Introduktion: Tandvårdsrädsla är ett problem som inte verkar avta trots modernare behandlingsmetoder. Mellan 4-20% av världens befolkning lider av tandvårdsrädsla. Tandvårdsrädslan har en multifaktoriell bakgrund, vanligast anges smärtsamma minnen från barndomen och traumatiska tandvårdsupplevelser senare i livet. Hur de tandvårdsrädda hanterar sin situation beror på ett antal psykosociala faktorer i samverkan. Syfte: Att beskriva vilka kliniskt prövade metoder som finns för att få patienter med tandvårdsrädsla att acceptera och fullfölja tandvårdsbehandling. Frågeställningar: 1) Vilka olika behandlingsmetoder förekommer för att underlätta behandling av tandvårdsrädda patienter inom tandvården? 2) Hur skiljer sig behandlingsmetoderna för tandvårdsrädda barn respektive vuxna? Metod: Systematisk litteraturstudie. Resultat: De granskade artiklarna visar att de flesta barn som fick beteendevetenskaplig terapi klarade att genomgå tandvårdsbehandling. Den vanligaste behandlingsstrategin var "tell-show-do". Även hos vuxna fungerade beteendevetenskapliga metoder bäst. Kognitiv terapi gav bra resultat på sikt. Sedering eller behandling under narkos är vanligt vid tandvårdsrädsla hos barn. Även för vuxna kan sedering användas i exempelvis akuttandvård. Enbart sedering med farmaka ger dock ingen bestående förbättring av tandvårdsrädsla, varken hos barn eller vuxna. Slutsats: De psykologiska metoderna ensamma eller i kombination med sedering ger på sikt den bästa effekten när det gäller att minska tandvårdsrädslan.

Syftet med denna studie var att undersöka tandstatus fem år efter genomförd radioterapi mot huvud- och halscancer och jämföra med status omedelbart före radioterapistart. Ytterligare ett syfte var att undersöka hur patienterna upplever sin munhälsa. En kvantitativ deskriptiv tvärsnittsstudie har utförts på 21 patienter som har behandlats med radioterapi involverande hela eller delar av munhålan som stod på tur att kallas för en femårskontroll. Patienterna kallades från ett patientregister tillhörande sjukhustandvården på Käkkirurgiska kliniken i Lund. Studien delades in i tre delar: journal- och röntgengranskning, klinisk undersökning samt att patienterna fick besvara ett antal frågor rörande deras munhälsa. Resultatet visade att 43 (2.3 i medeltal range 0-6) tänder hade gått förlorade på fem år. Huvuddelen av de undersökta patienterna upplevde en påtaglig sänkt livskvalité efter genomgången radioterapi. Tänder har förlorats, lagats och ersatts. Låg salivsekretion, tugg- och sväljsvårigheter, karies samt osteoradionekros uppvisas som en sannolik följd av radioterapi. / The purpose of this study was to examine the dental status in patients five years after completion of radiation therapy to the head and neck cancer and compare this with the dental status immediately before radiotherapy. A further aim was to investigate how patients perceived their oral health. A quantitative descriptive cross-sectional study was conducted on 21 patients treated with radiotherapy involving all or parts of the oral cavity, which was on tour to be invited for a five-year control. Patients were called from a patient associated at the dentist at the hospital on Käkkirurgiska clinic in Lund. The study was divided into three parts: a retrospective analysis of dental journals- and radiographs, a clinical examination and a questionnaire about oral health. In total 43 (2.3 teeth on average and range 0-6) teeth had been lost over five years. Most of the investigated patients experienced a reducted in quality of life following after radiotherapy. Teeth was lost, repaired and replaced. Salivary secretion was low and they experienced difficulties in chewing and swallowing. Osteoradionecroses was found after therapy in individuals and may be a consequence of radiotherapy.

Många människor i utvecklingsländer lever dagligen med tandvärk och har aldrig besökt en tandläkare. Tandläkare och tandhygienister som arbetar som volontärer åker iväg för att hjälpa till, skänka glädje och hopp till dessa människor. Syftet med denna studie var att undersöka om det fanns tandläkar- och tandhygieniststudenter som ville arbeta ideellt som volontär inom tandvården i utvecklingsländer efter avslutade studier. Studien genomfördes som en enkätundersökning där enkäterna sändes ut till alla (n= 367) som studerar sitt sista år på tandläkar- och tandhygienistprogrammet i Sverige. Resultatet visade att lite mer än hälften, 106 av 204 respondenter önskade arbeta ideellt som volontär i utvecklingsländer efter avslutade studier. Endast ett fåtal hade någon erfarenhet av ideellt arbete sedan tidigare och den största anledningen till att studenterna ville arbeta som volontärer i utvecklingsländer var viljan att hjälpa till. Det fanns ingen skillnad i svaren beroende på könsfördelning och yrkesgruppering. Slutsatsen med studien är att cirka hälften av de tillfrågade tandläkar - och tandhygieniststudenterna önskade att arbeta ideellt som volontär i utvecklingsländer.

Antalet äldre ökar i Sverige. Åldrandet medför ökad risk att drabbas av sjukdomar vilket kan påverka munhälsan negativt. Äldre med stort vård- och omsorgsbehov flyttar ofta till särskilt boende. Många av dem behöver hjälp med munhygienen. Munvården till äldre i särskilt boende är ofta bristfällig med dålig munhälsa som följd. Syftet var att beskriva vårdpersonalens attityder och beteenden avseende den egna samt de äldres munhälsa och munvård, samt undersöka om munvårdsutbildning kan relateras till munvårdsinsatser på särskilt boende. En tvärsnittsstudie med kvantitativ ansats genomfördes och datainsamlingen gjordes med hjälp av ett frågeformulär. Resultatet visade att de flesta respondenterna ansåg munhälsan som viktig. Majoriteten tyckte att de boende bör få hjälp med munvård två gånger per dag men få hjälpte de äldre med munvård så ofta. Munhygienen ansågs vara den svåraste delen i omvårdnadsarbetet. Flertalet hade fått munvårdsutbildning och få önskade mer kunskaper. Munvården upplevdes fungera bra på avdelningarna och sågs som en del av god omvårdnad. Flera faktorer, som att de äldre gjorde motstånd och tidsbrist, uppgavs som svårigheter. Konklusionen var att attityden till munvård var positiv, men hindrande faktorer som motstånd från de äldre och tidsbrist bidrog till att den prioriterades lågt. Endast en liten del av vårdpersonalen önskade mer munvårdsutbildning.

Introduktion: Tandimplantat är en allt vanligare ersättning för förlorade eller saknade tänder. Av patienten krävs en god egenvård för att bibehålla frisk vävnad runt implantatet samt stödjande behandling i form av klinisk vård. Bristande rengöring kan resultera i utveckling av mucosit eller peri-implantit. Syfte: Att beskriva olika hygienåtgärder och deras effekter i vården av tandimplantat. Frågeställningar: - Vilka hygienåtgärder finns för tandimplantat i den kliniska vården och vilka effekter har dessa? - Vilka hygienåtgärder inom egenvård finns för tandimplantat och vilka effekter har dessa? Metod: Systematisk litteraturstudie Resultat: Kliniska behandlingsmetoder som visat positiva resultat är ultraljud och air-powder abrasive system. Curetter, Vectorsystemet och laser gav sämre resultat. Tilläggsbehandling med antibiotika har visat varierande resultat beroende på antibiotikatyp och behandlingstid. Eltandborstens rengöringseffekt var bättre än den konventionella tandborstens. Klorhexidin påverkar inte befintligt plack men förhindrar nya bakteriers kolonisation på en ren implantatyta. Konklusion: Litteraturstudien kan fungera som en vägledande hjälp vid val av terapimetod för mucosit och peri-implantit inom ramarna för tandhygienistens kompetens.

Introduktion: Orala förändringar i munhålan är vanligare hos diabetiker än hos en frisk individ. Vanligast är parodontala förändringar. Det är viktigt att preventiva metoder lärs ut av den hälso- och sjukvårdspersonal som möter och behandlar patienten för dennes diabetes. Syfte: Att beskriva samband mellan diabetes och parodontal sjukdom samt diabetikers medvetenhet kring detta samband. Frågeställning: Hur påverkar diabetes parodontal sjukdom? Hur påverkas blodglukosnivån hos diabetiker av parodontal behandling? Är diabetiker medvetna om att sjukdomen kan påverka oral hälsa? Metod: Designen är en systematisk litteraturstudie inom området diabetes och hur parodontal hälsa/ohälsa påverkas. En sammanställning av vetenskapliga relevanta artiklar har genomförts. Resultat: Vissa samband mellan dåligt kontrollerad diabetes och parodontal sjukdom råder. De flesta inkluderade undersökningar har visat förbättrat blodglukosvärde hos typ 2 diabetiker efter parodontal behandling i form av scaling och rotplaning. När det gäller diabetikers kännedom om att sjukdomen kan påverka oral hälsa har undersökningar visat att informationen är bristfällig. Konklusion: Diabetes medför ökad risk att drabbas av parodontit. Sambandet mellan diabetes och parodontal sjukdom är komplext där den ena sjukdomen inverkar på den andra. Parodontit kan vara ett tecken på en begynnande diabetes samt påverka den glukemiska kontrollen. Litteraturstudiens resultat anses vara besvarade.

Aims: Many patients with temporomandibular disorders (TMD) seem to go undetected within primary dental health care. Previous studies have concluded that further efforts are needed to safeguard the clinical decision process in dentistry for patients with probable TMD. Primarily we evaluated if the implemented intervention in 2015 that was based on the 3Q/TMD increased the clinical decision-making for TMD patients compared to clinics that did not receive the intervention; secondarily we evaluated if other factors could be identified that predict performed or recommended TMD treatment; thirdly we evaluated treatment frequencies between 3Q-positives and 3Q-negatives at the intervention clinics. Methods: This case-control study was carried out within the Public dental health service in Västerbotten county, Sweden. An intervention based on a decision-tree with three screening questions for TMD (3Q/TMD) was implemented at four PDH clinics,intervention clinics. A total of 400 individuals were selected – 200 of 3Q-positives and 200 of 3Q-negatives. Clinics that were not included in the intervention programme was used as reference. The 3Q/TMD answers were analysed in relation to any TMD related decision that was collected from the digital dental records. Results: The intervention did not increase the frequencies of traceable clinical decisions among 3Q-positive patients at the interventions clinics when compared to the reference clinics. Conclusions: Despite the tailored intervention aimed at optimal use of the 3Q/TMD, the indicated under-treatment of patients with TMD remains. Future studies are still needed to gain a deeper understanding of the clinical decision-making process for TMD patients in general practice dentistry. / <p>Arbetet kommer att publiceras i en vetenskaplig tidsskrift - endast abstract publiceras på DiVA.</p>

Syftet med studien var att undersöka hur oralt hälsofrämjande arbete upplevdes av legitimerade tandhygienister. En kvalitativ studie har genomförts och datainsamlingen gjordes genom intervjuer med en intervjuguide som underlag. Åtta deltagare från två folktandvårdskliniker i Skåne intervjuades och intervjuerna varade i 11-20 minuter. Materialet analyserades utifrån en kvalitativ innehållanalys. Resultatet redovisas utifrån temat ”Tandhygienister har ett stort ansvar i sitt hälsofrämjande arbete”. Deltagarna upplevde att hälsofrämjande arbete är betydelsefullt, att de har goda förutsättningar och möjligheter att påverka patienterna att uppnå en god oral hälsa. Patienternas motivation och tandhygienistens engagemang är av stor vikt för att uppnå förståelse hos patienter om egenvård och vad god oral hälsa innebär. Deltagarna anser att de har ett ansvar som legitimerade tandhygienister att hjälpa patienterna att uppnå och bibehålla en god oral hälsa. Majoriteten av deltagarna upplevde att en god oral hälsa inte bara är viktig för tändernas hälsa utan även för hälsan i övrigt. Slutsatsen av studien är att är att tandhygienister upplever att de har ett stort ansvar när det gäller hälsofrämjande arbete samt att det finns goda möjligheter att påverka patienter att uppnå en god oral hälsa genom hälsofrämjande arbete. Patienter som inte är intresserade och inte tar ansvar för sin egen munhälsa är en utmaning för deltagarna vid oralt hälsofrämjande arbete.

No description available.

Introduktion: Sjögrens syndrom (SS) är en kronisk autoimmun sjukdom som kan påverka flera organsystem i kroppen. Sjukdomen drabbar exokrina körtlar som till exempel salivkörtlar, vilket resulterar i reducerat salivflöde. Sjukdomen delas in i primärt SS (pSS) och sekundärt SS (sSS). SS är globalt utspridd och beräknas drabba 1-3 % av befolkningen. Det är en multifaktoriell sjukdom och dess etiologi är ännu inte klarlagd. Syfte: Syftet med studien är att beskriva hur Sjögrens syndrom påverkar oral hälsa ur ett kliniskt perspektiv genom objektiva odontologiska fynd. Frågeställning: Hur påverkas den orala hälsan ur ett kliniskt perspektiv för personer med Sjögrens syndrom gällande salivflöde, orala slemhinneförändringar, karies, parodontit och dental erosion? Metod: Litteraturstudie Resultat: Sjögren Syndrom ger försämrad oral hälsa i form av minskat salivflöde och ökad prevalens av orala slemhinneförändringar, karies, dental erosion och parodontit. Den främsta anledningen till den ökade risken för orala sjukdomar är försämrade saliv egenskaper. Konklusion: Sjögrens syndrom är förknippat med sämre oral hälsa. Detta visar att det finns behov av att ta fram effektiva behandlingsmetoder inom tandvården för att kunna förebygga och begränsa orala symtom hos personer med SS