Syftet med denna studie är att belysa verksamma förskollärares upplevelser av arbetet med attstötta, stimulera och utmana barn i grovmotoriska svårigheter. Denna studie är således enkvalitativ studie med semistrukturerade intervjuer med sex förskollärare på sex olikaförskolor. Studiens forskningsfrågor har behandlat verksamma förskollärares upplevelser avderas arbetssätt, erfarenheter och orsaker till att barn befinner sig i grovmotoriska svårighetersamt förutsättningar för att stötta, stimulera och utmana dessa barn i förskolan. Denna studiehar sin utgångspunkt i ett relationellt perspektiv där barn beskrivs som att de befinner sig isvårigheter. Det framgår i vår studie att samtliga informanter beskriver att de arbetar med attstötta, stimulera och utmana barn i svårigheter i deras grovmotorik i både vardagssituationeroch i lärarledda aktiviteter, vilket lyfts av tidigare forskning som angeläget. Informanterna harvarierande erfarenheter av barn i grovmotoriska svårigheter. Orsaker till att barn befinner sig isvårigheter i grovmotoriken framgår i denna studie som komplext och beroende av arv, miljö,omgivning samt möjligheter till att öva, vilket sociokulturell teori betonar. Viktiga slutsatserfrån denna studie är att miljön och förskollärarens roll är central för barns grovmotoriskautveckling samt att förskolans förutsättningar för att stötta, stimulera och utmana barn i derasgrovmotoriska utveckling har försämrats exempelvis genom större barngrupper.

Syftet med denna studie är att bidra med kunskap om hur förskollärare arbetar med motorik ur ett didaktiskt perspektiv. För att svara på studeins syfte har följande frågeställningar formulerats Hur genomför förskollärare den motoriska träningen? Vad erbjuds för aktiviteter under den motoriska träningen? Varför planerar förskollärarna för motorisk träning? Studien har en innehållsanalytisk utgångspunkt vilket innebär att dra slutsatser om ett innehåll. För att samla in empiri till studien har semistrukturerade intervjuer använts. Dessa har sedan transkriberats, tolkats och kategoriserats för att finna svar på studiens frågeställningar. Det teoretiska ramverket som ligger till grund för denna studie är didaktiken och undervisningsplaneringen. Utgångspunkt har varit i didaktikens frågor Hur, Vad och Varför som satts in i den didaktiska triangeln för att bilda en helhet. Resultatet visar att barn får motorisk träning under vistelsetiden på förskolan men att den inte är medvetet planerad. Det visar också att förskollärarnas roll och miljöns påverkan har stor betydelse för barns motorik träning. Resultatet visar även att förskollärarna ser ett syfte med den motoriska träningen då det finns med i läroplanen.

Syftet med detta arbete är att genom en etnografisk undersökning i samband med ett socialkonstruktionistiskt perspektiv granska om det finns en koppling mellan elevers motoriska förmåga och deras sociala status. Motivationen bakom detta är att vinna större kunskap om motorikens eventuella inverkan på social status inom det fritidspedagogiska fältet. I studien har vi endast betraktat eleverna och inte tagit hänsyn till pedagogernas värderingar kring sammanhanget. Vi har observerat två olika elevgruppers lek på fotbollsplanen under den tid de vistas på fritidshemmet. I samband med dessa observationer dokumenterade vi leken med hjälp av videoupptagning samt fältanteckningar. I analysen av den insamlade empirin kunde vi utläsa att den motoriska förmågan påverkar status i gruppen, men även att det finns andra faktorer som påverkar status. Utöver den motoriska förmågan fann vi att både ålder och intresse var av betydelse för elevernas statusbyggande på fotbollsplanen. Det visade sig att det fanns ett komplext samband mellan dessa tre faktorer som gjorde att det inte gick att rangordna dem inbördes. En faktor måste åtföljas av en annan för att skapa status. Motorisk förmåga utan intresse eller ålder utan motorisk förmåga var i sig inte statusskapande. Motorisk förmåga och ett stort intresse som dessutom åtföljdes av en i sammanhanget hög ålder var det som genererade högst status i de observerade grupperna.

Syftet med den här studien var att belysa elevers upplevelser av- och tankar om anpassad motorisk träning i skolan, med stöd av tre pedagogiska perspektiv: motorisk utveckling, fysisk aktivitet och självförtroende. Vi har använt oss av en kvalitativ metod, då vi har intervjuat elever mellan sju och tolv år, på fyra skolor i Skåne som har anpassad motorisk träning. Materialet i studien omfattar 24 elever, varav 13 godkände att intervjuas, via ett samtyckesbrev. Resultatet visade att alla de intervjuade eleverna upplever att de har blivit bättre motoriskt och känner att de trivs och vågar mer och har kul under lektionerna i anpassad motoriskt träning. Majoriteten av de intervjuade har ett intresse av fysisk aktivitet och de upplever en ”må-bra-känsla” när de är fysiskt aktiva. Resultatet av vår undersökning kan komma att användas som underlag för att framhäva betydelsen av anpassad motorisk träning. Slutsats: Resultaten visar att den anpassade motoriska träningen är en stödjande miljö som leder eleverna in på rätt spår, där de är fysiskt aktiva, tränas motoriskt, tar ansvar för sin hälsa och där självförtroendet stärks. Resultaten tyder också på att alla skolor i framtiden bör erbjuda daglig fysisk aktivitet och anpassad motorisk träning mer än två dagar i veckan. / The purpose of this study was to illuminate students' experiences of- and thoughts on adapted motor training in school, with the support of three pedagogical perspectives: motor development, physical activity and self-confidence. We have used a qualitative method, as we have interviewed students between the ages of seven to twelve at four different schools in Skåne with adapted motor training. The material in this study comprises of 24 students, of which 13 agreed to be interviewed, through a consent letter. The result showed that out of all the questioned students, they experienced that they had improved their motor skills, were confident, scales more and had fun in their classes of adapted motor training. The majority of the participants in this study have an interest in physical activity and they experience a “feel-good-sensation” when they are physically active. The results in our study may be used as a guide to highlight the importance and meaning of adapted motor training. Conclusion: The results show that the adapted motor training is a supported environment that leads the students in the right direction, where they are physically active, take responsibility of their own health, improve their motor skills and self-confidence strengthening. The results also indicate that all the schools in the future should offer daily physical activity and adapted motor training more than twice a week.

Vi ville med vår undersökning ta reda på om specialpedagoger arbetar med motorisk träning med elever och om de anser att motorisk färdighet och inlärning har något samband. Vi ville också undersöka om de ser något positivt resultat efter motorisk träning. Ytterligare en frågeställning vi ville få svar på var om det skett en förändring i synsätt och attityd angående motorik och inlärning under de senaste 20 åren.För att få svar på våra frågeställningar använde vi oss av en kvantitativ enkät för att nå ut till så många specialpedagoger som möjligt.De slutsatser vi dragit utifrån våra enkätsvar är att motorikens betydelse för inlärning diskuterades och arbetades mer med för 10 – 20 år sedan. Det är 36 av 52 respondenter som anser att motorik och inlärning har ett samband. De specialpedagoger som arbetar med motorisk träning ser oftast ett positivt resultat. I vår undersökning har vi funnit att specialpedagoger med förskollärar – och lågstadielärarutbildning som grundutbildning i större utsträckning anser att motorik har betydelse för inlärning än specialpedagoger med annan grundutbildning. Flera forskare liksom specialpedagogerna i vår undersökning anser att den största vinsten med motorisk träning är att koncentrationsförmågan ökar vilket i sin tur kan gynna inlärningen.

Syftet med vår C-uppsats är att undersöka musikens betydelse för förskolebarnens språkliga och motoriska utveckling. Vårt empiriska material har vi fått fram genom intervjuer med lärare på förskolor med musikprofil i Malmö och New York. Vi ville ta reda på vilken betydelse pedagogerna anser att musiken har för förskolebarnens språkliga och motoriska utveckling, hur de använder musiken i sitt arbete, samt i vilket syfte. Vi ville även undersöka om det finns några skillnader i hur förskolepedagoger ser på och arbetar med musik i Malmö och New York.Sammanfattningsvis pekar våra resultat på att musik har stor betydelse för barnens utveckling såväl språkligt som motoriskt. Under intervjuerna framkom att pedagogerna medvetet använder musiken både som medel och metod för att stimulera utvecklingen av såväl språk som motorik. En tydlig skillnad är att man på förskolorna i New York verkar använda musiken mer resultatinriktat medan förskolorna i Malmö använder musik i sångsamlingar och fokuserar på det glädje- och lustfyllda i musiken.

Uppsatsen Motorikbanan som pedagogiskt hjälpmedel - Hur den används och hur upplever elever och pedagoger den? är skriven av Elisabet Andersson. Den beskriver hur en motorikbana används och upplevs, och svarar på frågan om den kan användas som pedagogiskt hjälpmedel. Utifrån forskning om motorisk utveckling och effekterna på skolprestationr efter motorisk träning, framkommer det många viktiga argument för motorikbanan. Studien består av observationer, enkätunderökningar och intervjuer som beskriver elevers och pedagogers upplevelse av motorikbanan. 13 elever och 5 pedagoger har deltagit i undersökningen som gjorts på en skola i mellersta Sverige.

Examensarbetes syfte är att undersöka hur förskolepedagoger tänker kring barns motoriska utveckling samt att undersöka hur förhållandet mellan fysisk miljö och val av arbetsmetod upplevs. Huvudfrågeställningen är: Hur väljer pedagoger, utifrån den fysiska miljön, att arbeta för att främja barns motoriska utveckling? Under denna följer: Vilka metoder använder pedagogerna i arbetet med att främja barns motoriska utveckling? Vilken syn har pedagogerna på barns motoriska utveckling och förskolans roll i denna? Hur arbetar pedagogerna med motoriskt osäkra barn? Hur ser pedagogerna på miljön och dess användning? I undersökningen använde vi oss av kvalitativa intervjuer med nio förskolepedagoger. Dessa pedagoger arbetade på tre olika förskolor med olika fysisk miljö. Varje intervju tog ca 30-45 min och kompletterades med studiebesök på förskolorna. Resultatet av undersökningen visade att pedagogerna ansåg att det viktigaste för barns motoriska utveckling var rörelse. Alla pedagogerna använde sig av närmiljön i sitt arbete, för att kompensera små lokaler och utegårdar. Pedagogerna ansåg att det viktigaste var hur pedagogerna arbetade med den fysiska miljön, inte hur denna miljö såg ut.

Vårt syfte med detta arbete är att utifrån observationer, intervjuer och enkätundersökningar ta reda på hur två olika skolor arbetar för att uppfylla det strävansmål om daglig fysisk aktivitet som finns i Lpo94. Detta är något som ligger oss båda varmt om hjärtat och när vi är nyutexaminerade lärare vill vi kunna vara med och både påverka skolans arbete med daglig fysisk aktivitet, och få andra lärare på skolan att förstå hur mycket man vinner när eleverna får röra på sig. / An essay about the importance with daily physical activity.

Introduktion: Attention Deficit Hyperactivity Disorder, ADHD, är en vanlig neuropsykiatrisk diagnos hos vuxna i Sverige med en prevalens på 2,5%. Karakteristiska problem är hyperaktivitet, impulsivitet och ouppmärksamhet. Attention Deficit Disorder, ADD, är en form av ADHD som innebär problem med uppmärksamhet och koncentration. Kunskapen om förekomst av motorikstörningar hos vuxna personer med ADHD och ADD är ännu begränsad. Syfte: Undersöka och beskriva motorisk förmåga hos en grupp vuxna med ADHD och ADD samt jämföra eventuella skillnader mellan dessa grupper. Metod: Denna studie är en del av ett större projekt vid Neurorehab Sävar, Västerbotten. Motorisk förmåga bedömdes för 109 personer enligt The Bruininks-Oseretsky Test of Motor Proficiency second edition, som i vuxen ålder fått diagnosen ADHD eller ADD. Testet är uppdelat i fyra motoriska områden; Fine Manual Control, Manual Coordination, Body Coordination, Strength and Agility, och en summering av alla områden: Total Motor Composite. Datamaterialet analyserades med oparade t-test och Mann-Whitney U-test och jämfördes deskriptivt mot normativa data. Resultat: Gruppen med ADD hade signifikant bättre poäng i Fine Manual Control än gruppen med ADHD: 60 (9) respektive 53 (10.75), p=0.027. Enligt beskrivande kategorier för Total Motor Composite hade 36,5% ur gruppen ADHD en individpoäng som var under till väl under genomsnittet jämfört med normativa data och 61.5% lika med genomsnittet. Gruppen ADD var 41.1% under till väl under genomsnittet och 59% lika med genomsnittet. Konklusion: Gruppen med ADD förefaller ha bättre finmotorik än gruppen med ADHD. Resultaten indikerar att motoriken är nedsatt hos vuxna personer med ADHD/ADD för över 30%. Ytterligare forskning om motorikstörning, vuxna och diagnosen behövs.