Under tandregleringsbehandling uppstår akuta besvär som kräver extra vårdbesök. De faktorer som dominerar orsaken till akutbesöken är inte känd men innebär en belastning för såväl patient som för kliniken och dess personal. Syftet med studien var att göra en systematiska kartläggning av det akuta omhändertagandet av patienter på regionens tandregleringsklinik i Västerås och Köping med avseende på frekvens, tidsåtgång samt parametrar associerade till dessa besök. Studien gjordes som en hypotesgenererande prospektiv orsaks- och frekvensstudie av akutbesök under två månader vid tandregleringskliniken i Västerås och Köping. Variabler identifierades och två datainsamlingsformulär framställdes till receptionen respektive behandlarstolarna. Receptionspersonal registrerade dagligen alla besök och telefonsamtal, både de ordinarie liksom de akuta. Vid varje akutbehandling registrerade behandlaren uppgifter om patienten och besöket. En fjärdedel av alla inkomna telefonsamtal till kliniken var kopplade till akuta besvär hos patienten. Av den totala kliniska tiden åtgick 10% till akuta omhändertaganden. Flickor var mer benägna än pojkar att söka akut tandregleringsvård. Av alla akuta besök utgjordes 53%av lossad bondad komponent (brackets, tub eller retainer). 59% av alla lossade tuber var bondade i underkäken. Av alla lossade brackets var 45% fästa till andra premolaren. Övriga lossade brackets var jämnt fördelat över tandbågarna. Misstanke om påbitning på tandställning förelåg i 7% av fallen. Lossade brackets och retainers var inte behandlade med primer i 63% respektive 68% av fallen. I denna hypotesgenererande studie sågs att majoriteten av akutfallen var bondade tandställningskomponenter som lossnat. Vidare diskussioner samt planering av arbetsrutiner inomtandregleringsvården i Region Västmanland kommer att ske utifrån resultaten i denna studie.

Syfte: Syftet med studien var att beskriva hur individer med psykisk ohälsa upplever sin orala hälsa och vilka faktorer som kan påverka den. Metod: Studien utfördes på en psykiatrisk mottagning i södra Sverige där tio individer deltog och genomfördes som en kvalitativ intervjustudie. Materialet analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Temat var ”Den orala hälsan – ett dilemma vid psykisk ohälsa”. Majoriteten av individerna upplevde muntorrhet, det fanns de som upplevde smärta i den orala regionen, svårigheter med att tugga och upplevde sociala begränsningar. Ekonomiska svårigheter samt otillräckligt med energi för att orka utföra basala hygienrutiner var faktorer som påverkade den orala hälsan till det sämre. Slutsats: Psykisk ohälsa påverkar den orala hälsan hos de individer som deltog i denna studie.

Syftet med litteraturstudien var att undersöka förekomsten av karies hos barn med autismspektrumtillstånd (AST) i jämförelse med barn utan detta tillstånd. Metoden som användes var en kvantitativ allmän litteraturstudie där sökningen av vetenskapliga artiklar gjordes i den medicinska databasen PubMed. Litteraturstudiens resultat sammanställdes utifrån nio vetenskapliga artiklar. Resultatet visade att i fyra av nio sammanställda artiklar var kariesförekomsten högre hos barn med AST jämfört med barn utan AST och i resterande fem artiklar visade resultatet lägre kariesförekomst hos barn med AST jämfört med barn utan samma tillstånd. Resultatet visade även att barn med AST hade flera riskfaktorer som kan öka risken för kariesförekomst. Slutsatsen är att litteraturstudien visade ett tvetydigt resultat avseende kariesförekomsten hos barn med AST i jämförelse med barn utan samma tillstånd. Det krävs mer forskning inom området.

Syftet med litteraturstudien var att undersöka förekomsten av gingivit hos gravida kvinnor.Metoden som användes var en allmän litteraturstudie där sökningen av vetenskapliga artiklargjordes i den medicinska databasen PubMed. Resultatet av litteraturstudien sammanställdesutifrån tolv vetenskapliga artiklar, där resultatet visade att under första trimestern (förstatredjedel av graviditetens nio månader) hade de gravida kvinnorna en gingivitförekomst på35,7%, under andra trimestern (andra tredjedel av graviditetens nio månader) vargingivitförekomsten 65,3%, och under den tredje trimestern (sista tredjedel av graviditetensnio månader) var gingivitförekomsten 73%. Slutsatsen i denna litteraturstudie var att gravidakvinnor löper en större risk att utveckla gingivit ju längre in i graviditeten de kommer.

Introduktion: Bisfosfonater främjar apoptos hos osteoklaster och är därför förstahandsval i behandlingen av skelettsjukdomar som karaktäriseras av en överdriven eller obalanserad remodellering, vilket leder till en överdriven osteoklast-styrd benresorption. En sådan överdriven benresorption utgör problematiken vid flertalet sjukdomar och tillstånd (osteoporos, Pagets sjukdom, skelettmetastaser och multipelt myelom) där bisfosfonater ingår i patientens behandling. Läkemedelsrelaterad käkbensnekros antas vara en multifaktoriell sjukdom som påverkas av cellulära och molekylära processer i munhålan.  Syfte: Syftet med studien var att analysera studier som undersökt förekomsten av käkbensnekros vid behandling med bisfosfonater.  Metod: Metoden som använts är en allmän litteraturstudie. Sökningen av artiklar till litteraturstudien gjordes i form av en blocksökning i databasen PubMed. Urvalet skedde i två steg för att inkludera alla relevanta artiklar: Först lästes titel och abstract och sedan lästes artiklarna i fulltext. Artiklarna valdes ut genom inklusions- och exklusionskriterier. En manuell sökning gjordes när blocksökningen var klar med samma urvalsprocess.  Resultat: Förekomsten av käkbensnekros vid behandling med bisfosfonater var 0 %-39.39 %. Förekomsten hos de som behandlades med intravenösa bisfosfonater var 0 %-39.39 % och de som behandlades med orala var 0.04%-0.34%. Slutsats: En högre prevalens kunde ses hos de som behandlats med intravenösa bisfosfonater i jämförelse med orala bisfosfonater. Risken att utveckla käkbensnekros ökade vid längre behandlingsperioder och fler doser. Tandextraktioner var en faktor som ofta utlöste käkbensnekros hos individer som behandlats med intravenösa bisfosfonater.

No description available.

Syfte: Syftet med föreliggande studie är att undersöka färgstabiliteten hos konventionellt varmpolymeriserat, fräst och 3D-printat material för protesbaser efter borstning, termocykling, kaffeförvaring och rengöring. Material och metod: Tio provkroppar av ett material per teknik framställdes; konventionell (ProBase Hot, Ivoclar), CAD/CAM subtraktiv (Ivotion Base, Ivoclar) och additiv teknik (Lucitone Digital Print, Dentsply). Diskformade provkroppar slipades till 3mm x 10mm och polerades. Färgkoordinaterna L*a*b* mättes genom spektrofotometri före och efter alla behandlingarna. Provkropparna borstades i 50 minuter, termocyklades i 10 000 cykler, förvarades 12 dagar i kaffe och därefter rengjordes de med alkalisk peroxid. Medelvärdet av L*a*b* registrerades och färgskillnaderna (ΔEab, NBS) beräknades. Resultatet registrerades i SPSS och analyserades med One-way ANOVA, Tukey’s test med signifikansnivån α=0,05. Resultat: I jämförelse mellan materialgrupperna hade 3D-printat högst medelvärde i färgskillnad (ΔEab 1,17) följt av fräst (ΔEab 1,14) och varmpolymeriserat (ΔEab 0,91). Alla värden var under MT, vilket innebär ‘’mycket god färgmatchning’’. Ingen signifikant skillnad fanns mellan materialgrupperna. Av behandlingarna gav termocykling störst missfärgning (ΔEab 1,30), följt av kaffeförvaring (ΔEab 1,15), rengöring (ΔEab 1,04) och borstning (ΔEab 0,81). Signifikanta skillnader för färgskillnaden, ΔEab, observerades: varmpolymeriserat efter borstning hade en mindre färgskillnad jämfört med fräst efter termocykling (p=0,003), och fräst efter borstning hade en mindre färgskillnad jämfört med fräst efter termocykling (p=0,002) Slutsats: Färgstabiliteten hos protesbasmaterial är beroende av material och framställningsteknik. 3D-printat material har lägst färgstabillitet följt av fräst och konventionellt varmpolymeriserat. Trots detta är medelvärdena för färgskillnaden inom gränsvärdena för en mycket god färgmatchning för alla material. Alla material hade acceptabel färgstabilitet efter borstning, termocykling, kaffeförvaring och rengöring. / Purpose: This study investigated color stability of conventional heat polymerized, milled and 3D-printed denture materials after brushing, thermocycling, coffee storage and cleansing. Material and method: Ten specimens (3mm x 10mm) of each material were prepared and polished; conventional (ProBase Hot, Ivoclar), milled (Ivotion Base, Ivoclar) and 3D-printed (Lucitone Digital Print, Dentsply). L*a*b* were measured before and after treatments. The specimens were brushed, thermocycled, stored in coffee, and cleansed to simulate one years usage. Mean value of L*a*b* and color differences (ΔEab, NBS) were calculated. Results were recorded in SPSS with One-way ANOVA, Tukey's test (α=0.05). Results: Between the material groups, 3D-printed had the highest mean value in color difference (ΔEab 1.17), then milled (ΔEab 1.14) and heat polymerized (ΔEab 0.91). All values were below MT, meaning “very good match”. No significant difference were found between the materials. Of the treatments, thermocycling showed the greatest discoloration (ΔEab 1.30), followed by coffee storage (ΔEab 1.15), cleaning (ΔEab 1.04) and brushing (ΔEab 0.81). Significant differences for the color difference, ΔEab, were observed: heat polymerized after brushing had a smaller color difference than milled after thermocycling (p=0.003), and milled after brushing had a smaller color difference than milled after thermocycling (p=0.002) Conclusion: The color stability of denture base materials is dependent on the material and manufacturing technique. 3D-printed material has the lowest color stability followed by milled and conventional heat polymerized. Despite this, the mean color differences are within the limits of a very good color match. All materials had acceptable color stability after brushing, thermocycling, coffee storage and cleaning.

Aim: The purpose of the study is to investigate the flexural strength of polymers (PMMA) intended for stabilization splints produced by heat-activated polymerization or milling, as well as how the flexural strength is affected wear.   Material and Methods: Twelve rectangular specimens in the dimensions 64 x 10 x 3 mm were produced by milling and divided into two groups: F (milled) and FS (milled subjected to wear testing). Another twelve specimens in the same dimensions were produced by heat-activated polymerization by pressing and divided into two groups: V (heat polymerized) and VS (heat polymerized subjected to wear testing). The specimens were divided into four groups depending on the material and production technique and test method, and subjected to thermocycling, wear and flexural strength test. The result was analyzed with One-way ANOVA, Tukey’s test and a significance level of α = 0.05.   Results: The milled group had a significantly higher flexural strength compared to the other groups (p < 0.05). However, statistically, no significant differences were found between the other groups FS, V and VS (p > 0.05).   Conclusion: The flexural strength of heat-activated and milled PMMA materials was higher than the minimum requirement for flexural strength for occlusal splints, providing mechanical conditions for the materials to be used in the oral environment.   Milled PMMA exhibit higher flexural strength compared to heat-activated PMMA.               Wear (brushing) affect the flexural strength of milled PMMA negatively. / Syfte Syftet med föreliggande studie är att undersöka böjhållfastheten hos polymerer (PMMA)avsedda för stabiliseringsskenor framställda med varmpolymerisering eller fräsning, samthur böjhållfastheten påverkas av slitage. Material och metod Tolv rektangulära provkroppar med måtten 64 x 10 x 3mm framställdes genom fräsningoch delades in i två grupper: F (frästa) och FS (frästa utsatta för slitagetest). Ytterligare tolvprovkroppar i samma mått framställdes genom varmpolymeriserad pressningsteknik ochdelades in i två grupper: V (varmpolymeriserade) och VS (varmpolymeriserade utsatta förslitagetest). Provkropparna delades in i fyra grupper beroende på material,framställningsteknik och testmetod och utsattes för termocykling, slitage ochböjhållfasthetstest. Resultatet analyserades med One-way ANOVA, Tukey’s test ochsignifikansnivån sattes till α = 0,05. Resultat Den frästa gruppen (F) uppvisade signifikant högre böjhållfasthet jämfört med övrigagrupper (p < 0,05). Mellan de andra grupperna FS, V och VS påvisades inga statistisktsignifikanta skillnader (p > 0,05). Slutsats Med reservation för de begränsningar som studien har kan följande slutsats dras: • Böjhållfastheten hos varmpolymeriserad och fräst PMMA är högre än det minimalakravet på böjhållfasthet för PMMA för stabiliseringsskenor, vilket ger materialenmekaniska förutsättningar att användas i den orala miljön. • Fräst PMMA uppvisar högre böjhållfasthet än varmpolymeriserad PMMA. • Slitage (borstning) påverkar böjhållfastheten hos fräst PMMA negativt.

Den vanligaste bettavvikelsen som behandlas bland barn och ungdomar är trångställning. När funktionellt och estetiskt störande trångställning i överkäken ska behandlas kan man vanligtvis ta bort tänder eller flytta de första stora kindtänderna (sexårständerna) bakåt för att sedan göra tandraden jämn. Det finns flera vetenskapliga studier som beskriver behandlingseffekterna av olika tandställningar för att flytta de stora kindtänderna bakåt. Det är oklart vilken typ av tandställning som är effektivast och i allmänhet saknas ett evidensbaserat perspektiv. Det är också oklart vid vilken tidpunkt som det är mest effektivt att flytta sexårständerna bakåt, dvs. före eller efter det att de andra stora kindtänderna kommit på plats i tandbågen. Licentiatavhandlingen är baserad på följande studier: Med randomiserad kontrollerad studiedesign var syftet i Studie I att utvärdera behandlingseffekterna av två olika tandställningar för att flytta överkäkens sexårständer bakåt i tandbågen. Fyrtio patienter randomiserades, 20 till en avtagbar tandställning (extraoralt drag) och 20 patienter till en fast tandställning. Studie II hade syftet att analysera när behandlingen var effektivast, dvs. att tandreglera sexårstanden bakåt innan eller efter att den bakomvarande stora kindtanden kommit på plats i tandbågen. I ramberättelsen utfördes dessutom en systematisk litteraturöversikt med syfte att på ett evidensbaserat sätt utvärdera olika metoders effektivitet i att tandreglera de stora kindtänderna bakåt i tandbågen och att göra en kvalitetsbedömning av de utvalda studierna. Översikten omfattade tidsperioden från januari 1966 t o m april 2008 vilket innebar att bedömningen även inkluderade studierna I och II. Konklusioner: • Fast tandställning var effektivare än avtagbar för att flytta de första stora kindtänderna bakåt i tandbågen. • Sidoeffekter i form av 1-2 mm ökat överbett (förankringsförlust) uppstod vid behandling med fast tandställning medan avtagbar tandställning bidrog till minskat överbett. • Det var mest effektivt att tandreglera sexårstanden bakåt innan den bakomvarande stora kindtanden kommit på plats i tandbågen. • I litteraturen fanns det begränsat bevisvärde för att fast tandställning är mer effektiv än avtagbar för bakåtförflyttning av första stora kindtanden i överkäken och att sidoeffekter (1-2 mm ökat överbett) blir följden av den fastsittande apparaturen. • Det är fortfarande svårt att via litteraturen dra några slutsatser om vilken typ av fast tandställning som är mest effektiv och därför behövs det ännu mer forskning om detta. / Maxillary molar distalization is a frequently used treatment method in cases with crowding associated with dental Class II molar relationship or Class I skeletal relationship. Despite the fact that several studies have been published concerning the treatment outcome of different appliances for distal movement of maxillary molars, it is still difficult to interpret the results and evidence presented in these studies because a variety of study designs, sample sizes and research approaches exists. In view of this, well-designed randomized clinical trials comparing patient compliant and non patient compliant extra- and intraoral appliance as methods of distalizing maxillary first molars is desirable as well as a systematic review of the present knowledge. Furthermore, there is a need for further evaluations and knowledge about the most appropriate time to move maxillary molars distally, i.e. evaluation of movement efficiency including anchorage loss before and after eruption of second maxillary molars. The overall aim of this thesis was to evaluate the outcome measures by distalizing maxillary molars with either the conventional extraoral traction (EOA) or a intraoral fixed appliance (IOA) and also to evaluate the optimal timing of distalizing treatment – either before or after the eruption of the second maxillary molars. This thesis was based on two studies and a systematic review included in the frame story: Paper I was a randomized controlled trial involving 40 patients in orthodontic treatment. The study evaluated and compared the treatment effects of an EOA and an IOA for distal molar movement of maxillary first molars. Paper II was a retrospective study involving 40 patients evaluating the maxillary molar distalization and anchorage loss in two groups, one before (MD 1 group) and one after eruption of second maxillary molars (MD 2 group). The systematic literature search was made in 4 different databases to determine what appliances for distal molar movement of maxillary molars have been evaluated in an evidence based manner and with focus on the most efficient method and outcome of molar movement and anchorage loss. Also, the evidence-based standard of Paper I and II was evaluated. These conclusions were drawn: • The IOA was more effective than the EOA to create distal movement of maxillary first molars, and thus, for the clinician the IOA is the most favourable method. • Moderate and acceptable anchorage loss was produced with the IOA implying increased overjet whereas the EOA created decreased overjet. • The two appliances did not have any considerable corrective effect on Class II skeletal relationships and these appliances shall therefore only be used in cases of moderate dental sagittal discrepancies and arch-length deficiencies. • The most opportune time to move maxillary first molars distally is before eruption of the second molars, since molar movement is then most effective and the anchorage loss lesser. • There is limited level of evidence that intraoral appliance is more efficient than extraoral to create distal movement of maxillary molars and that anchorage loss was produced with the intraoral appliance. • It is still difficult to draw any conclusions as to which of the intraoral appliances that were the most effective, and therefore, more RCTs are desireable.

Syfte: Inom parodontal plastikkirurgi är det av intresse för kliniker att minska postoperativ smärta vid vävnadstagning i gommen. Denna litteraturöversikts syfte var att ge en översikt över olika modeller för vävnadstagning och parametrar som används för att utvärdera sårläkning och postoperativa besvär efter vävnadstagning i gommen. Material och metod: Baserat på en systematisk litteratursökning inkluderades artiklar som utvärderade sårläkning och postoperativa besvär vid vävnadstagning i gommen. Studier utförda på djur, case reports och case series med <5 deltagare exkluderades. Efter granskning av artiklarna presenterades studierna i olika modeller. Artiklarna grupperades baserat på studiedesign och tekniker vid vävnadstagning. Resultat: Sammantaget grupperades 47 artiklar i fem modeller där enstaka artiklar bidrog med data till >1 modell: 1) standardiserad vävnadstagning i samband med klinisk studie – sekundärläkning (2 artiklar); 2) standardiserad vävnadstagning i samband med behandling – primärläkning (4 artiklar); 3) standardiserad vävnadstagning i samband med behandling – sekundärläkning (11 artiklar); 4) icke-standardiserad vävnadstagning i samband med behandling – primärläkning (11 artiklar); och 5) icke-standardiserad vävnadstagning i samband med behandling – sekundärläkning (24 artiklar). Dominerande parametrar som användes var postoperativ smärta, postoperativt obehag, mängd använd analgetika, komplett sårepitelisering och vävnadsfärgmatchning.Slutsats: Den mest använda modellen i litteraturöversikten är icke-standardiserad vävnadstagning i samband med behandling – sekundärläkning, medan dominerande parametrar är komplett sårepitelisering, vävnadsfärgmatchning, smärtskattningsskalor och mängd använd analgetika. Användning av standardiserad vävnadstagning i samband med inducerat trauma är avgörande för en opartisk bedömning av olika behandlingar av sårytor i munhålan. / Aim: Within periodontal plastic surgery it is of interest for clinicians to reduce postoperative pain at the palatal harvesting site. This review aimed to provide an overview on the different models of tissue harvesting and parameters used to assess wound healing and postoperative discomfort after palatal tissue harvesting.Material and methods: Articles evaluating wound healing and postoperative discomfort after palatal tissue harvesting were included herein based on a systematic literature search. Studies performed on animals, case reports and case series with <5 participants were excluded. Articles were grouped based on study design and harvesting technique. Results: Altogether, 47 articles were grouped into the following five models, with some of the articles contributing data to >1 category: 1) standardized tissue harvesting for study purpose only with secondary healing (2 articles); 2) standardized tissue harvesting for treatment purpose with primary healing (4 articles); 3) standardized tissue harvesting for treatment purpose with secondary healing (11 articles); 4) non-standardized tissue harvesting for treatment purpose with primary healing (11 articles); and 5) non-standardized tissue harvesting for treatment purpose with secondary healing (24 articles). Postoperative pain and discomfort, consumption of pain killers, complete wound epithelialization, and tissue color match were the dominant parameters assessed.Conclusion: The most commonly used model in this review was the non-standardized tissue harvesting for treatment purpose with secondary healing, while complete wound epithelialization, tissue color match, pain rating scales, and amount of consumed analgesics were the most commonly used parameters. However, use of standardized tissue harvesting in terms of induced trauma is imperative for unbiased assessment of the various oral wound treatments.