En familjeåterförening kan ske för sökande och anknytningspersoner genom att erhålla ett uppehållstillstånd i enlighet med vad som stadgas i bland annat 5 kap. 3 § Utlänningslagen (2005:716, UtlL). Enligt 5 kap. 3 a § 2 p. UtlL kan även ett uppehållstillstånd erhållas och därigenom en familjeåterförening genomföras om den sökande och anknytningspersonen har ett särskilt beroendeförhållande som gör att de har svårt att leva utan varandra. En förälder i hemlandet som har sitt barn i Sverige kan ofta konstateras ha ett sådant särskilt beroendeförhållande som bestämmelsen syftar på. Det har dock i praxis utvecklats att detta beroendeförhållande kan brytas. Brutet blir beroendeförhållandet bland annat om föräldern tidigare medgett att barnet ska åka till Sverige utan hen, eller om föräldern varit med och planerat resan till sitt barn, trots att föräldern inte själv ska åka med. Migrationsöverdomstolen (MiÖD) har i dessa fall ansetts att föräldrarnas handlande gjort att de bevisat att de inte haft svårt att leva utan sina barn, och därmed brutit det särskilda beroendeförhållandet. Då ett särskilt beroendeförhållande ska gälla åt två håll kan därför inte föräldern erhålla ett uppehållstillstånd, och barnet kan därför inte återförenas med sin förälder. Detta arbete har utrett denna bestämmelse och praxis angående ett brutet beroendeförhållande, och bland annat undersökt huruvida denna bestämmelse och praxis stämmer överens med barnkonventionen och andra barnrättsliga rättskällor. Då barnet inte kan återförenas med sin förälder på grund av något som föräldern gjort, har det i uppsatsen konstaterats att beslut som innebär att en förälder inte kan erhålla ett uppehållstillstånd på grund av ett brutet beroendeförhållande, åsidosätter vissa artiklar i barnkonventionen som Sverige är obligerade att följa då detta är svensk lag. Att se på ett brutet beroendeförhållande utifrån ett barnrättsligt perspektiv stärker redogörelsen för att dessa beslut åsidosätter vissa artiklar i barnkonventionen, då ett barn blir lidande av att denne inte kan återförenas med sin förälder. Migrationsverket och MiÖD har därför handlat felaktigt vid beslutet om att anse att ett brutet beroendeförhållande innebär att ett uppehållstillstånd inte kan utdelas då barnets åsikt och barnets bästa inte tagits hänsyn till i den utsträckningen det bör i enlighet med artikel 3, 10 och 12 i barnkonventionen. Barnets synpunkter och uppfattning har inte tillmätts betydelse i frågan, vilket bland annat är varför ett brutet beroendeförhållande strider mot bestämmelserna i barnkonventionen.

No description available.

No description available.

No description available.

No description available.

No description available.

Trafficking in persons for sexual purposes is a modern form of slavery which causes serious violation of fundamental human rights. Despite that, trafficking victims are often left without international protection. Furthermore, the majority of the victims of trafficking for sexual purposes are women. In this thesis the author examines the international refugee law from a feminist perspective to determine why some actions are capable of international attention and protection while others are not. The international regulation for combating trafficking, so called anti-trafficking measures, are rather comprehensive. However, these measures focus on eliminating trafficking through prevention and prosecution and do not give much, if any, protection to the victims of trafficking. Instead protection can be found in the refugee convention and the complementary protection under non-refoulement. The refugee law has been criticised for its gender bias and male norm which affect women’s possibility to be granted international protection. As a result of this, persecution or other serious harm that mostly affects women, such as trafficking for sexual purposes, are seen as gender-specific and not as a part of the core definition of a refugee. Trafficking victims from the EU who seek protection in another country in the union faces the most obstacles, since citizens from the EU are not recognised to be in need of international protection because of the presumption that countries in the EU are democratic and safe. This presumption is questionable since the majority of the trafficking victims in the Union are from a country in the EU. The feminist analysis on the refugee law aim to examine to what extent women’s need for international protection in relation to trafficking is fulfilled.

No description available.

En utlänning befinner sig i Sverige med en villkorad rätt som bland annat innebär att allmän domstol har laglig rätt att besluta om utvisning på grund av ett brott som utlänningen begått i Sverige. Till följd av den ökade kriminaliteten i Sverige ansåg regeringen att det fanns ett behov av att möjliggöra utvisning i fler fall, vilket var anledningen till att bestämmelserna om brottsutvisning skärptes år 2022. Vid ett beslut om utvisning ska domstolen väga utlänningens risk att utsättas för skyddsgrundande behandling gentemot samhällets intresse av att utvisa någon som begått brott. Syftet med uppsatsen är att, med hjälp av den rättsdogmatiska metoden, utreda vilket av dessa två intressen som väger tyngst i fråga om utvisning på grund av brott. Analysen visar att förekomsten av skyddsgrundande behandling inte hindrar en utvisning under förutsättning att den åberopade risken utgör ett generellt verkställighetshinder, vilket talar för att samhällets intresse av att utvisa brottslingar väger tyngre än utlänningens intresse av att stanna kvar i Sverige.

Under år 2016 kom invandringen att pika i Sverige till följd av krig och konflikter. Detta resulterade i ett stort antal migranter och en konsekvens av detta blev att många familjer splittrades och en kamp för familjeåterförening uppstod. Syftet med uppsatsen var att göra en jämförelse mellan tidigare och nuvarande rättsläge gällande förutsättningarna för rätten till familjeåterförening. För att besvara syftet har vi granskat förarbeten som ligger till grund för vår framställning. Den kraftiga invandringen under år 2015 resulterade i en tillfällig reglering som legat till grund för dem bestående lagförändringar som skett på området. Eftersom den internationella rätten utgör grunden för den svenska regleringen var den inte obetydlig i framställningen av vår jämförelse. Vi har använt oss av den rättsdogmatiska metoden för att undersöka hur lagstiftningen gällande familjeåterförening utvecklats och förändrats samt dess ändamål. Vi har problematiserat och sett till eventuella brister och svårigheter med gällande rätt på området. En slutsats av vår undersökning var att den från början tillfälliga skärpningen har blivit bestående och lagstiftningen har idag anpassats till EU:s miniminivå. Vi har vidare konstaterat att den internationella rätten har ökat i betydelse beträffande beslutsfattande och utveckling av praxis.