Ansiktstäckande skyddsutrustning har blivit en del av ambulanssjuksköterskors skydds-utrustning under pågående pandemi orsakad av SARS-CoV-2. Skyddsutrustningen syftar till att skydda både patient och vårdare från smittspridning. Ansiktstäckande skyddsutrustning har visat sig kunna försvåra kommunikationen mellan ambulanssjuksköterska och patient. Fungerande verbal och icke-verbal kommunikation är en förutsättning för att kunna skapa en god patientrelation. Genom icke-verbala handlingar såsom ansiktsuttryck och tonläge kan vårdaren signalera välvilja och trygghet. Hinder i kommunikationen kan resultera i professionella fel vilket är ett hot mot patientsäkerheten. Syftet med aktuell studie är att beskriva ambulanssjuksköterskors upplevelser av hur kommunikationen med patienter påverkas vid användning av ansiktstäckande skyddsutrustning. Metoden är kvalitativ intervjustudie med innehållsanalys och induktiv ansats där 10 ambulanssjuksköterskor har intervjuats. Resultatet visar att ambulanssjuksköterskor upplever ansiktstäck-ande skyddsutrustning som ett hinder i mötet med patienten då både verbal och icke-verbal kommunikation försämras, vilket leder till att negativa känslor upplevs. Skyddsutrustningen gör att ambulanssjuksköterskor uppfattar sig själva som anonyma och skrämmande för patienten. Den försämrade kommunikationsförmågan är en konsekvens för vårdrelationen och patientsäkerheten. För att lyckas med patientkommunikationen har ambulanssjuksköterskor utvecklat nya strategier. För ambulanssjuksköterskor är välfungerande kommunikation en viktig komponent för att kunna säkerställa en god och säker vård.

Denna studie bygger på hypotesen att det finns en risk för att läsning av lättläst nyhetsrapportering kan leda till en förenklad bild av verkligheten. Syftet är att ta reda på vad som händer i nyhetsrapportering med nyanser i en komplex fråga vid en lättläst-anpassning. Den rapportering som analyseras rör debatten om huruvida munskydd bör bäras av den svenska allmänheten som en strategi mot coronaviruset eller inte. Studien jämför den lättläst-anpassade tidningen 8 Sidor med den ordinarie dagstidningen Dagens Nyheter. Inledningsvis undersöks de övergripande skillnader i alla artiklar som skrivits på ämnet under tre månader, och därefter sker en jämförelse av 6 artiklar från varje tidning som bildar artikelpar med motsvarande innehåll. För detta ändamål används en strukturell textanalys inriktad på innehållsliga aspekter där teman som aktörer, hållningar och skäl fokuseras. Skillnaderna analyseras sedan utifrån hur de påverkar bilden av munskyddsfrågan i stort. Resultatet visar att 8 Sidor främst lyfter beslutsfattarnas perspektiv, förmedlar innehållet mer sakligt och objektivt inriktad på information om förändringar i beslut snarare än de olika åsikter som finns representerade i debatten. Tidningen ger en mer bestämd och definitiv bild av frågan än Dagens Nyheter som har större fokus på debatten. DN ger mer info om aktörernas hållningar och skäl, lyfter kritikerna mer, redovisar fler aktörer, fler målande lägesbeskrivningar och citat som ger en större förståelse för argumenten från båda sidor. Här lyfts uttalanden som innehåller garderingar om när, var, hur munskydd bör eller inte bör användas och modererande formuleringar som kanske och inte säkert. Innehållet framstår i stort som mer nyanserat och med en lägre grad av bestämdhet i DN. Resultatet bekräftar risken som tidigare forskning lyfter nämligen att nyanser faller bort vid lättläst-anpassning och att anpassningen ger en förenklad och mer konkret bild av läget. Studien styrker behovet av medvetenhet kring bortfall av innehåll och nyanser i lättläst-anpassningar för så väl utförare och mottagare av sådana anpassningar som lärare som vill använda de anpassade versionerna i sin undervisning.

Runtom i världen har Covid-19 påverkat barns skolgång, från distansutbildning över zoom till social distansering i klassrummen. Många studier har gjorts för att skapa en bättre förståelse för hur barnens lärande blivit påverkat av dessa förändringar. Syftet med det här experimentet var att undersöka hur engelsktalande tre till fyraåringars förmåga att repetera nya ord blivit påverkat av att en talare har munskydd på sig när de säger de nya orden. En experimentell metod med inompersonsdesign användes och experimentet utfördes på två förskolor i Australien.  Deltagarna ombads att repetera tio svenska ord som sades en gång när talaren använde munskydd och en gång utan munskydd, för att se om det fanns några skillnader i barnens förmåga att repetera orden vid de olika betingelserna. Resultatet visade at barnen repeterade signifikant fler ord korrekt när munskydd inte användes. Resultatet är relevant både under diskussioner om smittspridning, och kulturella diskussioner om användningen av burka och niqab vid språkinlärning. / Covid-19 has affected children’s schooling across the world, from distance learning on zoom, to social distancing in the classroom. Many studies have been conducted to create a better understanding of how these changes affect children’s learning. The purpose of this experiment was to examine how English speaking three- to four-year-old’s ability to repeat new words has been affected by the speaker’s mask-use. An experimental method with a within-subject-design was used and the experiment took place at two daycare centers in Australia.  The participants were asked to repeat ten Swedish words, once when the speaker was wearing a mask, and once when they were not. This was done to see if there were any differences in the children’s ability to repeat the words in the two different conditions. The result showed that the children could repeat a signific amount more words correct when the mask was not used. The result is relevant both in discussions of contagion, but also cultural discussions about the use of burqa and niqab in language teaching.

Covid-19 pandemin är den mest omfattande pandemin i modern tid. Länder världen över har infört olika typer av krav och rekommendationer för att hämma smittspridningen, däribland rekommendationer om att bära munskydd. Tidigare studier har utvecklat modeller och system för att avgöra huruvida personer bär munskydd eller ej. Syftet med denna studie är att bevisa att det är tekniskt genomförbart att utveckla och implementera en IT-artefakt på en Google Coral Dev Board som i realtid inte bara kan avgöra om en person bär munskydd eller ej, utan även kan klassificera om ett munskydd bärs korrekt samt ge återkoppling om eventuell felanvändning. Ett sådant system skulle kunna användas för att uppmuntra och påminna om korrekt användning av munskydd. Det utvecklade systemet bygger på en två-stegs-arkitektur bestående av två stycken Convolutional Neural Networks (CNN), en förtränad ansiktsdetekteringsmodell samt en egenutvecklad klassificeringsmodell som bygger på en MobileNetV3-arkitektur. Klassificeringsmodellen tränades med hjälp av ett dataset bestående av 184 572 bilder och kategoriserar ansikten i fyra olika kategorier: munskydd används korrekt, munskydd täcker ej näsa, munskydd placerat på haka och munskydd används ej. Vid 5-delad korsvalidering uppnådde klassificeringsmodellen en genomsnittlig accuracy på >0.9994. Resultaten för studien var goda och bevisar den tekniska genomförbarheten. Den utvecklade prototypen kunde med hög tillförlitlighet detektera och korrekt klassificera ansikten i en videoström. Dock kommer studien fram till att denna typ av två-stegs-arkitektur är mindre lämplig i situationer då ett större antal ansikten är synliga i bild samtidigt då tiden som krävs för att behandla en bild ökar när antalet ansikten blir fler, vilket innebär att systemet ej kommer upplevas som responsivt.

Introduktion:Pandemier hotar folkhälsan och kan ge allvarliga konsekvenser på individ och befolkningsnivå. Munskydd ses som en förebyggande åtgärd för att skydda sin egen hälsa och förhindrar smittspridning till medmänniskor i samhället. Patienter i riskgrupp var goda samhällsmedborgare och visade en god efterlevnad till munskyddsanvändning. Syfte: Att undersöka riskgruppspatienters kunskap och upplevelser av användning och hälsoinformation om munskydd under Covid 19-pandemin i Sverige. Metod:En kvalitativ metod användes och datainsamlingen genomfördes genom semistrukturerade telefonintervjuer. Deltagarna (n=7) var riskgruppspatienter av svenskt ursprung och använde munskydd under covidpandemin. Kvalitativ innehållsanalys användes enligt Graneheim & Lundman (2004) för att analysera data. Temaidentifieringen genomfördes enligt Nutbeams(2000) beskrivning av tre dimensioner av health literacy. Resultat:Studiedeltagarna har varierande erfarenheter kring munskyddsanvändning. Under covidpandemin använde inte många i allmänheten munskydd, vilket resulterade i att riskgrupper upplevde att de skiljdes ut när de bar munskydd. De upplevde rädslor när de befann sig ibland folk som inte bar munskydd, vilket påverkade patienterna negativt. Bärandet av munskyddet försvårade kommunikationen med omgivningen. Riskgrupper som prioriterades av myndigheter var de riskgrupper som löpte störst risk att drabbas av en allvarlig sjukdomsutveckling av covid-19. Enligt studiedeltagarnas erfarenhet fanns inte information för resterande riskgrupper, vilket resulterade i att patienterna inte trodde att de tillhörde någon riskgrupp. Riskgruppspatienter har fått en ökad förståelse om virusets smittvägar och använder munskydd på ett korrekt sätt. Slutsats: Studiedeltagarna har en varierande erfarenhet kring munskydd men de önskade strängarerekommendationer kring munskyddsanvändning, baserat på deras upplevelser kringmunskydd samt deras goda kunskaper om munskyddets nytta på individ och samhällsnivå. / Introduction:Pandemics threaten public health and can have serious consequences at the individual and population level. Face masks are seen as a preventive measure to protect one's own health and prevent the spread of infection to other people in society. Patients in the risk group were good citizens and showed good compliance with mouth protection use and social distancing. Aim:To investigate risk group patients' knowledge and experiences of use and health information about mouth protection during the Covid 19 pandemic in Sweden. Methods:A qualitative method was used, and the data collection was carried out through semi-structured telephone interviews. The participants (n=7) were risk group patients of Swedish origin and used mouth protection during the covid pandemic. Qualitative content analysis was used according to Graneheim & Lundman (2004) to analyze the data. Theme identification was carried out according to Nutbeam's (2000) description of three dimensions of health literacy. Results:The study participants have varying experiences regarding face masks use. During the covid pandemic, many members of the public did not use masks, resulting in at-risk groups feeling singled out when wearing masks. This gave rise to negative feelings. They also experienced fears when they were around people who did not wear masks. Wearing the mask made communication with the environment difficult. At-risk groups that were prioritized by authorities were the groups that ran the greatest risk of being affected by a serious disease development from covid-19. According to the study participants belief there was no information for the remaining at-risk groups available, which resulted in the patients not believing that they belonged to any risk group. Risk group patients have gained an increased understanding of the virus's transmission routes and use mouth protection correctly. Conclusion:This study strengthens the perception of the study participants' mixed physical and psychological experiences related to face masks use. The study participants' desire for stricter recommendations regarding face masks use is due to their experiences with face masks and their good knowledge of the benefits of face masks on an individual and societal level.

Introduktion: Ett av röntgensjuksköterskans ansvarsområden är att förebygga spridning av vårdrelaterade infektioner, och inom interventionell radiologi innebär detta att arbeta med aseptisk teknik. Munskydd har varit standard inom kirurgi i ett århundrade men inom interventionell radiologi saknas nationella riktlinjer för dess användande, trots att den sterila tekniken i övrigt är densamma. Syfte: Syftet med denna litteraturöversikt var att klargöra huruvida kirurgiska munskydd kan förebygga infektion hos patienten vid interventionell radiologi. Metod: Studien genomfördes som en allmän litteraturöversikt enligt Friberg (2017) för att sammanställa kunskapsläget inom området. Tolv kvantitativa artiklar hittades genom systematisk litteratursökning i PubMed. Artiklarna kvalitetsgranskades, analyserades och resultatet presenterades i två huvudkategorier. Resultat: Munskydd har ingen påvisad effekt att förebygga postoperativa sårinfektioner vid kirurgi eller coronarangiografi men förhindrar till viss del spridning av bakterier. Slutsats: Forskningen på munskydd är begränsad vilket gör det svårt att dra några slutsatser. Fler studier som fokuserar på munskydds effektivitet inom interventionell radiologi behövs. Författarna anser att munskydd inom interventionell radiologi inte bör vara obligatoriskt utan upp till varje avdelning att från fall till fall bestämma huruvida det ska användas eller inte. / Introduction: One of the radiographer's responsibilities is to prevent the spread of healthcare-associated infections. In interventional radiology, this means working with aseptic technique. Surgical face mask protection has been the standard of surgery for a century, but in interventional radiology there are no national guidelines for its use, even though the sterile technique is the same. Aim: The aim of this study was to clarify whether surgical face masks prevent infection in patient in interventional radiology. Methodology: A literature review (Friberg, 2017) has been done to identify the current knowledge in the field. The study includes twelve quantitative articles collected through a systematic literature search in PubMed. After quality review the articles were analyzed and presented into two main categories. Result: Concerning postoperative wound infections, there is no strong evidence to prove that using surgical face masks prevents infections during surgery or coronary angiography. However, using such mask prevents the spread of bacteria to some extent. Conclusion: Research on oral protection is limited, making it difficult to draw any conclusions. A set of new tests are needed to identify the effect of using mask in today’s interventional radiology. Based on the results of the studies, it can be concluded that: generally, mouth protection within interventional radiology should not be mandatory. However, each radiology department need to consider the operating condition and status of the patient and decide if the personal should follow mouth protection process.

I december 2019 rapporterades de första fallen av ett virus benämnt som covid-19 i Wuhan, Kina. Viruset sprider sig snabbt och i takt med den okontrollerade spridningen blir också trycket på sjukvården allt högre. Samtidigt som vården gör allt i sin makt för att räcka till så rapporteras det om global brist på skyddsutrustning. Tillverkningen av ett kirurgiskt munskydd, från fiber till färdig produkt, består av ett omfattande system och kräver material av specifika fibrer som framställs i avancerade processer. Att skapa ett munskydd som besitter möjligheten för återanvändning hade varit ett alternativ i syfte att minska risk för att munskydd tar slut samtidigt som engångsförbrukning minimeras. Syftet med denna studie är att studera och analysera materialval, framställning, konstruktion och krav för kirurgiska munskydd. Studien syftar också till att undersöka alternativa möjligheter till att skapa ett återanvändbart munskydd. Val av metod för insamling av material har haft sin utgångspunkt i litteraturstudier av främst vetenskaplig karaktär. Då ämnet är högaktuellt har nyhetsartiklar från betrodda dagstidningar varit av värde. Intervjuer av kvalitativ läggning genomfördes i syfte att skapa en överskådlig inblick i vårdarbetet. Ett kirurgiskt munskydd fungerar som en skyddande barriär mot överföring av smittämnen mellan personal och patient och är generellt uppbyggt i tre olika lager. Det inre lagret, mittenlagret, är tillverkat genom en process kallad nonwoven meltblown medan de två yttre lagren, det övre och det undre, tillverkas genom en process kallad nonwoven spunbond. Dessa tre lager kalendreras sedan samman och bildar själva filtermediet som därefter veckas och sys i en konverteringslinje. Munskydd är en engångsvara och slängs direkt efter användning. Nawar Kadi, som är professor på Textilhögskolan i Borås, arbetar för tillfället med ett projekt som syftar till att utveckla ett delvis tvättbart munskydd som fungerar att återanvända. I dagsläget finns många aspekter att beakta och frågor att besvara innan projektet går att förverkliga i praktiken men med rätt förutsättningar, ekonomisk stöttning och framförallt beprövade metoder med bakomliggande forskning är möjligheten till att skapa ett återanvändbart munskydd inte långt borta. / In December 2019, the first cases of a virus called covid-19 were reported in Wuhan, China. The virus is spreading rapidly and in connection with the uncontrolled spread, the pressure on healthcare is also increasing. At the same time as healthcare is doing everything in its power to suffice, a global lack of protective equipment is reported. The manufacture of a surgical face mask, from fiber to finished product, consists of a comprehensive system and requires materials of specific fibers produced in advanced processes. Creating a face mask that possesses the possibility of reuse would have been an alternative with the aim of reducing the risk of face mask ending while minimizing disposable consumption. The purpose of this study is to analyze material selection, manufacture, construction and requirements for surgical face masks. The study also aims to explore alternative ways of creating a reusable face mask. The choice of method for collecting material has been based on literature studies of a primarily scientific nature. As the topic is highly current, news articles from trusted newspapers have been of value. Qualitative interviews were conducted with the aim of providing a clear insight into the healthcare work. A surgical face mask serves as a protective barrier against the transmission of infectious agents between staff and patients and is generally constructed in three different layers. The inner layer is made by a process called nonwoven meltblown, while the two outer layers, the upper and the lower, are made by a process called nonwoven spunbond. These three layers are then calendered together to form the filter media, which is then pleated and seamed in a converting line. The surgical face mask is a disposable item and is discarded immediately after use. Nawar Kadi, who is a professor at Textilhögskolan in Borås, is currently working on a project aimed at developing a partially washable face mask that thus functions to reuse. At present, there are many aspects to consider and questions to answer before the project can be realized in practice but with the right conditions, financial support and proven methods with underlying research, the possibility of creating a reusable face mask is not far away.