Dynamisk motorisk talbedömning (DYMTA) är ett nyutvecklat test för diagnosticering av verbal dyspraxi. Verbal dyspraxi är termen för barn som har en nedsättning i förmågan att viljemässigt programmera motoriken vid talproduktion. Den här studien syftar till att stärka den kliniska användningen av DYMTA genom att bidra till insamlingen av referensdata från typiskt utvecklade barn. Studien tillhör ett större doktorandprojekt där sammanlagt tre magisteruppsatser kommer att bidra till insamlingen av referensdata av barn med typisk tal- och språkutveckling. I föreliggande studie undersöktes 16 barn i åldern 4:0–4:11 och 17 barn i åldern 7:0–8:11 med DYMTA och ett omfattande testbatteri. Resultatet av DYMTA ska sambedömmas med anamnes, hörsel, språkförmåga, fonologi, artikulation, samt oral struktur och funktion. DYMTA är ett verktyg vid bedömning av barnet när logopeden misstänker att någon motorisk komponent påverkar barnets talförmåga. Bakgrundsfaktorerna kön, hereditet, flerspråkighet undersöks om de har en inverkan på prestationen på DYMTA. Vidare undersöks det i studien om det finns ett samband mellan testresultat på DYMTA och övriga test i testbatteriet. Slutligen undersöks talmotoriska utvecklingstrender mellan åldersgrupperna 4:0–4:11 och 7:0–8:11. Inget signifikant samband avseende kön, hereditet, flerspråkighet framkom avseende prestation på DYMTA. Resultatet visade på ett starkt samband mellan fonologisk förmåga, artikulationsförmåga, grammatisk produktionsförmåga och prestation på DYMTA. Utvecklingstrender fanns och åldersgruppen 4:0–4:11 påvisade en större variabilitet i sin talmotorik och hade därför en större resultatspridning inom sin grupp än vad gruppen 7:0–8:11 hade. Resultatet visar även att det är märkbart att åldersgruppen 4:0–4:11 ännu inte har etablerat samtliga fonem. Åldersgruppen 7:0–8:11 har etablerat alla fonem men gruppen har ännu inte utvecklat en fullt vuxenlik talmotorik. Studien bidrar till med utökad kunskap om barns talmotoriska förmåga i de utvalda åldersgrupperna. / DYMTA is a newly developed test for differential diagnostics of the speech disorder childhood apraxia of speech (CAS). Childhood apraxia of speech is a speech sound disorder involving deficits in planning and/or programming speech movements.  This study contributes to the data collection of children with normal speech and language abilities. The aim is to create a reference sample for DYMTA. 16 children in the ages 4:0–4:11 and 17 children in the ages 7:0–8:11 were included in this study. The children were assessed with DYMTA along with several other relevant tests regarding their speech, language and oral motor skills. The test results of DYMTA should be interpreted along with anamnestic data, hearing, language, phonology, articulation and oral structure and function. DYMTA is an assessment tool when the clinician suspects a motor speech disorder. Apart from collecting reference data this study also examines if factors regarding abilities in language, articulation, oral motor control and heredity and bilingualism have an impact on the result of DYMTA. This study describes the development of motor speech skills in the selected age groups. The results in this study show a significant correlation between phonology, articulation, expressive grammar and DYMTA. No statistical significance was found regarding gender, heredity and bilingualism. Developmental motor speech trends were found. The age group 4:0-4:11 displayed a greater variability in motor speech skills than the age group 7:0–8:11 and did not show a fully developed phonology. The group 7:0–8:11 had not yet established an adult like motor speech ability. This study contributes to research in motor speech ability of the selected age groups.

In today´s society health is a part of everyday life and good health in children is something that is important. Good conditions are needed for the children to be able to promote a physical lifestyle and this needs to be started already in preschool. The purpose of this study was to investigate what it looks like in preschool when it comes to physical activity and how teachers perceive it. The chosen method in the study was a questionnaire survey that resulted in 78 answered surveys from people who works at preschool´s. The theoretic perspective that is used in the study is Hannaford´s theory, it says that learning takes place throughout the whole body and not just in the head. In the results it appears that planned physical activity is something  that usually occurs 1-2 times a week and that the educators consider physical activity important to use in preschool. The educators also consider that they have not received such a large background of work with physical activity.

Feedback is a powerful tool for coaches and instructors in the learning process as well as an important tool regarding motor skill development. The aim of the study was to investigate how feedback is used in a crossfit environment, focusing on what types of feedback are used and what the coaches’ approach to feedback is. To achieve this, six crossfit coaches were observed and interviewed. The study found that the frequency of feedback varied greatly between the coaches. The feedback was given both individually and to the whole group, and visual and verbal feedback were often combined. The main purposes of the feedback seemed to be to improve the participants’ performance and to promote a fun environment. The coaches also seemed to believe that it is important to adjust the feedback to the individual participants.

Studiens syfte är att belysa förskollärares syn på arbetet med rörelseaktiviteter i förskolans olika miljöer, samt vilka effekter det ger på barns utveckling. Studien genomfördes via semistrukturerade intervjuer, där sex förskollärare i två olika kommuner gav sin syn på hur arbetet med rörelse sker på deras förskola. Resultatet visar att samtliga förskolor aktivt arbetar med rörelseaktiviteter även om ordet aktivt tolkas på olika sätt. I resultatet framkommer det även att majoriteten av förskollärarna anser att rörelseaktivitet är en planerad aktivitet som framförallt sker i inomhusmiljö, medan utomhusmiljön används mestadels till den fria leken. Planeringen av aktiviteter beror till stor del på barngruppen men också miljön, där fokus för de allra yngsta barnen ligger på att träna grovmotoriken, medan de lite äldre barnen får möjlighet till att träna både finmotorik och grovmotorik. Även om förskollärarna lyfter vikten av att finnas som stöd och som förebild i arbetet med barns hälsa så visar resultatet hur ett aktivt arbetet med barns rörelse kan skilja sig åt. Beroende på förskollärares tolkning av begreppet aktivt samt barnets ålder så ser arbetet med fysisk aktivitet se olika ut på de olika förskolorna. Flera likheter uppmärksammas när studiens resultat analyseras och kopplas till såväl litteraturen som till den tidigare forskningen.

Denna studie handlar om en för många okänd diagnos vid namn Developmental CoordinationDisorder (DCD) eller i svenska uttryckt motorisk koordinationsstörning. Syftet är att undersökakunskapsläget kring DCD bland lärare i idrott och hälsa och specialpedagoger samt beskriva arbetetför att skapa en tillgänglig lärmiljö i ämnet idrott och hälsa för dessa elever. Den teoretiskautgångspunkten bottnar i den humanekologiska teoribildningen och närmare bestämt i en modell vidnamn M.A.T.C.H vilken utformats för att i skolan kunna bedriva ett främjande arbete för elever medDCD. M.A.T.C.H fungerar även som ett analysverktyg i tolkningen av empirin. Studien är avkvantitativ och kvalitativ karaktär och metoden som användes för datainsamling är enkät. Enkätenbesvarades av 56 lärare i idrott och hälsa och 60 specialpedagoger. Resultaten visar att knappt hälftenav respondenterna har hört talas om DCD och att 25 % eller färre anser att de har kunskap kring hurDCD påverkar ett barns motorik. Gällande kunskap kring hur undervisningen kan anpassas efter elevermed DCD anser knappt hälften av lärarna och färre än 10 % av specialpedagogerna att de har detta.Vidare visar studien att de flesta lärare gör anpassningar för dessa elever och att dessa framförallthandlar om nivåanpassningar. Gällande specialpedagogernas delaktighet i anpassningarna uppger färreän hälften att de bidragit i detta arbete. Resultatet visar också att färre än hälften av lärarna väljer attkontakta en specialpedagog för handledning i arbetet. Orsakerna till varför många inte gör detförklarar de med att specialpedagogerna ofta har brist på kunskap och tid. Knappt hälften avspecialpedagogerna uppger att de ger handledning till lärarna och beskriver bland annat att det krävsbättre organisatoriska förutsättningar. I resultatdiskussionen förs ett resonemang kring hur ökadkunskap och samverkan kan bidra till att utveckla arbetet för att möta elever med DCD. Slutsatsernaformuleras i begreppen kunskap och samverkan. En ökad kunskap kring DCD samt en närmresamverkan mellan lärare i idrott och hälsa och specialpedagoger kan fördjupa det arbete som redangörs gällande anpassningar samt främja en tidig upptäckt av elever med DCD.

Syftet med denna studie var att undersöka normalvärden för nervus peroneus communis (NPC) gällande latens, amplitud och nervledningshastighet samt undersöka om några signifikanta skillnader finns mellan höger respektive vänster NPC hos friska frivilliga deltagare mellan 20 och 40 år. Datainsamlingen utfördes på 25 deltagare på studentkliniken på Hälsohögskolan i Jönköping och maskinen Nicolet EDX® och programmet Synergy användes. Datainsamlingen skedde på tre stimuleringspunkter 1); 80 mm proximalt om musculus extensor digitorum brevis, 2); proximalt om caput fibulae och 3); 100–150 mm ovanför caput fibulae. Resultatet visade medelvärdet latens 4,49 ms, amplitud 10,5 mV och nervledningshastighet 58 ms gällande stimuleringspunkt 1. Latens 10,02 ms, amplitud 10,15 mV och nervledningshastighet 58 m/s för stimuleringspunkt 2. Latens 12,57 ms, amplitud 8,7 mV och nervledningshastighet 58,7 m/s för stimuleringspunkt 3. Icke-parametriska testet Mann-Whitney U Test visade en signifikant skillnad i latensen för stimuleringspunkt 1 gällande höger och vänster NPC p=0,04. Inga övriga variabler visade signifikant skillnad. Korrelationstest visade ett samband mellan längd och latens för stimuleringspunkt 1 och 2 p=0,011 respektive p=0,002. Ingen annan signifikant samband sågs mellan övriga variabler och längd. / The aim of the study was to investigate the normal value for the common peroneal nerve (NPC) in terms of latency, amplitude and nerve conduction velocity and investigate whether there are any significant differences between right and left NPC in healthy volunteers between 20 and 40 years of age. The data collection was performed on 25 participants at the student clinic at the School of Health and Welfare in Jönköping. The machine Nicolet EDX® and the program Synergy were used. Data collection took place at three stimulation points 1); 80mm proximal to the musculus (m.) extensor digitorium brevis, 2); proximal to the capute fibulae and 3); 100-150mm above the caput fibulae. The result showed the mean latency 4,49 ms, amplitude 10,5 mV and nerve conduction velocity 58 ms for stimulation point 1. Latency 10,02 ms, amplitude 10,15 mV and nerve conduction velocity 58 m/s for stimulation point 2. Latency 12,57 ms, amplitude 8,7 mV and nerve conduction velocity 58,7 m/s for stimulation point 3. The non-parametric test Mann-Whitney U Test showed a significant difference in latency for stimulation point 1 regarding right and left NPC p=0,04. No other variables showed a significant difference. Correlation test showed a relationship between length and latency for stimulation point 1 and 2, p=0,011 respectively p=0,002. No other significant correlation was seen between the other variables and height.

No description available.

Vår studie handlar om barns motoriska utveckling i förskolan. Vi presenterar tidigare forskning som relaterar till förskoleåldern som en viktig motorisk utvecklingsperiod samt motorikens betydelse för barns lärande, utveckling och hälsa. Förskollärarens kunskaper och förhållningssätt och hur detta påverkar barns motoriska utveckling samt förskolans kompensatoriska uppdrag i samhället diskuteras. Syftet med vår studie är att undersöka hur förskollärare resonerar och agerar samt vilka förutsättningar förskollärarna har för att främja barns motoriska utveckling i förskolan. Specifikt studeras barns motoriska lärande utifrån de didaktiska frågeställningarna: vad, hur och varför. En kvalitativ metod med semistrukturerade intervjuer användes. Sammanlagt intervjuades sex förskollärare från sex olika förskolor. I analysen av resultatet utgick vi från den sociokulturella- och den psykomotoriska teorin. Resultatet visar att förskollärarna har olika förutsättningar vad gäller kompetensutveckling inom barns motoriska utveckling samt att detta område prioriteras olika mycket inom förskolorna. Det finns en medvetenhet hos förskollärarna att barn behöver ha tillgång till olika material och utrustning för att stimulera sin fin- och grovmotoriska utveckling. Förskollärarna är tydliga med att det är viktigt att de själva deltar i motorisk undervisning med barnen och agerar rörelsemodeller. Motorisk utveckling är dock sällan det huvudsakliga syftet i aktiviteterna. Förskollärarna betonar framförallt att syftet med motorisk utveckling är att barnen utvecklar sin självständighet och självkänsla. De uttrycker däremot vagt vilka motoriska färdigheter de vill att barnen ska utveckla i den motoriska undervisningen.

Introduktion: Attention Deficit (Hyperactivity) Disorder (AD(H)D/ ADD) och Autismspektrumstillstånd (AST) är livslånga tillstånd som ger påtagliga konsekvenser för individen. Förekomst av andra utvecklingsrelaterade tillstånd liksom fysisk och psykisk samsjuklighet är vanligt. Kunskapen om den motoriska förmågan hos vuxna med neuropsykiatriska tillstånd är begränsad. Syfte: Undersöka och beskriva den motoriska förmågan hos vuxna med ADHD, ADD och Autismspektrumstörning. Jämföra diagnosgrupperna och undersöka eventuella skillnader. Metod: I studien ingick 151 personer som diagnostiserats i vuxen ålder. Den motoriska förmågan undersöktes med Bruininks-Oseretsky Test of Motor Proficiency, BOT-2. BOT-2 är ett normbaserat, validerat testbatteri som utgörs av fyra motoriska områden uppdelat på åtta delområden, som ger en sammanlagd poäng. Datamaterialet har analyserats med One Way ANOVA, oberoende t-test, Kruskal- Wallis test och Mann Whitney U-test. Deskriptiva data jämfördes med normvärden i BOT-2. Resultat: Jämfört med normvärden i BOT-2 låg 56% av studiepopulationen på en genomsnittlig nivå, 39 % under genomsnittet och övriga väl under genomsnittet i totalpoäng. I området handmotorisk kontroll låg medelvärdet i alla tre grupper under det normerade medelvärdet. Gruppen med Autismspektrumtillstånd hade nedsättningar inom flest områden jämfört med normvärden I AST gruppen låg resultaten i balans och bilateral koordination signifikant lägre jämfört med grupperna ADHD och ADD. I finmotorisk kontroll presterade ADD gruppen signifikant högre än i ADHD gruppen. Konklusion: Nedsättningar i den motoriska förmågan förefaller vanligt hos vuxna med ADHD, ADD och Autismspektrumtillstånd, och särskilt hos dem med AST. Vid neuropsykiatriska utredningar av vuxna bör också den motoriska förmågan bedömas. Mer forskning om förekomsten och behandling av motoriska nedsättningar vid neuropsykiatriska tillstånd är angeläget. / Introduction: Attention Deficit (Hyperactivity) Disorder (ADHD/ADD) and Austim Spectrums Disorder (ASD) are lifelong conditions that often causes severe consequences for the individual. The co-existens of related neurodevelopmental disorders as well as mental and physical illness is common. Knowledge about motor performance in adults is limited. Aims: To explore och describe motor performance in adults diagnosed with ADHD, ADD och Austism Spectrum Disorder. To performe group comparisons and explore differences between groups. Methods: The population consisted of 151 inividuals diagnosed as adults. Motor abilities were examined using the Bruininks-Oseretsky Test of Motor Proficiency, second edition, a reference-based test of fine och gross motor skills. BOT-2 consits of eight subscales organized in four composits, and a total score. One Way ANOVA, independent t-test, Kruskal- Wallis test and Mann Whitney U statistic tests were used in the analysis. Descriptive data was analysed according to normbased data in  BOT-2. Resultat: In the population 56% perform within average and 39 % below average in Total Point score, compared to values in BOT-2. All groups performed below average in Manual Coordination. Most deficits appeared in the ASD group. The ASD group scored significantly lower in bilateral coordination and balance compared to the ADHD and ADD group. In Fine Motor Control the ADHD group performed significantly lower than the ADD group. Conclusion: Deficits in motor performance appears to be common in adults with the diagnosis ADHD, ADD och ASD, especially among individuals with ASD. When adults are clinically investigated, motor abilities should also be adressed. Further studies exploring motor abilities is recommended.

Syftet med föreliggande studie är att synliggöra förskollärares upplevelser av hur fysiska aktiviteter kan påverka barns utveckling i förskolan. I studien undersöks även hur förskollärare beskriver sin roll i arbetet med barns fysiska aktiviteter. Studien är en kvalitativ ansats som genomförs med semistrukturerade intervjuer med fyra förskollärare. Förskollärarna arbetar på två olika förskolor. Studiens resultat analyserades med hjälp av det Sociokulturella perspektivet, bakgrundskapitlet samt den tidigare forskning som lyfts fram. Resultatet visar att förskollärarna upplever att fysisk aktivitet påverkar barns grovmotoriska och kognitiva utveckling. Förskollärarna lyfter att den mesta fysiska aktiviteten sker utomhus och är spontan på eget initiativ av barnen. Förskollärarna belyser vikten av deras roll för hur mycket fysisk aktivitet barn får tillgång till. Resultatet visar även att fysiska aktiviteter påverkar barns självkänsla, självförtroende och deras sociala liv. I diskussionen lyfts aspekter som under arbetets gång diskuterats utifrån resultatet med koppling till bakgrundskapitlet och tidigare forskning. Även val av metod och utformningen av intervjuerna samt vad som påverkat studiens resultat diskuteras.