Denna studie syftade till att ta reda på huruvida sångpedagoger kan kallas musikterapeuter. Fyra sångpedagoger och tre sångelever intervjuades kring sångpedagogrollen, lärare-elevrelationen, lektionernas betydelse och inverkan samt musikens påverkanskraft. Intervju användes som metod eftersom jag var intresserad av att ta reda på hur sångpedagoger och sångelever resonerar kring dessa frågor. Respondenternas svar analyserades i förhållande till Kenneth E. Bruscias kriterier för musikterapeutiskt arbete. Resultatet visade att det finns många gemensamma nämnare och beröringspunkter mellan sångundervisning och musikterapeutiskt arbete. Eftersom inte alla kriterier uppfylldes blev dock svaret att sångpedagoger inte kan kallas musikterapeuter även om sångundervisning kan ge musikterapeutiska effekter. / <p>Examensarbete 15 hp; Lärarexamen</p>

Syftet med denna studie är att undersöka eventuella skillnader mellan att undervisa män och kvinnor i sång, om sångpedagoger anser att de anpassar sin undervisning efter kön, samt om eleverna upplever någon skillnad i att undervisas av pedagoger av olika kön. Studien bygger på intervjuer med två sångpedagoger; en man och en kvinna, samt med två av deras respektive elever. Studien visar att sångpedagogerna väljer att anpassa undervisningen efter de olikheter de anser finns mellan flickor och pojkar. Det handlar mer om tidigare inlärning än om fysiska olikheter. Samma övningar används för pojkar och flickor, men anpassas efter kön. Den fysiska kontakten upplevs som ett problem av sångpedagogerna. Framförallt finns en rädsla att fysisk kontakt med elever av motsatt kön ska upplevas som integritetskränkande. Eleverna upplever inte detta som ett problem, så länge de bara förstår syftet med kontakten. I övrigt anser eleverna att det kan vara bra för nybörjare att undervisas av en lärare av samma kön, eftersom det då kan bli lättare att lämna ut sig. Eleverna uppfattar genre och personlighet som viktigare aspekter än kön.

The aim of the study was to investigate how schools identify primary school children with early reading difficulties and what kind of early intervention special education teachers use to support these students. This study also investigates early interventions that special education teachers con­sider to be effective. Ten special education teachers were interviewed regarding early intervention. The result showed that the schools use several screenings from within the age group of 6-9 year olds. The special education teachers can at an early stage identify primary school children with difficulties in their reading and they use a range of different interventions. It is found in this study that an intense period of individual tuition is the intervention that most special education teachers think leads to good results for primary school children with difficulties in their early reading. That finding is also supported in previous research. It is clear that special education teachers and special education teachers need more time for early intervention. The teachers' opportunities for doing this should be reviewed.

The aim of the study is to examine the one-to-one interventions and methods used by special education teachers for pupils with reading disabilities. The study highlights how special education teachers plan, implement and evaluate the interventions, based on analysis of qualitative interviews. The survey consists of eleven special education teachers active in eleven different schools. The study shows that the special education teachers consider early, intense interventions and a combination of evidence-based methods and materials as a means for good results. A majority of the teachers emphasize high competence and use current research in planning, implementation and evaluation of reading interventions. The special education teachers are unanimous in that cooperation between different competences and with guardians is a necessity to best support pupils with reading difficulties. All special education teachers emphasize that a respectful relationship with the pupil must permeate the individual reading interventions. In summary, the special education teachers express the need of more time for early intense interventions regarding pupils with reading disabilities. A question that arises is why those responsible in the municipality, in spite of thorough screening and research, do not sufficiently prioritize early intense interventions.

Studiens syfte är att undersöka om det finns en pedagogisk vinst, som gynnar elever, med att integrera rytmikämnet vid enskilda lektioner på musik- och kulturskolan. För att nå syftet har kvalitativa intervjuer genomförts med tre lärare på musik- eller kulturskola, vilka har studerat rytmik och arbetar med det i någon utsträckning. I resultatet framkommer det att lärarna uppfattar att det finns möjligheter till att integrera rytmikämnet på enskilda lektioner. De menar att genom rytmikämnet kan hela människan få bearbeta kunskapsstoffet och dessutom arbeta med olika sinnen. Genom rörelse ges eleverna möjlighet att lära sig t.ex. taktarter, svårlästa noterade rytmer, ackord och notvärden. Lärarna menar att en fördel med rytmikämnet är att då eleven arbetar med olika sinnen och dessutom får kunskapsstoff presenterat för sig på olika sätt gör att kunskapen befästs på ett djupare plan. Den enda nackdelen lärarna kan komma på med att integrera rytmik på enskilda lektioner är att det inte finns tid till att göra detta. De känner sig redan stressade då de har lektioner á 20 minuter och att då lägga till ytterligare ett moment (rytmikämnet) som ska hinnas med gör att det skulle bli ännu mer stressigt.

Denna uppsats ämnade att undersöka hur gymnasieelever beskriver kombinationen av enskild och gemensam instrumentalundervisning i deras huvudinstrument samt hur de motiveras i de olika lektionsformerna. I bakgrunden presenteras tidigare forskning som anknyter till instrumentalundervisning och dess former. Utifrån uppsatsens teoretiska ramverk och genomförandet av tre fokusgruppintervjuer med gymnasieelever framgick det att elevernas syn på kombinationen varierade beroende på om de hade samma eller olika lärare i de olika lektionsformerna. Det fanns också variationer i beskrivningarna mellan trumeleverna och gitarreleverna då instrumentspecifika faktorer påverkade genomförandet av lektionerna. Eleverna beskriver även skillnader i motivationen mellan de olika undervisningsformaten. Utifrån litteraturen och det teoretiska ramverket kopplat med empirin visar resultatet elevernas syn på hur kombinationen speglar hur de anser skolan strukturerat dekontexualiseradet av musikyrket. Kombination ger även eleverna möjligheter att bli varandras handledare i den praxisgemenskap de ingår i, vilket skapar tillfällen för scaffolding, det vill säga stöttning, och appropriering mellan eleverna. Skillnaderna i motivationen för de olika undervisningsformerna varierade på grund av aspekter såsom prestation, anonymitet och lust.

Denna studie har som mål att undersöka hur kontrabaslärare inom jazz- och improvisationsutbildningar talar om enskild undervisning på kontrabas, hur den traditionella metodiken för att lära sig att spela kontrabas inom den klassiska västerländska konstmusiken används i deras undervisning och vilka faktorer som påverkar deras val av undervisningsinnehåll. För att urskilja diskurser och faktorer i dessa olika lärares utsagor har enskilda kvalitativa intervjuer med fyra framstående lärare i jazzkontrabas på högskolor, folkhögskola och gymnasium genomförts och analyserats med hjälp av diskursteori. I mitt resultat har jag kommit fram till fyra diskurser som framträder: Elevanpassningens diskurs som handlar om lärarens syn på elevernas egna mål, motivation och musikaliska bakgrund, Traditionen och lärarens bakgrund där kontrabasens historiska betydelse och metoder tas upp, Musikerdiskursen som handlar om det subjektiva perspektivet på det personliga uttrycket och lärarens syn på vad som krävs för att bli en professionell musiker. Läraren och ramfaktorerna handlar framför allt om vilket förhållningsätt informanterna har till lärartraditioner och hur ramfaktorer påverkar deras undervisning. Vidare forskning skulle kunna belysa hur yrkesverksamma jazzbasister ser på vilken typ av skolning som krävs för att bli framgångsrik som musiker och hur elever och studenter förhåller sig till musikerdiskursen. / This study aims to investigate how teachers who teach upright bass to students who studies jazz and improvisation talks about teaching, how traditional methods for learning double bass in the classical western music tradition and other factors has an impact on their choice of content for their classes. Four teachers at university, folk high school and high school have been interviewed with qualitative interviews to reveal any discourses. The result shows that four discourses in particular determine these teacher’s way of teaching. The discourse of student adjusted teaching talks about the teacher’s adjustments to the student’s needs and wishes, tradition and teacher background, the musician discourse which talks about what the teachers finds necessary for the student to know in order to become a professional jazz musician and the final discourse is the one about the subjective teaching styles and frame factors and how they affect the teaching choices.

Det här examensarbetet handlar om orkestermusiker tillika instrumentallärare, och hur de ser på samspelet mellan yrkena. Arbetet har två vinklingar; hur musikern påverkas av läraren, och hur läraren påverkas av musikern. Jag har använt mig av kvalitativa intervjuer med sex informanter som alla jobbar både som stråkmusiker och pedagoger. De har olika bakgrund, och olika erfarenhet av undervisning. Som teoretisk bakgrund använder jag ett förhållningssätt där mästarläran, och läraren som coach står i centrum. Mitt resultat är bland annat att musikern blir mer medveten och analytisk till sitt eget och andras spel och att läraren blir en utövande mästare som håller hög spelnivå. Jag diskuterar vilka olika roller mina informanter kan ha, hur deras svar kan relateras till mästarläran kontra coachning samt förmedlad kontra konstruerad kunskap. Det jag kommit fram till är att mina informanter ser jobbkombinationen som värdefull och berikande för båda yrkena, men att tiden ofta inte räcker till. / This study focuses on orchestral musicians who also are instrumental teachers, and how they approach the interrelationship between the two professions. The study presents two views: how the teacher influences the musician, and how the musician influences the teacher. I have based the study on qualitative interviews with six interviewees, all of whom work as string players and pedagogues. They all have different backgrounds, with various experiences of teaching. As a theoretical background, I have used an approach where master teaching, or the teacher as a coach, is central. Among my findings, I have discovered that the musician becomes more conscious and analytic toward his/her own style of playing, but also towards others as well. The teachers are masters and they possess a high technical level in their playing. Further, I discuss what roles the interviewees may have, and how I can relate their answers to my theoretical background. The interviewees make clear that working as both a teacher and a musician is valuable, but the issue of time can be a problem.

Denna studie bygger på en jämförelse mellan hur pianopedagoger förändrar sina didaktiska val beroende på undervisningsform, i detta fall enskild undervisning eller gruppundervisning. Tre pianopedagoger har intervjuats och sex observationer har genomförts. En då vardera pedagog undervisade i grupp och en då pedagogerna undervisade enskilda elever. Undersökningen har genomförts med hermeneutik och det sociokulturella perspektivet som teori med inslag från Lev. S. Vygotskijs tankar kring kamratlärande och den proximala utvecklingszonen. De visuella, auditiva och kinestetiska lärstilarna valdes ut som särskilt viktiga för undersökningen samt sången och rytmikmetoden som redskap i undervisningen. Dessa redskap valdes ut med grund i dess positiva påverkan på inlärning och kontinuerliga närvaro under min utbildning på Kungl. Musikhögskolan i Stockholm. En koncentration har funnits kring de redskap, enligt den sociokulturella teorin, som pedagogerna använt i sin undervisning och hur faktorer som samspel och kamratlärande har använts och speglats i undervisningen. Resultatet presenteras i två delar. Tre intervjuer med pianopedagoger visar att de inte anser sig göra någon skillnad i sina didaktiska val beroende på undervisningsform. Däremot motsäger resultatet från observationerna detta till viss del. Störst är skillnaden mellan hur informanterna ser på sångens roll i undervisningen och hur de använder den. Undersökningen visar att pedagogernas didaktiska val till större del beror på deras egna preferenser i kombination med individanpassad undervisning än beroende på undervisningsform. I resultatet kan man utläsa att fler moment och redskap användes under gruppundervisningen än under de enskilda lektionerna. Detta kan bero på att pedagogerna behöver anpassa materialet efter fler individers preferenser och möjligheter för inlärning i gruppundervisningen, under de enskilda lektionerna har pedagogerna större möjlighet att individanpassa efter den aktuella eleven. / This study is based on a comparison between how piano teachers change their didactics depending on the teaching method, particularly individual teaching or group teaching. Three piano teachers have been interviewed and six observations have been conducted. One where the teacher taught an individual student and one where the teacher taught a group. The study has been conducted with the sociocultural perspective as overarching theory with elements of Lev. S. Vygotsky’s thoughts about cooperative learning and the Zone of Proximal Development, and with hermeneutics as a method of analysis. Focus was maintained on the tools the teachers use during the lessons and how the cooperative learning is visual during the lessons. Some tools and methods were selected as particularly relevant. These where the three learning styles as tools. That is, visual, auditory and kinesthetic learning. In addition, singing as a tool were chosen as well as the Dalcroze-method. These were chosen because of their continuous presence during my education at the Royal College of Music in Stockholm and their recognition withing the particular scientific field. The results are presented in two parts. The interviews show that the teachers claims to not change their didactics depending on the teaching method, that is individual or group lessons. This is partly contradicted by the result from the observations. The most significant and striking differences is between the teacher’s thoughts about using singing as a tool and how they actually uses it. The study shows that the teacher’s didactic choices largely depend on their own preferences in combinations with the particular needs and abilities of the student. The number of methods and tools used during the group lessons are greater than the ones used during the individual lessons. This could be caused by the fact that the teachers need considerate every students preferences in learning during a group lesson whereas the teacher can concentrate on just one student during a individual lesson.

Bakgrunden till detta självständiga arbete ligger i mina erfarenheter av instrumentalundervisning i den svenska kulturskolan tillsammans med mitt intresse för interaktion mellan lärare och elev i likväl en-till-en-undervisning som gruppundervisning. Kulturskolan har gått igenom många förändringar genom historien. Ett tämligen färskt exempel på detta är en statlig utredning (SOU,2016:69) där gruppundervisning rekommenderas som norm för all musikundervisning i kulturskolan till skillnad från den mer traditionellt använda en-till-en-undervisningen.Studien syftar till att belysa hur instrumentalundervisning i kulturskolan kan ta sig uttryck och hur det kan förstås ha för betydelse för den enskilde elevens lärande. Genom ett kvalitativt metodval i observation och stimulerad intervju, framgår hur interaktionsmönster och iscensättning av instrumentalundervisning kan förstås påverka elevers lärande. Även uppfattningar om grupp- och enskild undervisning och iscensättandet av dessa undervisningsformer lyfts fram. Med socialsemiotiska begrepp och modeller som analysverktyg framgår av studiens resultat hur läraren i detta fall är den som styr lektionerna till i hög grad och elevernas påverkan och utrymme för eget initiativ är liten. Lektionerna var fokuserade kring att lära sig stycken på fiol enligt lärarens instruktioner och riktande av uppmärksamhetsfokus, med noter som huvudsakliga utgångspunkt. Lärarens verbala kommunikation var den betydande delenav all kommunikation som skedde under lektionerna och elevernas interaktion med varandra var nedtonad. Av lärarens beskrivningar framgår uppfattningar om att utveckling av elevernas analytiska förmåga när det kommer till inlärning via notläsning och speltekniska färdigheter är av stor vikt. Av resultatet framgår även uppfattningar om att kravet på gruppundervisning kan vara hämmande både för lärare och elever och en önskan om en kombination av enskild- och gruppundervisning framgår. Resultaten av föreliggande arbete liknar generellt andra studiers resultat om enskild- och gruppundervisning i kulturskolan och uppfattningar om hur kulturskolans mål påverkar praktiken. I vidare forskning föreslås att större vikt läggs vid elevernas perspektiv på detta ämne för att få en bättre förståelse och uppfattning om deras upplevelser och tankar. / The background to this thesis lies in my experiences of instrumental teaching in the Swedish voluntary cultural school (Kulturskolan) along with my interest in teacher-student interaction in both one-to-one-teaching and group teaching. The cultural school has been through a lot of changes historically. A recent example of this is a governmental investigation (SOU, 2016:69) recommending group teaching as a norm as opposed to the traditional one-to-one-teaching.The study aims to shed light on how instrumental teaching in the cultural school can take formand how it can be understood to have significance for the individual student's learning. Through qualitative methods as observation and stimulated recall interview, it is made clear in the results how patterns of interaction and design of the lessons can be understood to affect students' learning. Perceptions and comparisons of group teaching and one-to-one-teaching are also highlighted. With social semiotic concepts and models as analysis tools, it is clear from the results of the study how the teacher in this case is the one who primarily controls the lessons and the students' influence and the scope for their own initiative is minimal. The lessons were focused around learning pieces on the violin according to the teacher's instructions and directions of the students focus of attention, with sheet music as the main point of focus. Regarding interaction the results showed how the teacher’s verbal communication appeared to dominate communicationduring the lessons and the students' interaction with each other was downplayed. The teacher's descriptions show perceptions that developing the students' analytical ability when it comes to learning via music reading and playing technique skills are of great importance. The results also show the teacher’s opinions of how the requirement for group teaching can be inhibiting for both teachers and students and a desire for a combination of individual and group teaching is evident. The results of the present work are similar to general results of other studies on individual and group teaching in the culture school, and opinions and experiences of how the goals of the culture school affect teaching in a real-world scenario. In further research, it is suggested and emphasized that students' perspectives on this subject are considered in order to gain a better understanding and perception of their experiences and thoughts.