Denna uppsats studerar och analyserar varför fackföreningen Kommunal lyckas rekrytera nya och behålla gamla medlemmar bättre än fackföreningarna Seko och Byggnads trots ett likartat arbetssätt. Frågeställningen har varit: Varför har vissa fackföreningar klarat sig bättre än andra i en tid när medlemsantalen hos fackföreningar sjunkit?  Avsikten har varit att studera och jämföra material från Kommunal, Seko och Byggnads. Studien har använt sig av fackföreningarnas verksamhetsberättelser mellan åren 2005 till 2015. Med hjälp av teorierna, resursmobilisering, politiska möjlighetsstrukturer och inramning försöker studien förklara varför Kommunal lyckats bättre än Seko och Byggnads. Teorierna beskriver hur sociala rörelser uppstår och hur de lyckas på bästa sätt. Ett antagande som har gjorts i studien är att en fackförening är en social rörelse. Vilket skulle kunna diskuteras då fackföreningsrörelsen saknar vissa grundläggande element som till exempel lättrörlighet. Fram till 2011 har Kommunal, Seko och Byggnads haft medlemsminskningar som bland annat skulle kunna förklaras av den förändrade arbetslöshetskassan 2007. 2012 lyckades Kommunal att vända trenden och har sedan dess ökat sitt medlemsantal. En förklaring till att Kommunal lyckats bättre kan bero på att de lättare kunnat anpassa sig till sina medlemmar och angripit problemet från olika håll. Medlemsminskningen kan eventuellt förklaras bättre av andra anledningar än de som uppsatsen studerat, till exempel individualisering och korporativism. Fackföreningarna förstår inte de unga potentiella medlemmarnas behov i av stöd vid till exempel nya anställningstyper och fackföreningarna har blivit en del av etablissemanget i samhället.

This study explores the resource mobilization of Ukrainian volunteer battalions during the 2014-2015 conflict, analysing how these non-state military actors strategically adapted without formal military infrastructure or state support to mobilize and maintain operational efficiency. The study highlights their innovative organizational tactics and resource utilization, emphasizing their ability to adapt and maintain combat effectiveness in challenging conditions. Utilizing the Resource Mobilization Theory (RMT), the research investigates the strategies these volunteer-battalions employed to mobilize resources, offering new insights into the role of non-state actors in modern warfare. This analysis addresses a gap in previous research which often uses narrow theoretical perspectives and consequently view these battalions as static rather than dynamic entities. The findings reveal that the effectiveness of the Ukrainian volunteer battalions was critically dependent on their ability to rapidly mobilize a wide array of resources. This was significantly enhanced by local and international networks, which facilitated resource acquisition and strategic operational planning. These networks also played a crucial role in legitimizing the battalions' activities and garnering broader societal support. Overall, this study contributes to the existing research by highlighting the pivotal role of resource mobilization in the establishing and maintaining of non-state military actors. It underscores the need for further research into the integration of social movement theories with military strategy to fully grasp the evolving nature of modern conflicts.

This thesis lays focus on the Young Socialist Movement (ungsocialisterna) and their mobilisation in Stockholm between 1903 and 1910. In line with social movement research the theoretical concepts of mobilisation structure and resource mobilisation are used to examine the Young Socialists local clubs mobilisation and its prerequisites. The results show that the mobilisation structure of the Young Socialists in Stockholm was characterised by a fragmented organisational framework, wherein local clubs operated independently. This underscored the importance of the groups social network in their mobilising efforts and collaboration between the clubs. The ideological stance was ambiguous, and various radical ideas influenced the mobilisation structure of the group. Due to a lack of tangible resources, human and intangible resources played an essential role in the Young Socialists mobilisation efforts. Over time the decentralised organisational structures and diverse ideological affiliations came to hinder the Young Socialists effectiveness in mobilising towards their goal: the socialist revolution. This study sheds light on the practices and mobilising process of an often overlooked group that was highly influential in shaping the early labour movement in Sweden. It also underscores the importance of a unified mobilisation structure for social movements.