<p>Background: Multiple myeloma is a malignant incurable cancer disease associated with severe chronic pain. The nurse has several important roles in the management of patients with multiple myeloma. This study focuses on nurse´s roles including the caring of pain relief.</p><p>Aim: The aim of this study was to elucidate the nurse’s role in giving care to patients with multiple myeloma and associated chronic pain.</p><p>Method: This literature study was based on scientific articles.</p><p>Results: The nurse is in a key position to facilitate ongoing adequate pain and psychosocial assessment of patients with multiple myeloma. The study presents ways of relieving pain and suffering via different ways of caring management. Five themes emerged: communication, support, distraction, information and education, pain assessment and evaluation. The nurse´s roles are acknowledged, and associated ethical dilemmas are presented. Knowledge about how to decrease pain and suffering by non-pharmacological means, improves the nurse´s possibility to manage difficult situations in patients with incurable cancer.</p>

Background: Multiple myeloma is a malignant incurable cancer disease associated with severe chronic pain. The nurse has several important roles in the management of patients with multiple myeloma. This study focuses on nurse´s roles including the caring of pain relief. Aim: The aim of this study was to elucidate the nurse’s role in giving care to patients with multiple myeloma and associated chronic pain. Method: This literature study was based on scientific articles. Results: The nurse is in a key position to facilitate ongoing adequate pain and psychosocial assessment of patients with multiple myeloma. The study presents ways of relieving pain and suffering via different ways of caring management. Five themes emerged: communication, support, distraction, information and education, pain assessment and evaluation. The nurse´s roles are acknowledged, and associated ethical dilemmas are presented. Knowledge about how to decrease pain and suffering by non-pharmacological means, improves the nurse´s possibility to manage difficult situations in patients with incurable cancer.

Daratumumab är en antikropp som används vid behandling av multipelt myelom. Daratumumab är specifik för CD38, ytproteinet som uttrycks i stor mängd på myeloma plasmaceller. Vid antikroppsscreen orsakar daratumumab panreaktivitet då erytrocyter också uttrycker CD38. Dithiothreitol (DTT) behandling av testerytrocyter har visats kunna eliminera panreaktiviteten med daratumumab-antikropparna, detta genom att DTT klyver bort epitopet på CD38 som daratumumab reagerar mot utan att förstöra andra kliniskt relevanta antigen. På Södra Älvsborgs sjukhus skickas prover från daratumumab-behandlade patienter till Sahlgrenska sjukhuset för genotypning för att hitta kompatibelt blod. Förhoppningen är att den nya metoden ska möjliggöra antikroppsscreen på daratumumab-behandlade patienter vid Södra Älvsborgs sjukhus.Syftet med examensarbetet var att verifiera metoden för användning av DTT-behandlade testerytrocyter på plasma från daratumumab-behandlade patienter för att underlätta val av erytrocyter för blodtransfusion.Provmaterialet var venöst tagen patientplasma från 16 daratumumab-behandlade patienter testades mot 0,2 M DTT-behandlade- och obehandlade-testerytrocyter. DTT-behandlade testerytrocyter testades även mot kända antikroppar på plasmaprover från patienter som ej behandlats med daratumumab. Hållbarhetsstudie utfördes med behandlade BAS-testceller.Panreaktivitet sågs hos samtliga patientprover med obehandlade testerytrocyter. Vid test med DTT-behandlade testerytrocyter blev samtliga prover negativa. Behandlade testerytrocyter som testades mot kända antikroppar gav resultat som var oförändrat jämfört med originalscreen. Behandlade testceller var brukbara 25 dagar.DTT behandling av testerytrocyter är effektivt och billigt, resultatet var pålitligt då samtliga patientprover inte uppvisade panreaktivitet efter DTT-behandling av testerytrocyter. De DTT-behandlade erytrocyterna behöll kliniskt relevanta antigen efter behandling och var hållbara 25 dagar. Metoden anses som användbar för Södra Älvsborgs sjukhus. / Daratumumab is an antibody used for treatment of multiple myeloma. The antibody is specific for the surface protein CD38 which is being expressed in high quantity on myeloma plasma cells. Daratumumab is causing pan-reactivity during antibody screening due to regular erythrocytes also express CD38. Dithiothreitol (DTT) treatment of test erythrocytes has shown to eliminate the pan-reactivity caused by the daratumumab antibodies by cleaving the epitope on CD38 that daratumumab is specific to. Södra Älvsborgs hospital are currently sending patient samples from patients treated with daratumumab to Sahlgrenska hospital in Gothenburg for genotyping to find compatible blood.The purpose of the project was to verify the method for use of DTT-treated test erythrocytes on plasma from daratumumab treated patients to screen for antibodies and easier find compatible erythrocytes for blood transfusion at Södra Älvsborgs hospital.Plasma samples from 16 patients treated with daratumumab were tested with DTT-treated and untreated test erythrocytes. DTT-treated test erythrocytes were tested against samples with known antibodies from patients not treated with daratumumab. The cells durability was also tested.Pan-reactivity was shown with all daratumumab samples with non-treated test erythrocytes. Tests with DTT-treated test erythrocytes showed no pan-reactivity. Results from treated test erythrocytes tested against known antibodies were unchanged from original screening. The cells were durable for 25 days.DTT-treatment of test erythrocytes is effective and cheap, test results were reliable, all patient samples had their pan-reactivity eliminated. DTT-treated erythrocytes kept clinically significant antigens. The method is useful for clinical use at Södra Älvsborgs hospital.

<p>Försämrat immunförsvar och ökad risk att drabbas av bakterie- och virusinfektioner förekommer hos patienter med blodsjukdomarna multipelt myelom, Waldenströms makroglobulinemi samt hos vissa patienter med blodsjukdomen monoklonal gammopati av oklar signifikans. Infektionerna kräver ofta antibiotikabehandling och behandling med antivirala medel. I dagsläget är det svårt att förutsäga vilka av patienterna som kommer att drabbas av svåra och ibland livshotande infektioner. Därför ges många av patienterna förebyggande antibiotikabehandling.</p><p>I studiens början sattes en enzyme-linked immunosorbent assay (ELISA) för detektion av antikroppar mot <em>Moraxella catarrhalis </em>upp. I studien undersöktes om antikroppstitrar i serum mot bakterien <em>Moraxella catarrhalis</em> var lägre hos patientgrupperna än hos friska kontrollpersoner i samma ålder och om variationer förekom mellan patientgrupperna samt hur kontrollgrupper i olika åldrar skiljde sig från varandra. Kontrollgrupperna som undersöktes var mellan 20-40 år, 40-60 år samt 60 år och äldre.</p><p>Resultatet var att patienterna med multipelt myelom hade lägst antikroppstitrar, patienter med monoklonal gammopati av oklar signifikans hade något högre och patienter med Waldenströms makroglobulinemi hade ännu högre antikroppstitrar. Kontrollgruppen äldre än 60 år hade högre antikroppstitrar än både kontrollgruppen 20-40 år och 40-60 år. Lägst antikroppstitrar hade kontrollgrupp 40-60 år men ingen signifikant skillnad påvisades mellan kontrollgrupp 20-40 år och 40-60 år.</p>

Immunoglobulins are proteins produced by plasma cells and humans normally produce five different immunoglobulin classes of IgG, IgA, IgM, IgD and IgE. The basic function of the immunoglobulins is to counteract the invasion of pathogenic organisms by their antibody activity and to protect against its toxic products. The basic structure of the immunoglobulins is made up of two identical heavy chains and two light chains, kappa and lambda. In healthy subjects, normal plasma cell contents of the bone marrow are 1-3 %, in patients with multiple myeloma (MM), concentrations increase to over 90 % and are comprised of a malignant transplanted plasma cell clone. This clone of cells produces a kind of immunoglobulin that can be detected using various laboratory methods in both serum and urine. Analysis of free light immunoglobulin chains (kappa and lambda) in human serum occurs in the diagnosis and follow-up of MM and provides a simpler and faster alternative to daily urine collection for the analysis of light immunoglobulin chains in the urine. The purpose of the study was to carry out a method verification of free light chains in serum using an automated immunochemical instrument, BN Prospec II from Siemens, which uses the nephelometric measuring principle (antigen-antibody complex). The calibration concentrations of kappa and lambda assigned by Siemens were met. The method's stability and precision were measured by analyzing high and low controls for both analytes in each of the internal and total series. Within the series received CV 1,47 % for SL1 kappa and 2,57 % for SL2 kappa, and 1,77 % for SL1 lambda and 2,57 % for SL2 lambda. The total series was obtained CV 1,58 % for SL1 kappa and 2,81 % for SL2 kappa and CV 2,05 % for SL1 lambda and 2,30 % for SL2 lambda. The correctness of the method was studied through a patient comparison where 64 patient samples previously analyzed in Lund were analyzed in Kalmar. The study showed good precision and repeatability, the results of the patient comparison showed good correspondence with corresponding methods performed in Lund when the coefficient of determination for S-FLC-kappa was 0, 999 and 0, 958 for S-FLC-lambda. The conclusion is that analysis of free light chains in serum can be used in routine operation in the laboratory for clinical chemistry and transfusion medicine at the county hospital in Kalmar.

Försämrat immunförsvar och ökad risk att drabbas av bakterie- och virusinfektioner förekommer hos patienter med blodsjukdomarna multipelt myelom, Waldenströms makroglobulinemi samt hos vissa patienter med blodsjukdomen monoklonal gammopati av oklar signifikans. Infektionerna kräver ofta antibiotikabehandling och behandling med antivirala medel. I dagsläget är det svårt att förutsäga vilka av patienterna som kommer att drabbas av svåra och ibland livshotande infektioner. Därför ges många av patienterna förebyggande antibiotikabehandling. I studiens början sattes en enzyme-linked immunosorbent assay (ELISA) för detektion av antikroppar mot Moraxella catarrhalis upp. I studien undersöktes om antikroppstitrar i serum mot bakterien Moraxella catarrhalis var lägre hos patientgrupperna än hos friska kontrollpersoner i samma ålder och om variationer förekom mellan patientgrupperna samt hur kontrollgrupper i olika åldrar skiljde sig från varandra. Kontrollgrupperna som undersöktes var mellan 20-40 år, 40-60 år samt 60 år och äldre. Resultatet var att patienterna med multipelt myelom hade lägst antikroppstitrar, patienter med monoklonal gammopati av oklar signifikans hade något högre och patienter med Waldenströms makroglobulinemi hade ännu högre antikroppstitrar. Kontrollgruppen äldre än 60 år hade högre antikroppstitrar än både kontrollgruppen 20-40 år och 40-60 år. Lägst antikroppstitrar hade kontrollgrupp 40-60 år men ingen signifikant skillnad påvisades mellan kontrollgrupp 20-40 år och 40-60 år.

Vid riskbedömning av enskilda ämnen utvärderas riskkvoten, kvoten mellan exponeringsnivå och ett hälsobaserat riktvärde. Flertalet toxikologiska studier styrker antagandet att en blandning av kemikalier, vars koncentrationer var och en för sig inte leder till någon skadlig effekt, kan samverka och leda till skadliga effekter. I detta examensarbete har jag som ett led i den hälsobaserade miljögiftsövervakningen vid Miljöförvaltningen, Stockholms stad, utvecklat ett beräkningsverktyg för att uppskatta kombinationseffekter vid blandningar av kemikalier som förekommer i inomhusmiljö. Beräkningsverktyget bygger på modellen för koncentrationsaddition under antagandet att inga avvikelser förekommer, där riskkvoter för enskilda ämnen summeras till ett översiktligt riskindex. Exponeringsvägarna inandning och oralt intag beaktas så att respektive riskindex adderas till ett multipelt riskindex. Vidare bygger verktyget på antagandet att koncentrationsaddition, som gäller för lika toxikologisk verkan på molekylär nivå även gäller på systemnivå, så att ämnen kan delas in i grupper efter de hälsoeffekter som de orsakar och därmed möjliggöra en utvärdering av multipelt riskindex för respektive hälsoeffekt. Bristen på hälsobaserade riktvärden för ämnen i luft har hanterats genom beräkning av uppskattat dagligt intag via inandning, samt genom att använda öppna resurser för identifiering av toxikologiskt lika ämnen. För PFAS-ämnen och PAH:er har relativa potensfaktorer använts vid beräkning av riktvärden. Utvärdering har även gjorts med toxikologiska referenspunkter justerade med osäkerhetsfaktorer. Beräkningsverktyget har utvecklats i Excel med ingående ämnen i en tabell med indelning efter hälsoeffekt. Test av kriterier för gruppering inom det aktuella beräkningsverktyget har gjorts genom jämförande analyser med två andra verktyg för riskbedömning av blandningar. Beräkningsverktyget användes sedan för att utvärdera 225 unika ämnen med kvantitativa analysdata från mätningar av inomhusluft respektive damm i Stockholms stads förskolor. Utvärderingen visar att kombinationseffekter har störst inverkan för hälsoeffekterna irritation och andningsvägar respektive utveckling. / <p>Inom examensarbetet har ett excelverktyg utvecklats, vilket beskrivs i publikationen. </p>

No description available.

No description available.

Den här uppsatsen behandlar huruvida det finns ett multipelt auteurskap och om termen auteur kan appliceras på andra filmskapare än regissören. Utifrån syftet ställdes sedan två frågor: Vilken roll har manusförfattaren jämfört med regissören när det kommer till auteurskap över en film? Samt frågan om på vilket sätt ett multipelt auteurskap skulle kunna formuleras? För att undersöka dessa frågor användes sedan en komparativ metod där romanen Rebecca jämförs med dess filmiska adaptation samt filmens manus. Baserat i fallstudien av Rebecca (1940) diskuteras sedan regissörens roll gentemot filmmanusförfattarens och författarens, samt vad dessa roller får för konsekvenser i termer av auteurskap. / This essay examines whether there is a multiple auteurship and if the term auteur can be applied to other filmmakers than the director. Based on this purpose, two questions where formulated: What is the role of the screenplay-writer compared to the director’s when it comes to auteurship over a film? The paper also examines the question of how a possible multiple auteurship could be formulated. To examine these questions, a comparative method was used in which the novel Rebecca was compared with its cinematic adaptation, as well as the film's screenplay. Based on the case study of Rebecca (1940), the director’s role is thereafter discussed compared to the screenplay-writers and the authors roles, as well as what the consequences of these roles have in terms of auteurship.