Bakgrund: Palliativ vård är i ständig utveckling, både i Sverige och internationellt. En god kommunikation och att skapa relationer mellan sjuksköterskor och patient ökar möjligheten till att bedriva en god vård. För detta krävs yrkeskunskap och erfarenhet. Medvetenhet finns om behovet att prioritera patienter inom palliativ vård i hemmet, ändå finns inte tiden och resurserna. Forskning visar på att fler patienter vill dö i hemmet och att hemsjukvård blir mer och mer avancerat. Syfte: Att beskriva sjuksköterskors upplevelser av att vårda patienter inom palliativ vård i hemmet. Metod: En litteraturöversikt med induktiv ansats utifrån 16 kvalitativa artiklar. Databaserna PubMed och CHINAL Complete har använts. Kvalitetsbedömning utfördes utifrån Caldwells granskningsmall. Data bearbetades med tematisk analys utifrån Braun och Clarkes metod. Resultat: Resultatet består av tre teman: att starta upp palliativ vård i hemmet, att möjliggöra och se hinder för en relation och att förhålla sig till döden. Dessa är indelade i sju subteman. Det framkommer att avsaknad av utbildning kan resultera i osäkerhet och att arbetserfarenhet ger trygghet i yrkesrollen. Att skapa relation till patienten främjar patientens självbestämmande men tidsbrist försvårar möjligheten. En nära samverkan med andra professioner underlättar arbetet. Slutsats: Palliativ vård är tidskrävande och emotionellt i relationen med patient och närstående. Att vara lyhörd och engagerad ökar möjligheten för sjuksköterskor att göra patienten delaktig i omvårdnaden. Sjuksköterskors erfarenhet och kompetens är betydelsefullt. Att känna trygghet i yrkesrollen och att ha ett nära samarbete med andra professioner underlättar för att kunna vårda patienter inom palliativ vård i hemmet.

Introduktion/Bakgrund: Palliativ vård bedrivs inom de flesta vårdverksamheter och det innebär att möta döden är en vanlig del av arbetet. Sjuksköterskor som arbetar inom den palliativa vården har en risk att drabbas av utbrändhet då de utsätts för känslomässiga påfrestningar. För att hantera de upplevda situationerna använder de sig av copingstrategier. Syfte: Syftet med studien är att sammanställa forskning om vilka copingstrategier sjuksköterskan använder sig av för att hantera egna upplevelser vid arbete inom den palliativa vården. Metod: Litteraturstudien är utformad efter Polit och Becks (2021) nio steg. Databassökningarna genomfördes i CINAHL, PubMed och PsycInfo. Databassökningarna gjordes deduktivt och resultatet utgjordes av 11 artiklar. Resultatartiklarna granskades enligt Polit och Becks (2017) granskningsmallar för kvalitativa och kvantitativa artiklar. Resultat: Sjuksköterskor inom den palliativa vården använder sig av copingstrategier vilket överensstämmer med Lazarus och Folkmans (1984) och Folkmans (1997) teori gällande de olika kategorierna problemfokuserad coping, känslofokuserad coping och meningsbaserad coping. De copingstrategierna som framkom i studien var bland annat egenvård, stöd från kollegor och anhöriga, distansering samt skratt och humor på arbetsplatsen. Slutsats: Sjuksköterskan använder sig av flertal copingstrategier inom den palliativa vården. Vid stöd kan sjuksköterskan utveckla och stärka sina copingstrategier vilket kommer resultera i att kvaliteten på patientvården kommer öka.

Cancersjukdom är en av de vanligaste dödsorsakerna i Sverige men även runt om i världen. Majoriteten av de patienter som avlider på grund av en cancersjukdom är i behov av palliativ vård. Palliativ vård innebär vård i livets slutskede hos patienter med en obotlig sjukdom. Syftet med studien var att undersöka hur patienter med cancersjukdom upplever den palliativa vården. Studien är en litteraturstudie som har utgått ifrån systematisk litteratursökning och är baserad på elva kvalitativa artiklar samt en kvantitativ artikel. Resultatet presenteras utifrån två huvudkategorier: Minskad livskvalitet med underkategorierna, att vara beroende av hjälp, psysiskt och fykiskt lidande samt brist på delaktighet. Ökad livskvalitet med underkategorierna, välbefinnande, ökad delaktighet och kommunikationens betydelse. Upplevelserna av palliativ vård innebar både en ökad och minskad livskvalitet. Delaktighet och kommunikation med vårdpersonalen var två viktiga utgångspunkter för att en god vårdrelation skulle uppnås. Patienterna upplevde att vårdpersonalen inte bekräftade eller uppmärksammade patienterna i den mån de önskade. Kommunikationsbrist från vårdpersonalen var en bidragande faktor till att patienterna inte kände sig delaktiga i den egna vårdprocessen. Studiens resultat visade att patienter i ett palliativt skede upplever både emotionella och påfrestande livsstilsförändringar. Genom att sjuksköterskan var öppen och uppmärksam för patientens behov samt önskemål kunde en ökad livskvalitet uppnås.

Background:  Palliative care is a care situation that involves the living conditions of both the patients and the relatives. Palliative care is based on four cornerstones; symptom relief, teamwork, communication and next of kin support. That one of the cornerstones of palliative care consists of next of kin makes it important for the healthcare staff to include next of kin early in this care process so that next of kin are given the opportunity to prepare for the death.  Aim: The aim was to describe the experience of being next of kin to persons in late palliative care.   Method:  A literature review by Fribergs method (2012) with collected data from the databases PubMed and CINAHL Complete. Restrictions used were Peer reviewed, Full text, all adult and delimitations of years between 2005-2020.  Results: It emerged two categories; The care relationship with the healthcare staff and Confirmation and participation. Under the category, The care relationship with the healthcare staff a subcategory was identified; Information and communication and under the category Confirmation and participation, five subcategories was identified; Responsibility, Next of kins experiences of support, Powerlessness and dignity and Preparation for death.  Conclusion: Various factors affected the next of kin during the palliative phase in both negative and positive ways as it can be a challenge to be close to someone in the final stages of life. In order to be able to handle this difficult situation, next of kin have demonstrated that they feel a need to be involved during the care process. To handle the situation, close relatives felt that communication, information and support was particularly important and something that next of kin could experience as both positive and negative.

Bakgrund Sjuksköterskan har en central roll inom den palliativa vården och har omvårdnadsansvaret för patienten. Inom denna roll ingår lindrandet av lidande, både fysiskt och psykiskt. Palliativ vård har som mål att förbättra livskvaliteten för patienten och dess närstående. Detta görs genom att driva en individanpassad vård utifrån patientens behov. Syfte Syftet med studien var att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av att vårda patienter inom den palliativa vården. Metod Denna litteraturstudie utformades utifrån en deskriptiv design och 13 vetenskapliga artiklar användes i resultatet, dessa artiklar söktes fram via databasen PubMed. Huvudresultat Resultatet i studien visade att uppbyggnaden av en god relation med patient och anhöriga är viktigt för att bedriva en god vård, detta underlättade vid en individanpassad vård. Sjuksköterskan hade även en viktig roll i att stötta närstående till den palliativa patienten. Symtomkontroll inom den palliativa vården var av stor vikt för att patienten ska slippa obehag och smärta. Sjuksköterskorna belyste även vikten av ett fungerande team för att kunna bedriva en god vård. Slutsats Sjuksköterskorna ansåg att uppbyggnaden av en god relation med patienten var grunden till att kunna bedriva palliativ vård på ett bra sätt. Resultatet i studien visade att sjuksköterskan har en central och viktig roll inom den palliativa vården och att de inte bara vårdar patienter, utan även anhöriga som hanterar sin sorg.

Bakgrund: Palliativ vård är för människor i alla åldrar som lider av en allvarlig sjukdom eller befinner sig i livets slutskede. Syftet med palliativ vård är att möta patienters fysiska, psykiska och sociala behov. Palliativ vårdbygger på fyra hörnstenar symtomlindring, samarbete mellan olika professioner, kommunikation och närståendestöd. Många palliativa patienter föredrar att vårdas i hemmet för att det känns tryggare i stället för på sjukhus. Sjuksköterskan har ansvar för att främja livskvalité och att stödja både palliativa patienter och deras närstående.Syfte: Syftet var att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av palliativ vård i patientens hem. Metod: En icke- systematisk litteraturstudie gjordes. Åtta vetenskapliga artiklar med kvalitativa design hämtades från Cinahl och PubMed för att svara på studiens syfte. Artiklarna analyserades utifrån integrerad innehållsanalys. Resultat: Resultatet presenterades i följande sex kategorier. samverkans betydelse, fungerande och icke fungerande vårdrelationer, etiska utmaningar, medkänsla och resursernas betydelse.Slutsats: Sjuksköterskor upplevde att teamarbete var viktigt för att möta patienter och patienters anhörigas behov. Etiska utmaningar i patienters hem förhindrade patienter att få det stöd och hjälp de behövde. Sjuksköterskor behövde etablera relationer med patienter och anhöriga för effektiv vård. Föratt etablera en relation krävdes tillit, tid och uppmärksamhet.

Palliativ vård innebär en aktiv helhetsvård till personer med obotlig livshotande sjukdom och vården syftar till att lindra lidande och främja livskvalitet för den sjuke och dess närstående/familjemedlemmar. Specialiserad palliativ vård innebär vård där personen har komplexa symtom eller särskilda behov som kräver ett multiprofessionellt team med särskild kunskap. Denna vård kan bedrivas inom specialiserade palliativa enheter, men även i hemmet. I det sena palliativa skedet är det en naturlig del i döendeprocessen att äta och dricka mindre, för att sedan sluta äta och dricka helt. Närstående kan ha svårare att se sjukdomsförloppets riktning än vad den sjuke har då närstående inte själva upplever symtomen. Detta innebär att närstående har ett stort behov av inkludering i vården. Nutrition inom palliativ vård behöver anpassas efter sjukdomsförloppet men frågan om att ge eller avstå vätska och näring i livets slut väcker ofta känslor hos framför allt närstående. Syftet med studien var att beskriva hur familjemedlemmar inom specialiserad palliativ hemsjukvård upplever nutritionen och dess betydelse hos personer som får palliativ vård. Studien utfördes som en empirisk studie med kvalitativ design och semistrukturerade intervjuer användes som datainsamlingsmetod. Sex intervjuer med familjemedlemmar till personer inskrivna i specialiserad palliativ hemsjukvård utfördes under januari 2018. Insamlad data analyserades genom en kvalitativ innehållsanalys. I resultatet framkom fyra kategorier. Kategorierna var Nutritionen har en stor betydelse,Nutritionen är en källa till konflikt, Måltider är mer än bara näringsintag och Förståelse för den nya nutritionssituationen. Efter en tolkande analys av resultatet framkom ett övergripande tema: Att upprätthålla liv. Nutritionen upplevdes av samtliga familjemedlemmar ha stor betydelse för den sjukes välmående och nutritionen sågs som en förutsättning för den sjuke att orka leva. Familjemedlemmarna lade ner mycket tid och energi kring nutritionssituationen för att upprätthålla livet. Nutrition används som begrepp inom hälso- och sjukvården och innefattar framför allt vad och i vilken omfattning patienter äter och dricker. Slutsatsen är att nutrition och dess betydelse för de intervjuade familjemedlemmarna inom palliativ vård betyder mycket mer än bara mat och dryck. Det handlar om att upprätthålla liv hos någon med en begränsad tid kvar att leva. Nutritionens betydelse har en stor inverkan på familjemedlemmar och tenderar att påverka familjen på olika sätt. Att människor kan ha olika föreställningar kring ämnet medför att en familjefokuserad omvårdnad skulle kunna bidra till en ökad livskvalitet för familjemedlemmar inom den palliativa vården genom att hela familjen tas i beaktande.

Bakgrund  Palliativ vård innebär vård av patienter som drabbats av livshotande sjukdom med förväntad förkortad levnad. Syftet med vården är att lindra besvärande symtom samt öka livskvalitén. Inom palliativ vård är stöd till närstående en av de fyra hörnstenarna. Att vara närstående innebär påfrestningar, då de både ska hantera sin egen förändrade situation och sorg samtidigt som de ofta stödjer den sjuke, både praktiskt och emotionellt. Närstående riskerar därför att drabbas av egen ohälsa.  I sjuksköterskans profession ingår att ge stöd och vägledning till närstående, för att underlätta deras situation.   Syfte  Syftet med denna studie var att beskriva de insatser som närstående till patienter i palliativt skede har behov av, och uppfattar som stödjande.   Metod  En litteraturöversikt användes som metod för att ta del av och sammanställa tidigare forskning. Datainsamlingen genomfördes via artikelsökning i PubMed och Cinahl complete, 15 vetenskapliga artiklar hittades som svarade mot syftet. Data analyserades genom integrerad analys och sex kategorier framkom.  Resultat  Resultatet visade att närstående uttryckte ett behov av trygghet i form av kontinuitet, tillgänglighet, professionalism och kompetens. Av information som var individanpassad och som gjorde dem förberedda och handlade om diagnos, prognos och åtgärder. Bekräftelse i form av att bli försäkrade om att de gjorde rätt samt blev sedda som egna individer. Möjlighet att bibehålla sociala relationer både med den sjuke och andra viktiga personer samt möjlighet att träffa andra i liknande situation. En stödjande miljö, både den fysiska men även den känslomässiga gav stöd, samt att få hjälp med och kunna dela ansvaret för den sjuke.  Slutsats  Slutsatsen är att närstående har behov av stöd för att orka ta hand om och vårda sina sjuka familjemedlemmar. Detta för att undvika egen ohälsa. Det handlar inte om några extraordinära insatser utan det som ingår sjuksköterskan dagliga arbete. Det handlar om att medvetandegöra närståendes behov av stöd. Det består av bekräftelse, information, trygghet och att de känner sig sedda. Stödet behöver individanpassas och närstående tillfrågas om deras specifika behov.

Symtomlindring är en av den palliativa vårdens hörnstenar. Sjuksköterskan har en central roll i den palliativa vården och kunskapen om symtom och symtomskattning är av största vikt. Det finns forskning som visar att symtomskattning förbättrar patientens symtomlindring.  Genom att kartlägga användandet av sjuksköterskors symtomskattningsinstrument idag kan behovet av stöd och utbildning upptäckas. Sjuksköterskor är den yrkeskategori som ofta utför symtomskattningen, och genom att ge möjlighet till ett strukturerat arbetssätt underlättar det att ge patienter i palliativ vård bästa möjliga symtomlindring. Regelbunden symtomskattning rekommenderas i Socialstyrelsens nationella riktlinjer för palliativ vård. Vid utvärdering av den palliativa vården i livets slutskede har det identifierats som ett av förbättringsområdena att öka andelen personer med behov av palliativ vård i livets slutskede som smärtskattas. Syftet med studien var att kartlägga användandet av validerat symtomskattningsinstrument i palliativ vård hos sjuksköterskor inom kommunal regi. Metoden var en sekventiell mixad metod som bestod av en till största delen kvantitativ enkätstudie, med ett fåtal kvalitativa frågor, samt uppföljande förklarande frågor med utgångspunkt ur enkätsvaren. Datainsamling pågick mellan 16 januari 2017 till och med 9 mars 2017. Enkäterna skickades till 259 sjuksköterskor i Jönköpings kommun och 85 besvarade enkäten. Data analyserades med hjälp av enkätverktyget esMaker och Microsoft Excel, och presenterades i tabeller, figurer och löpande text, och jämförelser mellan olika variabler gjordes. Uppföljande frågor skickades via mail till 36 respondenter som givit sitt medgivande att svara på ytterligare frågor. De kvalitativa frågorna bestod av en fråga ur enkäten och två uppföljande frågor, vilka analyserades med tematisk analys. Sammanlagt framkom åtta teman. De symtomskattningsinstrument som efterfrågades i enkäten var Visuell analog skala (VAS), Numeric Rating scale (NRS), Abbey pain scale, Södersjukhuset SÖS-stickan (SÖS) och Edmonton Symptom Assessment System (ESAS). Resultatet visade att större delen av sjuksköterskorna använde sig av symtomskattningsinstrument i palliativ vård, där 49 procent använde instrumenten varje vecka. Det instrument som användes mest var VAS (85,5 %) och minst var NRS (7,2 %). De sjuksköterskor som fått utbildning i palliativ vård och användandet av symtomskattningsinstrument använde instrumenten i högre grad än de som inte fått utbildning. Sjuksköterskor med längre erfarenhet använde symtomskattningsinstrument i högre utsträckning än de som var nyare i yrket. Slutsatsen är att kunskap och erfarenhet gör att sjuksköterskorna använder symtomskattningsinstrument i större utsträckning. Genom utbildning till sjuksköterskor om både palliativ vård och om nyttan av att använda symtomskattningsinstrument kan personer som vårdas i livets slutskede få möjlighet att symtomskattas med validerat instrument och på så vis få adekvat symtomlindring. / Symptom assessment is one of the cornerstones of palliative care philosophy. Nurses play a central role in palliative care, and knowledge about how to evaluate a patient´s condition is an important skill. Research shows that symptom assessment helps the symptom management of the patient. Identifying how nurses make use of symptom assessment instruments can reveal the need for support and education on the subject. Nurses are often involved in symptom analysis, and providing a structured approach can help to give patients the best possible symptom management. Regular assessment in palliative care recommended by the Swedish National Board of Health and Welfare, and an evaluation of palliative care in Sweden found this is an area where improvement is needed. The aim of the study was to identify the use of validated symptom assessment instruments in palliative care among nurses working with municipal health care. The method was a sequential mixed design, with a dominant quantitative survey, including a section of follow-up qualitative explanatory questions based on the result of survey results. Data was collected between January 16th and March 9th, 2017. The questionnaire was emailed to 259 nurses working within the municipality of Jönköping in Sweden and 85 nurses responded. Data was analyzed using the survey tool esMaker and exported to Microsoft Excel, and was presented in tables, figures and text. Data was also organized in a manner where the relationships between variables could be compared. Another set of questions were then sent by email to 36 respondents who agreed participate in a follow-up. The qualitative questions consisted of one question from the survey and two follow-up questions, and were analyzed using thematic analysis was used when reviewing responses. A total of eight themes were found. The symptom assessment instruments inquired about during the survey were Visual Analog scale (VAS), Numeric Rating scale (NRS), Abbey pain scale, Södersjukhuset behavior scale (SÖS) and Edmonton Symptom Assessment System (ESAS). The result showed that most nurses used symptom assessment instrument, 49 percent used instruments weekly. The instrument most preferred was VAS (85,5 %) and least preferred NRS (7,2 %). Nurses with training in palliative care and symptom assessment used the instruments more frequently than those without training. Experienced nurses were using the instruments more often than those with less experience. The conclusion is that knowledge and experience are important factors which help decide how often nurses use symptom assessment instruments. By educating nurses in palliative care and the benefits of symptom assessment it will be possible for patients receiving end-of-life care to have symptoms evaluated by validated instruments, and will result in adequate symptom relief.

No description available.