I denne oppgaven skal jeg ta for meg problemstillingen” Hvilken tilnærming har profesjonelle musikere til øvingsarbeid som solomusiker kontra orkestermusiker, og hvilke faktorer spiller inn under prosessen?”. Det er interessant å se på ulikheter og likheter ved det å være solist og orkestermusiker, og hvilket arbeidet som foreligger med å innøve et stykke ment for mindre ensembler eller solokonserter kontra store symfoniske verk. Gjennom intervjuer jeg har gjort med en rekke profesjonelle musikere og gjennom egen erfaring, ser jeg nærmere på øvingsprosesser og hvordan det arbeides med repertoaret før en solokonsert kontra orkesterkonsert, forskjellene i innstuderingsarbeidet og påvirkninger utenfra. Jeg tar i tillegg for meg oppbygningen av et standard symfoniorkester, solistens rolle og hvilken rolle musikerne har i et orkester. / <p>Lamentatio for solo cello- giovanni Sollima</p><p></p><p>Four seasons of Buenos Aires – Astor Piazzolla</p><p>Verano Porteño  </p><p>Otoño Porteño  </p><p>Invierno Porteño  </p><p>Primavera Porteña  </p><p>Medvirkende: Kari-Andrea Bygland Larsen og Julia Olsen</p><p> </p><p>Konsert for cello og strykeorkester – Dobrinka Tabakova</p><p>I. Turbulent, Tense</p><p>II. Longing</p><p>III. Radiant  </p><p>Medvirkende: Strykeorkester fra Kungliga Musikhögskolan</p><p> </p>

No description available.

Under 1900-talet skedde ett stort upplivande av det svenska körlivet, till stor del som en följd av kördirigenten Eric Ericsons inflytande. Studien innefattar en analys av hur körlivet såg ut då och hur det påverkar den sångtekniska aspekten. Arbetet utgår ifrån en vilja att hitta en sångteknik som fungerar bra i de olika sammanhang en klassiskt skolad sångare verkar i. I undersökningen används metoden att intervjua två personer som själva är eller har varit verksamma som sångare i olika sammanhang och har stor erfarenhet av att använda sin röst på olika sätt. Ytterligare en metod som används för studien är att själv testa sin röst i de olika sammanhang den befinner sig i som klassiskt skolad sångare. Undersökningen resulterade i slutsatsen att det är hälsosamt för rösten att lära sig passa in i olika sammanhang men att olika förutsättningar gör att det är mer eller mindre utmanande. Detta innebär att det är givande att sjunga i kör och ensemble när man utvecklar en solistisk sångteknik förutsatt att man hittar rätt sammanhang där man får sjunga med sin naturliga röst och bibehåller en medvetenhet om sin sångteknik. / <p>Ljudfilen som hör till arbetet är sångexempel från några av de konserter jag har medverkat i som solist, körsångare eller både och. Filen består av klipp från fem olika konseter. Kompositörerna, musiken och de medverkande på konserterna är anonymiserade.</p>

80 percent of Clara Schumann‘s playbills in her complete collection of concert programmes (Robert-Schumann-Haus Zwickau) include vocal participation of solo singers, choirs or actors. The question is to which extent Clara Schumann used to accompany these vocal contributions herself on the piano. Only rarely are other accompanists named on the concert playbills, but evidence from concert reviews suggests that these vocal contributions normally served as rests for the solo pianist. Sometimes separate accompanists are named in the concert reviews. In orchestral concerts it was usually the conductor who accompanied solo songs on the piano, not the solo pianist. The Popular Concerts in St. James’s Hall in London were chamber concerts, which had a regular accompanist who was labelled as „conductor“ though there was no orchestra participating. These accompanists sometimes also performed with instrumentalists, e. g. basso continuo music from the 18th century or piano reductions of orchestral concerts.