Omvårdnadsrelationen och omvårdnadsmötet är omvårdnadens livsrum. Ett vårdmöte med tolk inblandad borde ses som en interaktion mellan tre eller möjligen fler personer. Detta arbete syftar till att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av relationerna i sådana möten. Sjuksköterskor med erfarenhet av tolkanvändning ombads att besvara en enkät innehållande kvantitativa och kvalitativa frågor. Utöver detta gjordes två semistrukturerade intervjuer. Svaren analyserades med öppen innehållsanalys. Tre huvudkategorier hittades: trygghet, tolkteknik och kulturella aspekter. Sju underkategorier hittades: anhöriga (relationen till anhöriga tar över), förluster (olika aspekter av relationen påverkas), normer (skilda normsystem försvårar relationen), profession (spänning mellan professionell och personlig relation mellan de olika parterna), färdighet (parternas färdighet påverkar relationens kvalité), telefontolk jämfört med fysisk tolk (olika sjuksköterskor har olika preferenser) samt tolkanskaffning (sjuksköterskorna väger in relationen när tolk ska anlitas). Relationerna mellan huvudkategorier och underkategorier beskrivs och deras innebörd diskuteras. Sjuksköterskor kan öka möjligheterna att uppnå en vårdgemenskap med patienten genom god förberedelse inför tolkningen liksom att hjälpa patienten uppnå skicklighet i att använda tolk. En professionell relation till tolken, karaktäriserad av omsorg, möjliggör också vårdgemenskap med patienten. / The caring relationship and the caring encounter are the life-space of caring. A caring encounter involving an interpreter should be seen as an interaction between three or possibly more persons. This paper seeks to describe nurses' experiences of the relationships in such encounters. Nurses with experience in using interpretation were asked to answer a survey comprising quantitative and qualitative questions. Additionally, two semi-structured interviews were conducted for clarification and depth. Answers were analyzed using manifest content analysis. Three main categories were found: security, interpreter technique, and cultural aspects. Seven sub-categories were found: relatives (the relationships with relatives take precedence), loss (different aspects of the relationship are affected), norms (different norm systems complicate the relationship), profession (a tension between professional and personal relationships), skill (the impact of the skills of the parties), telephone vs. physical interpreter (preferences vary among nurses), and acquisition of interpreters (the relationship is a factor when enlisting an interpreter). The interrelationships of the main categories and sub-categories are described and their meaning discussed. Nurses can increase the probability of achieving a caring connection by preparing well for interpretation as well as helping patients to gain proficiency in using an interpreter. A professional relationship, characterized by caring, with the interpreter will also facilitate a caring connection with the patient.

I det dagliga arbetet och som en del av omvårdnaden måste sjuksköterskan samtala med patienterna. Samtal kan vara väldigt svåra, vissa samtal är svårare än andra. För att oerfarna sjuksköterskor lättare skall kunna relatera och hantera dessa samtal i yrkeslivet var syftet med studien att beskriva vad sjuksköterskor anser vara det svåraste i svåra samtal. Ett fåtal studier beskriver vad sjuksköterskor anser vara svåra samtal och ingen studie har funnits som beskriver vad de anser vara det svåraste i dessa samtal. En kvalitativ metod valdes och innehållsanalys användes som metodanalys. Studien innefattar intervjuer med sex sjuksköterskor från ett sjukhus i västra Sverige. Resultatet av analysen visar sex huvudkategorier som innehåller sex sjuksköterskors beskrivning av vad det svåraste är i svåra samtal. Kategorierna är: samtal när personkemin inte stämmer, hoppfulla samtal vid negativa besked, samtal med arga patienter, känsliga samtal, försonande samtal med anhöriga och närvara i samtal under tidsbrist. Alla sjuksköterskorna upplevde att det svåraste i alla samtalen var att vara närvarande i samtalet för att behålla patientens hopp och få patienten att försonas med sin situation. / In the daily work of a nurse, talking to patients is part of the nursing care. Communication can be very difficult, and some conversations are harder than others. To make it easier for inexperienced nurses to relate and handle these conversations it’s important to establish what conversations nurses consider difficult and what the most challenging aspects are, and this was the aim of this study. Only a few previous studies describe what nurses consider difficult communication, and none of them focus on what the nurses perceive as the most challenging aspects. A qualitative method was chosen and content analysis was used as an analyze method. The study comprises interviews with six nurses in one hospital in the west of Sweden. The results of the analysis show six main categories which contain six nurses’ descriptions of what they consider to be the most difficult communication. The categories are: communication when the personal chemistry don’t match, hopeful communication when delivering negative notification, communicating with angry patients, sensitive communication, conciliating communication with relatives, and being presence in communication under stress. What all nurses found most challenging was, to be present in the conversation to keep the patients hope and help the patient accept their situation.

Bakgrund: Sexualitet innefattar än i dag en viss tabu i nästan alla samhällen, vilket kan ha bidragit till att ämnet är relativt outforskat, trots att det finns vetskap vad det gäller sexualitetens betydelse för hälsa och livsglädje. Det är konstaterat att sjukdomar och medicinska tillstånd kan ha en negativ inverkan på sexualiteten. I litteratur finns beskrivet hur patienter upplever brist på samtal och information kring sexualitet i samband med sjukdom och medicinska tillstånd. Trots den kända betydelsen av sexualitet för livskvalitet undviker eller utelämnar sjuksköterskor ofta en sexuell anamnes. Syfte: Syftet var att undersöka vilka faktorer som kan främja respektive hämma kommunikation med patienter kring sexualitet utifrån sjuksköterskans perspektiv. Metod: En litteraturöversikt som baserats på tio vetenskapliga studier, både kvalitativa och kvantitativa, sökta via databaserna CINAHL, MEDLINE och PubMed. Dataanalysen har gjorts i enighet med Friberg samt inspirerats av Graneheim och Lundman. Resultat: Det framkom att en bra vårdrelation och god kommunikationsförmåga främjar samtal om sexualitet. Dock framkom främst hämmande faktorer som påverkar kommunikation med patienter kring sexualitet. Den främsta barriären visade sig vara att sjuksköterskorna inte tar sig tid att diskutera sexualitet. Den näst främsta barriären var att sjuksköterskor har en förförståelse att patienter inte förväntar sig att sjuksköterskor ska bemöta sexualitet. Andra barriärer var relaterade till kultur, kunskapsbrist, komplexiteten i att kommunicera om sexualitet samt sjuksköterskans upplevelse av ansvar. Diskussion: En stor barriär som kan tänkas ligga till grunden för sjuksköterskors attityder är brist på utbildning. En väsentlig aspekt för att kunna tillhandahålla professionell omvårdnad är en god sjuksköterska-patientrelation, vilket kräver kunskap och erfarenhet. Genom träning och utbildning i bemötande av sexualitet kan sjuksköterskan erhålla kunskap och verktyg, vilket kan främja kommunikation. En framträdande barriär var nivå av bekvämlighet relaterat till att sexualitet sågs som tabu och därmed för privat att samtala om. För att kunna bemöta sexualitet krävs att sjuksköterskorna själva anser att sexualitet är en viktig del i omvårdnaden, och då kan förmedla att sexualitet är ett passande och tillåtligt ämne att diskutera. / Background: Sexuality still includes a taboo in almost all societies, which may have contributed that the topic is relatively unexplored, despite the knowledge that sexuality is important for health and happiness. It is found that illnesses and medical conditions can have a negative impact on sexuality. In literature it is described how patients experience a lack of conversation and information about sexuality in the context of disease and medical conditions. Despite the acknowledged importance of sexuality for quality of life nurses often avoid or leave out a sexual anamnesis. Purpose: The purpose was to examine which factors that may facilitate or inhibit communication with patients about sexuality from the nurse's perspective. Method: A literature review which is based on ten scientific studies, both qualitative and quantitative, searched through the databases CINAHL, MEDLINE and PubMed. Data analysis has been done in agreement with Friberg and inspired by Granheim and Lundman. Results: It was found that a good nurse-patient relation and good communication skills encourage conversation about sexuality. However, it emerged mainly inhibitory factors that affect communication with patients about sexuality. The main barrier proved to be that the nurses did not take the time to discuss sexuality. The second major barrier was that nurses have a preunderstanding that patients do not expect nurses to approach sexuality. Other barriers were related to culture, lack of knowledge, the complexity of communicating about sexuality and the nurse's perception of responsibility. Discussion: A major barrier that might form the basis for nurses' attitudes is lack of education. A key aspect for the provision of professional nursing is a good nurse-patient relation, which requires knowledge and experience. Through training and education in how to approach sexuality the nurse can obtain the knowledge and tools that can promote communication. A prominent barrier was the comfort level, related to sexuality seen as taboo and too private to discuss. In order to address sexuality nurses themselves need to believe that sexuality is an important part of nursing care, and then are able to communicate that sexuality is an appropriate and permissible subject to discuss.

Syftet med denna litteraturstudie var att beskriva sjuksköterskors upplevelser av möten med patienter med annan kulturell bakgrund än deras egen, samt att beskriva de möjligheter och hinder som sjuksköterskor upplever i samband med vården av dessa patienter. Metod Tolv kvalitativa studier från olika länder ingick i denna litteraturstudie, där forskare intervjuade sjuksköterskor och presenterade deras problem och erfarenheter. Vår studie analyserades enligt en kvalitativ metod. Resultat Studien visade fyra fenomen som sjuksköterskor upplever i samband med vården av patienter med annan kulturell bakgrund; kommunikationen med patient, möten med familj/anhöriga, sjuksköterskornas erfarenheter av arbetssituationen vid kulturella möten och sjuksköterskornas kulturkunskap. Slutsats Sjuksköterskor upplevde att kommunikation var det största hindret i möten med patienter med annan kulturell bakgrund. Tolk, kollegor och anhöriga sågs som möjligheter för att undvika de hinder som uppstår. Familj till patienter med annan kulturell bakgrund var oerhört betydelsefull i omvårdnaden av dessa patienter. Sjuksköterskor såg utbildning som en möjlighet för att öka deras kulturkunskap och ansåg att tillgång till tolk skulle underlätta vården. / Aim The purpose of this literature study was to describe nurses’ experiences of encounters with patients from different cultural backgrounds than their own, and to describe the opportunities and barriers that nurses’ face when caring for these patients. Method Twelve qualitative studies from different countries were included in this literature study, in which researchers interviewed nurses and presented their problems and experiences. Our study was analyzed by using a qualitative approach. Findings The study revealed four phenomena that nurses face when caring for patients from different cultural backgrounds; the communication with the patient, encounters with family/relatives, nurses’ experiences of working conditions in cultural encounters and cultural nursing knowledge. Conclusion Nurses felt that communication was the biggest main obstacle in meetings with patients with different cultural backgrounds. Interpreter, colleagues and relatives were seen as opportunities to avoid the obstacles that arise. Family in patients with different cultural background was very important in nursing care of these patients. Nurses saw education as an opportunity to increase their cultural knowledge and believe that access to an interpreter would facilitate health care.

<p>Omvårdnadsrelationen och omvårdnadsmötet är omvårdnadens livsrum. Ett vårdmöte med tolk inblandad borde ses som en interaktion mellan tre eller möjligen fler personer. Detta arbete syftar till att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av relationerna i sådana möten.</p><p>Sjuksköterskor med erfarenhet av tolkanvändning ombads att besvara en enkät innehållande kvantitativa och kvalitativa frågor. Utöver detta gjordes två semistrukturerade intervjuer. Svaren analyserades med öppen innehållsanalys.</p><p>Tre huvudkategorier hittades: trygghet, tolkteknik och kulturella aspekter. Sju underkategorier hittades: anhöriga (relationen till anhöriga tar över), förluster (olika aspekter av relationen påverkas), normer (skilda normsystem försvårar relationen), profession (spänning mellan professionell och personlig relation mellan de olika parterna), färdighet (parternas färdighet påverkar relationens kvalité), telefontolk jämfört med fysisk tolk (olika sjuksköterskor har olika preferenser) samt tolkanskaffning (sjuksköterskorna väger in relationen när tolk ska anlitas). Relationerna mellan huvudkategorier och underkategorier beskrivs och deras innebörd diskuteras.</p><p>Sjuksköterskor kan öka möjligheterna att uppnå en vårdgemenskap med patienten genom god förberedelse inför tolkningen liksom att hjälpa patienten uppnå skicklighet i att använda tolk. En professionell relation till tolken, karaktäriserad av omsorg, möjliggör också vårdgemenskap med patienten.</p> / <p> </p><p>The caring relationship and the caring encounter are the life-space of caring. A caring encounter involving an interpreter should be seen as an interaction between three or possibly more persons. This paper seeks to describe nurses' experiences of the relationships in such encounters.</p><p>Nurses with experience in using interpretation were asked to answer a survey comprising quantitative and qualitative questions. Additionally, two semi-structured interviews were conducted for clarification and depth. Answers were analyzed using manifest content analysis.</p><p>Three main categories were found: security, interpreter technique, and cultural aspects. Seven sub-categories were found: relatives (the relationships with relatives take precedence), loss (different aspects of the relationship are affected), norms (different norm systems complicate the relationship), profession (a tension between professional and personal relationships), skill (the impact of the skills of the parties), telephone vs. physical interpreter (preferences vary among nurses), and acquisition of interpreters (the relationship is a factor when enlisting an interpreter). The interrelationships of the main categories and sub-categories are described and their meaning discussed.</p><p>Nurses can increase the probability of achieving a caring connection by preparing well for interpretation as well as helping patients to gain proficiency in using an interpreter. A professional relationship, characterized by caring, with the interpreter will also facilitate a caring connection with the patient.</p>

<p><strong>Syftet</strong> med denna litteraturstudie var att beskriva sjuksköterskors upplevelser av möten med patienter med annan kulturell bakgrund än deras egen, samt att beskriva de möjligheter och hinder som sjuksköterskor upplever i samband med vården av dessa patienter. <strong></strong></p><p><strong>Metod</strong> Tolv kvalitativa studier från olika länder ingick i denna litteraturstudie, där forskare intervjuade sjuksköterskor och presenterade deras problem och erfarenheter. Vår studie analyserades enligt en kvalitativ metod.</p><p><strong>Resultat</strong> Studien visade fyra fenomen som sjuksköterskor upplever i samband med vården av patienter med annan kulturell bakgrund; <em>kommunikationen med patient, möten med familj/anhöriga, sjuksköterskornas erfarenheter av arbetssituationen vid kulturella möten och sjuksköterskornas kulturkunskap.</em></p><p><strong>Slutsats </strong>Sjuksköterskor upplevde att kommunikation var det största hindret i möten med patienter med annan kulturell bakgrund. Tolk, kollegor och anhöriga sågs som möjligheter för att undvika de hinder som uppstår. Familj till patienter med annan kulturell bakgrund var oerhört betydelsefull i omvårdnaden av dessa patienter. Sjuksköterskor såg utbildning som en möjlighet för att öka deras kulturkunskap och ansåg att tillgång till tolk skulle underlätta vården.</p> / <p><strong>Aim</strong> The purpose of this literature study was to describe nurses’ experiences of encounters with patients from different cultural backgrounds than their own, and to describe the opportunities and barriers that nurses’ face when caring for these patients.</p><p><strong>Method </strong>Twelve qualitative studies from different countries were included in this literature study, in which researchers interviewed nurses and presented their problems and experiences. Our study was analyzed by using a qualitative approach.</p><p><strong>Findings </strong>The study revealed four phenomena that nurses face when caring for patients from different cultural backgrounds; <em>the communication with the patient, encounters with family/relatives, nurses’ experiences of working conditions in cultural encounters and cultural nursing knowledge.</em></p><p><strong>Conclusion </strong>Nurses felt that communication was the biggest main obstacle in meetings with patients with different cultural backgrounds. Interpreter, colleagues and relatives were seen as opportunities to avoid the obstacles that arise. Family in patients with different cultural background was very important in nursing care of these patients. Nurses saw education as an opportunity to increase their cultural knowledge and believe that access to an interpreter would facilitate health care.</p>

Report (Ed. D.)--Teachers College. / Issued also on microfilm. Includes bibliographical references.

BAKGRUND: Studierna visar att våldet har ökat med åren. Riskfaktorer och riskbeteenden har identifierats och orsakerna kan vara flera till att patienten upplever ohälsa. Forskningen inom detta fält har hittills fokuserat på bakomliggande orsaker till patientens aggressiva beteende och bedrivits under många år. Ökade kunskaper om sjuksköterskans upplevelse av att vårda patienter med aggressivt beteende inom psykiatrisk vård kan bidra till att utveckla omvårdnad anpassad till situationen, i syfte att främja hälsa. SYFTE: Studiens syfte är att utforska sjuksköterskans omvårdnad och upplevelse av att vårda patienter med aggressivt beteende inom psykiatrisk vård. METOD: Litteraturstudie av kvalitativa och kvantitativa studier. RESULTAT: Analysen resulterade i tre huvudkategorier och 12 underkategorier. Huvudteman som uppkom var; sjuksköterskan i interaktion med patienten, organisatoriska faktorer och personliga faktorer samt underkategorier som handlade om; avledning av hotfulla situationer, personligt utrymme, information och bedömning, gränssättning, riskfaktorer kopplade till aggression, bristande support från chefer, bemanning, personalsäkerhet, erfarenhet och kommunikationsfärdigheter, lojalitet gentemot patienten och arbetet, hopplöshet och besvikelse samt coping. SLUTSATS: Resultatet visar att sjuksköterskor upplever vårdandet av patienter med aggressivt beteende inom psykiatrisk vård på olika sätt. Sjuksköterskans upplevelse kan komma att inverka på patientens omvårdnad. För att sjuksköterskan ska kunna arbeta hälsofrämjande behövs verktyg och färdigheter för att kunna hantera aggressionen på ett adekvat sätt. Ökad kompetens upplevs ha en inverkan på vårdkvalitén för patienten och upplevs påverka antalet våldsincidenter. En stödjande ledningsstruktur och god arbetsmiljö upplevs som viktig och kan tänkas bidra till att allt fler sjuksköterskor stannar kvar på sin arbetsplats inom den psykiatriska vården. / BACKGROUND: The studies show that violence has increased over the years. Risk factors and risk behaviors have been identified and the reason for the patient to experience illness can be many. Research in this field has so far focused on the underlying causes of the patient's aggressive behavior and has been conducted for many years. Increased knowledge of the nursing experience of caring for patients with aggressive behavior in psychiatric care can help to develop nursing care adapted to the situation, in order to promote health. AIM: The aim of the study was to explore nursing care and nurse’s perceptions of caring for patients with aggressive behavior in psychiatric care. METHOD: The systematic review was based on both qualitative and quantitative studies. RESULTS: The analysis resulted in three main categories and 12 subcategories. The main themes that emerged were: the nurse in the interaction with the patient, organizational and personal factors as well as subcategories that dealt; diversion of threatening situations, personal space, information and assessment, setting limits, risk factors associated with aggression, lack of support from managers, staffing, personnel security, experience, and communication skills, loyalty towards patient and work, hopelessness and disappointment and coping. CONCLUSION: The results show that nurses experience the care of patients with aggressive behavior in psychiatric care in different ways. The nurse's experience may affect the patient's health. For the nurse to work with health promotion it is required tools and skills to handle aggression in an adequate way. Increased skills are perceived to have an impact on the quality of care for the patient and are experienced to affect the number of violent incidents. A supportive management structure and good working environment is perceived to be important and could contribute to more and more nurses to remain in their workplace in psychiatric care.

Suicid är ett samhällsproblem i Sverige. Det är idag den största dödsorsaken bland unga mellan 15-29 års ålder. Vårdpersonalen anser att det är psykiskt påfrestande och svårt att tala om. Syftet med denna litteraturstudie var därav att belysa hur sjuksköterskan kan förmedla tröst och hopp genom kommunikation och relation med den suicidnära patienten. Riskfaktorer för suicidnära patienter är bland andra hopplöshet, depression, relationsförlust, suicidplan och tidigare suicidförsök. Sjuksköterskan skall möta dessa patienter genom att vara närvarande, lugn, lyssna och skapa en relation genom kommunikation. 11 artiklar har analyserats med deduktiv ansats. Resultatet har innefattat tre rubriker, att möta patientens behov, att ge stöd i relationen och att främja reflektion, som var relevanta för syftet. Relationen mellan patient och sjuksköterska är grundläggande i den suicidnära patientens behandling. Patienten skall känna sig sedd, som en jämlike, respekterad och accepterad som individ. Sjuksköterskan bör vara förberedd innan en relation inleds, genom att vilja se den unika individen och lyssna till patientens behov. Mot bakgrund av resultatet behövs mer utbildning om individualiserad vård och mer reflektion kring hur sjuksköterskan bemöter patienten.

Bakgrund: Få studier har gjorts inom psykiatrisk omvårdnad med fokus på patientperspektivet. Detta perspektiv är dock viktigt då det ger en inblick i hur patienterna upplever den vård de erhåller. Syfte: Syftet var att beskriva hur patienter på en psykiatrisk vårdavdelning upplever det bemötande de får av avdelningens sjuksköterskor. Metod: Semistrukturerade intervjuer som sedan analyserades med hjälp av kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Vid analys av materialet framkom fyra huvudkategorier som samlade de aspekter på bra och mindre bra bemötande som respondenterna beskrivit: Betydelsen av att bli sedd och bekräftad av personalen, Personalens agerande och attityder gentemot patienterna, Önskemål och förväntningar på personalen samt Hur icke-verbal kommunikation påverkar hur bemötandet upplevs. Slutsats: Den mest framträdande aspekten av gott bemötande beskrevs som förmågan att kunna ta sig tid att lyssna på patienten, och den mest framträdande aspekten av mindre bra bemötande beskrevs som brist på denna förmåga. / Background: There are few studies focusing on the patients’ perspective of psychiatric care. However, this perspective is important, as it offers insight in the care received from the patient’s view point. Aim: The aim of this study was to describe how the patients in a psychiatric ward perceive the caregiving behavior of the ward’s nurses. Method: Semi-structured interviews analyzed through qualitative content analysis. Result: Analysis of the data resulted in four main categories describing aspects of good and less good caregiving behavior as perceived by the patients. The categories were: The importance of being seen and validated by the staff, The staff’s attitudes and behavior towards the patients, Wishes and expectations regarding the staff and How non-verbal communication affects the way the care giving behavior is perceived. Conclusion: The most prominent aspect of good caregiving behavior was described as the nurse’s ability to take the time to listen to the patient, and the most prominent aspect of a less good caregiving behavior was described as insufficiency in this ability.