I föreliggande arbete söker jag sammanfatta den process som fört mig från rollen som utövande instrumentalmusiker till rollen som dirigent.     Min metod är den personliga reflektionen med referenser till egna erfarenheter och till några framstående föregångare på dirigentpulten. Jag snuddar vid sociologen Pierre Bourdieus tankar och fokuserar sedan på tre specifika fallstudier. Dessa utgörs av mina reflektioner kring en konsert med Gävle Symfoniorkester då jag var både dirigent och solist, ett samarbetsprojekt mellan KMH och Operahögskolan då jag var dirigent för en operaproduktion samt slutligen mina konkreta förberedelser inför min examenskonsert med Norrköpings Symfoniorkester, då jag dirigerar verk av Brahms och Bartók. Här utgår jag från partituret till ett av verken och redovisar de observationer som ligger till grund för min musikaliska tolkning och för repetitionsarbetet.     Jag inleder och avslutar med reflektioner, då jag applicerar mina erfarenheter av och tankar, både personliga och allmänna, om ämnet – instrumentalisten som dirigent. / <p>1. Presentationen var en examenskonsert. Medverkande och program:</p><p>Norrköpings Symfoni-orkester, dirigent Staffan Mårtensson:</p><p>    J Brahms: Haydn-variationer op 56a</p><p>    B Bartók: Konsert för orkester</p><p>2. Med det skriftliga examensarbetet följer två filmfiler, vilka finns tillgängliga för nedladdning:</p><p>-DVD av konsertframförande 2016-01-14 med Gävle Symfoniorkester, dirigent Staffan Mårtensson:</p><p>     J Strauss d y: Ouvertyr till Läderlappen</p><p>-DVD av konsertframförande 2016-05-19 med Norrköpings Symfoni-orkester, dirigent Staffan Mårtensson:</p><p>    J Brahms: Haydn-variationer op 56a</p><p>    B Bartók: Konsert för orkester</p>

I denne oppgaven skal jeg ta for meg problemstillingen” Hvilken tilnærming har profesjonelle musikere til øvingsarbeid som solomusiker kontra orkestermusiker, og hvilke faktorer spiller inn under prosessen?”. Det er interessant å se på ulikheter og likheter ved det å være solist og orkestermusiker, og hvilket arbeidet som foreligger med å innøve et stykke ment for mindre ensembler eller solokonserter kontra store symfoniske verk. Gjennom intervjuer jeg har gjort med en rekke profesjonelle musikere og gjennom egen erfaring, ser jeg nærmere på øvingsprosesser og hvordan det arbeides med repertoaret før en solokonsert kontra orkesterkonsert, forskjellene i innstuderingsarbeidet og påvirkninger utenfra. Jeg tar i tillegg for meg oppbygningen av et standard symfoniorkester, solistens rolle og hvilken rolle musikerne har i et orkester. / <p>Lamentatio for solo cello- giovanni Sollima</p><p></p><p>Four seasons of Buenos Aires – Astor Piazzolla</p><p>Verano Porteño  </p><p>Otoño Porteño  </p><p>Invierno Porteño  </p><p>Primavera Porteña  </p><p>Medvirkende: Kari-Andrea Bygland Larsen og Julia Olsen</p><p> </p><p>Konsert for cello og strykeorkester – Dobrinka Tabakova</p><p>I. Turbulent, Tense</p><p>II. Longing</p><p>III. Radiant  </p><p>Medvirkende: Strykeorkester fra Kungliga Musikhögskolan</p><p> </p>

Syftet med detta arbete är att utifrån ett fenomenologiskt livsvärldsperspektiv, utforska hur några professionella musiker upplever att de går till väga under sina instuderingsprocesser. För att belysa detta tar arbetet avstamp i följande forskningsfråga: Vilka övningsstrategier beskriver några professionella musiker att de använder sig av när de tillägnar sig ett för dem nytt material? För att uppnå syfte och forskningsfråga har tre kvalitativa intervjuer genomförts med tre professionella musiker. I resultatet framkommer en rad olika strategier vilka sorterats in i fem meningsenheter: Dagliga tekniska övningsstrategier, Noggranna förberedelser, Tidsplanering, Övriga strategier och Strävan efter utveckling. I diskussionen sätts dessa strategier i relation till bakgrundslitteratur och forskning samt till fenomenologi. / Syftet med detta arbete är att utifrån ett fenomenologiskt livsvärldsperspektiv, utforska hur några professionella musiker upplever att de går till väga under sina instuderingsprocesser. För att belysa detta tar arbetet avstamp i följande forskningsfråga: Vilka övningsstrategier beskriver några professionella musiker att de använder sig av när de tillägnar sig ett för dem nytt material? För att uppnå syfte och forskningsfråga har tre kvalitativa intervjuer genomförts med tre professionella musiker. I resultatet framkommer en rad olika strategier vilka sorterats in i fem meningsenheter: Dagliga tekniska övningsstrategier, Noggranna förberedelser, Tidsplanering, Övriga strategier och Strävan efter utveckling. I diskussionen sätts dessa strategier i relation till bakgrundslitteratur och forskning samt till fenomenologi.

Detta arbete består av en undersökning om några professionella musikers (violinister) syn på förberedelser inför en provspelning. Detta inkluderar tankar och strategier de använt för att förbereda sig på bästa sätt för att möta de utmaningar musiker ställs inför vid en provspelning, samt vilka råd de anser viktiga att förmedla till andra om innehållet i dessa förberedelser. Undersökningen gjordes genom kvalitativa intervjuer med fyra musiker ur Göteborgs Symfoniker.Följande viktiga resultat framkom i undersökningen. Ingen av informanterna hade fått någon utbildning i hur de kunde förbereda sig för en provspelning men samtliga hade värdefulla erfarenheter och råd om hur goda förberedelser bör göras. Musikernas råd och strategier kan hänföras till en eller flera av följande fyra kategorier; färdigheten på instrumentet, färdigheten att framträda, träning inför den specifika situationen samt mental inställning. De olika kategorierna betonades på olika sätt av samtliga informanter och de gav ett flertal råd inom varje kategori. / This essay contains an investigation on some professional musicians' (violinists) views on how to prepare for an audition. It includes thoughts and strategies they've used to best prepare themselves to embrace the challenges musicians face at an audition, and what advice they consider important to communicate to others in their preparations. My research was conducted through qualitative interviews with four musicians from the Gothenburg Symphony Orchestra.These were the more important results of the investigation. None of the musicians had been taught how to prepare for an audition, but they all had valuable experience and advice on how to prepare as well as possible. The musicians' advice and strategies can be put into one or more of the following four categories: instrumental skills, performance skills, preparation for the specific situation and mental attitude. Each category was emphasized through a variety of ways by the informants, and they also provided advice applicable within each category.

<p>I denna uppsats behandlar jag orkestermusikers syn på sitt eget lärande. Hur de studerar in verk och om de har liknande strukturer och lärstilar i sin övning. Undersökningen utfördes med hjälp av att intervjua fem altviolinister ur Stavangers symfoniorkester.Jag har i undersökningen kommit fram till att de fem orkestermedlemmarna har väldigt olika inlärningssätt vad gäller sin egen övning. De visade sig också vara en viss skillnad mellan de som på något sätt ägnat sig åt undervisning mot de som inte har någon koppling till det alls.</p> / <p>This study will deal with how orchestra musicians view their own learning. How they study, and if they have similar structures and learning styles in their practice. The survey is based on the interviews of five viola players from the Stavanger Symphony Orchestra. Through the survey, I discovered that the five musicians from the orchestra had very different ways of learning. There seems to be a certain difference between those that have studied teaching, and those that haven’t</p>

I denna uppsats behandlar jag orkestermusikers syn på sitt eget lärande. Hur de studerar in verk och om de har liknande strukturer och lärstilar i sin övning. Undersökningen utfördes med hjälp av att intervjua fem altviolinister ur Stavangers symfoniorkester.Jag har i undersökningen kommit fram till att de fem orkestermedlemmarna har väldigt olika inlärningssätt vad gäller sin egen övning. De visade sig också vara en viss skillnad mellan de som på något sätt ägnat sig åt undervisning mot de som inte har någon koppling till det alls. / This study will deal with how orchestra musicians view their own learning. How they study, and if they have similar structures and learning styles in their practice. The survey is based on the interviews of five viola players from the Stavanger Symphony Orchestra. Through the survey, I discovered that the five musicians from the orchestra had very different ways of learning. There seems to be a certain difference between those that have studied teaching, and those that haven’t

Det här examensarbetet handlar om orkestermusiker tillika instrumentallärare, och hur de ser på samspelet mellan yrkena. Arbetet har två vinklingar; hur musikern påverkas av läraren, och hur läraren påverkas av musikern. Jag har använt mig av kvalitativa intervjuer med sex informanter som alla jobbar både som stråkmusiker och pedagoger. De har olika bakgrund, och olika erfarenhet av undervisning. Som teoretisk bakgrund använder jag ett förhållningssätt där mästarläran, och läraren som coach står i centrum. Mitt resultat är bland annat att musikern blir mer medveten och analytisk till sitt eget och andras spel och att läraren blir en utövande mästare som håller hög spelnivå. Jag diskuterar vilka olika roller mina informanter kan ha, hur deras svar kan relateras till mästarläran kontra coachning samt förmedlad kontra konstruerad kunskap. Det jag kommit fram till är att mina informanter ser jobbkombinationen som värdefull och berikande för båda yrkena, men att tiden ofta inte räcker till. / This study focuses on orchestral musicians who also are instrumental teachers, and how they approach the interrelationship between the two professions. The study presents two views: how the teacher influences the musician, and how the musician influences the teacher. I have based the study on qualitative interviews with six interviewees, all of whom work as string players and pedagogues. They all have different backgrounds, with various experiences of teaching. As a theoretical background, I have used an approach where master teaching, or the teacher as a coach, is central. Among my findings, I have discovered that the musician becomes more conscious and analytic toward his/her own style of playing, but also towards others as well. The teachers are masters and they possess a high technical level in their playing. Further, I discuss what roles the interviewees may have, and how I can relate their answers to my theoretical background. The interviewees make clear that working as both a teacher and a musician is valuable, but the issue of time can be a problem.

From a hermeneutic perspective, a qualitative study based on interviews of six musicians has been conducted. The informants work or have worked in orchestras with hierarchical or non- hierarchical structure. The asked questions concerned the informants’ experiences of equality, interaction, motivation, their personal musical development and the quality of the orchestra’s performance. The biggest differences that were noticed concerned the perceived degree of equality, which was higher in the non-hierarchical orchestra. Furthermore, the psychosocial environment correlates with equality in the orchestra and is thus a structural issue. All the informants stated that the best musical performance can be achieved in a hierarchical orchestra, in which all musicians play the part they auditioned to. Contrary to the results from the interviews, the literature used in this study states that the best musical quality is achieved in orchestras with a non-hierarchical structure. / Med utgångspunkt i ett hermeneutiskt perspektiv har en kvalitativ studie genomförts, med intervjuer av sex musiker. Dessa arbetar eller har arbetat i hierarkisk eller icke- hierarkisk orkesterstruktur. Frågorna som ställts har handlat om informanternas upplevelse av jämlikhet, samspel, motivation, den egna musikaliska utvecklingen samt det musikaliska resultatet i orkestern. De skillnader som var störst framkom i upplevelsen av jämlikhet, som upplevdes starkast i den icke-hierarkiska orkestern. Den psykosociala miljön relateras till jämlikheten i orkestern och är således en strukturell fråga. En gemensam åsikt som framkom i undersökningen var att det bästa musikaliska resultatet uppnås i den hierarkiska orkesterstrukturen där alla spelar den stämma de har provspelat sig till och således spelar med högsta möjliga nivå. De exemplen från litteraturen som tas upp visar dock en annan bild av hög musikalisk nivå, som uppnås i orkestrar med icke-hierarkisk struktur.

I orkestermiljön blir det livslånga lärandet konkretiserat då varje arbetsvecka innebär instudering av ett nytt konsertprogram med därpå följande konsert. Syftet med denna studie var att beskriva individuella instuderingsstrategier liksom det kollektiva, samtidiga, musikaliska lärandet hos erfarna orkestermusiker i ”den tredje åldern”; mellan 50 och 65 år. Sju orkestermusiker intervjuades. Alla respondenterna berättade om glädjen i att vara en del av det musikaliska sammanhanget. Det framkom att vissa arbetsmetoder förändrats över tid som ett resultat av erfarenhet, men också till följd av kroppsligt och mentalt slitage. Berättelserna klargjorde svårigheten att verbalt beskriva inlärningsprocessen liksom att särskilja ett individuellt lärande från ett kollektivt lärande. Individen är en del av kontextens ständigt ackumulerande kunskapstradition. Med hjälp av ett kulturpsykologiskt och ett sociokulturellt perspektiv som uppsatsens teoretiska ansats kunde den väv av interaktioner, samspel och lärande som pågår i den specifika kontexten tydliggöras. Studien innehöll även frågor om hur orkestermusikerna önskade upprätthålla bästa möjliga spelkondition under hela yrkeslivet. Respondenternas berättelser visade hur tankar om kollektivets utveckling helt dominerar över tankar om individens eget kompetensbevarande. Ett viktigt bidrag med denna uppsats blir därför att väcka diskussion om en plan för ”restaurering” av orkestermusiker i ”den tredje åldern”. / In the environment of the orchestra life-long learning is concretized when each working week means the study of a new concert program and the following concert. The purpose of this paper is to describe individual strategies for study as well as the collective, simultaneous, musical learning by experienced orchestra musicians in “the third age”; those between 50 and 65 years. Seven interviews with orchestra musicians were held. All respondents told about the joy of being part of the musical context. It was obvious that some working methods had changed over time as a result of experience, but also because of physical and mental wear. The narratives made clear the difficulty to verbally explain the learning process, and to differentiate between individual and collective learning. The individual is part of a process of a perpetually accumulating tradition of knowledge. Using a culture-psychological and a socio-cultural perspective as the theoretical approach of the paper, the web of interactions, ensemble, and learning which occurs in the specific context could be made visible. The study also included questions about how orchestra musicians tried to maintain the best possible competence during their entire careers. The respondents ́ stories clarified how thoughts about the development of the collective dominate over thoughts about maintaining the competence of the individual. An important contribution of this study is therefore to initiate a discussion about a plan for “restoring” orchestra musicians in “the third age”.