<p>På Östby miljöstation utanför Åmål finns en deponi med deponigasuppsamling. Mängden gas som kan extraheras har sjunkit kraftigt från augusti 2007 till januari 2008. Organiskt material bryts ner i en</p><p>Syftet med utredningen är att identifiera faktorer som orsakar problem vid gasutvinningen i Östby deponi, föreslå åtgärder för att minska dessa faktorers påverkan på gasutvinningen, samt undersöka om det kan tas ut mer gas än vad som gjordes i januari 2008. Målen är att öka gasflödet till gasstationen och minska läckage av växthusgaser, samt förhindra att elproduktionen sjunker från deponigasanläggningen i Östby.</p><p>Metoden består av två delar. Den första undersöker om minskningen av gas beror på minskad produktion. Statistik har sammanställts för att få en helhetsbild av deponins historia som har använts under utredingens senare delar. En teoretisk gasproduktionsmodell gjordes för gasproduktionen. Den andra delen undersöker potentiella tekniska problem med utrustningen. Vattennivåer i brunnar studeras för att bedöma hur stor perforerad area som är tillgänglig i brunnen, vilket direkt påverkar gasutvinningen. En provtryckning har genomförts som ger indikation på om det finns problem med kondensvatten i ledningarna eller med att brunnarna har låg</p><p><em>anaerob miljö som med hjälp av bakterier omvandlas till deponigas. Deponigas består främst av koldioxid och metan. Gasen påverkar miljön negativt, ger dålig lukt, brandrisk och globalt bidrar gasen till växthuseffekten. Deponin i Östby har försetts med spetsiga perforerade stålrör som tryckts ner och används för att suga upp gasen ur deponin med en blåsmaskin. Bredvid blåsmaskinen står en gasmotor kopplad till en generator som producerar el. Gasen har därmed också ett ekonomiskt värde. Vissa brunnar levererar mer, andra mindre, men för deponin som helhet har deponigasflödet minskat med en fjärdedel på sju månader. <em>gaspermeabilitet.<p>Gasproduktionsmodellen visar att gasproduktionen inte är källan till minskning i deponigasflödet. Vattennivåmodellen indikerade att vissa brunnar kan stå under vatten. Provtryckningen gav indikation på vilka brunnar som har kondensvattenproblem och vilka brunnar som har låg permeabilitet. En sammanställning gjordes där varje brunn analyseras utifrån de data som erhållits under genomförandet av studien.</p><p>Den teoretiska möjliga mängden gas som kan bildas uppgår enligt gasproduktionsmodellen till ca 330-560 Nm</p>3/h metangas eller 3,0-4,5 MW. Detta betyder att gasproduktionen inte är en begränsande faktor för gasutvinningen. Faktorer som orsakar tekniska problem är hög vattennivå, sättningar, vattenlås samt låg permeabilitet. Provtryckning bör genomföras på samtliga brunnar regelbundet för att minska känsligheten för kondensvattenproblem och för att bestämma vilket problem varje enskild brunn har. </em></em></p> / <p>Landfill gas has been extracted at Östby landfill site north of Åmål Sweden since 2003. During the last three months the extraction rate has experienced a reduction. The organic carbon in the waste will degrade over time in an anaerobic environment and landfill gas is emitted as a result of this process. Landfill gas has an environmental impact in the forms of foul odour, fire hazard and contributes to global warming. This gas must be processed in some way to limit the environmental impact. Östby landfill site has a gas collection system containing gas wells made from perforated steel tubes that is used to extract the gas from the site. The gas which contains methane is combusted in an engine attached to a generator which delivers electricity. The main concern, environmental impacts aside, is the recent reduction of gas extracted from the wells and this impacts the production of electricity. The total gas flow from the site decreased by 25 percent during the last seven months.</p><p>The purpose of this study is to identify what factors impacts the landfill gas extraction at Östby landfill site. Suggestions of potential solutions to these problems will also by central in this report. An evaluation of the gas extration rate has been done to determine if it can be improved. The goals are to increase gas extraction rates which will give lower environmental impact and a higher power production at Östby landfill site.</p><p>The method in this report has been divided into two sections. The first section entails the construction of a theoretical model to obtain an indication of the potential gas production in the landfill. The statistical history of the landfill sites gas extraction has been examined to act as a foundation for the theoretical model. Model is used to establish how much gas should be generated at this time. The second part examines possible technical problems with equipment. Water levels in the wells and the landfill has been studied to indicate how much perforated area that is available for gas extraction. A device to push compressed gas backwards through the well has been installed. This will help to show signs of depressions in the pipelines from the wells to the gas station as well as problems with low permeability. Depressions in the pipes will collect water condensate from the landfill gas thus decreasing the gas flow..</p><p>The results indicate that the gas production in the landfill is not the source of the reduction of landfill gas. The water level assessment showed that some wells are completely submerged in water. The system for pushing compressed gas gave a preliminary indication of which wells suffer from water condensation or low permeability problems.</p><p>The theoretical estimate of the gas production is 3.5 to 4.5 MW. This means that the current production is not a limiting factor for the gas extraction system. Identified problems are high water levels, depressions in pipelines and low permeability. Compressed air should be driven through each well on a regular basis to get a better estimate of which wells have problems due to condensation.</p>

På Östby miljöstation utanför Åmål finns en deponi med deponigasuppsamling. Mängden gas som kan extraheras har sjunkit kraftigt från augusti 2007 till januari 2008. Organiskt material bryts ner i en Syftet med utredningen är att identifiera faktorer som orsakar problem vid gasutvinningen i Östby deponi, föreslå åtgärder för att minska dessa faktorers påverkan på gasutvinningen, samt undersöka om det kan tas ut mer gas än vad som gjordes i januari 2008. Målen är att öka gasflödet till gasstationen och minska läckage av växthusgaser, samt förhindra att elproduktionen sjunker från deponigasanläggningen i Östby. Metoden består av två delar. Den första undersöker om minskningen av gas beror på minskad produktion. Statistik har sammanställts för att få en helhetsbild av deponins historia som har använts under utredingens senare delar. En teoretisk gasproduktionsmodell gjordes för gasproduktionen. Den andra delen undersöker potentiella tekniska problem med utrustningen. Vattennivåer i brunnar studeras för att bedöma hur stor perforerad area som är tillgänglig i brunnen, vilket direkt påverkar gasutvinningen. En provtryckning har genomförts som ger indikation på om det finns problem med kondensvatten i ledningarna eller med att brunnarna har låg anaerob miljö som med hjälp av bakterier omvandlas till deponigas. Deponigas består främst av koldioxid och metan. Gasen påverkar miljön negativt, ger dålig lukt, brandrisk och globalt bidrar gasen till växthuseffekten. Deponin i Östby har försetts med spetsiga perforerade stålrör som tryckts ner och används för att suga upp gasen ur deponin med en blåsmaskin. Bredvid blåsmaskinen står en gasmotor kopplad till en generator som producerar el. Gasen har därmed också ett ekonomiskt värde. Vissa brunnar levererar mer, andra mindre, men för deponin som helhet har deponigasflödet minskat med en fjärdedel på sju månader. gaspermeabilitet.Gasproduktionsmodellen visar att gasproduktionen inte är källan till minskning i deponigasflödet. Vattennivåmodellen indikerade att vissa brunnar kan stå under vatten. Provtryckningen gav indikation på vilka brunnar som har kondensvattenproblem och vilka brunnar som har låg permeabilitet. En sammanställning gjordes där varje brunn analyseras utifrån de data som erhållits under genomförandet av studien. Den teoretiska möjliga mängden gas som kan bildas uppgår enligt gasproduktionsmodellen till ca 330-560 Nm 3/h metangas eller 3,0-4,5 MW. Detta betyder att gasproduktionen inte är en begränsande faktor för gasutvinningen. Faktorer som orsakar tekniska problem är hög vattennivå, sättningar, vattenlås samt låg permeabilitet. Provtryckning bör genomföras på samtliga brunnar regelbundet för att minska känsligheten för kondensvattenproblem och för att bestämma vilket problem varje enskild brunn har. / Landfill gas has been extracted at Östby landfill site north of Åmål Sweden since 2003. During the last three months the extraction rate has experienced a reduction. The organic carbon in the waste will degrade over time in an anaerobic environment and landfill gas is emitted as a result of this process. Landfill gas has an environmental impact in the forms of foul odour, fire hazard and contributes to global warming. This gas must be processed in some way to limit the environmental impact. Östby landfill site has a gas collection system containing gas wells made from perforated steel tubes that is used to extract the gas from the site. The gas which contains methane is combusted in an engine attached to a generator which delivers electricity. The main concern, environmental impacts aside, is the recent reduction of gas extracted from the wells and this impacts the production of electricity. The total gas flow from the site decreased by 25 percent during the last seven months. The purpose of this study is to identify what factors impacts the landfill gas extraction at Östby landfill site. Suggestions of potential solutions to these problems will also by central in this report. An evaluation of the gas extration rate has been done to determine if it can be improved. The goals are to increase gas extraction rates which will give lower environmental impact and a higher power production at Östby landfill site. The method in this report has been divided into two sections. The first section entails the construction of a theoretical model to obtain an indication of the potential gas production in the landfill. The statistical history of the landfill sites gas extraction has been examined to act as a foundation for the theoretical model. Model is used to establish how much gas should be generated at this time. The second part examines possible technical problems with equipment. Water levels in the wells and the landfill has been studied to indicate how much perforated area that is available for gas extraction. A device to push compressed gas backwards through the well has been installed. This will help to show signs of depressions in the pipelines from the wells to the gas station as well as problems with low permeability. Depressions in the pipes will collect water condensate from the landfill gas thus decreasing the gas flow.. The results indicate that the gas production in the landfill is not the source of the reduction of landfill gas. The water level assessment showed that some wells are completely submerged in water. The system for pushing compressed gas gave a preliminary indication of which wells suffer from water condensation or low permeability problems. The theoretical estimate of the gas production is 3.5 to 4.5 MW. This means that the current production is not a limiting factor for the gas extraction system. Identified problems are high water levels, depressions in pipelines and low permeability. Compressed air should be driven through each well on a regular basis to get a better estimate of which wells have problems due to condensation.

Denna litteraturstudie har syftat till att synliggöra användningspotentialen av aska kopplat till ett miljö- och hållbarhetsperspektiv. Aska, som klassas som en avfallsprodukt, används idag i stor omfattning i olika applikationer. I examensarbetet har en kartläggning gjorts över skillnader i sammansättning mellan olika typer av aska samt vilka regelverk som gäller vid användning av aska. Vidare har sex användningsområden för aska studerats och i arbetet klargörs vilka vinster, såväl ekonomiska som miljömässiga, och miljörisker som finns förenade med att använda aska. Användningsområdena har ställts mot miljöbalkens definition av hållbar utveckling och mot några av Sveriges miljömål för att på så sätt kunna bedöma om askanvändningen bidrar till en hållbar utveckling. Undersökningen visar att totalhalterna av ämnen kan skilja sig mycket åt mellan olika typer av aska. Det finns därför ett behov av en noggrann klassificering och karaktärisering av såväl askor som bränslen. Det finns även ett behov av förtydligade regelverk för askanvändningen samt av vägledningar som miljömyndigheterna kan använda sig av vid tillståndsprövningen. För miljömyndigheterna finns också ett behov av ett livscykelperspektiv där de, förutom lokal miljöaspekter, även bör se över regionala och globala miljöaspekter av askanvändningen. Resultatet visar på att val applikation av aska idag styrs mycket av ekonomiska skäl snarare än av miljömässiga och tekniska skäl. Resultatet visar också att det finns utrymme för lagstiftare och miljömyndigheter att kunna styra användningen, exempelvis med ekonomiska styrmedel, av aska mot en mer hållbar användning. Undersökningen av om askanvändningen bidrar till en hållbar utveckling är en komplicerad fråga men en slutsats som dras av arbetet är att det bidrar till en hållbar utveckling om det tas hänsyn till tre aspekter, nämligen: att alla rekommenderade säkerhetsåtgärder följs, att askan har ett lågt innehåll av miljöstörande ämnen och att val av plats där askan ska användas väljs i enlighet med platsspecifika miljömål. / The aim of this study has been to reveal the potential for using ash from an environmental and sustainability point of view. Ash, often classified as a waste product, is today used to a great extent in many different applications. In this thesis a literature survey has been done in order to map different types of ash and its chemical composition as well as regulation regarding the use of ash. Furthermore, six specific applications for ash have been examined, in terms of advantages and disadvantages, from both an environmental and economic perspective. The six applications have been assessed as to whether or not they are sustainable according to Swedish laws and national aims for sustainable development. The study shows the content differs considerable between different types of ash. Therefore, there is a need for a meticulous classification and characterisation of ash similar to that done for fuels. Furthermore the results show that environmental authorities lack clear guidelines for licensing and approvals, and there is therefore a need for such guidelines. For the environmental authorities there is also a need for a life cycle perspective where they, besides local environmental issues, also should review regional and global environmental aspects of the use of ash. The results also reveal that the choice of what the ash is used for is largely determined by economic factors rather than environmental and technical concerns. However, it is possible for legislators and environmental authorities to guide the use of ash towards more sustainable development, for example with the help of fiscal incentives. How the use of ash can contribute to sustainable development is an issue of some complexity. However, the clear message given is that this could be achieved if the following three aspects are taken into account: if all recommended safety measures are complied with, if the ash contains a low amount of pollutants, and if the decision as to where the ash is to be located is selected according to site-specific environmental goals.

Household waste management in Västerbotten, Sweden - investigating how small municipalities aim for waste reduction Author: Sofia Sparrfeldt Abstract The aim of the study is to investigate how small municipalities in Västerbotten County (Northern Sweden) manage household waste. Eight municipalities have established a cooperation, including a joint plan to handle waste management in order to lower the amount of waste. The goal was to interview all eight municipalities, but only six of them answered. Based on the interview results, the municipalities had accepted the plan aiming to lower the amount of household waste, but not all of them had initiated the implementation of the plan. According to data from the joint waste management plan, the amount of waste did not decrease between the years 2008-2011. However, the data was collected during a time period before the plan was finally ready to be implemented. Some of the interviewed municipalities expect that the load of waste will decrease in their municipality, but this was not always directly related to implementation of the joint waste management plan. Municipalities rather assume that the reduction is related to a general population decrease, or that a tense economic situation of the citizens affected their consumption. In general, the civil servants in most of the investigated municipalities have many different tasks in addition to coordinating the waste management. Therefore, they appreciated a joint effort among small municipalities. However, they also identified disadvantages with the cooperation, such as for example that it can take very long time to get something happening when many municipalities are involved. Keywords: household waste, waste management, Sweden

Ett hyresförhållande kan vid flera olika tillfällen leda till att hyresgästen anser sig ha rätt till nedsättning av hyran. Det kan baseras på hinder eller men i nyttjanderätten, på att hyresgästen har rätt till ersättning för skada eller att sådan brist avhjälpts på hyresgästens bekostnad. Hyresgästen kan också ha en motfordran på hyresvärden som denne önskar räkna av mot sin hyra. Vari denna motfordran bottnar är oväsentligt så länge det är hyresgästen och hyresvärd-en som är avtalsparter. Att i sådant läge endast innehålla prestationen skulle kunna innebära att hyresgästen riskerar att förlora sin nyttjanderätt. Istället har lagstiftaren infört möjligheten att enligt 21 § HL deponera beloppet hos länsstyrelsen. Hyresvärden har då inte längre möjlig-het att åberopa förverkande på grund av innehållen prestation. Syftet med denna uppsats är att utreda utbredningen av användandet av deponeringsinstitutet för att innehålla prestation baserat på annat avtalsförhållande än hyresförhållandet, det vill säga att grunden som åberopas i ansökan är annan motfordran. För att göra detta har fyra frågeställningar ställts upp enligt nedan.- Vilka grunder åberopas vid deponeringen?- Är det främst bostadshyresgäst eller lokalhyresgäst som ansöker om deponering av hyra? - Vad leder deponeringen till?- Är det hyresvärd eller hyresgäst som slutligen lyfter det deponerade beloppet? Genom rättsvetenskaplig metod har författaren undersökt deponeringsinstitutet utifrån gällan-de rätt samt genomfört en studie av under 2009 avslutade deponeringsärenden vid Länsstyrel-sen Skåne. Av totalt 87 avslutade ärenden ingår 47 av dessa i undersökningen. Materialet har systematiserats och sammanställts för att därefter presenteras på ett överskådligt vis. Resul-taten av undersökningen har analyserats och ställts i relation till den juridiska teorin. Resultatet av studien visar att den vanligaste grunden som åberopas är hinder eller men i nyttjanderätten, att det är nästan exakt lika många bostadshyresgäster som lokalhyresgäster som utnyttjar deponeringsinstitutet, att förlikning eller överenskommelse är den vanligaste följden av deponering samt att det är fler hyresgäster än hyresvärdar som slutligen lyfter det deponerade beloppet men att det även i denna fråga är nästan jämt. Studien visar också att annan motfordran inte åberopas i något av de undersökta ärendena. / A tenancy can in various different situations lead to that the tenant finds himself entitled to a reduction of the lease. Such situations include minor faults or preventions to the premises or that the tenant is entitled to compensation for damages to the premises. There is also the possibility that the tenant has a claim against the landlord that he likes to deduct from the lease. The deduction can be made regardless of whether the contractual relationship is based on the tenancy or not. In above situations, the tenant cannot simply retain all or part of the lease. If doing so, he risks losing his tenancy. Instead, the Swedish legislation provides for the possibility that under § 21 HL deposit the amount at The County Administrative Board. The purpose of this thesis is to investigate the frequency of the use of § 21 HL based on other contractual relationships than that of the tenancy. In order to do so, the author has based his research on four problems.- What grounds are being referred to in the application?- Is it more common for residential or commercial tenants to apply for deposition?- What does the deposition lead to?- Is it the landlord or the tenant that, when the case is closed, is given the right to the deposited amount? The thesis is based on current Swedish legislation as well as a study of during the year of 2009 closed cases of deposition at The County Administrative Board. Out of 87 closed cases, 47 are included in the study. The material has been systematized to be presented in an orderly manner. The results have been analyzed and put in a legal perspective. The results shows that the most common ground being referred to is minor faults or preven-tions to the premises, that it is almost as many residential as commercial tenants that applies for deposition, that settlements is the most common result of deposition and that in most cases it is the tenant that is given the right to the deposited amount. The study also shows that in none of the cases, other contractual relationships are the underlying reason for deposition.

<p>De idag mest använda alternativen för sluthantering av slam är deponering, spridning på jordbruksmark, och olika former av annan användning som markbyggnad och jordtillverkning. Mycket händer idag inom ”slamhanteringsområdet” och till följd av nya lagar och mål kommer de tillgängliga alternativen för sluthantering se annorlunda uti framtiden. För att kunna föra en diskussion om hur sluthanteringen kommer att se ut i framtiden behövs dels en överblick över vad som kommer att gälla i framtiden, dels en överblick över hur hanteringen ser ut idag. Syftet är att kartlägga sluthanteringen av slam från avloppsreningsverken idag, att ge en sammanfattning av mål och regleringar, samt diskutera hur sluthanteringen av slam kan tänkas se ut i framtiden. </p><p>En kartläggning av sluthantering av slam från avloppsreningsverk (ARV) i Västra Götalands län 2002 har genomförts genom en enkätundersökning till länets kommuner. Även kommunernas planer för framtida hantering av slam har undersökts genom enkäten. En sammanfattning av miljömål och regleringar som kommer att påverka hanteringen av slam i framtiden har gjorts genom en innehållsanalys av Regeringens proposition om delmål till miljökvalitetsmålen (Prop. 2000/01:130), Naturvårdsverkets aktionsplan för återföring av fosfor ur avlopp (Rapport 5214) samt Förordningen (2001:512) om deponering av avfall. Sett till antal kommuner som väljer en viss hantering var fördelningen 2002 på olika hanteringsalternativ: spridning på jordbruksmark - 20%, deponering, antingen som avfall eller täckmassor - 60%, och annan användning - 20%. </p><p>Sett till mängd slam som används på ett visst sätt var fördelningen 2002 på olika hanteringsalternativ: spridning på jordbruksmark - 15%, deponering som avfall och täckmassor - 40% och annan användning - 45 %. Ungefär två tredjedelar av kommunerna har planerat för hanteringen av slam de närmaste 5 åren och nästan hälften har planerat en förändring av hanteringen. Störst vilja till förändring finns inom de kommuner som idag valt att hantera slammet genom spridning på livsmedelsmark eller deponering som avfall. Flera av de kommuner som skall förändra hanteringen har ännu inte bestämt vad de ska göra i framtiden. När planer finns verkar spridning på jordbruksmark och markbyggnad vara de alternativ som de flesta tänkersig. </p><p>Deponering kommer att utgå som hanteringsalternativ genom förbud mot deponi av organiskt avfall. Eventuellt kommer dispenser under en tid beviljas. Troligt är också att dispenser beviljas för användning av slam till täckning av deponier. Naturvårdsverkets aktionsplan för återföring av fosfor talar för en ökning av spridning av slam på jordbruksmark, framförallt genom mål om 60 % återföring av fosfor från avlopp år 2015. Den negativa attityd till slam som gödselmedel som finns idag, framförallt bland livsmedelsindustrierna, talar dock emot en ökning av spridning på jordbruksmark. Hantering av slam genom s.k. annan användning kommer med största sannolikhet att öka kraftigt i framtiden. Den främsta orsaken är förbudet mot deponi. Eventuellt kan hanteringen begränsas genom nytt EG-direktiv och ny förordning om spridning av slam. En ambition om att skapa effektiva och giftfria kretslopp, formulerat som en förutsättning för att nå miljökvalitetsmålen, leder till ett ökat intresse för källsorterande avloppssystem. De höga kostnaderna talar dock emot en utbyggnad av sådana system.</p>

This paper investigates possible interpretations of a cremated grave material from the Vendel period in Valstad, Gamleby parish, Småland. The interpretations are based on both the osteological material and some of the archaeological finds. The focus in this paper is the excavated grave in Valstad and does not include similar burials from other locations. The source material consists of osteological material and text material that focus on the late Iron Age. The text material has been selected in order to include up-to-date discussions about ideas and interpretations. The theoretical framework of this paper is built around post-processual archaeology, process archaeology and practice theory. The osteological analysis resulted in the identification of three present animal species in addition to human remains. The analysis also revealed the species distribution in the grave and the distribution pattern of all bone fragments. The bone material was found to have been deliberately crushed, where the material is likely to have been collected or picked up before the crushing took place. The discussion treats three phases; cremation, deposition and closure, in the process from deceased individual to complete grave. In each phase identifiable practices and their interpretations are discussed for the grave as a whole. In the discussion, the interpretation is made that the cremation was the phase where the dead was considered leaving the living world. The deposition was instead interpreted as the phase that allowed the survivors to have continued contact with the dead and the closure the phase that made it possible for the established link to remain forever.

Förmögenhetsrättens allmänna del består av två delar, sakrätten och obligationsrätten. Denna allmänna del hanterar problem som är gemensamma för olika typer av avtal. Problemen som uppstår berör ofta både krav på betalning och krav på egendom varför det är av vikt att se till både obligationsrätten och sakrätten. Den typ av avtal som utreds i uppsatsen är depositionsavtal, vilka är föga reglerade i lagtext. Handelsbalken, där deponering delvis är reglerat, kan upplevas som svårförståelig för gemene man eftersom texten inte förändrats sedan sjuttonhundratalet. Deponering av gods förekom dock redan på den tiden och på grund av det är lagtexten fortfarande fullt tillämpningsbar. I en deponeringssituation deponerar deponenten godset hos depositarien, som har till uppgift att förvara och vårda godset enligt avtal parterna emellan. Deponenten är fortfarande ägare av godset och kan därmed när som helst tillämpa sin vindikationsrätt, det vill säga hämta ut godset. Enligt lag har dock depositarien retentionsrätt i godset, vilket innebär en rätt att hålla inne godset till dess att betalning erhållits för depositariens nödvändiga kostnader. Lämnar depositarien godset vidare till tredje man uppstår en kontraktskedja i vilken parterna har olika anspråk och skyldigheter mot varandra. Lämnar depositarien ifrån sig godset utan deponentens vetskap föreligger det ett kontraktsbrott. Tredje man besitter då deponentens gods trots att det inte föreligger något avtal parterna emellan. Deponenten har en möjlighet att tillämpa vindikationsrätten direkt mot tredje man. Tredje man har dock haft utlägg för nödiga kostnader och har därmed en fordran på depositarien. Fordran leder till att tredje man har retentionsrätt i godset. Retentionsrätten, en obligationsrättslig rättighet, är i scenariot starkare än den sakrättsliga vindikationsrätten. Följden blir att deponenten inte kan få ut godset förrän tredje man ersatts för nödvändiga kostnader.       Problematiken har utökats då lagen avtalas bort och standardavtal istället tillämpas. I standardavtalet NSAB 2000 regleras det att tredje man har panträtt istället för retentionsrätt i godset. Panträtt är en mycket starkare säkerhetsrätt än retentionsrätt eftersom panträtt ger realisationsrätt. Rätt att hålla inne annans gods har därmed övergått till en rätt att sälja annans gods. Problem som uppstår i kontraktskedjor, där rättigheter ställs mot varandra och det föreligger anspråk och skyldigheter mot olika parter, behöver utredas. Ett annat problem är att handelsbalken, vilken reglerar området, är ålderdomlig och svår att tillämpa. Handelsbalken har fått en sekundär betydelse då den avtalas bort och området istället regleras genom standardavtal.

<p>Förmögenhetsrättens allmänna del består av två delar, sakrätten och obligationsrätten. Denna allmänna del hanterar problem som är gemensamma för olika typer av avtal. Problemen som uppstår berör ofta både krav på betalning och krav på egendom varför det är av vikt att se till både obligationsrätten och sakrätten.</p><p>Den typ av avtal som utreds i uppsatsen är depositionsavtal, vilka är föga reglerade i lagtext. Handelsbalken, där deponering delvis är reglerat, kan upplevas som svårförståelig för gemene man eftersom texten inte förändrats sedan sjuttonhundratalet. Deponering av gods förekom dock redan på den tiden och på grund av det är lagtexten fortfarande fullt tillämpningsbar. I en deponeringssituation deponerar deponenten godset hos depositarien, som har till uppgift att förvara och vårda godset enligt avtal parterna emellan. Deponenten är fortfarande ägare av godset och kan därmed när som helst tillämpa sin vindikationsrätt, det vill säga hämta ut godset. Enligt lag har dock depositarien retentionsrätt i godset, vilket innebär en rätt att hålla inne godset till dess att betalning erhållits för depositariens nödvändiga kostnader.</p><p>Lämnar depositarien godset vidare till tredje man uppstår en kontraktskedja i vilken parterna har olika anspråk och skyldigheter mot varandra. Lämnar depositarien ifrån sig godset utan deponentens vetskap föreligger det ett kontraktsbrott. Tredje man besitter då deponentens gods trots att det inte föreligger något avtal parterna emellan. Deponenten har en möjlighet att tillämpa vindikationsrätten direkt mot tredje man. Tredje man har dock haft utlägg för nödiga kostnader och har därmed en fordran på depositarien. Fordran leder till att tredje man har retentionsrätt i godset. Retentionsrätten, en obligationsrättslig rättighet, är i scenariot starkare än den sakrättsliga vindikationsrätten. Följden blir att deponenten inte kan få ut godset förrän tredje man ersatts för nödvändiga kostnader.</p><p> </p><p> </p><p> </p><p>Problematiken har utökats då lagen avtalas bort och standardavtal istället tillämpas. I standardavtalet NSAB 2000 regleras det att tredje man har panträtt istället för retentionsrätt i godset. Panträtt är en mycket starkare säkerhetsrätt än retentionsrätt eftersom panträtt ger realisationsrätt. Rätt att hålla inne annans gods har därmed övergått till en rätt att sälja annans gods.</p><p>Problem som uppstår i kontraktskedjor, där rättigheter ställs mot varandra och det föreligger anspråk och skyldigheter mot olika parter, behöver utredas. Ett annat problem är att handelsbalken, vilken reglerar området, är ålderdomlig och svår att tillämpa. Handelsbalken har fått en sekundär betydelse då den avtalas bort och området istället regleras genom standardavtal.</p>

De idag mest använda alternativen för sluthantering av slam är deponering, spridning på jordbruksmark, och olika former av annan användning som markbyggnad och jordtillverkning. Mycket händer idag inom ”slamhanteringsområdet” och till följd av nya lagar och mål kommer de tillgängliga alternativen för sluthantering se annorlunda uti framtiden. För att kunna föra en diskussion om hur sluthanteringen kommer att se ut i framtiden behövs dels en överblick över vad som kommer att gälla i framtiden, dels en överblick över hur hanteringen ser ut idag. Syftet är att kartlägga sluthanteringen av slam från avloppsreningsverken idag, att ge en sammanfattning av mål och regleringar, samt diskutera hur sluthanteringen av slam kan tänkas se ut i framtiden. En kartläggning av sluthantering av slam från avloppsreningsverk (ARV) i Västra Götalands län 2002 har genomförts genom en enkätundersökning till länets kommuner. Även kommunernas planer för framtida hantering av slam har undersökts genom enkäten. En sammanfattning av miljömål och regleringar som kommer att påverka hanteringen av slam i framtiden har gjorts genom en innehållsanalys av Regeringens proposition om delmål till miljökvalitetsmålen (Prop. 2000/01:130), Naturvårdsverkets aktionsplan för återföring av fosfor ur avlopp (Rapport 5214) samt Förordningen (2001:512) om deponering av avfall. Sett till antal kommuner som väljer en viss hantering var fördelningen 2002 på olika hanteringsalternativ: spridning på jordbruksmark - 20%, deponering, antingen som avfall eller täckmassor - 60%, och annan användning - 20%. Sett till mängd slam som används på ett visst sätt var fördelningen 2002 på olika hanteringsalternativ: spridning på jordbruksmark - 15%, deponering som avfall och täckmassor - 40% och annan användning - 45 %. Ungefär två tredjedelar av kommunerna har planerat för hanteringen av slam de närmaste 5 åren och nästan hälften har planerat en förändring av hanteringen. Störst vilja till förändring finns inom de kommuner som idag valt att hantera slammet genom spridning på livsmedelsmark eller deponering som avfall. Flera av de kommuner som skall förändra hanteringen har ännu inte bestämt vad de ska göra i framtiden. När planer finns verkar spridning på jordbruksmark och markbyggnad vara de alternativ som de flesta tänkersig. Deponering kommer att utgå som hanteringsalternativ genom förbud mot deponi av organiskt avfall. Eventuellt kommer dispenser under en tid beviljas. Troligt är också att dispenser beviljas för användning av slam till täckning av deponier. Naturvårdsverkets aktionsplan för återföring av fosfor talar för en ökning av spridning av slam på jordbruksmark, framförallt genom mål om 60 % återföring av fosfor från avlopp år 2015. Den negativa attityd till slam som gödselmedel som finns idag, framförallt bland livsmedelsindustrierna, talar dock emot en ökning av spridning på jordbruksmark. Hantering av slam genom s.k. annan användning kommer med största sannolikhet att öka kraftigt i framtiden. Den främsta orsaken är förbudet mot deponi. Eventuellt kan hanteringen begränsas genom nytt EG-direktiv och ny förordning om spridning av slam. En ambition om att skapa effektiva och giftfria kretslopp, formulerat som en förutsättning för att nå miljökvalitetsmålen, leder till ett ökat intresse för källsorterande avloppssystem. De höga kostnaderna talar dock emot en utbyggnad av sådana system.