Alkoholkonsumtion och narkotikaanvändning ökar i världen idag och leder till konsekvenser för den somatiska sjukvården då patienter med missbruksproblematik blir mer vanligt förekommande. Personer med missbruksproblematik upplever sig ofta som tillhörande en stigmatiserad grupp och mötet med vården som något negativt. Syftet med studien var att undersöka upplevelser av mötet med vården hos patienter med missbruksproblematik. Litteraturstudien baseras på 11 vetenskapliga artiklar som analyserades. I resultatet framkom 3 kategorier, negativa upplevelser i mötet med vården, barriärer till att söka vård samt positiva upplevelser i mötet med vården. Stigmatisering och att bli annorlunda behandlad var negativa upplevelser av vården och även barriärer till att söka vård. God vård beskrevs främst som att ha en god relation till vårdaren och då missbruket sågs som en sjukdom istället för ett personligt misslyckande. En ökad kunskap skulle kunna eliminera de fördomar och den stigmatiserade syn som existerar gentemot denna patientgrupp. Det skulle kunna möjliggöras genom att medicinsk utbildning inom området blev obligatorisk för vårdpersonal. Vidare skulle kvantitativ forskning kunna bidra med resultat för ökad generaliserbarhet. / Alcohol consumption and drug abuse are increasing around the world today. This leads to consequences for somatic health care when patients with substance abuse disorders gets more common. People living with an addiction often experience themselves as belonging to a stigmatized group and their interaction with health care as something negative. The purpose of this study was to examine experiences of health care among substance abusers. The literature study was based on 11 scientific articles that were analyzed. In the result 3 categories emerged, negative experiences in the interaction with health care, barriers to health care seeking and positive experiences in the interaction with health care. To be stigmatized and treated differently was negative experiences from health care and even a barrier to health care seeking. High quality care was mostly described as having a good relation with the health care provider and when the substance abuse was seen as a disease, not a personal failure. An increased knowledge could eliminate the prejudices and the stigmatization that exists toward this group of patients. This could be made by making the education about this subject compulsory to health care staff. Furthermore quantitative research could contribute with a result to an increased generalization.

Enligt Hälso- och sjukvårdslagen har patienten rätt att bli bemött med respekt för sitt självbestämmande och sin integritet. Många patienter blir dåligt bemötta i vården, de känner sig kränkta, utelämnade och maktlösa. Psykiatrisk tvångsvård kan innebära en konflikt mellan att bedriva god vård och utöva tvång. Det är därför av största vikt att undersöka hur tvångsvårdade patienter upplever att de blivit bemötta och vad bra bemötande är vid psykiatrisk tvångsvård. Syftet med denna studie är att undersöka hur patienter upplever att de blivit bemötta vid psykiatrisk tvångsvård. Studien genomfördes som en litteraturstudie med kvalitativ innehållsanalys som metod. Manifest och latent ansats användes. Resultatet baserades på 12 vetenskapliga artiklar och en avhandling. Resultatet i studien presenteras i två huvudteman: Dåligt bemötande vid tvångsvård och bra bemötande vid tvångsvård. Sex underteman framkom: att inte vara delaktig i vården, att bli bemött med makt, att förlora sitt människovärde, att känna sig delaktig i vården, att få god omvårdnad och att känna sig som en människa. Genom att ta reda på patienters upplevelse och behov, kan vården bli individuellt anpassad. Bra bemötande leder till att patienten känner sig respekterad och bekräftad som människa.

Högt blodtryck (hypertoni), en riskfaktor för hjärt-kärlsjukdomar, ökar. Studiens syfte var att undersöka hur patienter med högt blodtryck upplever samtal med personal i primärvården. En kvalitativ intervjustudie med 10 deltagare där semistrukturerade frågor ställdes resulterade i tre kategorier: ”känsla av trygghet- otrygghet”, ”förståelse av information” och ”drivkrafter och hinder till förändring”. Samtal med personal i primärvården upplevdes positivt. I de fall där upplevelsen av samtal angående levnadsvanor inte upplevdes som positivt var anledningen att informanterna kände att de var tvungna att engagera sig. De flesta intervjuade upplevde att de fått frågor om levnadsvanor i början, när hypertoni konstaterades, men sedan togs det upp mer sällan. Det var oftast läkaren som samtalade med patienten om levnadsvanor. Samtliga hade fått frågor om kostvanor, motionsvanor och tobaksvanor men frågor om alkoholvanor ställdes inte i samma omfattning. Alla informanter hade förändrat sina motionsvanor och majoriteten hade även gjort förändringar i kostvanor. Flera informanter ansåg att de visste för lite om samband mellan levnadsvanor och högt blodtryck. I de fall uppföljning skedde avtog intensiteten med tiden. Önskemål om samtal där orsaken till hypertonin, samband mellan levnadsvanor och hypertoni och vad den enskilda individen kan göra för att förbättra sitt blodtryck framkom. / High blood pressure (hypertension), a risk factor for cardiovascular diseases is increasing. The aim of this study was to investigate how patients with high blood pressure perceive talks with primary care personnel. A qualitative study by means of interviewing ten participants was conducted. Semi-structured questions were asked which resulted in three categories of perception: "sense of security versus insecurity", "understanding information" and "incentive versus unwillingness to change ones lifestyle". Talks with primary care personnel were perceived in a positive manner. In those cases where the perception of talks regarding ways of everyday life and daily living habits however, was not as positive, it was mainly because the informants felt they had to get involved on a personal level. A majority of those interviewed pointed to the fact, that they had been asked questions about their living habits at the beginning, when diagnosed with hypertension, but as time progressed these were addressed more infrequently. Most often it was the physician who spoke to the patient about his or her living habits. All participants were asked questions pertaining to their habits regarding diet, exercise and tobacco. Questions about alcohol were not asked to the same extent. All informants had changed their exercise habits and the majority had also changed their eating habits. A number of informants felt they knew too little about the connection between living habits and hypertension. In those cases where a follow-up was done the intensity of the follow-ups decreased with time. Requests for talks emerged, where not only reasons for hypertension but also the connection between living habits and hypertension could be explained, as well as how the individual himself could improve his blood pressure.

No description available.

No description available.

<p> </p><p> </p><p> </p><p> </p><p> </p><p> </p><p> </p><p> </p><p> </p><p> </p><p> </p><p> </p><p> </p><p><strong>Objective:</strong> When caring for a patient with Anorexia Nervosa (AN) it is difficult for the registered nurses to develop a good nurse-patient relationship due to a lack of understanding for the illness.  It is important for the nurse to understand the suffering that the AN patients experience, and what makes them feel better, to be able to improve the patient-nurse relationship. This study aims to explore what makes patients with AN feel better during the illness and the process of recovery.</p><p><strong>Method: </strong>A qualitative scientific approach was used. Eight autobiographies were selected as data for this study. Both English and Swedish books were used. The data was analyzed using a qualitative method of data analysis.</p><p><strong>Results:</strong> The ways patients with AN could feel better are presented in seven themes: being seen as a whole individual behind the illness, being able to trust and find security, taking responsibility for recovery, finding motivation to keep fighting towards recovery, when one's suffering is noticed, filling a void, and the strengthening of the relationship between care giver and patient. This study may help registered nurses understand the needs of the patient recovering from AN and help them meet these needs in a better way.</p> / <p><strong>Avsikt:</strong> För sjuksköterskor är det svårt att utveckla en bra sjuksköterske-patient relation när de vårdar patienter med anorexia nervosa (AN), eftersom det finns brister i deras förståelse för sjukdomen. För att kunna stärka relationen mellan sjuksköterskor och patienter är det viktigt för sjuksköterskan att förstå det lidandet som patienter med AN upplever och vad som kan lindra det.  Syftet med denna studie är att utforska vad som får patienter med AN att må bättre under sjukdomens lopp och tillfrisknandet.</p><p><strong>Metod: </strong>En kvalitativ metod valdes för att utföra studien. Sex självbiografier valdes som data till studien. Böcker skrivna på svenska och engelska användes. En kvalitativ dataanalys, enligt Dahlberg, användes för att tolka data.<strong></strong></p><p><strong>Resultat: </strong>Resultatet presenteras i sju teman: att bli sedd som en individ bakom sjukdomen, att kunna känna tillit och hitta trygghet, att ta eget ansvar för tillfrisknandet, att hitta motivation för att fortsätta kämpa mot tillfrisknandet, att ens lidande uppmärksammas, att fylla ett tomrum efter sjukdomen och att stärka relationen mellan vårdare och patient. Denna studie kan hjälpa allmänna sjuksköterskor att förstå de behov patienter med AN har och hjälpa dem att bemöta deras behov på ett bra sätt.</p>

No description available.

Where is the Person in Symptom Cluster Research? The Experience of Symptom Clusters in Patients with Advanced Lung Cancer This thesis describes a three-year qualitative study which aimed to explore the experience of symptom clusters in patients with advanced lung cancer. The study employed a patient-focused approach utilising Interpretative Phenomenological Analysis (IPA) (Smith et al. 2009a). This methodology (IPA), informed by a contextual constructionist stance, was selected to explore the experience of symptom clusters, for its focus on the lived experience, the context and meanings which surround such experiences and its idiographic approach. Ten patients (a sample size which is the upper limit of the number of participants advocated for studies employing IPA (Smith et al. 2009b;Reid et al. 2005;Smith and Osborn 2004)) with advanced lung cancer took part in the study and data were collected using unstructured, in-depth interviews at two time points: on recruitment and three to five weeks later. Data were analysed using Interpretative Phenomenological Analysis, within the framework advocated by Smith and Osborn (2003). The study generated interesting and significant findings. The experience of symptom clusters in patients with advanced lung cancer was characterised by two super-ordinate themes: ‘The lived experience of symptom clusters and the role of context and meaning’ and ‘Symptom clusters and loss of sense of self’. The super-ordinate theme of ‘The lived experience of symptom clusters and the role of context and meaning’ in the first instance, illustrates that the participants in this study were experiencing symptom clusters and providing detail on the components, nature and patterning of the symptom clusters reported, particularly the way that one or two salient symptoms were commonly highlighted from all the other symptoms experienced. This super-ordinate theme also demonstrates the core role that context and meaning play in the lived experience of symptom clusters, with many of the participants in this study framing their experiences of symptom clusters within a fear of death, stigma and loss of sense of self. The second super-ordinate theme informing this thesis is ‘Symptom clusters and loss of sense of self’. This super-ordinate theme illustrates the impact of symptom clusters on the participants’ lives, and how this, in turn, impacted on their sense of self in a number of different ways. For some, their sense of self was compromised by the concurrent symptoms that they were experiencing, as they prevented them from undertaking roles and activities that they were accustomed to in the past. This super-ordinate theme also highlights the role of the body relative to the self, and describes how the participants’ sense of self was transiently lost during periods when they experienced symptom clusters of high severity. The findings presented also demonstrate the knock-on effect of loss of sense of self experienced, with the participants feeling like they were a burden due to their incapacitation, and at times hiding the multiple symptoms that they were experiencing, in a bid to protect their loved ones from their illness. In light of the loss of sense of self experienced, this super-ordinate theme also demonstrates how the participants employed various strategies in a bid to try and maintain a coherent and valued sense of self. The findings presented illustrate how the use of IPA facilitated the collection of data that provided an in-depth understanding of the complexity of the experience of symptom clusters in patients with advanced lung cancer, adding a unique contribution to this body of knowledge. The results of this study highlight the limitations of definitions that currently underpin the study of symptom clusters in patients with cancer and the current empirical base to date, particularly the way that they do not acknowledge the core role that context and meaning play in the lived experience of this phenomenon. This lack of recognition of these core elements of the patient experience of symptom clusters poses the risk of this body of research producing data that have limited relevance to the patient and therefore clinical practice. It is therefore proposed that the study of symptom clusters in patients with cancer needs to move away from the reductionist approach which currently dominates and to broaden its scope, to one that acknowledges the complexity of the experience of symptom clusters, the core role that context and meaning play in such experiences, and contributions that patient experience can make in advancing this important and emerging body of research.

Syfte: Utvärdering av hur patienter upplever den förbokade återbesökstiden, väntetiden samt personalens bemötande vid återbesöket. Syftet är även att undersöka hur personal på ortopedens nyinrättade ”snabbmottagningen” vid AS upplever stress, patientflöde samt telefonförfrågningarna, efter införandet enligt Lean-modellen Metod: Deskriptiv kvantitativ enkätstudie. Slumpmässigt urval utfördes på patienter och av hundra procent (n=55) tillfrågade, deltog fyrtionio procent (n=27). Av hundra procent tillfrågad personal (n=14), deltog sextiofyra procent (n=9). Urvalet utförde avdelningschefen. Resultat: Utvärderingen av patienternas upplevelser av planerad återbesökstid, bemötande och väntetid på snabbmottagningen var generellt mycket bra. Personal på ortopedmottagningens snabbmottagning upplevde ingen större förändring efter införandet enligt Lean-modellen. Slutsats: Resultatet visar att patienterna upplevde den planerade återbesökstiden generellt mycket bra. Personalens upplevde inte att arbetet förändrats. Fler och större studier behövs för att utvärdera organisationsförändringar som initierats av Lean-modellen. / Aim: Evaluation of paitents’ experiences of the prebooked time for next appointment, the waiting time and the staff’s treatment at the next appointment. The aim is also to examine how the staff at the newly established orthopedic “quickreception” at the Uppsala University hospital experience stress, patientflow and the telephonerequests, after the introduction according to the Lean-model. Method: Descriptive quantitative inquirystudy. Patients were selected randomly and out of one hundred percent (n=55) who were asked, fortynine percent (n=27) participated. Out of one hundred percent (n=14) of the staff asked, sixtyfour percent (n=9) participated. The selection was made by the head of the ward. Results: Evaluation of the patients’ experiences of the planned time for next appointment, treatment and waiting time at the “quickreception” was generally very good. The staff at the orthopedic “quickreception” did not experience a big change after the introduction according to the Lean-model. Conclusion: The results show that the patients experienced the planned time for next appointment generally very good. The staff did not experience that the work had changed. More and larger studies are needed to evaluate changes of organisations that were initiated by the Lean-model.

Bakgrund: Hjärtsvikt är vanligt förekommande i den svenska befolkningen och är den vanligaste orsaken till sjukhusinläggning. Bristande följsamhet till den farmakologiska hjärtsviktbehandlingen är idag ett stort problem inom sjukvården. Detta bidrar till ökade sjukhusinläggningar samt ökad dödlighet hos hjärtsviktspatienterna. Icke-farmakologisk behandling har dock kunnat ses som ett komplement till den farmakologiska behandlingen. Syfte: Syftet med denna litteraturstudie var att beskriva patienters följsamhet till, samt beskrivningar och upplevelser av, att följa icke-farmakologiska riktlinjer i samband med hjärtsvikt. En granskning av kvaliteten beträffande de inkluderade studiernas undersökningsgrupp utfördes även. Metod: En beskrivande litteraturstudie där 12 vetenskapliga artiklar inkluderades.  Artiklarna söktes vid databaserna Pubmed och Cinahl. Delar från studiernas resultat plockades ut och analyserades. Dessa delades sedan upp under kategorier och underkategorier passande för att svara till litteraturstudiens frågeställningar. Resultat: Generellt var följsamheten till de icke-farmakologiska behandlingsriktlinjerna bristande. Flest antal hinder identifierades beträffande riktlinjer gällande saltrestriktioner. Törst, glömska, samt fysiska symtom var även de stora hinder till en följsam icke-farmakologisk behandling. De största fördelarna som identifierades till en följsam behandling var ökat välmående samt minskade sjukhusinläggningar. Slutsats: En generellt bristande följsamhet till de icke-farmakologiska behandlingsriktlinjerna gällande salt- och vätskerestriktioner, regelbunden vägning samt träning förekommer bland hjärtsviktspatienter. Många hinder till en följsam behandling identifierades, men även fördelar till att vara följsam till icke-farmakologiska behandlingsriktlinjer beskrevs i studierna. / Background: Heart failure is a common disease among the Swedish population today and it is also the number one cause of hospitalisation. A lack of compliance with the pharmacological treatment for heart failure is a big issue within the medical services today. This significantly contributes to increased hospitalisation as well as higher mortality rates among Heart failure patients. However, non-pharmacological treatments have been found to be a rather good complement to the pharmacological treatment.  Aim: The purpose of this literature study was to describe patients’ compliance with, as well as their experiences and accounts of, following non-pharmacological guidelines in connection to heart failure. An examination of the included studies’ focus groups and their quality was done as well. Method: A descriptive literature study where twelve scientific articles were included. The articles were found on the databases Pubmed and Cinahl. Parts of the study’s results were selected and analysed. These were then divided into categories and subcategories that suited the literature study’s research questions. Result: The compliance with the non-pharmacological treatment guidelines was generally inadequate. The most obstacles were found concerning the guidelines the patients got regarding the restrictions on salt. Thirst, forgetfulness, and physical symptoms were also big obstacles for complying with a non-pharmacological treatment. The biggest advantages of complying with the treatment that were identified were an increased sense of well-being and decreased hospitalisation. Conclusion: A general lack of compliance with the non-pharmacological treatment guidelines concerning the restrictions on salt and fluid, regular weigh-ins, and exercise occur among heart failure patients. Many obstacles to complying with treatment were identified, but the advantages of complying with non-pharmacological treatment guidelines were also described in the study.