Forskning visar att det ofta krävs en extern chock i form av krig för att påkalla förändring i en militär organisation. Hur kan då en militär organisation som inte deltagit kollektivt i krig förändras? Studiens syfte är att undersöka hur svenska arméofficerare förstår sin militära kultur och militär flexibilitet och hur detta i sin tur påverkar förändring. Studien visar att svensk armékultur uppfattas som starkt förankrad med centrala värden som uppgiftsfokus och pliktkänsla. En stark kultur tenderar att påverka den militära flexibiliteten negativt om denna inte i sig utgör en tydlig del av kulturen. Så verkar inte vara fallet med svenska armékultur. Studien visar att partiell avsaknad av flexibilitet inverkar negativt på svenska arméns förmåga att åstadkomma varaktig förändring. Interna faktorer som kognitiv förmåga, erfarenhet och systematisk erfarenhetsspridning anses inte tillräckliga för att påkalla förändring. Studien visar också på en tendens att återfalla till gamla mönster. Vidare återfinns starka subkulturella värden inom den övergripande kulturen vilka formar normer och värderingar som anses hämma nytänkande och flexibilitet. Tidigare forskning visar att detta inverkar negativt på svenska arméns förmåga till anpassning gentemot kontemporära föränderliga hot. Svenska arméns långa erfarenhet av kostnadsrationell och effektiv förbandsproduktion anses stå i kontrast till dynamisk förändring och flexibilitet. Studien visar att fredstida krav måste balanseras av skarp erfarenhet för att skapa flexibilitet och förändringsbenägenhet. Interna faktorer och förändringar i form av organisationsförändringar eller nedskärningar räcker inte för att utmana starka kulturella värden och därigenom stimulera förändringsbenägenhet.

Studies have shown that there are several advantages to armed forces in having a well-developed learning organization. Scholars mainly argue two things on the subject, firstly, the military organization with the stronger organizational learning capability will win contemporary wars and conflicts. Secondly, the academic interest on the subject have been small and thus studies on military learning organizations are lacking in numbers.   The organizational learning capability of the Swedish naval forces might be built in peacetime, but by testing theories on organizational learning in combat we might get a chance to see how it could or could not hold up in a wartime setting. With a theory consuming research design the purpose of this study is to use Frank Hoffman and Meir Finkel’s theoretical frameworks to investigate the Swedish naval forces more closely.   The result of the analysis shows that the Swedish naval forces have a strong ability to engage lower level learning which leads to adaptation. The analysis also shows that the ability to engage higher level learning in combat situations are lacking. Adaptation without an ability for organizational learning have shown to almost always lead to organizational forgetting, the price of which historically have shown to be dire both economically and in human lives.

Hur har Sveriges militära avskräckningsstrategi anpassats som ett resultat av de förändringar av krigets karaktär som ägt rum de senaste fyra decennierna? Krig utkämpas inte längre enbart i de traditionella militära domänerna, utan omfattar numer aktörers alla tillgängliga maktmedel. För att vara effektiv måste således en aktörs militära avskräckningsstrategi kunna möta hot även i dessa nya domäner. Uppsatsen jämför försvarsbesluten 1982 och 2020, ur ett avskräckningsperspektiv, i syfte att beskriva hur Sverige har anpassat sin militära avskräckningsstrategi för att möta de förändringar av krigets karaktär som ägt rum sedan Kalla kriget.  Uppsatsen nyttjar en deduktiv ansats för att göra en temporal jämförelse av Sveriges militära avskräckningsstrategi genom att analysera försvarsbesluten 1982 och 2020 med hjälp av tematisk analys. Analysen görs med stöd av ett egenutvecklat analysverktyg, baserat på en typologi ur Axelsson, Sörenson och Ångström (2016) samt John Mearsheimers (1983) avskräckningsteori, som erbjuder möjligheten att analysera militära avskräckningsstrategier i en tid av allt mer komplexa hotbilder. Analysen visar att Sverige sedan 1982 har förändrat sin militära avskräckningsstrategi i enlighet med förändringarna av krigets karaktär för att kunna avskräcka ett potentiellt angrepp. Sveriges militära avskräckningsstrategi utgörs 2020 av en mer vedergällande strategi, som syftar till att möta en hybrid hotbild tillsammans med andra aktörer, än vad som var fallet 1982.

In the wake of a deteriorating security situation in Europe, after the Russian annexation of Crimea, a change is noticed in the Swedish debate on defence policy. The tendency to use the traditional Swedish concept of societal anchoring, Folkförankring, have increased without a clear definition of the concept. Despite this ambiguity, societal anchoring and a public will to defend, Försvarsvilja, is considered crucial for the defence of Sweden. The purpose of this thesis is to increase the understanding of these concepts with regard to national security. The concepts are investigated using a qualitative analysis of Swedish political policy documents and military doctrine within the framework of civil-military relations theory. The finding of this thesis is that societal anchoring, cannot be satisfyingly explained by traditional theories of democratic control. The concept is also used as a driver for increased societal resilience and participation in the total defence manifested in a will to defend the nation. Apart from traditional civil-military relation and theories of democratic control, the target for political measures is not the military, but the public citizen. The findings are understandable within a liberal democracy since a reduced individual freedom need to be legitimated. Sustaining liberal values, the public is adjusted to a new defence policy by legitimising a reinstated draft, increased individual responsibility and a shift toward a more militarized society.

No description available.

I Doktrin för Gemensamma operationer från 2020 introduceras svensk operationskonst som består av byggstenarna manövertänkande, uppdragstaktik, flexibilitet och integrationstänkande. Införandet och accentueringen av integrationstänkande som en grundläggande princip för militära operationer signalerar tydligt betydelsen av Försvarsmaktens integrering med andra aktörer, nationellt som internationellt.  Tankarna om integration i denna nya allomfattande bemärkelse är ur svenskt perspektiv nya, där både teoretiska kunskaper och praktiska erfarenheter kring begreppet uppfattas vara mycket begränsade vilket kan leda till att begreppet missförstås alternativt inte kommer till sin rätt med följd att de eftersökta synergieffekterna inte uppnås. Syftet med denna uppsats är att med utgångspunkt i Codners interoperabilitetsteori undersöka i vilken omfattning svenska officiella politiska och militära styrdokument stödjer eller skapar förutsättningar för integration och integrationstänkande. Denna kunskap skapar förståelse för olika dimensioner av integration och dess roll i en praktiknära kontext då det belyser relevanta aspekter som behöver omhändertas för att främja integrering av förmågor, aktiviteter och metoder.  Uppsatsens resultat har påvisat att begrepp och sammanhang som indikerar former av integration och integrationstänkande i inriktande och styrande publikationer förekommer i hög grad. Huvudsakligen uttrycks detta genom olika beskrivningar av samarbeten, samverkan och samordning där strävan till integration ska förstås som en avsikt att skapa och finna gynnsamma synergier tillsammans med andra relevanta aktörer.

Civilian control over military forces is a prerequisite within democracies in the study of civil-military relations. This requirement extends to military intelligence, as they are a part of the military. However, this relationship needs to balance secrecy with transparency concerns, a relationship which can prove difficult. In Sweden during the 1970’s, this discussion came to a fore when the intelligence organisation IB was revealed to the public. This sparked an ongoing debate within the academic community regarding the limits of intelligence organisations authority, their need for secrecy and the government’s ability to control them. This thesis aims to investigate IB and the government’s control over it during 1965-1973, the years it operated as the sole military intelligence organisation in Sweden. With perspectives derived from Peter Gills thoughts on intelligence control and oversight, this thesis examines the mechanism of intelligence control and inquiry that were present in Sweden during the relevant timeframe. The findings are then judged with Gill’s concepts as a framework, in order to evaluate IB´s role as an intelligence organisation within a liberal democracy. These findings will thereafter be compared with the image of IB as presented by leading contemporary politicians and intelligence commanders, in order to give nuance to the findings. The thesis will show, with support of the theory and methodology, that IB can’t be described as a national intelligence agency, but as a political police. Its lack of transparency, secret existence and politicly motivated goals are the main reasons for this result. The absence of key mechanism of control as described by Gill, made it impossible for the organisation to be controlled, with some reservations for the ruling party’s ability to do so. It also contextualises these findings with the presented opinions of the contemporary actors. These results shed new light on intelligence accountability during the cold war in Sweden. It also reaffirms previous findings on IB with the use of new perspectives. The Thesis provides another lens to view Swedish intelligence history through and contributes to that field of history.

Studien handlar om civil-militära relationer och att militär makt styrs genom demokratisk kontroll i demokratier för att inte bli alltför stark gentemot samhället, vilket innebär att politiker har civil överhöghet över militären och officerare. Att militären ska vara tillräckligt stark för att försvara samhället, men ändå tillräckligt underordnad folkvalda politiker så de följer politiska direktiv anses av forskarna vara en paradox, och denna balans uppfattas utmanande att få till. Vidare är problemet att dagens officerare är en del av det civila samhället, och förväntas vara goda medborgare precis som folket. Detta gör att officerare riskerar att hamna mitt emellan de funktionella och samhälleliga imperativen som militären styrs av, vilket antas kunna skapa friktion. Syftet med studien är dels att omhänderta officersprofessionens egna upplevelser av demokratisk kontroll och civil överhöghet, dels att ge ett svenskt perspektiv på dessa fenomen.    Resultatet visar att såväl forskare som respondenter är överens om att demokratisk kontroll och civil överhöghet är det enda tänkbara styrsättet över militären i demokratier. Folket väljer politiker som styr samhället och genom demokratisk kontroll försvaras ordningen med civil överhöghet över militären. Vidare visar resultatet att den svenska officersprofessionen endast påverkas positivt av demokratisk kontroll och civil överhöghet samt att lojalitet gentemot politiken är en självklarhet för officerare. Systemet är inbyggt i officerskollektivet och är något officerare förhåller sig till. Uppfattningen är att officersprofessionen inte ska påverkas av demokratisk kontroll och civil överhöghet, då endast högre officerare har i uppgift att dialogisera med den politiska nivån.

This study explores the resource mobilization of Ukrainian volunteer battalions during the 2014-2015 conflict, analysing how these non-state military actors strategically adapted without formal military infrastructure or state support to mobilize and maintain operational efficiency. The study highlights their innovative organizational tactics and resource utilization, emphasizing their ability to adapt and maintain combat effectiveness in challenging conditions. Utilizing the Resource Mobilization Theory (RMT), the research investigates the strategies these volunteer-battalions employed to mobilize resources, offering new insights into the role of non-state actors in modern warfare. This analysis addresses a gap in previous research which often uses narrow theoretical perspectives and consequently view these battalions as static rather than dynamic entities. The findings reveal that the effectiveness of the Ukrainian volunteer battalions was critically dependent on their ability to rapidly mobilize a wide array of resources. This was significantly enhanced by local and international networks, which facilitated resource acquisition and strategic operational planning. These networks also played a crucial role in legitimizing the battalions' activities and garnering broader societal support. Overall, this study contributes to the existing research by highlighting the pivotal role of resource mobilization in the establishing and maintaining of non-state military actors. It underscores the need for further research into the integration of social movement theories with military strategy to fully grasp the evolving nature of modern conflicts.

Syftet med uppsatsen är att undersöka den svenska utrikes- och säkerhetspolitiken i skenet av ett allt mer spänt omvärldsläge. Vi vill undersöka de bakomliggande faktorerna till den svenska alliansfria hållningen i perioden 2008-2017, där Sverige ingår militära samarbeten och gör tydliga solidaritetsförklaringar men samtidigt stint håller fast vid alliansfriheten. Vilket ger två forskningsfrågor. Hur har svensk syn på militära samarbeten och allianser i utrikes- och säkerhetspolitiken utvecklats i perioden 2008-2017? och Hur förklaras å ena sidan Sveriges officiella och strikta militära alliansfrihet samt å andra sidan Sveriges ökade militära samarbeten? För att finna svar på forskningsfrågorna har vi genomfört en enfallsstudie där fallet utgörs av allianspolitik och analysenheten är Sverige. Undersökning är gjord i två steg med beskrivande analys av det empiriska underlaget och en förklarande analys som är hypotesprövande. De hypoteser som prövas är två realistiska hypoteser ur teorier kring makt- och hotbalansering samt en socialpsykologisk hypotes ur teori kring perceptioner. Undersökningsmaterielat är avgränsat till utrikesdeklarationer samt debattartiklar, tal, uttalanden och pressmedelande från sittande regerings stats- utrikes- och försvarsminister i perioden 2008-2017. I undersökningen har vi kommit fram till att farhågan att tappa sin handlingsfrihet och sin oberoende röst i världen gör att Sverige gärna ingår militära samarbeten, men fortsätter kalla sig alliansfria. / The purpose of this essay is to analyze the Swedish foreign and security policy in the light of an increasingly tense regional situation. We want to analyze the underlying factors for the Swedish alliance-free stance in the period 2008-2017, where Sweden is part of military cooperation and makes clear statements of solidarity, while at the same time maintaining the freedom of alliance. Which gives two research questions. How has Swedish view of military cooperation and alliances in foreign and security policy developed in the period 2008-2017? and How is Sweden's official and strict military alliance freedom and Sweden's increased military cooperation, on the one hand, explained? To answer the research questions we have conducted a single case study where the case is alliance policy and the analysis unit is Sweden. Analysis is divided in two steps with descriptive analysis of the empirical basis and an explanatory analysis that is hypothesis testing. The hypotheses being tested are two realistic hypotheses from theories of power and threat balancing, as well as a social psychological hypothesis from the theory of perceptions. Investigation material is limited to foreign declarations, as well as debate articles, speeches, statements and press releases from the seat minister of state, foreign affairs and defense in the period 2008-2017.In the study we have come to the conclusion that daring to lose its freedom of action and its independent voice in the world makes Sweden happy to join military cooperation, but continues to call itself alliance free.