Syftet med denna studie är att avgöra om ett stål- eller betongbjälklag lämpar sig bäst för industribyggnaden sett ur ett konstruktions- och ekonomiskt perspektiv. Rapporten är även tänkt att kunna fungera som ett hjälpmedel för blivande ingenjörer eller andra personer som beräknar och analyserar liknande konstruktioner. I rapporten har vi två stycken frågeställningar, hur ett mellanbjälklag bör utformas och vilka faktorer som är avgörande. För att svara på dem använder vi oss av kvantitativa metoder. Rapporten är uppbyggd på relevant litteratur som har behandlats och gett oss en grund att stå på. Med hjälp av denna litteratur har vi sedan utfört beräkningar, analyserat, tolkat och diskuterat. De resultat som vi kommer fram till i rapporten är att båda de olika typerna av mellanbjälklag klarar boverkets krav och båda materialen skulle kunna användas för att konstruera mellanbjälklaget i den aktuella industribyggnaden om så önskas. Båda bjälklagen i stål respektive betong har sina materialspecifika för- och nackdelar. Betong är ett billigare material och har ett bra brandskydd utan att någon extra behandling behövs. Å andra sidan väger betong mer och kräver större dimensioner. Stål är lättare och kan utföras i mindre dimensioner, det finns även fungerande brandskydd för stål, dock måste den appliceras separat, antingen genom brandskyddsfärg eller genom överdimensionering. Slutsatser och rekommendationer är att båda materialen kan användas som mellanbjälklag för byggnaden i fråga. Den avgörande faktorn blir helt klart den ekonomiska aspekten då betong är betydligt billigare än stål. Rekommendationen blir därmed att mellanbjälklaget byggs i betong.

År 2010 beslutade Europaparlamentet att från år 2021 ska alla nya byggnadervara nära-nollenergibyggnader (NNE). I linje med förslaget fick myndigheten Boverket i uppdrag av regeringen att skapa Sveriges definition på NNE-byggnaderoch ta fram riktlinjer som är kopplade till energikraven. Första steget enligtKyoto-pyramiden för att effektivisera en byggnads energianvändning är att minskadess värmebehov där primära åtgärden är att förbättra byggnadens klimatskärm. En egenskap som påverkar klimatskärmens prestanda är köldbryggor som kan uppstå vid komponentanslutningar. Idag kan olika metoder och dimensionsval användas för att beräkna köldbryggor och utslaget kan variera kraftigt beroende dessa val. Enligt Boverket ska köldbryggor beräknas enligt standard ISO 13789:2017. Standarden hänvisar dock till två andra beräkningstandarder nämligen förenklad (ISO 14683) eller detaljerad beräkning (ISO 10211). Förutom detta kan beräkningen göras utifrån tre olika dimensionsval. Målet med denna studie var att utföra detaljerade tvådimensionella beräkningar enligt standard ISO 10211:2017 med köldbryggeberäkningsprogrammet Flixo. Detta med syfte att försöka reda ut den oklarhet som kan uppstå vid beräkning av köldbryggor samt belysa osäkerheten kring val av metod. Rapporten ska även fungera som ett beräkningsunderlag för ett antal köldbryggedetaljer som Veidekke Entreprenad i Stockholm kan nyttja vid behov. Simuleringar har utförts enligt standard ISO 10211:2017 för tre vanligt förekommande köldbryggor kopplat till sandwichväggar i betong. Dessa tre detaljer har beräknats för fyra olika prefab-leverantörer som Veidekke Entreprenad samarbetar med, där samtliga har relativt liknande konstruktionslösningar. Utifrån studien har en djupare inblick erhållits gällande köldbryggeproblematiken. Beskrivningar i standard 10211:2017 upplevs kunna förbättras med detaljerade exempel. Simuleringsprogrammet Flixos användarvänlighet och genomgångar bidrog till bättre förståelse. Från studien bedömdes att tre val för dimensioner ger en onödig förvirring där inre dimensioner upplevs mer överflödig än de andra två. Studien visar på i dessa fall märkbart varierade resultat för liknande konstruktionslösningar, vilket ger alarmerande signaler till användning av andra beräkningsmetoder, så som schabloniserade värden.