Idag är miljö och hållbarhet en mycket aktuell fråga, inte minst i byggbranschen. Branschen står för en stor del av all energianvändning och det avfall som genereras. I strävan mot ett hållbart samhälle finns ett stort utrymme för utveckling och förbättring. Rapporten behandlar hur en gemensam och traditionell avfallshantering skiljer sig utifrån flera aspekter. En jämförelse av totalt uppkommet avfall, fraktionsfördelning, medeltömning och behandlingskostnader har genomförts. Från produktionsdata har det konstaterats att den gemensamma avfallshanteringen genererat mindre avfallsmängder, både totalt och per BTA. Störst procentuell minskning har skett i fraktionerna blandat avfall och deponi, vilka båda är relaterade till stora kostnader och miljöpåverkan. Behandlingskostnaden per BTA har minskat med 39 % i den gemensamma avfallshanteringen. Oavsett avfallshanteringsmetod utgör brännbart den största avfallsmängden och högsta behandlingskostnaden. Här finns utrymme för förbättringar och vidare sortering. Den gemensamma avfallshanteringen använder främst små avfallsbehållare vilket uppfattats vara en av orsakerna till bättre sortering och minskad total avfallsmängd. En annan orsak är antalet fraktioner som nyttjats i projekten, där en tydlig minskning av mängden blandat avfall påvisats i samband med ett ökat antal fraktioner. Kundnyttor och mervärden har varit svåra att styrka annat än från diskussioner med personer i branschen samt från egna observationer. Exempel på mervärde är flexibiliteten att anpassa avfallshanteringen efter behoven som uppstår på plats. Fortsättningsvis bör man tidigt i byggprocessen utreda om en gemensam avfallshantering är möjlig eller inte. Om möjligheten finns bör denna nyttjas för att minska avfallsmängder och behandlingskostnader. En gemensam avfallshantering kan till exempel användas av bolag med flera projekt inom samma område. / Sustainability and the environment are current issues in today’s world, especially in the construction industry. The industry stands for a big part of the energy consumption and the waste that is generated. There are considerable scopes for development and improvement to pursuit a sustainable community. The report describes, from many perspectives how common and traditional waste management are different from each other and a comparison has been done of total waste, fraction distribution, average voiding and treatment cost. Production data has shown that common waste management is producing less waste, both totally and per gross floor area. The fractions mixed waste and waste dump have the biggest percentage reduction. Both are related to large cost and environmental impact. Treatment costs per gross floor area have been reduced by 39 % in the common waste management. The fraction combustible has the largest amount of waste and the biggest treatment cost regardless of the waste management method. Here is room for improvement and further sorting.                                                                                                                              The common waste management uses mostly small containers which are perceived to be one reason for better sorting and less waste produced. Another reason is the amount of fractions used in the projects. A distinct reduction of mixed waste has been detected with higher amount of fractions. Costumer benefits and other values are hard to justify other than from discussions with people in the business and from our own observations. An example of benefits is the flexibility to adjust the waste management by needs arising on site. Further should an investigation be done early in the building process to see if a common waste management is possible or not. If it is a possibility, it should be used to lower the amount of waste and cost. Common waste management could for example be used when many companies have projects in the same area.

Uppgiften handlar om att gestalta en ny krematoriebyggnad på Norra Begravningsplatsen i Solna. Byggnaden är till sin funktion en industribyggnad men det finns ett stort behov av att gestalta byggnaden och skapa genomarbetade rum för besökare och personal.  Det krematorium som jag ritat fokuserar på de anhörigas väg till att hämta ut urnan eller närvara vid kremering. Jag har skapat ett mycket platsspecifikt projekt då jag valt att jobba med den pilallé som redan finns på platsen. Projektet kallas Minnenas Allé, då den levande pilallén speglas i byggnadens betongfasad som ett avtryck. Här är metaforerna många; de avgjutna träden är bara en skugga av de verkliga. Tiden har stannat, frusit fast. Avgjutningarna symboliserar frånvaro istället för närvaro. De är ett avtryck av det verkliga livet och träden. Därför tänker jag att träden och avtrycken av träden symboliserar livet och döden. Man kan ju aldrig dö utan att först ha levat, precis som en skugga aldrig kan bli till utan ljus. Och trots att en människa gått bort, så finns ju ändå minnet av henne kvar. Hon eller han har gjort ett avtryck i de anhörigas hjärtan. Fasaden med avtrycken av träden blir till ett minnesmärke över livet som en gång funnits till.  Att regissera en tröstande vandring, samt att använda mig av natur och ljus har varit huvudtema i det här projektet. / The task was to create a crematorium at Norra Begravningsplatsen, Solna. The building itself is very much an industry, but there is also a big need to design suitable rooms for visitors and the staff working so close to death everyday.  I have focused on the visits of relatives, and their walk to the crematorium to receive the urn with the ashes or attend during the cremation. The project is site specific as I have worked with 5 existing weeping willows. I choose to make an alley, between the trees and the crematorium, which I call the Memory Lane. The living trees are reflected in the concrete facade, as a negative, a shadow. The negative of the trees are a symbol of death, death is a shadow of life, and wouldn't exist without it. And although someone passed away, there lives have made an impact on our, just like an imprint on our heart.  The walk along the Memory Lane is a grieving path, a produced walk. I have also worked with nature and light as tools for creating rooms that can be a comfort in times of grief.

Krematorieanläggning vid Norra Begravningsplatsen. Ett projekt med fokus i gestaltning och, efter närmare studier av Dom Hans Van Der Laans arkitektur och skrifter, i en riktning främst mot proportionslära. Vad kan denna glömda och tidigare så viktiga funktion inom arkitektur lära oss idag? Ett försök att närma sig och förstå vad tradition och historia spelar för roll idag i ett annars eklektiskt tidevarv och ansluta till den pågående diskursen om vikten av en kontinuitet. Mötet mellan de nya tekniska och rationella lösningarna och konventioner blir intressant för diskussionen om en byggnad vars innehåll kämpar med detta möte. Å ena sidan denna fabrik, ett av moderniseringsprocessens tidiga barn, som skulle göra döden rumsren. Å andra sidan en plats för avsked, en sista passage in till det nya tillståndet. Jag tror det finns ett behov av att utöka programmet till att låta byggnaden få en vidare funktion, en helig plats för minnen. Inte bara ett sista avsked eller ett praktiskt och rationellt maskineri. / Crematorium at the Northern Cemetery in Stockholm. A project focused on aesthetics and, after closer studies of Dom Hans van der Laan's architecture and writings, in a direction mainly towards proportional theory. What can this forgotten and so important function in Architecture teach us today? An attempt to approach and understand the role of tradition and history today in an overall eclectic era and connect to the ongoing discourse about the importance of continuity. The meeting between the new technical and rational solutions and conventions will be interesting for the discussion of a building whose contents are struggling with this encounter. On one hand, this factory, a child of the early process of modernisation, which would make death clean and sanitary. On the other hand, a place of farewell, a last passage into a new state. I think there is a need to expand the program to let the building get a further feature, a sacred place to memories. Not just a final farewell or a practical and rational machinery.

With its starting point in social and community building activities of everyday life, this project seeks a complex understanding of a former industrial site in Malmö - Norra Sorgenfri - its past, present and possible futures. Critical and participatory mappings, speculations, policy making and small-scale interventions are part of the produced material that circulate around the feminist ethics of care, and how it can inform a socially aware architectural practice. The site, a celebrated regeneration project, produces an interstice in relation to the more controlled urban fabric surrounding it. It is more open to diverse modes of occupation and use, accommodating activities and groups that otherwise have a hard time to make a space for themselves in the city. I argue that a feminist ethics of care enables designers and involved participants to make a complex engagement with places. Care can help us to redefine the role of the architect and to alter architectural practice. In the 1980:s Carol Gilligan introduced care as an attached way of human connection, requiring listening and understanding differences and needs. In this light, I define a design practice where sustainability is understood in relation to responsibility and actions oriented towards other people. Urban caring is about carefully seeing and using what is here; the small-scale and subtle that might go unnoticed in planning/architectural projects. My proposals contain how to read, care-fully observe, interpret and act - as an urban-caretaker. Among the design proposals and methods are: critical mapping as a central participatory task, a manual of care as part of the mapping and from an intimate understanding of the site, a series of design tests -strategies, policy making and small-scale interventions- , a manifesto that suggests ways for this knowledge to be transferred to other sites, and the interactive map a care-full companion. Urban caring offers an open-ended process, enabling the site to develop in a number of directions. My role has not been to over-determine what the outcome might be, but instead to facilitate tools of enabling positive change toward possible futures. / Projektet strävar efter en komplex förståelse av ett före-detta industriområde i Malmö - Norra Sorgenfri. Det handlar om nya sätt för arkitekter och planerare att arbeta med en känslig plats: att ta hand om existerande egenskaper och villkor, platsens historier och möjliga framtider, samt inte minst de viktiga roller som sociala och samhörighetsskapande vardagsaktiviteter spelar i Norra Sorgenfri idag. Tesen som jag driver är att en feministisk omsorgsetik (ethics of care på engelska) kan möjliggöra ett hållbart engagemang med en plats, mer specifikt här ett industriområde med ett rikt småskaligt kulturliv, och på så sätt forma en socialt ansvarstagande urban praktik. Norra Sorgenfri är ett hyllat urbant utvecklingsprojekt och utgör ett ”mellanrum” i relation till den omgivande mer kontrollerade stadsstrukturen. Platsen är mer öppen för olika användningssätt och ackommoderar aktiviteter och grupper av människor som annars kan ha svårt att göra sin röst hörd i staden.  Med hjälp av konceptet care (omsorg) kan arkitektens roll och arkitekturfältet omdefinieras till att bli mer inkluderande och deltagande i samhällsförändringar. På 1980-talet introducerade feministiska etikern Carol Gilligan omsorg som ett mer empatiskt sätt att relatera till andra människor, med fokus på lyssnande och förståelse för skillnader och behov. I detta ljus definierar jag en arkitekturpraktik där hållbarhet förstås utifrån ansvar och handlingar gentemot andra människor.  Urban caring handlar om att omsorgsfullt se och använda det som finns här; det småskaliga och subtila som riskerar att gå obemärkt förbi i arkitektur- och planeringsprojekt. Mina förslag innehåller metoder för att läsa, omsorgsfullt observera, tolka och agera – som en urban caretaker. Bland förslagen finns: kritiska kartläggningar som ett centralt sätt att arbeta med deltagandeprocesser, en omsorgsmanual (manual of care) som en del av kartläggningen och utifrån en ingående förståelse av platsen, en serie av designtest – strategier och småskaliga interventioner, ett manifest som föreslår hur kunskapen från detta projekt kan överföras till andra platser, och den interaktiva kartan en omsorgsfull följeslagare (care-full companion).

Just nu pågår stora anläggningsprojekt i Stockholm där Trafikverket försöker leda om trafiken från stadskärnan. Därför utfördes projektet Norra länken. Norra länkens tunnelkonstruktion är uppbyggd med ett inklädnadssystem och bergförstärkning som består av sprutbetong. I nuläget saknas information om vilka temperaturer som uppstår i en tunnelkonstruktion och på grund av detta appliceras Trafikverkets generella antagande vid dimensionering av vägtunnlar. Antagandet säger att tunnelkonstruktionens temperatur kommer att motsvara uteluftstemperaturen. Vilket innebär att sprutbetongen behöver vara frostbeständig och därmed appliceras XF4 eller XF2. För att förstå temperaturförhållandet i tunnelkonstruktioner bättre har Trafikverket utfört mätningar i Norra länken. Med ökad förståelse för temperaturförhållandena skulle det vara möjligt att korrigera det nuvarande kraven på exponeringsklasserna. Därmed var syftet med denna rapport att undersöka om mätningarna kunde hjälpa till att utforma ett underlag för framtida val av exponeringsklass i kommande tunnelprojekt med liknade inklädnadssystem. Metoden som användes för att kunna undersöka frågeställningarna var litteraturstudier, studiebesök och analys av mätningarna i Excel. Resultatet visade att bergförstärkningens temperatur aldrig hamnade under 0℃ under perioden som mätningarna erhölls medan inklädnadens temperatur understeg 0℃. Detta innebar att det inte fanns risk för frostskador i bergförstärkningen men att i inklädnaden fanns det risk för det. Däremot när analysen gjordes noterades att två av tre mätstationer blivit vattenskadade och orsakat mycket felaktig data och att all mätdata som erhölls var från milda vintrar. Vilket bidrar till att det finns en osäkerhet kring hur pålitliga mätvärdena var. Från analysen togs slutsatserna att det fanns för lite underlag för att kunna ta beslutet om att ändra val av exponeringsklass inför kommande tunnelprojekt och att Trafikverkets antagande inte stämde. Där av rekommenderas Trafikverket att fortsätta med mätningarna till planerat slutdatum 2025 och på så sätt erhålla tillräckligt med information för att i framtiden kunna utvärdera exponeringsklasserna på nytt. / Trafiverket strives to divert the traffic in Stockholm from the city center. In order to accomplish this, large construction projects are currently being planned and processed. One of them is a tunnel construction called Norra länken. The tunnel construction in Norra länken consists of a cladding system and rock reinforcement consisting of shotcrete. Currently there is not enough information on which temperatures that will occur in the tunnel construction and therefore Trafikverket’s general assumption is applied of when designing road tunnels. This means that the shotcrete needs to be frost resistant and that XF2 and XF4 is applied. In order to understand the temperature conditions in the tunnel construction Trafikverket decided to measure the temperatures in Norra länken. With an increased understanding of the temperature conditions it would be a possibility to alter the exposure classes that are currently applied. The purpose of this report is to investigate whether the resulting measurements could be used to design a basis for future selection of exposure class in coming road tunnel projects with similar cladding systems. For this report literature studies, field trips and analyzes of the measurements in Excel were used as a method to answer these research questions. The result showed that the temperature in the rock reinforcement never fell below 0℃ but that the cladding system did show temperatures below 0℃. Therefor it was only a risk for frostbite in the cladding system. However, when analyzing the data, it was noted that two out of three measuring stations were water damaged which caused a lot of incorrect data. The data was also only obtained from mild winters which makes it difficult to draw general conclusions from it. This contributed to uncertainties about how reliable the measured data was. From the analysis the conclusion was made that there was not enough information to support a decision that would alter the choice of exposure class in future tunnel projects. Thereby Trafikverket was recommended to continue with the measurements until the planed end date 2025 and by doing so they can obtain a sufficient amount of information to evaluate the exposure classes once again. / Temperaturmätning i inklädnadsystem och sprutbetong inom Norra Länken

Just nu pågår stora anläggningsprojekt i Stockholm där Trafikverket försöker leda om trafiken från stadskärnan. Därför utfördes projektet Norra länken. Norra länkens tunnelkonstruktion är uppbyggd med ett inklädnadssystem och bergförstärkning som består av sprutbetong. I nuläget saknas information om vilka temperaturer som uppstår i en tunnelkonstruktion och på grund av detta appliceras Trafikverkets generella antagande vid dimensionering av vägtunnlar. Antagandet säger att tunnelkonstruktionens temperatur kommer att motsvara uteluftstemperaturen. Vilket innebär att sprutbetongen behöver vara frostbeständig och därmed appliceras XF4 eller XF2. För att förstå temperaturförhållandet i tunnelkonstruktioner bättre har Trafikverket utfört mätningar i Norra länken. Med ökad förståelse för temperaturförhållandena skulle det vara möjligt att korrigera det nuvarande kraven på exponeringsklasserna. Därmed var syftet med denna rapport att undersöka om mätningarna kunde hjälpa till att utforma ett underlag för framtida val av exponeringsklass i kommande tunnelprojekt med liknade inklädnadssystem. Metoden som användes för att kunna undersöka frågeställningarna var litteraturstudier, studiebesök och analys av mätningarna i Excel. Resultatet visade att bergförstärkningens temperatur aldrig hamnade under 0℃ under perioden som mätningarna erhölls medan inklädnadens temperatur understeg 0℃. Detta innebar att det inte fanns risk för frostskador i bergförstärkningen men att i inklädnaden fanns det risk för det. Däremot när analysen gjordes noterades att två av tre mätstationer blivit vattenskadade och orsakat mycket felaktig data och att all mätdata som erhölls var från milda vintrar. Vilket bidrar till att det finns en osäkerhet kring hur pålitliga mätvärdena var. Från analysen togs slutsatserna att det fanns för lite underlag för att kunna ta beslutet om att ändra val av exponeringsklass inför kommande tunnelprojekt och att Trafikverkets antagande inte stämde. Där av rekommenderas Trafikverket att fortsätta med mätningarna till planerat slutdatum 2025 och på så sätt erhålla tillräckligt med information för att i framtiden kunna utvärdera exponeringsklasserna på nytt. / Trafiverket strives to divert the traffic in Stockholm from the city center. In order to accomplish this, large construction projects are currently being planned and processed. One of them is a tunnel construction called Norra länken. The tunnel construction in Norra länken consists of a cladding system and rock reinforcement consisting of shotcrete. Currently there is not enough information on which temperatures that will occur in the tunnel construction and therefore Trafikverket’s general assumption is applied of when designing road tunnels. This means that the shotcrete needs to be frost resistant and that XF2 and XF4 is applied. In order to understand the temperature conditions in the tunnel construction Trafikverket decided to measure the temperatures in Norra länken. With an increased understanding of the temperature conditions it would be a possibility to alter the exposure classes that are currently applied. The purpose of this report is to investigate whether the resulting measurements could be used to design a basis for future selection of exposure class in coming road tunnel projects with similar cladding systems. For this report literature studies, field trips and analyzes of the measurements in Excel were used as a method to answer these research questions. The result showed that the temperature in the rock reinforcement never fell below 0℃ but that the cladding system did show temperatures below 0℃. Therefor it was only a risk for frostbite in the cladding system. However, when analyzing the data, it was noted that two out of three measuring stations were water damaged which caused a lot of incorrect data. The data was also only obtained from mild winters which makes it difficult to draw general conclusions from it. This contributed to uncertainties about how reliable the measured data was. From the analysis the conclusion was made that there was not enough information to support a decision that would alter the choice of exposure class in future tunnel projects. Thereby Trafikverket was recommended to continue with the measurements until the planed end date 2025 and by doing so they can obtain a sufficient amount of information to evaluate the exposure classes once again.

Detta projekt handlar om hur man kan änvända Louddens cirkulära strukturer och inkorporera dem i en modern stadsdel för att ge kvallitéer och identitet åt denna. För att ha någon utgånspunkt och för att begränsa min uppgift något har jag valt att utgå från stadens skiss för detta område. Fokus har legat på hur denna stadsplan möter cisternerna och berget de står på samt hur denna “cisternstad” kopplar an till vattnet. Projektet kan därför delas upp i tre delar: stadens plan; cisternerna och fronten mot vattnet, där mitt fokus har legat på två av dessa: cisternerna och havsfronten. Kan man använda detta industriella hårda kluster av plåtcylindrar som idag används för hantering av petroliumprodukter för att skapa en miljövänlig, identitetsstark, fantastisk, modern stadsdel?

The city of Stockholm has set the goal to build 140 000 new residential units by 2030 to meet the demand of a growing urban population. Simultaneously we are seeing a decline in biodiversity in and surrounding the city. Some of the main factors are climate change, pollution, overexploitation and habitat destruction. As cities grow, they have the potential to aid or accelerate these problems, depending on how this urban growth is approached.In current urban development projects in Stockholm, we increasingly see large scale, high exploitation projects that view efficiency and profitability as their main goal. Biodiversity is largely considered an afterthought. We are chipping away at natural habitats and infrastructure, which has dramatic consequences for other species and ultimately ourselves.This thesis is a study on the city’s impact on biodiversity, and how new developments in Stockholm relate to our surrounding ecosystems. It is an investigation of how we, as urban dwellers, can live with nature. It is also an exploration of how we, as architects and urban planners, can shape cities for urban mutualism.

Daylight has, since the mid 1900’s, been controlled in Swedish construction when Sweden achieved prosperity in society. Since then, the issue in how you plan for the best daylight conditions has had a number of major changes for it to become today’s functional requirement, controlled by Boverket and its building regulations BBR. The requirement has although been questioned lately as the building process has become much more complex which has renewed an interest of the issue during the 2000’s. That humans need daylight to feel good and to stay healthy is commonly known while it also can enable great savings in the energy use. The purpose of this study is therefore to study if the daylight issue is an important urban planning aspect and how good daylight conditions could be achieved when planning new residential areas. The goal is to evaluate the daylight conditions in Norra Djurgårdsstaden (Stockholm Royal Seaport), Stockholm’s environmentally-friendly urban development project, and its segments Västra, Norra 1 and 2. The goal is also to study how the issue was dealt with during the planning and building process. As a result, I hope that the study will generate interest and knowledge in how the daylight issue may be handled in the early stages of urban planning. The study is designed as a case study in order to, in an explorative way, investigate and briefly evaluate the daylight conditions of Norra Djurgårdsstaden. The study has embraced the method Vertical Sky Component, VSC, in order to provide a first indicator about the daylight conditions and to, in the early stages of urban planning, show upon possible improvements. As complementary work, studies of planning documents and interviews was made in order to investigate if and how the daylight issue was dealt with during the planning and building process. The results showed that the studied segments of Norra Djurgårdsstaden achieves relatively good daylight conditions and the problem lies within the limited daylight access where the segment Västra has the worst conditions. However, the current daylight conditions on the facades was improved in a later stage during the building process to reach the national requirement. The VSC-study alone can’t therefore investigate the actual daylight conditions in houses. The municipality has rarely brought up daylight as an issue in current planning documents but more frequently in later ones. This is also the trend in how the issue has been prioritized over time. The reasons behind this proved to be current urban planning trends and tough energy requirements along with new environmental certifications for buildings. Knowledge is also a key factor for the increasing interest in the daylighting issues, mostly brought up by builders. No discussions about the issues has occurred for the segment Västra in the early stages of urban planning as it is controlled in the latter permit process. This study shows that this is problematic and the issue needs to be discussed earlier in order to create better conditions to fulfil the national requirements. Yet again, knowledge and also awareness of the daylight issue is important. Today’s requirement set by Boverket has proven to be complicated to relate to during the urban planning and building process. Therefore, a development with clearer demands, directives, better interpretations and to some extent new calculation methods is needed. VSC could here be lifted as a possible method in order to easily and comprehensively analyse daylight conditions in early planning stages. The results from this studies’ VSC calculations highlighted some lack of sufficient daylight conditions and that it is possible to improve it and maintain the same degree of exploitation depending on how you plan. / Dagsljus har reglerats i svenskt byggande sedan mitten av 1900-talet då Sverige uppnått välstånd i samhället. Sedan dess har frågan om hur man bäst planerar för goda dagsljusförhållanden genomgått flera större förändringar till att idag vara ett funktionskrav reglerat utav Boverket i deras byggregler, BBR. Kravet har dock blivit ifrågasatt samtidigt som planeringsprocessen blivit allt mer komplex vilket väckt ett förnyat intresse av dagsljusfrågan i stadsplaneringen under 2000-talet.Att människan behöver dagsljus för att må bra och för att hålla sig frisk är allmänt känt samtidigt som det kan möjliggöra stora besparingar i energianvändningen. Syftet med denna studie är således att studera om dagsljusfrågan är en prioriterad planeringsfråga och hur goda dagsljusförhållanden som kan uppnås vid planering av nyproducerade bostadsområden. Målet är att utvärdera dagsljusförhållandet på fasader i Norra Djurgårdsstaden, Stockholms nya miljöprofilerade stadsutvecklingsprojekt, och dess etapper Västra, Norra 1 och 2 samt hur dagsljusfrågorna hanterats i plan- och byggprocessen. Som resultat hoppas jag att studien väcker intresse och ökar kunskapen om hur dagsljusfrågor hanteras i planeringens tidiga skeden. Studien är utformad som en fallstudie för att explorativt utforska och översiktligt utvärdera dagsljusförhållandena i Norra Djurgårdsstaden. Studien har anammat beräkningsmetoden Vertical Sky Component, VSC, för att i ge en första indikator om dagsljusförhållandet och för att i tidigt planeringsskede visa på att det går att förbättra förhållandena. Som komplement har dokumentstudier samt intervjuer gjorts för att utröna om och hur dagsljusfrågan hanterats i plan- och byggprocessen. Resultatet visade på att de berörda etapperna i Norra Djurgårdsstaden uppnår relativt goda dagsljusförhållanden där problemet ligger i att en stor andel svarar för en begränsad tillgång och att etapp Västra svarar för det sämsta resultatet överlag. Dock har de befintliga dagsljusförhållandena på fasader förbättrats i ett senare skede under byggprocessen till att uppfylla dagsljuskravet, och att VSC-studien inte ensamt kan utvärdera den faktiska dagsljustillgången i bostäder. Under planprocessen har kommunen sällan tagit upp dagsljus i gällande plandokument men desto mer i senare dokument. Detta är även en trend sett till hur dagsljusfrågan allmänt varit prioriterad över tid. Anledningarna visade sig vara att rådande byggnadstrender och höga energikrav samt nya sätt att miljöcertifiera byggnader lett till att problematiken och således prioriteringen kring dagsljus ökat. Kunskap är även en nyckelfaktor till att dagsljusfrågan blivit allt mer aktuell där det främst är byggherren som lyfter frågan. I etapp Västra har diskussioner om dagsljusfrågan inte förekommit i tidiga skeden utan kontrollerats i senare skeden under bygglovsprocessen och anmälandelen. Denna studie visar på att detta är problematiskt där dagsljusfrågan behöver lyftas tidigare för att skapa bättre förutsättningar till att klara kravet. Även kunskap och medvetenhet och dagsljusfrågan är viktig. Dagens dagsljuskrav som ställs av Boverket har visat sig vara problematiskt att förhålla sig till under plan- och byggprocessen och att det således behöver utvecklas och bli tydligare med direktiv, bättre tolkningar och i viss mån nya beräkningsmetoder. Det är här VSC kan lyftas som en möjlig metod för att enkelt och översiktligt analysera dagsljusförhållandena i tidigt planeringsskede. Resultatet från studiens VSC-beräkning belyste en viss brist på goda dagsljusförhållanden och att det är möjligt att förbättra det och behålla samma exploateringsgrad beroende på hur man väljer att planera.

Passenger traffic for train journeys has been limited in northern Sweden due to the fact that the railway has mainly been used in industrial business. The establishment of Botniabanan enabled passenger traffic by train and created a train connection between the cities in the region. A continuation of Botniabanan quickly began to be planned so that the railway would continue along the Norrland coast, and the so-called Norrbotniabanan came into being. Today, northern Norrland is also facing one of the largest industrial investments in Sweden's history, which will require an increased workforce and supply of skills. In order to meet the demand for labor, Norrbotniabanan can provide a good opportunity for increased work commuting. An efficient and improved transport supply can in turn increase work commuting without people having to move to work. This in turn can create regional enlargement.  The purpose of the study is to investigate and analyze the effects Botniabanan had on commuting and further analyze and compare these with the effects that can be expected to occur with commuting through the establishment of Norrbotniabanan. The study is based on predictions about Norrbotniabanan and whether these can be expected to be achieved. This is then compared with whether the expected effects of Botniabanan were fulfilled. The establishment of Norrbotniabanan is then presented in a context of regional enlargement. The study has been carried out based on a quantitative method by processing quantitative data (register data) as well as carrying out literature studies and content analysis.  The study found that commuting has increased since the establishment of Botniabanan and that commuting mostly increased to Umeå municipality but also to Kramfors, which may be due to the municipality not belonging to Umeå's area of influence. In relation to this, commuting can be expected to increase with the establishment of Norrbotniabanan and in the same way that commuting mainly takes place to the larger municipalities such as Umeå, Luleå and Skellefteå. In order for Norrbotniabanan to achieve a greater increase in commuting than Botniabanan, the travel times need to be well planned. Provided that Norrbotniabanan has taken into account the reasons why the journey times for Botniabanan were not achieved, Norrbotniabanan has a good opportunity for a greater increase in commuting. Botniabanan can be declared to have achieved a regional enlargement, which Norrbotniabanan also makes possible. With the industrial investments in northern Sweden, Norrbotniabanan can create a stronger regional expansion than what Botniabanan did.