Syftet med denna uppsats är att undersöka vad forskning säger om anknytningen hos familjehemsplacerade barn och hur denna kan påverkas av biologiska föräldrars delaktighet och närvaro. Vidare syftar studien till att ta reda på om det alltid är förenligt med det familjehemsplacerade barnets bästa att återförenas med den biologiska familjen. För att besvara dessa frågor genomfördes en kvalitativ litteraturstudie. Studien presenterar anknytningsteorins huvuddrag för att skapa förståelse för resultaten. Vidare ges en övergripande bild av den svenska familjehemsvårdens mål, och då i synnerhet att utgångspunkten är att barn som bereds vård i familjehem ska återförenas med sina biologiska föräldrar. De åtta artiklar som ligger till grund för studiens resultat behandlar hur barns anknytning kan påverkas vid en familjehemsplacering. Vissa av artiklarna är särskilt inriktade på hur barn som är familjehemsplacerade påverkas av de biologiska föräldrarnas besök i familjehemmet. Resultaten av denna studie tyder på att barn som bott en längre tid i familjehem ofta knutit an till familjehemsföräldrarna och att en återförening med de biologiska föräldrarna kan medföra negativa effekter för barnen. Den svenska lagstiftningen där man primärt har en återförening med de biologiska föräldrarna som mål förefaller enligt resultatet i denna studie inte vara förenlig med barnets bästa. Det framkommer i flera av de studerade artiklarna att det är vanligt att biologiska föräldrars delaktighet under familjehemsplacering leder till negativa känslor och försätter det familjehemsplacerade barnet i en lojalitetskonflikt. För att biologiska föräldrars besök i familjehemmet skall vara givande skall de vara regelbundna och syftet med besöken skall vara begripligt för barnet.

<p>Snart femton år efter det tyska återförenandet befinner sig landet i något av ekonomisk stagnation. I denna uppsats undersöks om Solows neoklassiska modell kan bidra till att kartlägga orsakerna till detta. För att kunna tydliggöra skillnaderna mellan landsdelarna undersöks f d Öst- och Västtyskland var för sig och med hjälp av simuleringar försöker jag se på hur utvecklingen för framtiden kan te sig. En tydlig orsak till landets ekonomiska problem verkar vara det låga bidraget till tillväxten från arbetskraften. Enligt mina simuleringar verkar något överraskande det forna Östtyskland produktivitetsmässigt vara på väg ikapp det forna Västtyskland i ett femtioårigt perspektiv, till stor del på grund av en högre investeringskvot och högre teknisk utvecklingstakt.</p>

Snart femton år efter det tyska återförenandet befinner sig landet i något av ekonomisk stagnation. I denna uppsats undersöks om Solows neoklassiska modell kan bidra till att kartlägga orsakerna till detta. För att kunna tydliggöra skillnaderna mellan landsdelarna undersöks f d Öst- och Västtyskland var för sig och med hjälp av simuleringar försöker jag se på hur utvecklingen för framtiden kan te sig. En tydlig orsak till landets ekonomiska problem verkar vara det låga bidraget till tillväxten från arbetskraften. Enligt mina simuleringar verkar något överraskande det forna Östtyskland produktivitetsmässigt vara på väg ikapp det forna Västtyskland i ett femtioårigt perspektiv, till stor del på grund av en högre investeringskvot och högre teknisk utvecklingstakt.

<p>Syftet med uppsatsen var att utifrån de tidigare fängelsedömda kvinnornas perspektiv beskriva och försöka förstå de problem som kan uppstå i samband med när de efter frigivning skulle återta föräldrarollen. Den kvalitativa uppsatsen analyserades med hjälp av systemteorin, bindningsteorin och handlingsteorin. Analysen visade vilka olika system som respondenterna kom i kontakt med på vägen mot samt efter återföreningen. Bindningsteorin beskrev barnets reaktioner vid förlust av bindningsperson samt dess reaktioner vid återförening med bindningsperson. Studien visade att respondenterna förbereddes mycket lite inför frigivning inne på anstalten. Båda respondenterna uppgav att om vårdarna inne på anstalten hade pratat med dem om barnen/barnet istället för att undvika ämnet så hade de antagligen slutat att missbruka och återvänt till barnen tidigare. Respondenterna uppgav att det som var till störst hjälp gällande återföreningen med barnen/barnet var det faktum att de börjat missbruka sent i livet. Det betydde att de sedan tidigare lärt sig de samhälleliga koderna.</p>

Syftet med studien är att öka kunskap om socialsekreterarnas motiveringar bakom gällande beslut om barns återförening med sina föräldrar, som tidigare bedömts ha en bristande föräldraförmåga. Min frågeställning består av tre frågor: Vilka faktorer kan påverka ett beslut om ett återkallande av placering av barn enligt SoL eller LVU 2 §? Hur förhåller sig socialsekreterarna till möjligheten om utveckling av föräldraförmågan efter placering? Hur stor andel av föräldrar, vars barn blivit placerade enligt SOL eller LVU 2§, har fått omhändertagandet återkallat? Frågorna besvaras med den kvalitativa forskningsintervjun. Halvstrukturerade intervjuer och dokument valdes som huvudsakliga datainsamlingstekniker. Sju socialsekreterare, var av en enhetschef deltog i undersökningen. Två av informanterna intervjuades tillsammans. För analys av empirin har studien använt sig av: anknytnings teori, lagar och riktlinjer, tidigare forskning om placerade barn och deras föräldrar. Resultatet visade en tvetydighet gällande socialsekreterarnas tillämpning av lagar; ett övervägande fokus på vårdnadsöverflyttningar och bristfälliga insatserna kring återförening. Det är väldigt få barn som återförenas med sina föräldrar. Det visade sig att det skiljer sig i bedömningar från socialkontor och socialsekreterare. Ett barns återförening möjlighet bedöms utifrån barnets anknytning i främsta rum, och i andra hand bedöms förälderns utveckling. Föräldern har ofta tre år på sig att bättra sig och hålla så bra kontakt med barnet så att de ska hålla sin plats som primär vårdnadshavare för att ha en eventuell chans till återförening. Större delen av barnen blir uppväxtplacerade, med tanke på vårdnadsöverflyttning och anknytningen. Går föräldern med på en frivillig placering enligt SoL så har man större möjlighet att påverka en hemtagning, men via tvångsvårdslagstiftningen LVU blir det svårare, samarbete med socialsekreteraren ökar möjligheten till återförening.  Det är tydligt att barnavårdsutredningar är under komplex press, man vill göra det bästa för barnet och följa lagstiftning samtidigt som man ska hålla kostnaderna nere.

Syftet med uppsatsen var att utifrån de tidigare fängelsedömda kvinnornas perspektiv beskriva och försöka förstå de problem som kan uppstå i samband med när de efter frigivning skulle återta föräldrarollen. Den kvalitativa uppsatsen analyserades med hjälp av systemteorin, bindningsteorin och handlingsteorin. Analysen visade vilka olika system som respondenterna kom i kontakt med på vägen mot samt efter återföreningen. Bindningsteorin beskrev barnets reaktioner vid förlust av bindningsperson samt dess reaktioner vid återförening med bindningsperson. Studien visade att respondenterna förbereddes mycket lite inför frigivning inne på anstalten. Båda respondenterna uppgav att om vårdarna inne på anstalten hade pratat med dem om barnen/barnet istället för att undvika ämnet så hade de antagligen slutat att missbruka och återvänt till barnen tidigare. Respondenterna uppgav att det som var till störst hjälp gällande återföreningen med barnen/barnet var det faktum att de börjat missbruka sent i livet. Det betydde att de sedan tidigare lärt sig de samhälleliga koderna.

No description available.

The aim of this study is to examine how parents, who had children in foster care due to their social environment, describes the process of change and what factors enabled the process. The study is based on interviews with six parents, four female and two males, who have reunited with their children. A phenomenological interview method has been used to catch the parents’ views and perspectives on the process. Aaron Antonovsky’s (1987/2005) salutogenic theory of sense of coherence (SOC) is used as a theoretical frame, where the three factors: comprehensibility, manageability and meaningfulness have been analysed to put focus on which factors enable change. To also examine how the process is affected by its social context Erving Goffman’s (1959/2014) dramaturgical role theory has been used. The results indicate that a successful changing process requires understanding of the situation and how to handle it. In the crises following the placement parents tend to feel strong emotions that may affect the sense of understanding and seeing change as a possibility. The parents need to understand how to enable change and need to believe that change is possible.

Den här uppsatsen undersöker barnsekreterares åsikter om hur svensk lagstiftning påverkar deras arbete i fråga om barnets bästa när barn blivit omhändertagna och placerade i familjehem med stöd av Lag (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga, specifikt gällande §2 då föräldrarnas brist på omsorgsförmåga föranlett omhändertagandet. Via en semistrukturerad intervjumetod ställde vi frågor till sex barnsekreterare som arbetade med omhändertaganden av barn. Vi analyserade svaren med hjälp av anknytningsteorin och teorin om företrädarskap.  Svaren blev även speglade i relation till det aktuella kunskapsläget på området. Vår undersökning visade att våra informanter menade att svensk lag i vissa avseenden lägger större vikt vid föräldrarnas rättigheter än barns behov av skydd och trygghet exempelvis när barn knutit an till sitt familjehem. Det svenska familjestödsorienterade barnskyddssystemet fick även kritik för långdragna processer och försenade beslut om skyddsåtgärder i form av ett omhändertagande av utsatta barn. Kritik framfördes också mot vårt rättssystems förmåga att tillvarata barns bästa, speciellt efterfrågades större kunskap hos nämndemän och domare. / This essay investigates Swedish social workers opinion on the impact of the Swedish legislation, specifically the Care of young persons act, LVU, on their advocacy work with children in foster care, relating to the best interest of the child, placed in foster family care, due to the biological parents’ lack of caring capacity. A semi-structured interview method was used asking six social workers who worked with placements of children in foster care. The answers were analysed using attachment theory and advocacy theory and also in the light of recent research in the subject field. Our investigation shows that our interviewees find that Swedish law to some degree places more emphasis on the rights of the biological parents, as opposed to children's needs for protection, security, and attachment to the foster parents. The family oriented Swedish child protection system was criticised for lengthy processes and delayed decisions to take an abused child into custody. The Swedish legal system was criticised for not placing the best interest of the child foremost. The Swedish system with lay assessors judging in child protection cases were criticized for a lack of knowledge and expertise in the subject field.

Studier visar att det finns behov av ett socialt stöd för familjer som återförenas efter separation till följd av migration. Huruvida det finns ett stöd för detta är dock oklart. Då en huvuduppgift för det socialpedagogiska arbetet är att arbeta för social inklusion, ville vi undersöka vad ett återföreningsarbete kan innebära. Studiens syfte är att undersöka familjebehandlares kompetens och upplevelser av att arbeta med familjeåterföreningar när familjen varit splittrad till följd av migration. Studien utgår från en kvalitativ ansats där det empiriska materialet skapades genom halvstrukturerade intervjuer med sex stycken familjebehandlare. Analysarbetet utgår från en abduktiv ansats där det empiriska materialet bearbetades i interaktion med tidigare forskning och Ellströms (1992) teori om kompetens. Resultatet visar att familjebehandlarna ser återetablering av relationer, skapa trygghet, hantera trauma och praktiska göromål som uppgifter ett återföreningsarbete kräver. Vidare visar resultatet handlingsförmågor som familjebehandlarna använder sig av när de hanterar uppgifterna, vilka är inlevelseförmåga, samarbetsförmåga, personligt engagemang och självuppfattning. Följaktligen visar resultatet att ett återföreningsarbete möjliggörs när familjebehandlarna har kompetensen att se möjligheter i sina tidigare erfarenheter. Slutligen visar studien att familjebehandlarna besitter kompetens för att utföra ett återföreningsarbete, men det diskuteras om kunskap kring återföreningsarbetet behöver spridas till andra professioner i det sociala arbetet.