Aim The specific questions in the theoretic part were: What is contained in the terms "balance and balance skill" and how can this skill be measured? The specific questions in the empirical part were: How does balance skill in different age categories of children correlate with biological and physiological parameters such as age, gender, body height, weight and level of physical activity? Methods Literature search based on books and scientific papers related to the questions posed above. Selection was made at libraries and on–line through "Pubmed". Specific search words were used. Data collected during the SIH-project, including balance tests of approximately 1700 children 10-, 13- and 16 years old, were used for the empirical part of the project. Results The literature search concluded that there is little consensus about terms such as "balance" and "balance skill". Several scientific disciplines have "their own" definition of these terms depending on whether the interpretation is purely mechanical/biomechanical, neurophysiological or from a more behaviouristic point of view. There are a number of clinical/functional as well as more "lab based" test procedures of balance function that are considered to be reliable. The empirical study showed that balance skill varies in school children 10-, 13- and 16 years of age such that the older children display better balance skills that the younger ones. There was no effect of gender on balance skill. Overweight and obese children display lower balance skill than those of normal body weight. Body height appears to have little influence on balance skill. Children with high level of physical activity seem to display better balance skills than more inactive ones. Conclusion Definitions of terms used in balance related research have not been standardized and are therefore both difficult to interpret and to implement. Balance skill in children correlates with age, body weight and level of physical activity. / Syfte och frågeställningar De specifika frågeställningarna i den teoretiska delen löd: Vad innefattas i begreppen balans och balansförmåga och hur kan dessa förmågor mätas? De specifika frågeställningarna i den empiriska delen löd: Hur är balansförmågan hos barn relaterad till ålder och kön, längd och kroppsvikt samt till graden av fysisk aktivitet? Metod Inledningsvis genomfördes en systematisk litteraturgenomgång av böcker och vetenskapliga artiklar med anknytningar till frågeställningarna. Urval av litteratur gjordes på bibliotek och via "Pubmed" där vissa specifika sökord användes. Till den empiriska delen användes data insamlade under SIH-projektet, där bland annat balanstester genomfördes på ca 1700 barn i åldrarna 10-, 13- och 16 år. Data analyserades i SPSS 11.0. Skillnader i balansförmåga mellan kön, ålderskategorier och andra relevanta variabler beräknades med chi2-test, där signifikansnivån sattes till p<0,05. Resultat Litteraturgenomgången visade att det inte råder någon egentlig konsensus kring begrepp som "balans" och "balansförmåga". Olika vetenskapliga discipliner har "sin egen" definition beroende på om begreppen skall tolkas som rent mekaniska/biomekaniska, neurofysiologiska eller mera beteendevetenskapliga. Det finns ett flertal både kliniska/funktionella och mera laboratorieanpassade mätmetoder som anses vara reliabla. Den empiriska studien visade att balansförmågan varierade hos skolbarn 10-, 13- och 16 år gamla, så att de äldre balanserade bättre än de yngre. Ingen könsskillnad i balansförmåga erhölls. Överviktiga och feta barn balanserade sämre än normalviktiga. Kroppslängd hade mindre inverkan på balansförmågan. Mycket fysiskt aktiva barn tycks ha bättre balansförmåga än mindre aktiva. Slutsats Det är svårt att finna enhetliga definitioner på flera inom balansforskningen förekommande termer och uttryck. Barns balansförmåga var relaterad till ålder, kroppsvikt och grad av fysisk aktivitet.

Doktordisputats, Linköbing, 2002. / Findes også på Internet: http://www.bibl.liu.se/liupubl/disp/disp2002/sidr7s.pdf.

Introduktion: Motorisk kontrollträning bygger på motorisk inlärningsteori och används för att korrigera rörelsemönster. Metoden har utvärderats för nack- och ländryggbesvär men ingen sammanställning har gjorts för skuldran. Syfte: Syftet med denna litteraturstudien var att undersöka vilket vetenskapligt stöd som motorisk kontrollträning har för skuldran och dess påverkan  på funktion, smärta och dyskinesi. Metod: Litteratursökningen gjordes i PubMed, Science Direct, Scopus, PEDro, SPORTDiscus och CINAHL. Sammanställning gjordes efter smärta, funktion och dyskinesi. Resultat: 13 studier inkluderades i denna sammanställning. Fem studier med RCT-design, tre tvärsnittsstudier och två case-studier, en A-B-A-design, en prospektiv single group pre-post design, en single-blind randomized controlled laboratory. Fyra studier hade ett interventionstillfälle och varade upp till en vecka. De övriga nio studierna varade 4-10 veckor. Nio studier identifierades för vardera utfallsmått. Smärta och funktion förbättrades i samtliga studier som undersökte de måtten efter intervention jämfört med baseline. Dyskinesi förbättrades i tre studier, en studie förblev oförändrad medan fem studier visade på blandade resultat för sina utfallsmått. Konklusion: Resultatet av denna litteraturstudie indikerar att motorisk kontrollträning har positiv påverkan på utfallsmåtten smärta och funktion. Gällande dyskinesi sågs positiva tendenser men ingen slutsats kan dras då det är en stor spridning gällande utfallsmått och resultat. Resultatet kan dock inte enbart tillskrivas motorisk kontrollträning. Standardiserade tester och utvärderingsinstrument för dyskinesi efterfrågas samt fler studier som undersöker utfallsmåtten smärta, funktion och dyskinesi tillsammans.

<p>Skolan skall enligt Skolverkets kursplaner sträva efter att utveckla elevers fysiska, psykiska och sociala förmåga samt inspirera till en aktiv fritid. Det är en viktig utgångspunkt eftersom forskning visat att inaktivitet i barn och ungdomsåren till stor del påverkar hur fysiskt aktiv man blir som vuxen, vilket för med sig såväl fysiologiska som psykologiska effekter. Ett problem är att idrottsämnet aldrig har haft så lite undervisningstid som nu i och med att skolans styrdokument Lpo94 började gälla. Den minskade tiden för idrottsundervisning kan tyckas märklig, när man idag ser en allt större ökning av kroniska sjukdomar hos yngre. För att främja barns rörelsebehov startades Bunkefloprojektet vilket utvecklades till Bunkeflomodellen som flertalet skolor runt om i Sverige tillägnat sig. Modellen innebär att skolans vardag ska fungera som en stödjande och hälsofrämjande miljö för fysisk, psykisk samt social hälsa. Inom Bunkelfoprojektet genomfördes en delstudie som visade positiva effekter som bättre motorik, koncentrationsförmåga och skolprestationer av ökad fysisk aktivitet och motorisk träning i skolan. Syftet med den här studien var att studera vilka effekter utökad fysisk aktivitet och motorikträning i skolan har för barn och om dessa effekter fått betydelse för skolklimatet. Jag har valt att använda mig av den kvalitativa forskningsmetoden där intervjun ses central för intervjupersonerna livsvärld och hur hon förhåller sig till den. Utifrån mitt syfte och min frågeställning har jag på så sätt försökt klarlägga vilka effekter den utökade fysiska aktiviteten fått för skolan. Studiens urval består av två klasslärare samt speciallärare som samtliga varit anställda vid den aktuella skolan sedan införandet av den utökade fysisk aktiviteten.Studien visade en rad positiva effekter av utökad fysisk aktivitet.</p>

Skolan skall enligt Skolverkets kursplaner sträva efter att utveckla elevers fysiska, psykiska och sociala förmåga samt inspirera till en aktiv fritid. Det är en viktig utgångspunkt eftersom forskning visat att inaktivitet i barn och ungdomsåren till stor del påverkar hur fysiskt aktiv man blir som vuxen, vilket för med sig såväl fysiologiska som psykologiska effekter. Ett problem är att idrottsämnet aldrig har haft så lite undervisningstid som nu i och med att skolans styrdokument Lpo94 började gälla. Den minskade tiden för idrottsundervisning kan tyckas märklig, när man idag ser en allt större ökning av kroniska sjukdomar hos yngre. För att främja barns rörelsebehov startades Bunkefloprojektet vilket utvecklades till Bunkeflomodellen som flertalet skolor runt om i Sverige tillägnat sig. Modellen innebär att skolans vardag ska fungera som en stödjande och hälsofrämjande miljö för fysisk, psykisk samt social hälsa. Inom Bunkelfoprojektet genomfördes en delstudie som visade positiva effekter som bättre motorik, koncentrationsförmåga och skolprestationer av ökad fysisk aktivitet och motorisk träning i skolan. Syftet med den här studien var att studera vilka effekter utökad fysisk aktivitet och motorikträning i skolan har för barn och om dessa effekter fått betydelse för skolklimatet. Jag har valt att använda mig av den kvalitativa forskningsmetoden där intervjun ses central för intervjupersonerna livsvärld och hur hon förhåller sig till den. Utifrån mitt syfte och min frågeställning har jag på så sätt försökt klarlägga vilka effekter den utökade fysiska aktiviteten fått för skolan. Studiens urval består av två klasslärare samt speciallärare som samtliga varit anställda vid den aktuella skolan sedan införandet av den utökade fysisk aktiviteten.Studien visade en rad positiva effekter av utökad fysisk aktivitet.

Denna studie avser att undersöka om motorisk träning används i special undervisningen för barn med diagnosen ADHD och i så fall hur. I studien användes en kvantitativ enkätundersökning samt två kompletterande kvalitativa intervjuer. Studien undersöker om idrottslärare, speciallärare samt specialpedagoger överhuvudtaget har motorisk träning i sin undervisning. Följande undersöktes: Längden på motorikpassen, fördelningen flickor - pojkar. Studien undersökte hur ofta och i vilken åldergrupp den motoriska undervisningen bedrevs. Slutligen undersöktes i vilken form lärarna hade sin motoriska träning. Våra kvalitativa intervjuer gav oss möjlighet att arbeta vidare med de resultat som framkom i enkätundersökningen. Det var intressant att fråga vidare om varför öga – hand träning var så dominerande. Det framkom att öga – hand träning är vanligare än de pulshöjande aktiviteterna för att den lite lugnare aktiviteten anses enklare att göra riktigt. Det framgick även att det nästan uteslutande är idrottsläraren som har pulshöjande motorisk träning.

Bakgrund: Styrkelyftare utsätter kroppen för stora belastningar. 70 % av utövarna har skador som hämmar vid träning. Rörelsekontrollen kan påverkas vid muskuloskeletala besvär, varför denna studie undersöker eventuell relation mellan rörelsekontroll och skada hos styrkelyftare. Syfte: Undersöka relationen mellan rörelsekontroll och skador hos styrkelyftare. Metod: 22 styrkelyftare utförde sex rörelsekontrolltester enligt JEMS samt deltog i en enkät gällande skador. Poängen på testerna dikotomiserades och beräknades i ett chi-tvåtest för att undersöka samband mellan testresultaten och skadorna. Ett Mann whitney-U test användes för att undersöka eventuella skillnader mellan skadade och icke skadade. Resultat: Signifikanta resultat kunde ses där styrkelyftare med skada i underkroppen uppvisade ett försämrat resultat i ”Sittande knälyft höger” (p=0,03) och ”Sittande knälyft vänster” (p=0,04). Det fanns även en signifikant skillnad mellan skadade och icke skadade på testet ”Sittande knälyft vänster” (p=0,034). Inga signifikanta resultat kunde ses i övriga tester. Konklusion: Trots signifikanta resultat går inte att dra några konkreta slutsatser gällande relationen mellan rörelsekontroll och skador hos styrkelyftare. Det behövs vidare studier som undersöker liknande rörelsekontrolltester men med ett betyande deltagarantal för att få en bättre power och för att kunna se några signifikanta resultat. <img src="file:///page3image24712" /> / Background: Powerlifters are exposed for heavy loads. 70 % of the lifters have injuries that limit during training. The movement control could be affected by musculoskeletal disorders, therefore this study examines the relationship between movement control and injuries. Purpose: Investigate the relationship between movement control and injuries among powerlifters. Method: 22 powerlifters performed six movement control tests according to JEMS and answered a questionnaire regarding injuries. The test score was dichotomized and analysed in a chi square test to investigate the relationship between movement control and injuries. A Mann Whitney U-test identified the differences between injuried and non-injuried powerlifters. Results: Significant results was seen in powerlifters with injury in the lower body, they showed an impaired result in ”Seated knee lift right” (p=0,03) and ”Seated knee lift left” (p=0,04). A significant differences was showed between the injuried and non-injuried in the test ”Seated knee lift left” (p=0,034). No significant results were seen in the other tests. Conclusion: Despite significant results it is not possible to conclude the relationship between movement control and injuries of powerlifters. Further studies are needed to investigate movement control tests, but with a higher amount of participants to see significant results.

<p>Syfte  </p><p>Undersöka om skolbarns motoriska kompetens påverkas av mängden schemalagd fysisk aktivitet. </p><p>Frågeställningar</p><p>I hur stor utsträckning får skolbarn med fysisk aktivitet schemalagd fem gånger i veckan bättre motorik än de som har schemalagd fysisk aktivitet två gånger i veckan?</p><p>Metod</p><p>Vi har använt oss av ett motoriktest, kallat NyTidstestet, för att testa 111 elever i årskurserna 3-5. Testet består av sexton olika stationer där utförandet av respektive rörelse bedöms på en fyrgradig skala. Testet har genomförts två gånger för att fastställa interreliabiliteten. Det är författarna av studien som agerat bedömare vid motoriktesterna. Motoriktestet har i studien kompletterats av styrketest, enkäter, vägning och mätning. De styrketest som genomförts är upphopp som skall mäta styrkan i underkroppen och arm-hang som skall mäta styrkan i överkroppen. Utöver styrketest har vi även använt oss av enkäter för att få en uppfattning om elevernas aktivitetsgrad utanför skolan och under lektioner i idrott och hälsa. Vägning och mätning har genomförts för att fastställa elevernas BMI. Resultaten ifrån respektive elev och grupp har sedan sammanställts och beräknats i statistik bearbetningsprogrammet SPSS.    </p><p>Resultat</p><p>Elever med schemalagd fysisk aktivitet fem gånger i veckan har bättre motoriska färdigheter än de elever som har det två gånger i veckan. Elevernas aktivitetsgrad utanför skolan påverkar resultatet av motoriktestet. Likaså påverkar elevernas styrka resultatet. När dessa data vägs in i resultatet så finns det ändå stora skillnader i de motoriska färdigheterna mellan de olika skolornas elever. Eleverna som har fysisk aktivitet fem gånger i veckan presterar bäst.</p><p>Slutsats</p><p>Elevernas motoriska kompetens påverkas positivt av antalet timmar schemalagd fysisk aktivitet.</p>

Med detta examensarbete vill jag på enklast möjliga sätt beskriva vad FMT-metoden är och hur den kan praktiseras. Målet är att så många personer som möjligt ska få en klar bild av detta.   Jag har valt att skriva om huruvida FMT kan fungera som rehabilitering eller habilitering för människor med stroke eller CP-skada.   Min slutsats blir att genom emotionell, kognitiv och perceptuell stimulans i FMT-metoden har motivation skapats för motorisk utveckling, och till följd av detta har även den sensoriska integrationen stärkts.

Mitt syfte med min studie är att undersöka olika förskolors arbetssätt och syn på vistelse i naturen och hur förskolor har utformat rörelseaktiviteter i naturen. Jag vill också undersöka om man ger barnen möjlighet till olika slags aktiviteter i naturen då barnen får sitt rörelsebehov tillgodosett. I min undersökning har jag använt enkäter och intervjuer som datainsamlingsmetod. Jag valde ut sju förskolor till enkätundersökningen och sex pedagoger från de utvalda förskolorna till intervjuerna. I resultatet framgår det att barnen på de flesta förskolorna erbjuds rörelseaktiviteter i naturen, dock inte i den omfattningen som jag hade antagit. Pedagogerna ser naturen som ett uterum med möjligheter till många fantasifulla rörelseaktiviteter. Förskolorna i undersökningen har alla närhet till naturen och det är rimligt gångavstånd för barnen, även för de små barnen. Trots närhet finns det förskolor som inte planerar rörelseaktiviteter i naturen i sin verksamhet.