Förskollärarnas kompetens är viktig för att skapa förutsättningar för att alla barn ska lyckas. Syftet med undersökningen är att skapa kunskap om några rektorers och förskollärares uppfattningar om, arbete med och erfarenheter av kompetensutveckling. Fokus riktas mot förskolans kompetensutveckling rörande neuropsykiatriska svårigheter hos flickor. Genom kvalitativ metod där ett bekvämlighetsurval tillämpades genomfördes nio semistrukturerade intervjuer. Den empiri som samlades in transkriberades och genom användning av meningskoncentrering tematiserades materialet. Resultatet analyserades ytterligare och ställdes mot tidigare forskning och relevant litteratur. Med hjälp av studiens teoretiska perspektiv dilemmaperspektivet skapades förståelse för det som framkommit. Slutsatserna är att kompetensutveckling bör vara verksamhetsnära, välbalanserad och utgå från behov hos förskollärarna och verksamheten. Det är viktigt för förskollärare att känna motivation och delaktighet i processen kring kompetensutveckling. Det informella lärandet i form av kollegialt lärande är utmanande och behöver utvecklas. Samarbete, delaktighet och specialpedagogens roll är centrala faktorer i kompetensutvecklingsarbetet för att utveckla både den enskilde pedagogen och verksamheten. Ledarskapet är en viktig del av samarbetet mellan förskollärare och rektor. Informanternas kunskap om NPS, oavsett kön, visar på en kunskapslucka. Det stora dilemmat som synliggjorts handlar om prioriteringar av alla behov som uttrycks på olika nivåer i organisationen.

Syftet med denna undersökning är att undersöka, analysera och diskutera tvålärarskap för elever i behov av stöd ur specialpedagogers och rektorers perspektiv. Studien är en kvalitativ intervjustudie och undersöker vilka fördelar och nackdelar det finns med tvålärarsystemet för inkludering. Till hjälp i insamlandet av empirin har kvalitativa semistrukturerade intervjuer genomförts för att bidra med kunskap om två rektorers och tre specialpedagogers, från fem olika skolor, syn på tvålärarsystemet för elever i behov av stöd - inom både kommunal och fristående grundskoleverksamhet.De teorier vi har utgått ifrån är ekologisk systemteori och det relationella perspektivet.Bronfenbrenners begrepp mikro-, meso-, exo- och makrosystem har använts som stöd för analysen av vårt resultat, vilket visar att tvålärarsystemet ger ökad trygghet, studiero och inkludering för eleverna. Resultatet visar också på en större flexibilitet i hur elevgrupper formas, ett fördjupat kollegialt lärande samtidigt som specialpedagogen som enskild yrkesroll blir mindre framträdande.Den specialpedagogiska relevansen syns i tvålärarsystemets anknytning till läraruppdraget. Specialpedagogen utvecklar skolverksamhetens lärmiljöer för att undanröja hinder och svårigheter i den, analyserar svårigheter på individ-, grupp- och organisationsnivå samt verkar som ett stöd för alla elever oberoende av stödbehov.

Studien syftar till att belysa hinder för samverkan mellan hem och skola vid förekomst av långvarig problematisk skolfrånvaro i svensk grund- och gymnasieskola, kopplat till neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Med en hermeneutisk forskningsansats och genom tio semistrukturerade intervjuer med dels vårdnadshavare och dels rektorer ger studien en ökad förståelse för fenomenet problematisk hem- och skolasamverkan. Hindren för en god hem- och skolasamverkan sammanfattas i fyra kategorier; Meningsskiljaktigheter i sakfrågan, Kompetensbrist, Organisatoriska förutsättningar samt Bemötande. Studiens resultat tolkas med stöd av Eriksons (2004; 2013) isärhållandets princip och partnerskapsprincip där också Heidegrens (2009) resonemang kring erkännande ger en fördjupad förståelse av informanternas upplevelser av problematisk hem- och skolasamverkan vid omfattande skolfrånvaro och samtida neuropsykiatriska svårigheter. Analysen av det insamlade materialet ger för handen att det vid en problematisk hem- och skolasamverkan, under de studerade förutsättningarna, inte upprättas det Heidegren (2009) och Erikson (2013) beskriver som erkännande. Detta grundar sig i att tillit och förtroende inte ges möjlighet att etableras emellan parterna i samverkan på grund av de olika hinder som beskrivs i resultatets fyra kategorier. / The study aims to shed light on obstacles to home-school collaboration in the presence of long-term school absenteeism in Swedish primary and secondary schools, linked to neuropsychiatric disabilities. With a hermeneutic research approach and through ten semi-structured interviews with partly parents and partly principals, the study provides an increased understanding of the phenomenon of problematic home-school collaboration. The obstacles to a productive home-school collaboration are summarized in four categories; Differences of opinion on the matter, lack of competence, organizational conditions and treatment. The study’s results are interpreted with the support of Erikson’s (2004; 2013) separation principle and partnership principle, where also Heidegren’s (2009) reasoning regarding recognition provides a deeper understanding of the informants’ experiences of problematic home-school collaboration in the case of extensive school absences and neuropsychiatric difficulties. The analysis of the collected material shows that in case of a problematic home-school collaboration, under the conditions studied, what Heidegren (2009) and Erikson (2013) describe as recognition is not established. This is based on the fact that trust is not given the opportunity to be established between the parties in the collaboration due to the various obstacles described in the four categories of the result.