This thesis considers the ways in which Australia has been publicly represented in ten Asian societies in the twentieth century. It shows how these representations are at odds with Australian opinion leaders’ assertions about being a multicultural society, with their claims about engagement with Asia, and with their understanding of what is ‘typically’ Australian. It reviews the emergence and development of Asian regionalism in the twentieth century, and considers how Occidentalist strategies have come to be used to exclude and marginalise Australia. A historical survey outlines the origins of representations of Australia in each of the ten Asian countries, detecting the enduring influence both of past perceptions and of the interests of each country’s opinion leaders. Three test cases evaluate these findings in the light of events in the late twentieth century: the first considers the response in the region to the One Nation party, the second compares that with opinion leaders’ reaction to the crisis in East Timor; and the third presents a synthesis of recent Asian Australian fiction and what it reveals about Asian representations of Australia from inside Australian society. The thesis concludes that Australian policies and practices enable opinion leaders in the ten countries to construct representations of Australia in accordance with their own priorities and concerns, and in response to their agendas of Occidentalism, racism, and regionalism.

Tal och texter kan innehålla så mycket; både uppenbara budskap och det som finns mellan raderna. Jag tror att vi kan lära oss mycket genom att ta del av andra människors ord och begrepp. Genom de begrepp vi använder uttrycker vi våra värderingar – det vi ser som bra och dåligt, viktigt och oviktigt. Människor i Västvärlden har genom historien generellt representerat ett idéarv som kan sägas vara specifikt för just Västvärlden. Ett sätt att tänka, se och tolka världen, som skiljer sig från människor i Öst. Annorlunda i Östs ögon. Och i Västs ögon är det Öst som är annorlunda. Där har man i generationer istället formulerat och omfamnat andra sätt att tänka, se och tolka världen. Ingen av dessa diskurser har förstås något självklart tolkningsföreträde och ingen kan ensam göra anspråk på sanningen. Men en tydlig konflikt existerar mellan de olika världsbilderna. Och den blir synlig bland annat i valen av ord och begrepp. Ord som frihet, framsteg, lydnad och rättvisa kan skapa olika associationer hos människor i Öst och Väst. Bakom orden och begreppen döljer sig de värderingar som är förhärskande i respektive diskurs. Jag har tittat närmare på några sådana värderingar för att se om de kan ge svar på frågor om orsakerna till konflikterna mellan Öst och Väst. Jag har härlett dessa värderingar bakåt i tiden för att komma åt de idéarv som två av diskurserna bygger på. Det är två diskurser med djupa rötter i historien – till synes oförenliga. Båda säger sig ha det rätta perspektivet och ofta även lösningar på världens problem. Men de tycks tala förbi varandra och se på varandra genom ett slags filter av fördomar, förutfattade meningar och oförsonlighet. När jag zoomat in några av dessa diskursers företrädare har jag sett att de båda diskurserna går att förstå och förklara genom att tillämpa teorier från idéhistorien. Jag har med hjälp av teorier om orientalism och occidentalism velat sätta fokus på politiska hållningar som kan uppfattas som ”extrema” och till synes liberala uppfattningar. Men vad är egentligen vad? Kan Usama Bin Laden hylla kärleken? Kan Tony Blair kräva lydnad? Det är angeläget att söka förståelse för de historiska sammanhang som ofta förblir outtalade eller ensidiga men som har betydelse för vår samtid. Jag är intresserad av hur Väst och Öst talar till och förhåller sig till varandra, med varandra och mot varandra. Med denna uppsats hoppas jag kunna bidra till lite större klarhet och insikt i den språkförbistring som orsakar konflikter i världen.