No description available.

Denna studie syftar till att jämföra regleringarna rörande familjeåterförening för makar och sambor i Sverige och Danmark. Studien behandlar rättsinstituten i de båda länderna, samt vilka likheter och skillnader som går att fastställa länderna emellan. Vidare analyserar studien om länderna har, kan eller bör hämta inspiration från varandra. Även andra konsekvenser av ländernas lagstiftning på området undersöks. Vi ser även till de europarättsliga regleringarna på området, och hur internationella domstolar och organ för mänskliga rättigheter uttryckt sig gällande ländernas lagstiftning. Rätten till familjeåterförening är inte självklar utan begränsas genom ett flertal villkor för att beviljas uppehållstillstånd. Omfattningen av dessa villkor har visat sig variera nationellt. Sverige och Danmark har liknande kultur och samhällen, och är bundna av nästintill samma europarättsliga förpliktelser, däremot är skillnaden tydlig i ländernas migrationslagstiftning. Den svenska lagstiftningen kan sägas utgöra en större rätt till familjeåterförening, medan den danska lagstiftningen istället utgör en möjlighet. Det går därför att konstatera att Danmark har gått längre i lagstiftningen vad gäller familjeåterförening för makar och sambor, genom att ha en mer restriktiv inställning än Sverige. Däremot finns tendenser som tyder på att Sverige i framtiden kan komma att ta en mer dansk riktning på området. För att fastställa ländernas rättsliga utgångspunkt i frågan redogör studien för såväl nationella rättsliga ramar, som europarättsliga. Efter detta redogörs ländernas materiella regler och prövningar rörande familjeåterförening. För att besvara studiens syfte och frågeställningar används den rättsdogmatiska och komparativrättsliga metoden.

I den här uppsatsen kommer ensamkommande barns återförening med sina föräldrar att analyseras. Syftet med uppsatsen är att belysa problematiken som uppkommer för barn vars status som ensamkommande upphör när de återförenats med sina föräldrar. Problemen som uppstår kan bero på etableringsinsatser som finns i Sverige och en redogörelse för dessa insatser kommer att göras. Det teoretiska ramverket grundar sig i Urie Bronfenbrenners utvecklingsekologi och en analys kommer att göras av familjens återförening utifrån detta perspektivet. Uppsatsen metod är en kvalitativ fallstudie där frågeställningarna kommer att besvaras genom empiriskt material och material erhållet genom intervjuer. Forskningen i denna uppsats visar att ett ensamkommande barn upphör att vara ensamkommande vid det tillfälle då föräldrarna anländer och kan ta ansvar för barnet. De aktörer som har det främsta ansvaret för etableringsinsatser för nyanlända invandrare i Sverige är Arbetsförmedlingen i samarbete med de svenska kommunerna. Utifrån analysen görs slutsatsen att barnet påverkas mycket av en återförening med sina föräldrar i Sverige, främst då barnet känner ansvar för att hjälpa familjen. Barnen påverkas av att etableringslagstiftningen gett ansvaret till aktörer som inte har möjligheten att tillgodose familjen och barnets behov. Det utvecklingsekologiska perspektivet visar även på hur olika domäner i samhället, så som skolan, Arbetsförmedlingen, kulturen och lagarna, också kan påverka familjens gemensamma liv i Sverige. / In this paper, the reunion between unaccompanied children reunited with their parents, is to be analyzed. The purpose of this paper is to highlight the problems that arise for children who were previously unaccompanied and now are to be reunited with their parents. The problems that arise may depend on the construction of establishment activities in Sweden. The theoretical framework is based on Urie Bronfenbrenners theory: Ecological systems theory, and an analysis will be made of the familys new situation based on this perspective. The essay method is a qualitative case study, where the issues will be answered by empirical data and material obtained from interviews. The research in this paper shows that an unaccompanied child ceases to be unaccompanied at the time the parents arrive to Sweden and can take responsibility for the mit. Arbetsförmedlingen and the Swedish municipalities have the primary responsibility for introduction activities for newly arrived immigrants in Sweden. A conclusion was made, that the child becomes affected of a reunion with his parents in Sweden, primarily because the child feels responsible for helping the family establish itself. Children are affected by the establishment law, because the responsibility is given to actors how do not have the opportunity to meet the family and the childs needs.The theoretical framework shows how the different domains of society, such as schools, Arbetsförmedligen and the laws of Sweden may also affect the family life.

No description available.

Artikeln bygger på resultatet av narrativa intervjuer med livsberättelser från tre unga män med erfarenhet av att komma som ensamkommande barn till Sverige. Studien har en postkolonial ansats och ett socialkonstruktivistiskt perspektiv, vilket i denna studie inneburit ett ifrågasättande av den dominerande familjedefinitionen. Fokus för intervjuerna har varit att se hur definitionen av familj och upplevelsen av vilka som tillhör denna formas utifrån livsberättelserna samt hur erfarenheter kring familjeåterförening kan se ut. Resultatet visar på mångfalden av innebörder av familj samt att denna inte alltid återspeglas i svensk lag. Analysen belyser berättelserna i förhållande till sociologiska definitioner av familjebegreppet. Artikeln redogör för möjligheter till familjeåterförening i ett juridiskt perspektiv och betonar det koloniala arvets makt i institutioner och praktiker och den inverkan detta har på dessa tre unga mäns möjligheter att definiera sin familj och i slutändan kunna återförenas med denna. Utifrån resultatet föreslås att socialarbetare kritiskt bör reflektera kring och granska förgivet tagna definitioner i mötet med ensamkommande barn. En fördjupad forskning kring möjligheter till och effekterna av familjeåterförening föreslås.

Denna uppsats rör uppehållstillstånd på grund av familjeåterförening och möjligheten att vägra ett sådant i syfte att skydda sökande och dess barn från en våldsam anknytningsperson. Uppsatsen undersöker med hjälp av en klassisk rättsdogmatisk metod de olika möjligheterna till sådant skydd som finns för olika sökande beroende på om de räknas som kärnfamilj eller inte. I nationell lagstiftning finns inget sådant skydd för kärnfamiljer. Uppsatsen undersöker om möjlighet till sådant skydd ändå skapas genom överstatliga förpliktelser, särskilt med inkorporerandet av FN:s konvention om barnets rättigheter (barnkonventionen) i svensk lag. Trots att barnkonventionen skapar rättigheter för barn att skyddas från våld och olämpliga vårdnadshavare kan barnkonventionen inte användas för att skydda barn i denna situation. Det finns inte heller andra överstatliga förpliktelser som skapar en möjlighet att vägra uppehållstillstånd för kärnfamiljer på grund av att det finns en risk att utsättas för våld av anknytningspersonen.

En familjeåterförening kan ske för sökande och anknytningspersoner genom att erhålla ett uppehållstillstånd i enlighet med vad som stadgas i bland annat 5 kap. 3 § Utlänningslagen (2005:716, UtlL). Enligt 5 kap. 3 a § 2 p. UtlL kan även ett uppehållstillstånd erhållas och därigenom en familjeåterförening genomföras om den sökande och anknytningspersonen har ett särskilt beroendeförhållande som gör att de har svårt att leva utan varandra. En förälder i hemlandet som har sitt barn i Sverige kan ofta konstateras ha ett sådant särskilt beroendeförhållande som bestämmelsen syftar på. Det har dock i praxis utvecklats att detta beroendeförhållande kan brytas. Brutet blir beroendeförhållandet bland annat om föräldern tidigare medgett att barnet ska åka till Sverige utan hen, eller om föräldern varit med och planerat resan till sitt barn, trots att föräldern inte själv ska åka med. Migrationsöverdomstolen (MiÖD) har i dessa fall ansetts att föräldrarnas handlande gjort att de bevisat att de inte haft svårt att leva utan sina barn, och därmed brutit det särskilda beroendeförhållandet. Då ett särskilt beroendeförhållande ska gälla åt två håll kan därför inte föräldern erhålla ett uppehållstillstånd, och barnet kan därför inte återförenas med sin förälder. Detta arbete har utrett denna bestämmelse och praxis angående ett brutet beroendeförhållande, och bland annat undersökt huruvida denna bestämmelse och praxis stämmer överens med barnkonventionen och andra barnrättsliga rättskällor. Då barnet inte kan återförenas med sin förälder på grund av något som föräldern gjort, har det i uppsatsen konstaterats att beslut som innebär att en förälder inte kan erhålla ett uppehållstillstånd på grund av ett brutet beroendeförhållande, åsidosätter vissa artiklar i barnkonventionen som Sverige är obligerade att följa då detta är svensk lag. Att se på ett brutet beroendeförhållande utifrån ett barnrättsligt perspektiv stärker redogörelsen för att dessa beslut åsidosätter vissa artiklar i barnkonventionen, då ett barn blir lidande av att denne inte kan återförenas med sin förälder. Migrationsverket och MiÖD har därför handlat felaktigt vid beslutet om att anse att ett brutet beroendeförhållande innebär att ett uppehållstillstånd inte kan utdelas då barnets åsikt och barnets bästa inte tagits hänsyn till i den utsträckningen det bör i enlighet med artikel 3, 10 och 12 i barnkonventionen. Barnets synpunkter och uppfattning har inte tillmätts betydelse i frågan, vilket bland annat är varför ett brutet beroendeförhållande strider mot bestämmelserna i barnkonventionen.

Studier visar att det finns behov av ett socialt stöd för familjer som återförenas efter separation till följd av migration. Huruvida det finns ett stöd för detta är dock oklart. Då en huvuduppgift för det socialpedagogiska arbetet är att arbeta för social inklusion, ville vi undersöka vad ett återföreningsarbete kan innebära. Studiens syfte är att undersöka familjebehandlares kompetens och upplevelser av att arbeta med familjeåterföreningar när familjen varit splittrad till följd av migration. Studien utgår från en kvalitativ ansats där det empiriska materialet skapades genom halvstrukturerade intervjuer med sex stycken familjebehandlare. Analysarbetet utgår från en abduktiv ansats där det empiriska materialet bearbetades i interaktion med tidigare forskning och Ellströms (1992) teori om kompetens. Resultatet visar att familjebehandlarna ser återetablering av relationer, skapa trygghet, hantera trauma och praktiska göromål som uppgifter ett återföreningsarbete kräver. Vidare visar resultatet handlingsförmågor som familjebehandlarna använder sig av när de hanterar uppgifterna, vilka är inlevelseförmåga, samarbetsförmåga, personligt engagemang och självuppfattning. Följaktligen visar resultatet att ett återföreningsarbete möjliggörs när familjebehandlarna har kompetensen att se möjligheter i sina tidigare erfarenheter. Slutligen visar studien att familjebehandlarna besitter kompetens för att utföra ett återföreningsarbete, men det diskuteras om kunskap kring återföreningsarbetet behöver spridas till andra professioner i det sociala arbetet.

Under år 2016 kom invandringen att pika i Sverige till följd av krig och konflikter. Detta resulterade i ett stort antal migranter och en konsekvens av detta blev att många familjer splittrades och en kamp för familjeåterförening uppstod. Syftet med uppsatsen var att göra en jämförelse mellan tidigare och nuvarande rättsläge gällande förutsättningarna för rätten till familjeåterförening. För att besvara syftet har vi granskat förarbeten som ligger till grund för vår framställning. Den kraftiga invandringen under år 2015 resulterade i en tillfällig reglering som legat till grund för dem bestående lagförändringar som skett på området. Eftersom den internationella rätten utgör grunden för den svenska regleringen var den inte obetydlig i framställningen av vår jämförelse. Vi har använt oss av den rättsdogmatiska metoden för att undersöka hur lagstiftningen gällande familjeåterförening utvecklats och förändrats samt dess ändamål. Vi har problematiserat och sett till eventuella brister och svårigheter med gällande rätt på området. En slutsats av vår undersökning var att den från början tillfälliga skärpningen har blivit bestående och lagstiftningen har idag anpassats till EU:s miniminivå. Vi har vidare konstaterat att den internationella rätten har ökat i betydelse beträffande beslutsfattande och utveckling av praxis.

Antalet asylansökningar ökade markant under år 2015 vilket ledde till stora påfrestningar på såväl asylsystemet som de centrala samhällsfunktionerna. Till följd av flyktingströmmen infördes lagen (2016:752) om tillfälliga begränsningar av möjligheten att få uppehållstillstånd i Sverige (TUtlL). Denna lag medförde att flertalet av utlänningslagens (2005:716) paragrafer begränsades till EU-rättens och internationella konventioners miniminivå. Uppehållstillstånd på grund av anknytning till en alternativt skyddsbehövande i Sverige får därmed numera endast beviljas i de ärenden då ett avslag skulle strida mot ett svenskt konventionsåtagande.    I MIG 2018:20 uttalade migrationsöverdomstolen att ett avslag gällande uppehållstillstånd till följd av anknytning till ett barn som beviljats tillfälligt uppehållstillstånd med status alternativt skyddsbehövande strider mot artikel 8 Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna och artikel 3, 9 och 10 Förenta nationernas konvention om barnets rättigheter. Syftet med uppsatsen är att utreda om det föreligger någon skillnad mellan rätten till uppehållstillstånd i Sverige för föräldrar som åberopar anknytning till sitt minderåriga eller myndiga barn, samt när ett myndigt eller minderårigt barn ansöker om anknytning till sin förälder. Uppsatsen avgränsar sig till att utreda situationer då anknytningspersonen i Sverige är alternativt skyddsbehövande. Genom att konstatera skillnader eller likheter i de ovan nämnda anknytningssituationerna önskar vi sedan påvisa huruvida MIG 2018:20 kan komma att ha inverkningar utanför dess kärnområde eller med hänsyn till internationella åtaganden. Vidare syftar uppsatsen till att ur ett rättssäkerhetsperspektiv av professor Aleksander Peczenik redogöra för om TUtlL, gällande bestämmelserna om rätten till familjeåterförening, uppfyller kraven på en rättssäker tillämpning och i fall MIG 2018:20 kommer förbättra eller försämra rättssäkerheten. För att uppnå syftet kommer relevant gällande rätt i Sverige, EU och internationellt att studeras, speciellt ovan nämnda artiklar och artikel 16.3 Förenta nationernas allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna. Utöver dessa kommer även vilka kriterier en individ behöver uppfylla för att anses vara alternativt skyddsbehövande och principen om non-refoulement att studeras. Vi har i uppsatsen kommit fram till att rättstillämpningen mellan anknytningssituationerna påvisar stora rättsliga skillnader främst på grund av ålder, men även till följd av att det saknas relevant och analyseringsbar praxis. Det har således endast varit möjligt att konstatera att MIG 2018:20 kommer leda till en förbättring av rättssäkerheten gällande minderåriga barn då målet ökat BarnK:s status i svensk rätt. För att rättstillämpningen ej ska strida mot internationella åtaganden bör BarnK användas gällande omyndiga barn. Det är även möjligt att konstatera att de senaste årens tillämpning av bestämmelserna om rätten till familjeåterförening inte uppfyller kraven för en rättssäker tillämpning.