Avsikten med denna undersökning syftar till att undersöka betydelsen av fysisk aktivitet inom skol- och fritidsverksamhet för elever med neuropsykiatrisk funktionsnedsättning för att tillgodogöra inlärningen. Studien knyter an till det sociokulturella perspektivet på lärande. De frågeställningar som besvaras är: Har elever med neuropsykiatrisk funktionsnedsättning större behov av att röra på sig än andra och i sådana fall varför? Vad blir det för positiva förändringar hos elever med neuropsykiatrisk funktionsnedsättning som resultat av fysisk aktivitet/rörelse under deras skoldag? En enkätundersökning genomfördes på tre olika skolor med totalt 19 fritidslärare/extralärare och ett par specialpedagoger. Samtliga tillfrågade besvarade enkäten. Enligt studiens frågeställningar och utifrån det sociokulturella perspektivet med fokus på begreppet appropriering framkom följande resultat. Elever med en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning har hjälp utav att röra på sig mer. Respondenterna menar att elevernas kommunikation för lärande förbättras. Resultatet pekar på att eleverna fick genom att röra sig mer, bättre möjlighet att ta över och ta till sig – appropriera – kunskaper i en samspelssituation.  Enligt respondenterna är det tydligt att undervisningsresultaten försämras när eleverna är stillasittande för länge. Att fysisk aktivitet har betydelse för lärandet bekräftas av tidigare forskning. Slutsatsen av denna enkätundersökning är att genom ökad fysisk aktivitet så skulle appropriering av kunskap kunna underlättas för elever med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar.