Denna uppsats behandlar Willy Kyrklunds roman Solange (1951) utifrån några av de verktyg som utvecklats av Gilles Deleuze och Félix Guattari för att närma sig litteraturen. Som teoretisk utgångspunkt kommer jag huvudsakligen att använda mig av Deleuzes och Guattaris studie över Franz Kafka med titeln Kafka: För en mindre litteratur (1975), tillsammans med ett antal andra relevanta skrifter och verk. I Kafkastudien utvecklas begreppet om den mindre litteraturen, vilket i korthet kan beskrivas som ett särskilt förhållningssätt till en större, etablerad litteratur. Jag kommer även undersöka Solange utifrån begreppet om djur-blivandet, så som det presenteras i Deleuzes och Guattaris Tusen platåer (1980). Utifrån dessa verktyg kommer jag i första hand att undersöka den säregna användningen av aspekter som form, genre och berättande i Solange, med avsikten att visa hur romanen på olika plan omförhandlar litterära normer och konventioner till förmån för vad som kan sägas vara ett kollektivt utsägande.

In Peter Weiss debut Från ö till ö (1947) the ‘I’ travels from island to island as a castaway. The island here can signify, or work as a synecdoche for exile and the feeling of isolation that exile often induces. But the movement from island to island also implies a restless state: Peter Weiss shifting from painting to writing to filmmaking and theatre, from German to Swedish and then back to German. The years during exile and the years that followed the exile until his breakthrough in Germany with Schatten des körpers des Kütchens (1960), Abschied von den Eltern (1961) and Fluchtpunkt (1962), were the formative years of Peter Weiss authorship. In Sweden he abandoned a Hesse-influenced new-romanticism – an aesthetical and political dead-end in the 1940s – and oriented towards the Swedish modernists – fyrtiotalisterna – discovered psychoanalysis and became politically “aware”. These happenings – or machines as this essay likes to view them – all influenced and produced Weiss Swedish prose which is this essay’s main focus. Following Gilles Deleuze and Félix Guattari this essay understands Weiss Swedish authorship as a minor authorship. As Franz Kafka was in the German language, Peter Weiss was a stranger in Swedish and in Sweden, a “foreign bird” as one critic calls him. As a minor writer he is a political writer, the political realities are connected to him, his half-Jewish body is intertwined in the (bio)political realities of mid-century Germany; and those realities are visible in his prose, even if he himself, or his contemporaries, see him as an unpolitical author. Therefore there is no unpolitical and political period in the œuvre of Peter Weiss. Instead there are different flows and movements, from the political, from the production of the psychoanalytic-, modernist- and romantic-machine among others. There are lines of flights, deterritorialization and reterritorialization. This essay aims to follow some of these lines in the Swedish prose of Peter Weiss.

Denna uppsats behandlar poeten Johan Jönsons Efter arbetsschema från 2008 med hjälp av det begrepp om en ’mindre’ litteratur som utvecklas av Gilles Deleuze och Félix Guattari i deras studie av Franz Kafka. Deleuzes och Guattaris begrepp, som innebär ett särskilt förhållningssätt till den större, etablerade litteraturen, vecklas ut successivt genom uppsatsen för att varvas med läsningar av Jönsons verk. Uppsatsen har på så vis ett dubbelt fokus på både poetisk och filosofisk text. Genom att etablera en dialog mellan Jönsons poetiska verk och Deleuzes och Guattaris tänkande undersöker jag det subjektets, eller jagets problem som formuleras i Efter arbetsschema, ett problem som även delvis ligger till grund för den mindre litteraturens begrepp, och visar hur verket kontinuerligt underminerar alla försök att identifiera ett enhetligt subjekt genom texten för att låta en kollektiv mångfald ta plats i dess ställe. Dessutom undersöks språkbehandlingen i verket och jag visar hur några av dess många neologismer bär inom sig ett särskilt sätt att se världen. / This thesis considers Johan Jönson’s Efter arbetsschema, a multifaceted and extensive work of poetry, in relation to Gilles Deleuze’s and Félix Guattari’s notion of a minor literature and the conceptual apparatus underlying it. By establishing a dialogue between the poetry of Jönson and the philosophy of Deleuze and Guattari, I examine the problem of subjectivity that is formulated in Efter arbetsschema and highlighted by Deleuze’s and Guattari’s thinking, and show how Efter arbetsschema employs poetological elements to consistently undermine any attempt to discern a clear-cut and uniform subject in the text, in favour of a collective multiplicity. I also examine the deterritorialization of language in Efter arbetsschema through its use of neologisms and a philosophic-theoretical vocabulary borrowed from Deleuze and Guattari among others, and discuss the notion of a minor literature in relation to poetry and the implications of this relationship.