Smärta är en subjektiv upplevelse som kan erfaras på olika sätt. Barns smärta skiljer sig från vuxnas och hanteras därför på olika sätt. När barn kommer i kontakt med vård är nålrelaterade procedurer något som kan framkalla mycket smärta och ångest hos barn. Det kan utgöra ett vårdlidande och ge problem i framtida vård.  Sjuksköterskan behöver ta hänsyn till barns ålder och erfarenhet och tillämpa individanpassad vård. Sjuksköterskan har dock inte alltid tillräckligt med kunskap kring barns smärtupplevelser. Syftet med uppsatsen är att beskriva hur barns smärtupplevelser kan lindras vid nålrelaterade procedurer. Uppsatsen är en litteraturöversikt baserad på 14 artiklar varav fyra kvalitativa, fem kvantitativa och fem av både kvalitativ- och kvantitativ ansats. Artiklarna har analyserats med hjälp av Fribergs (2012, ss. 140-142) metod för litteraturöversikt till ett resultat bestående av tre kategorier och sex subkategorier. Distraktion, konventionell förberedelse och att finna barnets egna hanteringsstrategier är olika metoder som sjuksköterskan kan använda sig av för att lindra smärtupplevelse hos barn. Om dessa tillämpas skapas en trygghet som kan utgöra grunden till ett gott vårdande där också familjen spelar en stor roll och bör involveras. Genom att skapa en bra vårdrelation som bygger på tillit kan sjuksköterskan tillgodose barnets behov och se till att barnet är delaktig i sin vård.

För att lindra barnets lidande i samband med nålrelaterade procedurer används olika strategier, såsom hudanestesi, distraktion, perorala läkemedel samt individanpassad förberedelse. Forskning finns kring barns upplevelse av olika strategier, hur barnet upplever själva proceduren och hur sjuksköterskan eller vårdnadshavare uppfattar barnets upplevelse. Syftet med studien var att undersöka sjuksköterskors attityder till och erfarenhet av att lindra barns lidande hos barn som genomgår nålrelaterade procedurer. Studien är kvantitativ och data samlades in med hjälp av en enkät utifrån ett bekvämlighetsurval. Fyrtiofyra sjuksköterskor svarade på enkäten och data analyserades. Enkäten gav en bra bild av sjuksköterskornas utbildningsnivå och erfarenhet, 17 av 44 (38,6%) uppgav att de hade specialistsjuksköterskeutbildning med inriktning mot hälso- och sjukvård för barn och ungdom och 23 av 44 (52,3%) uppgav att de hade arbetat mer än 5 år inom barnsjukvården. 30 sjuksköterskor (68,2%) svarade att de utförde nålrelaterade procedurer varje arbetspass. Inga signifikanta skillnader fanns i fråga om attityder till att lindra barns lidande i samband med nålrelaterade procedurer relaterat till utbildningsnivå och erfarenhet av att arbeta med barn. Svaren speglar en kultur där sjuksköterskor ser barnen som individer och förstår att alla barn kan ha ett behov av lindrande strategier (spädbarn och tonåringar, barn som ofta genomgår nålrelaterade procedurer och de som aldrig gjort det förr) samt att vissa barn väljer bort distraktion. Fasthållning och att sticka tills man lyckas är frågor som delar personalgruppen. Författarna tolkar svaren som att nålrelaterade procedurer är en utmanande och engagerande arbetsuppgift. Upplevelse av kollegialt stöd och stämning i personalgrupp, samt ledarskapets och fortbildnings betydelse för att sjuksköterskorna ska erbjuda barn lindrande strategier i samband med nålrelaterade strategier diskuteras. Barnsjuksköterskan har som uppgift att vara barnets advokat i barnsjukvården, och det är av stor vikt att barnsjuksköterskans kompetens tas tillvara i verksamheten. Författarna förvånas över att inga signifikanta skillnader sågs i resultatet och uppmanar till fortsatt forskning, utbildning och reflektion i ämnet.

Bakgrund: Nålrelaterade procedurer är vanligt förekommande inom barnsjukvården och är något som orsakar lidande för barn. Om detta lidande inte förebyggs eller lindras adekvat kan det leda till stickrädsla. Sjuksköterskan har en skyldighet att vidta omvårdnadsåtgärder utefter barnets behov och därför är det viktigt att sjuksköterskan besitter kunskap om vilka omvårdnadsåtgärder som lindrar lidande hos barn vid venprovtagning och insättning av perifer venkateter (PVK-sättning). Syfte: Att beskriva omvårdnadsåtgärder som lindrar lidande hos barn vid venprovtagning och PVK-sättning. Metod: Litteraturstudien baserades på 14 kvantitativa originalartiklar som har kvalitetsgranskats. Resultatet har därefter analyserats genom att identifiera data, organisera data i olika kategorier samt summera och analysera detta, vilket resulterade i tre huvudkategorier: fysisk distraktion, aktiv distraktion och passiv distraktion. Resultat: Litteraturstudiens resultat visade att fysisk distraktion hade en lindrande effekt på smärta, oro och rädsla i samband med venprovtagning och PVK-sättning i ett flertal av studierna. Likaså hade aktiva och passiva distraktionsmetoder en betydande positiv effekt hos barnen i samband med procedurerna. Slutsats: Med hänsyn till distraktionsmetodernas påvisade effekt bör sjuksköterskan individanpassa omvårdnadsåtgärder och använda sig av dessa distraktionsmetoder i samband med venprovtagning och PVK-sättning. / Background: Needle related procedures are common in pediatric healthcare and causes suffering to the child. If this suffering is not adequately prevented or treated, a fear of needles could be developed. The nurse is responsible to take nursing measures according to the child's needs. Thus, it is important that the nurse has knowledge of which nursing measures that relieves suffering in children during venipuncture and intravenous insertion (IV-insertion). Aim: To describe nursing measures that relieve suffering in children during venipuncture or IV-insertion. Method: The literature study was based on 14 original quantitative articles. The articles were quality reviewed and then analyzed. The analysis consisted of identifying data, organizing and categorizing data and then summarizing and analyzing the result. The result was presented in three main categories: physical distraction, active distraction and passive distraction. Result: It was found that physical distraction had a relieving effect on pain, anxiety and fear during and after the venipuncture and IV-insertion in several studies. Likewise, active and passive distraction methods had a positive effect on the children during and after the procedure. Conclusion: Considering the effect of the distraction methods, the nurse should individualize the nursing measures during venipuncture and IV-insertion.