Syftet med detta arbete är att utifrån ett fenomenologiskt livsvärldsperspektiv, utforska hur några professionella musiker upplever att de går till väga under sina instuderingsprocesser. För att belysa detta tar arbetet avstamp i följande forskningsfråga: Vilka övningsstrategier beskriver några professionella musiker att de använder sig av när de tillägnar sig ett för dem nytt material? För att uppnå syfte och forskningsfråga har tre kvalitativa intervjuer genomförts med tre professionella musiker. I resultatet framkommer en rad olika strategier vilka sorterats in i fem meningsenheter: Dagliga tekniska övningsstrategier, Noggranna förberedelser, Tidsplanering, Övriga strategier och Strävan efter utveckling. I diskussionen sätts dessa strategier i relation till bakgrundslitteratur och forskning samt till fenomenologi. / Syftet med detta arbete är att utifrån ett fenomenologiskt livsvärldsperspektiv, utforska hur några professionella musiker upplever att de går till väga under sina instuderingsprocesser. För att belysa detta tar arbetet avstamp i följande forskningsfråga: Vilka övningsstrategier beskriver några professionella musiker att de använder sig av när de tillägnar sig ett för dem nytt material? För att uppnå syfte och forskningsfråga har tre kvalitativa intervjuer genomförts med tre professionella musiker. I resultatet framkommer en rad olika strategier vilka sorterats in i fem meningsenheter: Dagliga tekniska övningsstrategier, Noggranna förberedelser, Tidsplanering, Övriga strategier och Strävan efter utveckling. I diskussionen sätts dessa strategier i relation till bakgrundslitteratur och forskning samt till fenomenologi.

From a hermeneutic perspective, a qualitative study based on interviews of six musicians has been conducted. The informants work or have worked in orchestras with hierarchical or non- hierarchical structure. The asked questions concerned the informants’ experiences of equality, interaction, motivation, their personal musical development and the quality of the orchestra’s performance. The biggest differences that were noticed concerned the perceived degree of equality, which was higher in the non-hierarchical orchestra. Furthermore, the psychosocial environment correlates with equality in the orchestra and is thus a structural issue. All the informants stated that the best musical performance can be achieved in a hierarchical orchestra, in which all musicians play the part they auditioned to. Contrary to the results from the interviews, the literature used in this study states that the best musical quality is achieved in orchestras with a non-hierarchical structure. / Med utgångspunkt i ett hermeneutiskt perspektiv har en kvalitativ studie genomförts, med intervjuer av sex musiker. Dessa arbetar eller har arbetat i hierarkisk eller icke- hierarkisk orkesterstruktur. Frågorna som ställts har handlat om informanternas upplevelse av jämlikhet, samspel, motivation, den egna musikaliska utvecklingen samt det musikaliska resultatet i orkestern. De skillnader som var störst framkom i upplevelsen av jämlikhet, som upplevdes starkast i den icke-hierarkiska orkestern. Den psykosociala miljön relateras till jämlikheten i orkestern och är således en strukturell fråga. En gemensam åsikt som framkom i undersökningen var att det bästa musikaliska resultatet uppnås i den hierarkiska orkesterstrukturen där alla spelar den stämma de har provspelat sig till och således spelar med högsta möjliga nivå. De exemplen från litteraturen som tas upp visar dock en annan bild av hög musikalisk nivå, som uppnås i orkestrar med icke-hierarkisk struktur.

I orkestermiljön blir det livslånga lärandet konkretiserat då varje arbetsvecka innebär instudering av ett nytt konsertprogram med därpå följande konsert. Syftet med denna studie var att beskriva individuella instuderingsstrategier liksom det kollektiva, samtidiga, musikaliska lärandet hos erfarna orkestermusiker i ”den tredje åldern”; mellan 50 och 65 år. Sju orkestermusiker intervjuades. Alla respondenterna berättade om glädjen i att vara en del av det musikaliska sammanhanget. Det framkom att vissa arbetsmetoder förändrats över tid som ett resultat av erfarenhet, men också till följd av kroppsligt och mentalt slitage. Berättelserna klargjorde svårigheten att verbalt beskriva inlärningsprocessen liksom att särskilja ett individuellt lärande från ett kollektivt lärande. Individen är en del av kontextens ständigt ackumulerande kunskapstradition. Med hjälp av ett kulturpsykologiskt och ett sociokulturellt perspektiv som uppsatsens teoretiska ansats kunde den väv av interaktioner, samspel och lärande som pågår i den specifika kontexten tydliggöras. Studien innehöll även frågor om hur orkestermusikerna önskade upprätthålla bästa möjliga spelkondition under hela yrkeslivet. Respondenternas berättelser visade hur tankar om kollektivets utveckling helt dominerar över tankar om individens eget kompetensbevarande. Ett viktigt bidrag med denna uppsats blir därför att väcka diskussion om en plan för ”restaurering” av orkestermusiker i ”den tredje åldern”. / In the environment of the orchestra life-long learning is concretized when each working week means the study of a new concert program and the following concert. The purpose of this paper is to describe individual strategies for study as well as the collective, simultaneous, musical learning by experienced orchestra musicians in “the third age”; those between 50 and 65 years. Seven interviews with orchestra musicians were held. All respondents told about the joy of being part of the musical context. It was obvious that some working methods had changed over time as a result of experience, but also because of physical and mental wear. The narratives made clear the difficulty to verbally explain the learning process, and to differentiate between individual and collective learning. The individual is part of a process of a perpetually accumulating tradition of knowledge. Using a culture-psychological and a socio-cultural perspective as the theoretical approach of the paper, the web of interactions, ensemble, and learning which occurs in the specific context could be made visible. The study also included questions about how orchestra musicians tried to maintain the best possible competence during their entire careers. The respondents ́ stories clarified how thoughts about the development of the collective dominate over thoughts about maintaining the competence of the individual. An important contribution of this study is therefore to initiate a discussion about a plan for “restoring” orchestra musicians in “the third age”.