituationer på förskolan är de aktiviteter som återkommer dagligen för både barn och pedagoger. Studien grundas i ett psykosocialt perspektiv och omfattar kvalitativa intervjuer med nio förskollärare och tre förskolechefer. Ett psykosocialt perspektiv innebär att titta på individen i sitt sociala sammanhang där det sker ett samspel mellan individ och miljö. I studien framkommer bland annat att förskollärare upplever att matsituationen kan vara stressig och att förskolechefer delar denna bild. Det framkommer även att rutinsituationer kan omorganiseras för att förebygga stress, till exempel kan barnen tas emot utomhus vid lämning på morgonen. Studiens resultat pekar på att det finns stressfaktorer i rutinsituationer som både förskollärare och förskolechefer har svårt att påverka.

Detta examensarbete har som syfte att synliggöra förskollärares upplevelser av språkstimulering i måltidssituationer på förskolan. Studien är kvalitativ med en fenomenologisk ansats, där semistrukturerade intervjuer med förskollärare ligger till grund. Intervjuer har genomförts på fyra olika förskolor, med sex förskollärare. Bearbetning och analys av materialet har gjorts med utgångspunkt i det fenomenologiska perspektivet. Fenomenologin som teori koncentrerar sig på att få en tydlig bild av fenomenet i sig, så som det uppfattas av människor. Forskaren tolkar respondentens erfarenheter och upplevelser av ett fenomen, som i denna studie är språkstimulering i måltidssituationer och dess variation, för att kunna få fram essensen av varför något är på ett visst sätt. Studiens resultat visar att förskollärare upplever måltiden som ett tillfälle för samtal och språkutveckling. Resultatet visar även att språkstimulering vid måltiden kan se ut på olika sätt, så som att förskolläraren ställer mycket frågor för att locka till samtal eller backar i samtalet för att låta barnen samspela med varandra. De beskriver sig uppleva lärandet vid måltiden som spontant, vilket kräver en närvarande och lyhörd förskollärare. En slutsats som kunnat dras utifrån resultatet är att det inte finns en perfekt fysisk miljö för att främja språket vid måltiden. Istället är det förskollärarens förhållningssätt och den aktuella barngruppens behov som har betydelse.

No description available.

Syftet med detta examensarbete är att undersöka hur förskollärare hanterar och reflekteraröver måltiden i förhållande till förskolans uppdrag då måltiden är en av förskolans mesttidskrävande och ständigt återkommande rutinsituationer. Studien uppkom utifrån att vi setten avsaknad av reflektion och diskussion kring hur måltiden används i förskolan vid vårverksamhetsförlagda utbildning, samt utifrån vår yrkeserfarenhet som barnskötare. Studien ärbaserad på en kvalitativ forskningsansats med fyra semistrukturerade intervjuer medverksamma förskollärare. Resultatet är analyserat utifrån utvecklingspedagogiken i relationtill studiens syfte och frågeställningar. Studiens resultat och analys visar att förskolans måltidkan användas både ur ett omsorgsperspektiv och ett lärandeperspektiv, men att det handlar om vilket förhållningssätt och vilken medvetenhet som förskollärare har i förhållande till måltid.Resultatet visar också att måltiden kan integreras i förskolans projekt samt planeras för bådeomsorg och lärande men det säkerställer inte måltiden som en undervisningssituation.

Syftet med studien är att bidra till kunskap om matematikundervisning av de yngsta barnen i förskolan. Studien genomfördes med sex kvalitativa intervjuer med förskollärare som arbetar i förskolan med de yngsta barnen, det vill säga ett–treåringar. Studiens datainsamling och empiriska material analyserades med hjälp av Bishops sex matematiska aktiviteter, i en tematisk analys. I studiens resultat framkom att förskollärarna använder sig av tre didaktiska utgångspunkter när de matematiserar med de yngsta barnen i förskolan. De didaktiska utgångspunkterna är att förskollärarna planerar förskolans miljö och material, kommunicerar matematiska begrepp och utgår från barns intressen. Förskollärarna planerar förskolans miljö och material för att barnen ska få möjlighet att utvecklas i sitt matematiserande genom material som förskollärarna skapar och där de organiserar en matematisk miljö. Förskollärarna planerar för en lekfull miljö med lättåtkomligt material för att synliggöra matematik för barnen. Barnen får då möjlighet att bli delaktiga i sin egen vardag, genom att de exempelvis lättare kan nå olika material. Förskollärarna kommunicerar bland annat matematiska begrepp med barnen, dels för att underlätta för barnens framtid på förskolan, men även för senare skolgång. När förskollärarna matematiserar med de yngsta barnen utgår de från barnens enskilda intressen för att kunna möta barnen i deras vardag till exempel i leken och på så sätt utmana dem i deras matematiserande.

Examenstudiens inriktning fokuserar på vad som sker i mötet mellan de yngre barnen i åldrarna 1–3 år, förskolepersonal, bild och tecken som alternativa kommunikationsmaterial vid rutinsituationerna hallen och samlingen. Tidigare forskning vi har tagit del av visar att användandet av bild och tecken gynnar barns språk- och kommunikationsutveckling. Forskning belyser också att det i förskolans dagliga rutinsituationer råder en avsaknad av kommunikation och lärandesyfte, vilket har lett till att barnen får fler tillsägelser och tillrättavisningar. Syftet med studien är att undersöka användning av alternativa kommunikationsmaterial vid förskolans rutinsituationer i mötet mellan yngre barn, förskolepersonal och lärmiljö samt vilka didaktiska implikationer det får. Forskningsfrågorna lyder således Vilka intra-aktioner möjliggör yngre barns kommunikation när alternativa kommunikationsmaterial används vid rutinsituationerna hallen och samlingen? Vad för konsekvenser får de didaktiska implikationerna för vilka intra-aktioner som möjliggör yngre barns kommunikationsutveckling när alternativa kommunikationsmaterial används vid rutinsituationerna hallen och samlingen? Studiens vetenskapsteoretiska utgångspunkt är posthumanism som gör det möjligt för oss att se intra-aktioner mellan allt och alla. De analytiska begrepp som används är agentiell realism, intra-aktion och sammanflätning. Metoden är kvalitativ med utgångspunkt i en intra-aktiv metodologi och som insamlingsmetod användes videoobservationer samt fältanteckningar. Vårt resultat visar att de intra-aktioner som möjliggjorde kommunikation vid rutinsituationerna hallen och samlingen när alternativa kommunikationsmaterial användes bestod av agentiska händelseförlopp, där valet av material samt utformningen hade ett pedagogiskt syfte utvecklade den kommunikativa förmågan samt fler kommunikationssätt. Men även utifrån varje unik situation bidrog till vilka intra-aktioner som resulterade till att barn, alternativa kommunikationsmaterial, förskolepersonal, lärmiljö, materialiteter och materiellt-diskursiva föreställningar i sammanflätning och tillblivelseprocess blir till på nytt som kommunikativ. Där konsekvenserna av de didaktiska implikationerna för vilka intraaktioner som ingicks både synliggjorde möjligheter som hinder för yngre barns kommunikationsutveckling.

Studiens syfte är att undersöka den språkliga och kommunikativa interaktionen i informella lärsituationer som upprepas dagligen, och pedagogens roll i dessa. Den lärsituation som undersöks är rutinsituationen påklädning inför utevistelse. För att utreda syftet ställs de två problemfrågorna Vilken typ av språklig och kommunikativ interaktion förekommer vid de dagliga rutinsituationerna? och Vilken är pedagogens roll i barns språkutveckling vid rutinsituationen? Företrädesvis används Lev Vygotskijs och John Deweys teorier om språkutveckling och samspel. Det empiriska material som ligger till grund för studien är intervjuer med pedagoger i verksamheten och metoden är av kvalitativ art. Analysen av materialet visar att språklig och kommunikativ interaktion förekommer både mellan barn-barn och barn-vuxna. Interaktionen mellan barnen består mest av ett samspel som skapar inblick i varandras liv och vardag medan interaktionen mellan vuxen och barn är av mer vägledande art där den vuxne hjälper barnet att förstå sin vardag genom språkliga benämningar och begreppsbeskrivningar. Pedagogernas medvetenhet om rutinsituationen som språkutvecklande finns men får enligt intervjuerna en mer undanskymd roll på grund av stort barnantal i grupperna och stressig situation. Dock visar studien att pedagogernas kommunikativa interaktion är språkstimulerande även då den inte utförs medvetet och torde därför kunna utvecklas ytterligare.

Denna studie undersöker pedagogernas kroppsliga handlingar i görandet och hur det organiserar för gemenskap och ett förhållningssätt vid måltiden i förskolan. Genom en teoretisk utgångspunkt ur etnometodologin fokuserar denna studie på pedagogers görande. För att kunna undersöka detta används deltagande observation som omvandlas till täta beskrivningar och sedan analyseras. Resultatet av vår studie visar på att pedagogernas kroppsliga handlingar har stor påverkan hur måltiden görs och organiseras. Handlingar stora som små får betydelse och att pedagogerna gör handlingar utan att tänka eller reflektera över vilken betydelse som de kan få. Studiens bidrag för praktiken är att medvetandegöra för pedagogerna vilka kroppsliga handlingar som väljs och blir betydande samt görs i en organisering av måltiden. Övergripande slutsats som kan göras är vikten av hur pedagogernas förhållningssätt uttrycks och hur kroppsliga handlingar kan leda till gemenskap.