The making of a cultural historical exhibition usually involves the collaboration of two categories of professionals: the curator, in charge of the exhibition content, and the designer. From these positions, representing content and form, the team is in charge of cooperating towards a shared goal – the exhibition – which is the spatial expression of ideas. This MA thesis is based on my work experience as a designer of cultural historical exhibitions. By means of situations where my perspective collided with that of the museum curators’, I examine our different concepts on a number of issues: the meaning of an exhibition; the process; and the perception of what our respective roles are. Since the experiences that I am concerned with were acquired some time ago, the collisions are laid out in the thesis as a dialog between me and a partly fictional colleague. Apart from my experiences of exhibition production I also link the discussion to an analysis of two exhibitions that I visited while writing the thesis: Sápmi at Nordiska Museet in Stockholm and Everything You Can Think of is True – the dish ran away with the spoon shown at the Royal Library in Copenhagen (Det Kongelige Bibliotek). The curator and the designer often represent diverging views of the exhibition medium. In my work experience, a central aspect of these different viewpoints has been represented by the role and use of authentic artifacts in the exhibition. In the thesis I examine the use of such artifacts from the point of view of their ability to communicate to viewers and the possibilities I have as a designer to mould them into expressions in the exhibition. From this practical phenomenological design horizon and I take the museological critique of Gundula Adolfsson, Eilean Hooper-Greenhill, Camilla Mordhorst and Kitte Wagner further, and argue that the conventional use of authentic artifacts can inhibit the development of the exhibition medium. With the theoretical support of relational aesthetics in contemporary art installations I continue to discuss the concept of an exhibition as a language and a construction, and how it relates to reality. The thesis concludes with a normative section where I, with the aid of a cultural semiotic perspective, propose a process for the two perspectives of form and content to be intertwined. I further examine what the consequences of such a convergence of interests could imply for the perspectives of both curator and designer, and for the production of exhibitions.

Mot bakgrund av att jag tappade motivationen att skriva skönlitteratur så fort jag i förväg bestämde textens handling, beslöt jag mig för att hålla fast vid en intuitiv metod men att istället byta genre från roman till novell. Syftet med denna studie är att försöka beskriva hur min metod växte fram och analysera förtjänster och svårigheter med en intuitiv metod. Genom att studera författare som varit inspirationskällor för mig har jag upptäckt att flera av dem brottats med liknande problem och att min stil i flera avseenden påverkats av dem. Resultatet av min studie är att det finns uppenbara likheter mellan Franz Kafkas produktion och min egen när det gäller litterär metod, berättarsynvinkel och bildspråk. Vidare betraktar jag mina noveller snarare som dikter än noveller då grundstrukturen i dem påminner om lyrik, vilket jag försöker visa med hjälp av begrepp hämtade från Jurij Lotman och Riffaterre. Det visade sig också att min förebild inom novellistik, Hjalmar Söderberg, betraktade sina Historietter mer som dikter än noveller. Jag diskuterar även på vilket sätt mina noveller kan ha påverkats av Tomas Tranströmers och Pär Lagerkvists produktion. Avslutningsvis försöker jag också se om det finns möjligheter att komma förbi svårigheterna med min litterära metod när jag i framtiden ska försöka att skriva en roman.

<p>Mot bakgrund av att jag tappade motivationen att skriva skönlitteratur så fort jag i förväg bestämde textens handling, beslöt jag mig för att hålla fast vid en intuitiv metod men att istället byta genre från roman till novell. Syftet med denna studie är att försöka beskriva hur min metod växte fram och analysera förtjänster och svårigheter med en intuitiv metod. Genom att studera författare som varit inspirationskällor för mig har jag upptäckt att flera av dem brottats med liknande problem och att min stil i flera avseenden påverkats av dem. Resultatet av min studie är att det finns uppenbara likheter mellan Franz Kafkas produktion och min egen när det gäller litterär metod, berättarsynvinkel och bildspråk. Vidare betraktar jag mina noveller snarare som dikter än noveller då grundstrukturen i dem påminner om lyrik, vilket jag försöker visa med hjälp av begrepp hämtade från Jurij Lotman och Riffaterre. Det visade sig också att min förebild inom novellistik, Hjalmar Söderberg, betraktade sina Historietter mer som dikter än noveller. Jag diskuterar även på vilket sätt mina noveller kan ha påverkats av Tomas Tranströmers och Pär Lagerkvists produktion. Avslutningsvis försöker jag också se om det finns möjligheter att komma förbi svårigheterna med min litterära metod när jag i framtiden ska försöka att skriva en roman.</p>

Uppsatsens syfte var att undersöka hur vuxenstuderande, andraspråkselever i den grundläggande utbildningen i svenska som andraspråk, delkurs 4 tolkar två bilder i en lärobok i avsnittet som introducerar skönlitteratur. Metoden som användes är triangulerad, varav kvalitativ intervjuteknik utifrån Kvale och Brinkmann (2015), textanalys utifrån Fejes och Thornbergs (2015) tredje analytiska dimension, samt textanalys som undersöker nyckelords metaforiska utvidgning utifrån Söderbergs (1980) språkvetenskapliga metod. Resultatet visar att eleverna tolkar bilderna, anknyter bilderna till tidigare erfarenheter samt att bilderna engagerar dem till drömmar och eget skapande genom att det eleverna minns när de ser på bilderna väl knyter an till det de drömmer om och det som engagerar dem till eget skapande. Naturen som överordnad del med skogen, floden och växtligheten som underordnade delar uppmärksammades centralt i elevutsagorna genom de metaforiska utvidgningarna som nyckelorden gav upphov till. Resultatet visar genom elevernas tolkningar och deras uttryckta tidigare erfarenheter också att de undersökta bilderna är åldersadekvata genom att bilderna lämpar sig i andraspråksundervisningen för vuxna elever som studerar svenska som andraspråk. Resultatet visade att bilderna inspirerade eleverna till att ta del av skönlitteratur och att skapa själva.