Under våren 2003 blir läget i Kongo så allvarligt att FN begär hjälp från EU. Detta resulterar i att EUgenomför en operation helt utan stöd från NATO-resurser, utanför unionens gränser, i ett av världensvärsta konfliktområden. Sverige vid sidan av Frankrike utgör de enda bidraget med stridande trupp.Syftet med uppsatsen är att förklara vilka de bakomliggande orsakerna var till att Sverige deltog pådet sätt som gjordes. Beslutet togs utan att det fanns någon press på svenskt deltagande. Det tidigasvenska initiativet, utfästelserna i EU och hastigheten i beslutsprocessen samt att det blev specialförband(SF) som fick lösa uppgiften var utmärkande. Utifrån detta kan erfarenheter dras inför kommandeoperationer.Studien har genomförts genom intervjuer av ett antal centrala aktörer under den svenska beslutsprocessen.Därefter har i beslutsprocessen viktigare händelser och beslutstillfällen klarlagts i form av entidslinjal. Svaren har sedan kopplats till dessa händelser och analyserats med hjälp av två teorier,Premfors policyanalys och Allisons tre modeller.Resultatet av studien visar på att orsakerna till beslutet att delta blev att insatsen skapade ett tillfällesom bl a exemplifierar Sveriges förändrade roll vad avser de nya krav som tiden efter kalla krigetoch EU-medlemskapet kräver, vilket innebär att EU skapar agendan och sätter tempot. Om Sverigeinte skall marginaliseras, innebärandes att vi får för dåliga påverkansmöjligheter inom EU:s alla områden,krävs att vi tar initiativ, tar ställning och engagerar oss mer än tidigare. Lyckligtvis hade vi enUtrikesminister, vars personliga egenskaper, drivkrafter och mod, gjorde att hon såg möjligheternasamt tog beslutet. Även alla inblandade politisk partier, organisationer och övriga aktörer, fick sinapreferenser tillgodosedda och upplevde att möjligheterna övervägde riskerna. En ytterligare bidragandeorsak var de goda erfarenheterna från insatsen i Afghanistan 2002 vilket i efterhand harupplevts som mycket positivt av de flesta. Detta skapade viss erfarenhet och rutiner som gjorde attdet upplevdes som möjligt att delta i den banbrytande insatsen i Kongo. / During the spring of 2003 the situation in the Democratic Republic of Congo is becoming soserious that the UN requests help from the EU. This results in a EU operation completelywithout support from NATO, outside the Union’s borders, in one of the worst conflict areas inthe world. Sweden and France are the only countries contributing with combat forces.The purpose of this essay is to try to explain the underlying reasons behind Sweden’s decisionto participate in the way she did, without any national or international pressure; i.e. the earlyinitiative, commitments in the EU, the speed of the decision making process and the fact thatSpecial Forces were given the task. From this operation lessons can be learned for future operations.The study is based on interviews with actors centrally placed during the decision makingprocess. Subsequently, the most important events and decisions have been presented in theform of a timeline. The answers have then been linked to these events and decisions and analyzedwith the help of two theories: Premfors’ policy analysis theory and Allison’s three models.The reasons behind the decision to take part in the operation were that it illustrates Sweden’schanged role in relation to new demands created by the post Cold War period and EU membership- meaning that the EU sets the agenda and the pace. If Sweden is not to be marginalizedand thus lose the opportunity to influence all areas of EU activity, we must take the initiative,take a stand and involve ourselves more than before. We were fortunate enough tohave a Foreign Minister with right characteristics, driving force and courage to take the decision.The preferences of all political parties, organizations and other actors were met and everybodyfelt that the opportunities outweighed the risks. Another contributing factor was thepositive experience gained from the Afghanistan operation in 2002, which created a certainamount of experience and procedures, which in turn led to self-confidence and the feeling thatit was possible to take part in this pioneering operation. / Avdelning: ALB - Slutet Mag 3 C-upps.Hylla: Upps. ChP 04-06

Syftet med den här uppsatsen är att undersöka hur Sverige utbildar, tränar och övar förbandschefer införinternationella insatser och på vilket sätt som Försvarsmakten tar tillvara erfarenheter efter insatser. Bakgrundtill uppsatsen är den förändrade omvärldsbilden och Försvarsmaktens ökande engagemang utomlandsdå det är en av dess fyra huvuduppgifterUppsatsarbetet har bedrivits med en kvalitativ inriktning och en induktiv slutledningsmetod. Grunden föruppsatsen är litteraturstudier av främst svenska men även norska doktriner samt fjorton intervjuer med förbandschefersom har genomfört internationell tjänst eller varit delaktiga i högsta militärledningen i sambandmed svenska internationella insatser. Det insamlade materialet har tolkats och analyserats i flera steg.Därefter har slutsatser från intervjuerna diskuterats tillsammans med slutsatser från uppsatsens bakgrundoch teori, bland annat manöverteori och krigföringsförmåga.Resultatet visar att utbildning, träning och övning påverkar krigföringsförmågans alla tre delar, de fysiska,konceptuella och moraliska men mest de två sistnämnda. Resultatet visar att Försvarsmakten inte genomfördirekt utbildning och träning av förbandscheferna före internationell insats. Den utbildning som genomförsinför insats håller god kvalité men den riktar sig inte mot förbandschefens befattning. Erfarenheter från internationellainsatser samlas inte in, analyseras inte eller tas tillvara på ett systematiskt sätt och den samladebeprövade erfarenheten återanvänds ej i reglementen, utbildning, träning och övning inför nya internationellainsatser. Förbandschefer i internationella insatser använder sina erfarenheter från tidigare befattningarinom Försvarsmakten till att lösa sina uppgifter. Trots att utbildning och övning inte sker på bästa sätt införinternationella insatser når svenska förbandschefer och förband ofta goda resultat i insatsen vilket ger Sverigepositiv respons från omvärlden. Detta kan bero på den militära professionen, duktiga soldater och officerareeller något annat. Utifrån resultatet kan man fundera över om Försvarsmakten är intresserad av utbildning,träning och övning av internationella förbandschefer och om det är försvarbart att inte ta tillvarakompetens från internationella insatser. / The purpose of this essay is to attempt to describe how the Swedish Armed Forces educate, train and exercisecommanding officers before commencing service in an international mission. How the Armed Forcesrecord and further develop lessons learned and lessons identified from international missions is also lookedat. Current changes in the world situation and the growing commitments of the Swedish Armed Forces incrises response operations abroad together with UN, NATO and EU point to a need for a study of this kind.The essay is based on a qualitative inductive approach, based on literature studies and fourteen interviewswith high-ranking officers with experience of Swedish participation in international crises response operations.Many of them have served as Brigade or Battalion Commanders. The material has been subsequentlyanalysed and the deductions have been discussed in the essay.The results show that education, training and exercises directly affect the units’ warfare capacity. Accordingto the results the Swedish Armed Forces do not conduct any direct pre-training of commanders beforetheir deployment on international missions. The pre-training for the units is satisfactory but it does not meetthe specific requirements of the unit commanders. The lessons learned from Swedish international missionsare not collected, evaluated and used as lessons identified by the Swedish Armed Forces. Commanding officersat Brigade and Battalion levels utilise personal experience from previous assignments in their commandand control of units in international Crises Response Operations. Despite the lack of training beforeinternational missions, Swedish commanders and units nevertheless usually function very well when oninternational missions. / Avdelning: ALB - Slutet Mag 3 C-upps.Hylla: Upps. ChP 04-06

Idag påtalar våra högsta militära chefer att grunden för Försvarsmakten är förmåga till att kunna genomföra väpnadstrid. Samtidigt påtalas det av samma chefer att våra insatsförbands ska ha samma förmåga nationellt sominternationellt. I denna uppsats analyseras den svenska marinen i allmänhet och amfibiekåren i synnerhet i dettaavseende. Har den svenska amfibiekåren förmåga till att genomföra en internationell amfibieoperation i krig därväpnad strid är i fokus?William S Linds teori (Linds teori) i Maneuver Warfare Handbook har haft en central roll i uppsatsen då den haranvänds som teorianknytning för att kunna besvara frågeställningarna. Efter att ha försökt falsifiera Linds teori såanvänds Linds teori som analysverktyg vid undersökningen av vår svenska marins förmågor i allmänhet ochamfibiekårens förmågor i synnerhet.Metoden som har används är en kvalitativ textanalys i en iterativ process med en hermeneutisk arbetsgång därproblemformuleringen har förändrats i takt med analysen om vad som är möjligt att rent empiriskt svara på.Det empiriska materialet har i huvudsak varit doktriner, militärstrategiska skrivelser, föreläsningar samt tidigareC-uppsatser som har en stark spårbarhet till problemställningen.Mina slutsatser är att den svenska marinen/amfibiekåren saknar förmågor för att kunna genomföra en internationellamfibieoperation i krig där väpnad strid är i fokus. De förmågor som saknas och som bör utvecklas är att; 1. Kunnaleda/ledas i en internationell amfibieoperation p.g.a. avsaknad av ett NATO kompatibelt lednings- och krypteratsambandssystem. 2. Kunna genomföra taktiska lufttransporter p.g.a. bristande lufttransportsresurser 3. Kunnagenomföra taktiska landtransporter p.g.a. bristande resurser avseende splitterskyddade fordon. 4. Kunna bekämpamarkmål från havet p.g.a. avsaknad av sjöburen markrobot, grövre fartygsartilleri samt avsaknad av marinflyg medvapensystem för markmål. 5. Kunna understödja alla ingående förband i en amfibieoperation med logistikresurserp.g.a. brist på lämpliga logistikplattformar (större fartyg). Marinen saknar även egna större sjötransportresurser. / Today, our supreme military commanders declare that the Swedish ArmedForces main ability is the capacity to conduct armed combat. At the same timethey also declare that the Swedish main fighting units should be able to do soboth nationally and internationally. In this matters I will in this essay analysethe Swedish Navy in general and the Swedish Amphibious Corps in particular.Does the Swedish Amphibious Corps have the ability to conduct aninternational amphibious operation in war where armed combat is in focus?The theory of William S Lind in Maneuver Warfare Handbook (Lind’s theory)has had a central part in this essay. Lind’s theory has been used as a theorylink to answer the questions. After having tried to falsify Lind’s theory, histheory has been used as an analysis tool in the examination of the abilities inthe Swedish Navy in general and the Swedish Amphibious Corps in particular.The method that had been used is a qualitative text analysis in an iterativeprocess with a hermeneutic working process and the problem formulation haschanged over time at the rate with witch it has been analysed as to what isempirically possible to answer.The material has in general consisted of doctrines, military strategic writs,lectures and earlier essays with a strong connection to this essay.My final conclusions are that the Swedish Navy/Amphibious Corps has alacking ability to conduct an international amphibious operation in war wherearmed combat is in focus. The main missing abilities are:1. Being able to command/be commanded in an international amphibiousoperation on account of lacking a command and control system that iscompatible with NATO.2. Being able to conduct tactical air transportations on account of lackingair transportation resources.3. Being able to conduct tactical land transportations on account oflacking armoured vehicle resources.4. Being able to engage ground targets from the sea on account of lackinga weapon system that can suppress land targets from the sea and air.5. Being able to conduct service support of all participating units in anamphibious operation on account of lacking suitable logistic platforms(larger ships).Last but not least, the Swedish Navy has not the ability to conduct larger trooptransportations at sea. / Avdelning: ALB - Slutet Mag 3 C-uppsHylla: Upps. ChP 02-04

Syftet med denna uppsats är att visa hur den svenska statsmakten styr Försvarsmakten. Uppsatsenundersöker om det finns någon fastställd nomenklatur eller strategiska imperativ och i så fall vilkade är. Svensk militärstrategisk doktrin ställs i relation till den franske generalen André Beaufresstrategiska tangentbord.Uppsatsen består huvudsakligen av tre fallstudier där Sveriges riksdag och regering beslutat attsvenska militära förband skall deltaga i internationella operationer för ökad säkerhet i berördregion.Studien visar att det inte sker någon styrning från statsmakterna med hjälp av strategiska imperativutan att denna styrning endast är av administrativ karaktär. Det visar sig dock att undergynnsamma förutsättningar kan beslutprocessen om insats med svensk militär trupp genomförasmed relativt kort förvarningstid. / The purpose of this essay is to show how the Swedish parliament andgovernment rules it’s Armed Forces. The essay investigates if any approvednomenclature or strategic imperatives are used and if so, which theseimperatives are. The Swedish military strategic doctrine is compared to theprinciples of the French General André Beaufre´s strategic keyboard.The essay consists mainly of three case studies in which the Swedishparliament and government have decided to contribute with Swedish militaryunits in international operations for increased security in the region in question.The study shows that the Armed Forces are not governed by any strategicimperative from the political level. Imperatives given are only administrativeby nature. However, it has been found that within favourable conditions theprocess from a political decision could be carried out within a relatively shortperiod of time. / Avdelning: ALB - Slutet Mag 3 C-upps.Hylla: Upps. ChP 02-04

Syftet med denna uppsats har varit att svara på frågan: Hur påverkar den flödesbaseradelogistiken logistikledningen vid en internationell operation utförd av FM? Genom att kvalitativtanalysera teorin bakom flödesbaserad logistik (Supply Chain Management), ochFörsvarsmaktens logistikledningssystem vid internationella operationer via de tre begreppenorganisation, teknik och individ besvaras detta. Uppsatsen tar stöd av manöverteorin, ochspeciellt dess komponent uppdragstaktik, för att verifiera analysens operativa relevans.En specifik studie av det ovanstående i en NBF-miljö har också genomförts.Det empiriska underlaget baseras helt på skrivet material, och främst läroböcker avseenderespektive begrepp. De svar som analysen har givit är sammanfattningsvis;• Industriaktörerna i logistikkedjan kan ta ett större ansvar för försörjningen avutlandsbaserade förband.• Förvarsmakten bör anskaffa systemstöd som medger kommunikation med samtligaaktörer i logistikkedjan.• De civila aktörernas behov och möjligheter till kommunikation måste beaktas vidanskaffning av ett NBF-system. / The purpose of this essay is to answer the question: How does supply chainmanagement affect the logistical command and control in an internationaloperation conducted by the Swedish Armed Forces?By qualitatively analysing the theory behind Supply Chain Management andthe logistical C²-system of the Swedish Armed Forces in internationaloperations through the three concepts organization, technology and theindividual, the above question is addressed. The framework of the essay is themaneuver theory, and especially its component “Auftragstaktik” (missionorientedcommand and control), to verify the operational relevance of theanalysis. A specific study of SCM in an NCW-environment is also presented.The empirical foundation is totally based upon written materials, and foremoston textbooks concerning each concept.To sum up, the answers from the analysis are as follows;• The industrial participants of the supply chain could take a greaterresponsibility for the support of the military units based abroad.• The Swedish Armed Forces should acquire follow-up systems thatadmit communication with all participants in the supply chain.• The needs of the civilian participants and their possibility tocommunicate with the Swedish Armed Forces must be considered whenobtaining an NCW-system. / Avdelning: ALB - Slutet Mag 3 C-uppsHylla: Upps. ChP 02-04

Mot bakgrund av problemet varför säkerhetspolitiska ambitioner inte alltid kan omsättas i militäreffekt eller förmåga är syftet att förklara varför Sverige trots större resurser och tydliga politiskaprioriteringar verkar ha sämre förmåga än Finland att genomföra fredsfrämjande insatser.Insatsförmåga definieras som förmåga att på ett flexibelt sätt genomföra olika verksamheter ellerlösa olika uppgifter. Svenska och finska förband i Kosovo jämförs med hjälp av sju kriterier, ochförmågan hos förbanden antas delvis spegla nationell insatsförmåga. De viktigaste slutsatserna äratt de undersökta förbanden har likvärdig förmåga, men att den svenska kontingenten haft högrepersonalkostnader samt högre kostnader för hyror, varor och tjänster. Vidare anges att de svenskametoderna för rekrytering och utbildning är något mer komplicerade och därmed merkostnadsdrivande än motsvarande finska. Slutligen framhålls svårigheterna med att dralångtgående slutsatser enbart grundade på jämförelser av personalstyrka och kostnad. / The aim of this thesis is to explain why Sweden, − despite greater resources andrelatively clear political priorities, − seems to have less capability than Finland in thefield of peace-support operations. The study seeks explanations by comparingSwedish and Finnish infantry battalions deployed in Kosovo. The comparisonincludes manning, training, readiness, flexibility, sustainability, capability ofindependent operations, interoperability and costs. In the study the followingquestions are examined:− Which of the two compared units is the most capable of carrying out differentoperations quickly and flexibly (as measured with the criteria above)?– What are the costs of manning, training and maintaining the different units?– How can differences in the capability to execute operations quickly and flexibly atnational armed forces level be explained (using the answers to the first twoquestions)?One conclusion is that the Swedish and Finnish battalions deployed in Kosovo in2003 have the same capability of executing their missions, i.e. to carry out operationsquickly and flexibly. There are however differences in costs between the Swedish andFinnish units. The main reasons for these differences are, among other things, to befound in the more expensive Swedish methods of training and the higher costs ofpersonnel in the Swedish unit. However, the study also shows that there aredifferences in administrative procedures as well between the techniques used in eachcountry when presenting costs, which make comparisons between military units fromdifferent countries more complicated than / Avdelning: ALB - Slutet Mag 3 C-upps.Hylla: Upps. ChP 02-04

Den här uppsatsen behandlar svensk väpnad styrka som säkerhetspolitiskt instrument.Trots ett säkerhetspolitiskt alltmer gynnsamt läge syns Sveriges vilja, förmåga och beredskap att använda de resurserFM förfogar över att öka. Vilka är de miljöer och yttre omständigheter där FM: s resurser är avsedda att utnyttjasoch hur?Syftet med uppsatsen är att finna ett mönster som gör det möjligt att formulera stöd för en tänkbar doktrin förinsats med svensk väpnad styrka i internationella insatser. Metoden för detta är att genom en kvalitativ textanalysgranska samtliga insatser som påbörjats efter det kalla krigets slut och fram till idag. Analysverktyget som användshar tagits fram för att granska utrikes- och försvarspolitiska doktriner och tjänar därför uppsatsen syfte väl.Internationella insatser är ett bra uttryck för en praktisk politik. En heltäckande och objektiv bild av en svensksäkerhetspolitisk doktrin kräver analys även av annat underlag.Undersökningen visar att det finns ett mönster i svenskt agerande. Kriser och konflikter i Europa är av strategisktintresse för Sverige medan kriser och konflikter bortom Europas gränser är av moraliskt/ideologiskt intresse förSverige. Ett grundläggande svenskt intresse är respekten för folkrätten och insatser där militärt våld krävs måstebeslutas av FN:s säkerhetsråd. Fredsframtvingande insatser skall ske i specialförband med anställda som står i högberedskap. Insatser med större förband skall ske i ett fredsbevarande syfte med frivilligt rekryterade i lägre beredskapsgradmen med längre uthållighet.En doktrin eller en policy behövs för att ta fram nödvändiga medel. Ad hoc som politisk strategi kräver outtömligaresurser för att kunna skapa många alternativa handlingsmöjligheter. / This thesis deals with using armed forces as an instrument for Swedish security policy. Participationin Peace Support Operations (PSO) under the framework of The United Nations(UN) has been a part of Swedish Foreign Affairs and Security policy since 1948. In 1993, inthe beginning of the post cold-war period, Sweden sent armed forces to a somehow differentPSO in Bosnia-Herzegovina. This was in many ways a new kind of PSO acting under chapterVII of the UN Charter using all necessary means to enforce compliance with The UN SecurityCouncil Resolution. Swedish participation in a European crisis was possible due to the newpost cold-war security policy environment. Since 1993, Sweden has participated in PSO underthe command of THE UN, North Atlantic Treaty Organisation (NATO) and European Union(EU).Post cold war security environment with no foreseeable military threat towards Sweden, hascaused a transformation of the Swedish armed forces. Today, new tasks put an emphasis onparticipation in PSO in close cooperation with other countries and organisations. Sweden hasarmed units on seven days alert to join a multinational PSO within 30 days. This means thatthe preparedness and willingness to use armed forces as an instrument for security policy hasincreased since the cold war ended. Under what conditions should this instrument be used andhow? Is it possible to track a Swedish doctrine for international operations? This inquiryanalyses the use of Swedish armed units in PSO between 1993 and 2004 on a politicalstrategiclevel.The Swedish constitution requires a decision from the parliament when Swedish armed unitsare sent abroad for more then Peace Keeping operations. Due to this fact, the use of armedforces as an instrument is subject to a parliamentary process that gives a lot of paper to analyse.The use of armed units in PSO is a good expression for practical security policy. Eventhough it is not possible to formulate a doctrine only by this inquiry it can be a building blocktogether with other inquiries. It is also worth mentioning that a doctrine like all other analysingtools is a simplification of the reality. The real use of armed forces is influenced by a lotof reasons. It is however useful to know the conditions for using armed forces in order to developthe right means to a certain policy.The tool for this inquiry has been developed by analysing foreign affairs policies and securitypolicies. A doctrine, in short, consists of three parts.The first thing is a description of what values or interests the doctrine is supposed to protect.The willingness of using armed forces needs certain interests to be at stake. What are theSwedish interests and do they have a national or an international dimension?Secondly there needs to be a description of the threats against those values and interests. Thedefinition of security and the threats to this security is in many ways contested. What is theSwedish point of view for using armed forces?Lastly a doctrine should deal with strategies for how to encounter those threats. How shouldthe use of armed units in multinational PSO be used to fulfil political and military objectiveswill therefore be the question in this inquiry?Analysing the use of armed units in PSO gives some guidelines to support the formulation ofa doctrine. The description of threats is the weakest link. This is possibly because of the difficultiesto define security and the threats to this security within the widened security agenda oftoday. This inquiry shows in a way that security and the use of armed forces to support thatsecurity is more than lack of military threats. The prevention of conflicts and crises on the European mainland is of strategic interest forSweden. Even the international law and the respect for The UN are strategic interests. Conflictsand crises in Africa and other places are to be looked upon as of moral/ideological interest.The use of armed forces implies certain risks. If the interests at stake are weak or are not sufficientto take the risk, some decision are strengthened with more or less practical interestssuch as experience for The Armed Forces or the need to show political will. Even an argumenton the need for The UN and The EU to cooperate in PSO is used as a reason for participatingin multinational operations. If Strategic interests are at stake Sweden is willing to usearmed forces for a long duration.Even if all operations have been working under the auspices of chapter VII of the UN charter,not all of them have included Peace Enforcement (PE). This is typical for what is called SecondGeneration Peace Keeping (SGPK). Although PE has been a part of the operation thetasks for Swedish units have been mostly SGPK. There are two major deviations from thispicture. In ISAF in Afghanistan, Swedish units were tasked to strengthen the security aroundKabul. This was more PE than something else. In Operation Artemis in Democratic Republicof Congo (DR Congo) Swedish units were tasked to facilitate the establishment of a UN missionin the eastern part of DR Congo. Also this operation was more PE than something else.The last one was also a EU-led operation. This could be a watershed that points out a newdirection for the use of armed forces in the framework of European Security and Defence Policy(ESDP).The use of armed forces could also be divided in Deterrence, Compellence and Brute Force.Brute Force aims at taking total control of a defined enemy and is not very common in PSO.Deterrence is supposed to prevent crises to arise or arise anew. This could be used as a meanSof prevention or in a peacekeeping situation. PE situation might need strategies for use of violence.Compellence aims to initiate target action or stop target action. The opposing actor canstop the violence by full compliance with the condition that gives the operation legitimacy.For Sweden, this condition must be a UN Security Council Resolution. Even if Swedish unitsonly in Operation Artemis and ISAF have used PE means, this tool is not abandoned. It ishowever significant that those operations were carried out by professional officers withinunits highly specialised.There is in many ways a need for clear policy lines and corresponding necessary means includingmilitary means. This is, if nothing else, the lessons learned of the Balkan crises. TheSwedish participation in PSO since the cold war could very well be the reason for EU expectingSweden to put up a Battle Group. Such a policy needs to be followed by some kind ofdoctrine. Ad hoc as policy strategy is only possible if the means to fulfil that policy allowsalmost endless amount of courses of action. This Inquiry could be a building block for such adoctrine.To conclude, this inquiry shows that small units specialised with high readiness should bedeveloped for use on the European mainland and has PE capabilities. Larger units could beput together for use in SGPK operation globally. / Avdelning: ALB - Slutet Mag 3 C-upps.Hylla: Upps. ChP 02-04

Syftet med uppsatsen är att genom empirisk forskning beskriva hur statsmakten, iuppsatsen syftande på regeringskansliet och Försvarsmakten, har förberett processen kringfinansieringen av en potentiell europeisk krishantering som inte har allokerade medel istatsfinanserna för 2003? Med strukturering av Premfors policyanalys svarar uppsatsen påtvå frågor; Hur regeringskansliet och Försvarsmakten förberett beslutet om finansiering avsvenskt deltagande i en europeisk krishantering när kostnaderna överstiger anslaget förfredsfrämjande truppinsatser och om det finns skillnader i uppfattning mellan dessaintressenter kring hur finansieringen skall ske. Efter analys av ett antal intervjuer och avpropositioner, brev och skrifter framkom svaret på frågeställningarna; Regeringskansliet,men inte Försvarsmakten, har förberett sig på en finansiering utanför anlagsposten förfredfrämjande insatser. Regeringskansliet har slagit ihop två anslag till ett för att fåflexibelt management av de medel som riksdagen fördelar i statsbudgeten tillförbandsverksamhet och fredfrämjande truppinsatser. Det visade sig även attregeringskansliet och Försvarsmakten faktiskt har en tydlig skillnadsuppfattning kring huren finansiering utanför anslagsposten skall ske. Premfors analysmodell visade attpolicyproblemet ligger i ett otydligt regleringsbrev från regeringen till FörsvarsmaktenBilaga: Frågeställningar vid intervjuer / The purpose of this essay has been to, based upon interviews of administrativeofficials and analyses of governmental documents, describe how thegovernmental authorities, represented by the Ministry of Defence, ministry ofFinance and the Swedish Armed Forces, have prepared the strategic process offinancing the budget deficit of the Swedish military forces participation inEuropean Union crises management. The essay primary answers to twoquestions. How are the preparations are done and if there a difference in theactors view of how the financial issues should be resolved. The method appliedby the author was a model of policy analysis and a model of decision-makinganalysis gave the following conclusions. Preparations have been done to makeit possible to move allocated assets in the defence budget between the peacetime administration and training of the Swedish Armed Forces and SwedishArmed Forces, specific task of performing international peace keepingmissions. The essay points out that the unclear regulating instructions from thegovernment to the Swedish Armed Forces are the policy problem.Consequently, the governmental actors have a different view of how thefinance the budget deficit. / Avdelning: ALB - Slutet Mag 3 C-upps.Hylla: Upps. ChP 01-03

Sedan 1948 har FN påbörjat 55 fredsbevarande operationer, av vilka 15 fortfarande pågår. Ungefär likalänge har diskussioner förts om möjligheten att hålla styrkor med hög beredskap för FN-operationer.Diskussionen har behandlat stående styrkor såväl som insatsförberedda förband i egenskap avstyrkeregister. I dagsläget existerar styrkeregister vars syfte är att reducera förseningar vid stationering.Syftet med denna uppsats är att undersöka om storleken på dessa styrkeregister betingarstationeringsförseningar. Utifrån detta syfte är uppsatsens huvudhypotes ”Ju större mängdinsatsförberedda fredsbevarande styrkor, desto mindre försening för fredsbevarande operationer”.Hypotesen, tillsammans med konkurrerande förklaringar, provas med hjälp av linjär regressionsanalys.Datasetet inkluderar FNs samtliga fredsbevarande operationer (54) under perioden 1948-2000.Uppsatsens bidrag till den vetenskapliga litteraturen är att den testar en empirisk hypotes med statistiskametoder och genererar härvid ett nytt dataset. Den statistiska analysen finner inget samband mellanmängden insatsförberedda förband och stationeringsförseningar. Resultatet skall emellertid inte tolkassom att FNs ansträngningar varit fruktlösa. Vid enstaka tillfällen kan stationering ha skett skyndsamt tackvare de insatsförberedda styrkorna varvid positiva effekter uppnåtts, framförallt ur humanitär synvinkel.Studien avslutas med ett antal uppslag för framtida forskning. / Since 1948, the UN has initiated 55 peacekeeping operations out of which 15are still in progress. During virtually the same period there have beendiscussions on the feasibility of maintaining units with a high degree ofreadiness for UN operations. The discussion has covered standing forces aswell as rapid-reaction units in the form of force registers. There are currentlyforce registers in existence with the purpose of reducing reaction periodsthereby reducing deployment delays. What effect, then, have these forceregisters? The purpose of this paper is to investigate whether the size of theseregisters justifies the reaction periods and thereby reduces delays. With thispurpose in mind, the main hypothesis of this paper is: “the larger the numberof rapid- reaction peacekeeping units, the smaller the delay for peacekeepingoperations.” This hypothesis, together with competing explanations, is testedwith linear regression analysis. The dataset includes the UN’s all peacekeepingoperations during 1948-2000. This study contributes to previous research bystatistically testing an empirical proposition, and for that purpose generates anew dataset.The study finds that the occurrence of force registers and rapid-reaction unitshas not affected deployment delays on UN’s peacekeeping operations 1948-2000. Consequently, there is no support for the common assertion that rapidreactionunits have a general importance for UN’s ability to deploypeacekeeping operations on authorized time. A possible explanation to theresult is that the UN doesn’t have direct access to the rapid-reaction units.Additional possible explanations are also recorded in this study. The study alsofinds that neither the size of authorized units nor the occurrence of alreadydeployed missions, or units, in the area has any impact on deployment delays.Despite the fact that the statistical analysis finds no relationship between thesize of the rapid reaction units and deployment delays, the result should not beinterpreted as indicating that the UN’s efforts towards a rapid-reaction forcehave been fruitless. In individual cases, deployment may have been able to takeplace more rapidly, enabling the achievement of positive effects, especiallyfrom a humanitarian point of view.The study concludes by suggesting a series of possible avenues for futureresearch. / Avdelning: ALB - Slutet Mag 3 C-upps.Hylla: Upps. ChP 01-03

Syftet med uppsatsen är att utifrån temat ledning i krig klarlägga den uppdragstaktiskametoden och innebörden av ett uppdrag ur ett svenskt perspektiv.Uppsatsen behandlar slutsatser från uppdragstaktiken och hur uppdrag bör formuleras för attoptimera effekterna av uppdragsbaserad ledning. För att beskriva miljön som slutsatsernahärstammar från beskrevs delar av det tyska västfälttåget 1940, i huvudsak XIX.Pansarkåren. Källorna var dels första- och andrahandsbeskrivningar för att beskrivaovanstående förlopp med slutsatser, dels analyserat material i form av såväl uppsatser somreglementen. Slutsatsernas relevans prövades sedan med teorin ”Command Concept”, följtav en analys där slutsatserna används för att pröva hypotesen. Resultatet visade atthypotesen var rimlig; Ett välformulerat uppdrag, med tydligt mål och syfte, är enförutsättning för att gripa och bibehålla initiativet. Resultatet visade också att följandepunkter bör framgå och förstås i ett välformulerat uppdrag:• Chefens avsikt• Situationen avseende bedömda utvecklingar• Tidsförhållanden och tempo• AnsvarsområdenUppsatsen avslutades med en reflekterande diskussion om slutsatsernas användning vidutbildning och övning. / The main purpose with the paper is, on the theme command in war, to analysemission-order tactics (“auftragstaktik”) from a Swedish perspective.The paper describes conclusions drawn from mission-order tactics and how toexpress the mission, in order to optimise the effects of mission-order tactics. Asa description of the environment that the conclusions were drawn from, theGerman 1940 campaign in the west were used, and mainly the XIX:th PanzerCorps records. The sources used were first- and second-hand records, but alsoanalysed material such as papers and manuals, i.e. more conclusive material.The conclusions were compared with the “Command Concept” theory, inorder to find out their relevancy. The result verifies the hypothesis; A missionwell expressed, with a clear aim and purpose, is a precondition for gaining andsustaining the initiative. The following key areas were found and should beclear and understood out of the mission:• Higher commanders intention• Estimated development of the situation• Timing and tempo• Areas of responsibilityThe paper was concluded with a reflective discussion on how the conclusionscould be used in education and training. / Avdelning: ALB - Slutet Mag 3 C-upps.Hylla: Upps. ChP 01-03