År 1994 fastställdes en ny lag som kom att heta Lagen om stöd och service för vissa funktionshindrade. I och med denna lag förändrades bland annat yrkesrollen för personal som arbetar på boenden för personer med funktionsnedsättningar. Från att personalen haft en mer vårdande roll blev den nu mer stöttande i individens utveckling mot ett så självständigt liv som möjligt. Den nya lagen innebar också att ett större krav skulle ställas på personalen och dennes kompetens för arbetet. Det blev arbetsgivarens uppgift att se till att personal med rätt kompetens arbetar inom yrket och att de som saknar väsentlig kunskap ska få denna genom utbildning. Även om förändringar har genomförts inom dessa verksamheter, går det att idag se att utvecklingen inte skett så snabbt som den borde ha gjort. Arbetsgivare uppfyller inte de krav som lagen och Socialstyrelsen ställer, vilket medför att personalen saknar kompetenser som är av stor vikt för deras arbete. Syftet med denna uppsats är att undersöka hur personal, som arbetar i verksamheter för personer med funktionsnedsättningar, upplever sitt kompetensutvecklingsbehov samt hur de lär och får den kompetens de behöver i sitt arbete. För denna uppsats har en enkätundersökning gjorts, och personliga intervjuer har hållits, med personal som arbetar på boenden för personer med funktionsnedsättningar. Resultatet av undersökningen visar att personalen anser sig ligga på en hög kompetensnivå, även om det går att se att alla inte delar denna uppfattning, då de menar att det finns personal som inte är medvetna om sitt eget utvecklingsbehov. Det finns kompetenser som är av stor vikt för detta yrke, bland annat kunskap om olika funktionshinder och samtalsmetodik, samt pedagogisk utvecklingsförmåga. Trots att dessa kunskaper och kompetenser är viktiga att ha i yrket, går det att i resultatet se att det finns ett stort behov hos personalen att utvecklas inom bland annat dessa områden. Resultatet visar även att en blandning av erfarenhet och teoretisk kunskap är bra att ha i detta arbete. Lärandet på arbetsplatserna varierar och personal delar med sig olika mycket av sina egna erfarenheter och kunskaper. Mycket av arbetsuppgifterna går på rutin och det finns nästan ingen tid avsatt för personalen att reflektera över sin arbetsinsats. Detta är något som efterfrågas, då flera anser att det finns ett behov att tillsammans i personalgruppen diskutera och reflektera över uppkomna situationer och händelser. Motivationsnivån inom denna yrkesgrupp att lära sig och utvecklas, tror respondenterna i undersökningen beror på vem man är som person. De som känner sig motiverade är också de som deltar i utbildningar. I resultatet kan man se att uppmuntran från cheferna att lära och utveckla verksamheterna kan bli bättre, vilket skulle kunna motivera fler. En annan viktig aspekt i resultatet då det kommer till motivation, är den låga yrkesstoltheten som finns hos personalen. Om fler börjar ta ansvar för sitt arbete och sin egen utveckling, kan denna negativa stämpel försvinna och fler skulle kunna bli motiverade i sitt vardagliga arbete.

In this study we aim to investigate what employees at a callcenter see as prospects, opportunities and barriers of learning within a company. To answer the purpose of this essay, two questions were formulated; "What opportunities for learning does employees experience in the company?" and "How can learning in the workplace improve for the sellers?". First, we present what previous research has highlighted regarding workplace learning and learning within the callcenter industry. Afterwards we present ten semi-structured interviews with leaders and sellers within a telecom company in Stockholm. The material from the interviews was analyzed on the basis of previous research and theories in socio-cultural learning. The result shows that there are many conditions and opportunities for learning within the company and that the learning promoted in the workplace, is largely shaped in adaptive oriented way. To further promote the learning of the employees requires a development of their acting-space and the organizational culture within the business. / I denna studie syftar vi till att undersöka vad medarbetare vid ett callcenter ser för förutsättningar, möjligheter samt hinder för lärande inom ett företag. För att besvara syftet har två frågeställningar formulerats; "Vilka förutsättningar för lärande upplever medarbetare inom företaget?" och "Hur kan lärandet på arbetsplatsen förbättras för säljarna?". Först presenterar vi vad tidigare forskning har belyst angående arbetsplatslärande och lärande inom callcenterbranschen. Vi genomförde därefter tio stycken semistrukturerade intervjuer med ledare och säljare på ett Telecom bolag i Stockholm. Materialet analyserades därefter utifrån tidigare forskning och teorier inom det sociokulturella lärandet. Resultatet visar att det finns många förutsättningar och möjligheter för lärande inom företaget samt att lärandet som främjas på arbetsplatsen är till största del av anpassningsinriktad form. För att ytterligare främja lärandet hos medarbetarna krävs en utveckling av handlingsutrymmet och organisationskulturen inom verksamheten.

An increasing number of digital educational materials and games are being used today to enhance motivation and engagement in learning activities. However, there is a lack of research on how these digital educational games impact the intrinsic motivation of children with attention deficit/hyperactivity disorder (ADHD), a common cognitive disability, affecting approximately 5-7 % of school children. There is a lack of research on this in a Swedish school environment. This study, based on Self-Determination Theory, investigated the perceived impact of digital educational games with gamification elements on the motivation and learning of children with ADHD, specifically evaluating autonomy, competence, and relatedness. The study used a mixed method and began with an online survey among a group of 41 special education teachers. These professionals possess a unique understanding of children with cognitive disabilities, like ADHD, and their specific challenges in the school environment. Additionally, three semi structured interviews with special education teachers were analysed to gain a deeper understanding of the teachers’ perspectives. The conclusions that can be drawn from the two methods carried out are that the research field is highly complex, and moreover, there are both positive and negative aspects of gamification which require consideration when addressing the challenges of children with ADHD. Finally, the study has identified several areas that would be interesting and valuable to further investigate in future work.