Bakgrund: De människor som invandrar till olika länder har med sig sitt eget språk, kultur, synsätt och vanor vilket har skapat ett behov på kulturellt anpassad vård. Sjuksköterskan som möter den mångkulturella patienten i sitt dagliga arbete kan uppleva en kulturkrock omvårdnadsarbetet. Kulturella skillnader och kommunikationssvårigheter ses som ett hinder för en god vårdrelation mellan sjuksköterska och patient. Syfte: Att beskriva sjuksköterskans upplevelser i vårdandet av den mångkulturella patienten Metod: En litteraturöversikt baserad på 15 vetenskapliga artiklar med publicering mellan åren 2008- 2018 från databaserna PubMed, Cinahl och Web of Science. Resultat: Det framträdde tre huvudteman: språkbarriärer, kulturella problem samt utbildningsbehov. Språkbarriärer upplevdes som ett stort hinder och en utmaning i vårdandet av patienter från andra kulturer. Sjuksköterskans upplevelser i mötet med den mångkulturella patienten påverkades av av kulturella- och kommunikationsproblemen mellan patient och sjuksköterska. Problemen för sjuksköterskorna att möta den mångkulturella patientens omvårdnadsbehov kunde bero på bristande kunskap och utbildning om olika kulturer. Slutsats: Det behövs mer kunskap hos sjuksköterskan om andra kulturer för att enklare kunna möta den mångkulturella patienten. / Background: People who immigrate to different countries have their own language, culture and habits. This has created a need for culturally adapted care. The nurse who meets the multicultural patient can experience a cultural clash in their work. Cultural differences and communication problems between nurse and patient is seen as an obstacle in providing good healthcare. Aim: To describe the nurse’s experiences in caring for the multicultural patient Method: A literature review based on 15 scientific articles with data collection from PubMed, Cinahl and Web of Science. Result: Three main themes were presented: language barriers, cultural problems and the need for education. The results show that language barriers pose a major obstacle and a challenge in the care of patient from other cultures. The nurse’s experience of caring for the multicultural patient was affected by the lack of knowledge about other cultures. Conclusion: The nurses need more knowledge about other cultures to make it easier in the meeting with the multicultural patient.

Bakgrund: Delaktighet innebär en aktiv medverkan. I vården är delaktighet ömsesidig och beroende av både vårdpersonal och patient med anhöriga. Sjuksköterskans kärnkompetenser består bland annat av personcentrerad vård, vilken utgår från patientens behov. För att skapa en säker personcentrerad vård av kvalitet bör sjuksköterskan bland annat ha kunskap om delaktighet.   Syfte: Att beskriva patientens upplevelse av delaktighet i vården. Metod: En litteraturöversikt genomfördes med kvalitativ och induktiv ansats. CINAHL och MedLine har använts som databaser, vilket genererade i tio kvalitativa artiklar. Resultat: Fyra kategorier och nio subkategorier analyserades fram och resulterade i att patienten upplever delaktighet vid kommunikation, delaktighet genom relation, möjlighet till delaktighet och via vårdpersonalens förhållningssätt till delaktighet. Slutsats: Förståelse för patientens upplevelser av delaktighet har betydelse för att klarlägga och främja delaktighet samt forma en personcentrerad vård av kvalitét. / Background: Participation means an active involvement. In health care, participation is mutual and dependent on both healthcare professionals and patients with relatives. Six competencies for nursing consists among others patient-centered care, based on patient needs. In order to create a safe patient-centered quality care, the nurse should, for example, have knowledge of participation. Aim: To describe patients experience of participation in healthcare. Methods: A literature review was carried out with qualitative and inductive approach. CINAHL and MedLine were used as databases, which summed up in ten qualitative articles. Results: Four categories and nine subcategories were analyzed and resulted in patient´s experience of participation. Patient experienced participation thorough communication, participation thorough relationship, possibility to participation and by healthcare professionals’ attitudes to participation. Conclusions: Understanding of patients´ experience of participation is important to clarifying and promoting participation and shaping a patient-centered care of quality.

abstract: Chronic illness can be a stressful experience that requires coping and support. In the last twenty years, Shared Medical Appointments (SMAs) were developed in U.S. healthcare as a response to the rising rates and challenges of chronic disease management. Due to the infancy of the SMA model, however, little is known or understood about the benefits of group medical care for patients. To date, scholars have not explored or systematically observed the communicative aspects of the SMA model. Communal coping, a theoretical framework that foregrounds group interaction and communication, offers a pragmatic lens for exploring how patients collectively cope with the stressors of chronic illness in the context of SMAs. Using qualitative methods, I conducted participant observation of SMAs at a Veterans Affairs hospital to analyze the communicative, transactional nature of communal coping as it unfolded among heart failure patients, family members, and providers in context. I also conducted interviews with SMA attendees. Analysis is based on 56 hours of fieldwork and 14 hours of interviews. Findings of this dissertation revealed group members who attended heart failure SMAs engaged in communal coping to manage the stressors of chronic illness. Group members moved through four primary phases of the communal coping process: (1) establish a communal coping orientation; (2) discuss shared stressors; (3) engage in cooperative action; and (4) practice communal reflexivity. Findings suggest patients become empowered by group interaction during SMAs as they move through each phase of the communal coping process. This dissertation also highlights various communicative strategies providers' use during SMAs to facilitate communal coping and group interaction. Theoretically, this dissertation expands upon existing knowledge of communal coping by exploring how individuals embody and socially construct the communal coping process. Specifically, this dissertation extends past models of communal coping with the addition of the communal reflexivity phase and through conceptualizing communal coping as a facilitated process of empowerment. Pragmatically, this research also offers insight to the benefits patients derive from attending SMAs, such as reduced feelings of stigma and isolation and improved motivation. / Dissertation/Thesis / Doctoral Dissertation Communication Studies 2015

Bakgrund: Ronden är en central punkt gällande planering och utvärdering av patientens vård. Sjukvårdspersonalen ansvarar för att personcentrera omvårdnaden där patienten sätts i fokus, och där vården byggs på respekt för patientens självbestämmande och integritet. Den traditionella ronden utförs i större del utan patientens närvaro. Bedside-rond (BR) syftar till att alla inblandade professioner rondar tillsammans med patienten vid patientens sängkant eller i ett avskilt rum för att göra patienten delaktig i sin egen vård.   Syfte: Litteraturstudiens syfte var att beskriva om BR bidrar till personcentrerad vård, delaktighet och förbättrat teamarbete, ur patienten och sjukvårdspersonalens perspektiv.   Metod: En litteraturstudie baserad på tio vetenskapliga originalartiklar. Databaser som användes i studien var PubMed, CINAHL och SveMed+. Resultatanalysen gjordes utifrån Graneheim och Lundmans (2004) kvalitativa innehållsanalys.   Resultat: Resultatet av denna studie indikerar på att patienten och sjukvårdspersonalen upplever en ökad delaktighet genom BR. Sjukvårdspersonal upplever förbättring i utfallet av vården eftersom hela sjukvårdsteamet får en helhetsbild av patienten. Flera studier styrker att samarbetet i teamet förbättrades, och att BR bidrog till en ökad förståelse för varandras yrkesroller. Oenigheter rörande rondens mål framkom, men även avsaknad av en tydlig struktur försvårade genomförandet. Kommunikationen förbättrades enligt flertal studier, vilket framförallt berodde på den direkta kommunikationen mellan berörda teamdeltagare.   Slutsats: BR skulle kunna införas som arbetsmodell istället för den traditionella ronden. Patienten blir mer delaktig i sin vård och samarbetet förbättras genom en effektivare kommunikation. Resultatet visar att patientens delaktighet ökar men för att kunna säkerhetsställa evidensen att patienten upplever att BR bidrar till en personcentrerad vård, behövs ännu mer forskning ur ett patientperspektiv. / Background: The round is a central part regarding planning and evaluating the patients’ health. Healthcare professional are responsible for the person-centered healthcare where the patient is the center of attention, and where the healthcare is based on the patient’s integrity and autonomy. The traditional round is carried out mainly without the patient’s presence. Bedside-round (BR) aims at all professions involved with the patient at the patient’s bedside or in a separate room to make the patient involved in his or her own care.   Aim: The purpose of the literature study was to describe whether BR contributes to person-centered care, participation and improved teamwork, from the patients’ and the healthcare professionals’ perspective.   Method: A literature study based on 10 scientific original articles. Databases used in the study were PubMed, CINAHL and SveMed +. The results analysis was based on Graneheim and Lundman's (2004) qualitative analysis method.   Results: The result of this study indicates that the patient and healthcare professionals experience increased participation through bedside-round. Healthcare professionals experience improvement in the outcome of care as the entire healthcare team gets an overall picture of the patient. Several studies confirm that team collaboration improved, and bedside-round contributed to an increased understanding of each other's professional roles. Disagreements concerning the goal of the round came true, but lack of a clear structure also complicated implementation. Communication improved according to several studies, mainly due to the direct communication between relevant team participants.   Conclusion: BR could be introduced as a working model instead of the traditional round. The patients becomes more involved in their care and the collaboration is improved through more effective communication. The result shows that the patient's participation increases but in order to ensure the evidence that the patient experiences that BR contributes to a person-centered care, even more research is needed from a patient perspective.

Background: Information, communication and participation between health professionals and patients is a central element in the person-centered care. Great part of the health damages are related to communications failures.  Aim: The aim of the study was to investigate and describe hospitalized patients' experiences of information, communication and participation of their health, care and treatment.  Method: Quantitative non-exprimental cross-sectional study with descriptive design with qualitative elements. Participants were 36 patients hospitalized in a hospital in southern Sweden on medicine, surgeon, orthopedic, stroke or infection departments. The data collection took place in one week's time with the help of a survey. Data were analyzed with descriptive statistics.  Results: High results were shown for the total responses for requests for information, communication and participation. No significant differences were found between acute patients and elective. In the comparison between men and women´s experience, a significant difference was detected in terms of information on possible delays and if it was given enough privacy when the staff talked about his or her medical/health condition or care/treatment. For both questions, men estimated higher results. Conclusion: Positive results of the participants' perception of information, communication and participation regarding their health, care and treatment. To follow the developments that have occurred and still occurs on person-centered care need further research be done to ensure that patients understand the information communicated and feel involved in their care and treatment. / Bakgrund: Information, kommunikation och delaktighet mellan vårdpersonal och patienter är en central del inom den personcentrerade vården. Stor del av vårdskadorna är relaterade till kommunikationsbrister.   Syfte: Syftet med studien var att undersöka och beskriva inneliggande patienters upplevelser av information, kommunikation och delaktighet om sitt hälsotillstånd, vård och behandling. Metod: Kvantitativ icke-exprimentell tvärsnittsstudie med deskriptiv design med kvalitativa inslag. Deltagarna var 36 patienter inneliggande på sjukhus i södra Sverige på medicin, kirurg, ortoped, stroke eller infektionsavdelning. Datainsamlingen skedde under 1 veckas tid med hjälp av en enkät. Data analyserades med deskriptiv statistik. Resultat: Höga resultat visades för de samlade svaren för frågor rörande information, kommunikation och delaktighet. Inga signifikanta skillnader påvisades mellan akut inlagda patienter och elektiva. I jämförelse mellan män och kvinnors upplevelse kan en signifikant skillnad påvisas i fråga om information vid eventuell försening samt ifall det gavs tillräckligt med avskildhet när personalen pratade om dennes sjukdom/hälsotillstånd eller vård/behandling vid båda resultaten skattar män sin upplevelse högre än kvinnorna. Slutsats: Positiva resultat av deltagarnas uppfattning av information, kommunikation och delaktighet rörande sitt hälsotillstånd, vård och behandling. För att följa den utveckling som har skett och fortfarande sker mot personcentrerad vård måste vidare forskning ske för att patienterna ska förstå den information som kommuniceras och känna delaktighet i sin vård och behandling.

Avec le vieillissement de la population et les progrès médicaux, le nombre de patients souffrant d’une maladie chronique et devant prendre chaque jour un ou plusieurs médicaments est en augmentation. La non-observance, définie comme l’absence de concordance entre les comportements des patients et les prescriptions médicales, pose de nombreux défis aux cliniciens et aux chercheurs par sa complexité et son caractère dynamique au cours du temps.Dans un premier temps, nous avons développé un outil de mesure de l’observance médicamenteuse chez les patients prenant un traitement au long cours, en prenant en compte les différents types de comportements de non observance, médicament par médicament. La validité et fiabilité de cet instrument ont été évaluées en France, auprès de 243 patients. Dans un deuxième temps, nous avons réalisé une étude auprès de 128 binômes médecin-patient qui a mis en évidence une discordance entre l’observance médicamenteuse déclarée par les patients et l’importance des médicaments selon leur médecin traitant. Certains médicaments considérés comme importants par les médecins n’étaient pas correctement pris (situation potentiellement à risque) ; à l’inverse, certains médicaments de moindre importance étaient pris scrupuleusement, posant alors la question d’un fardeau évitable ou d’une potentielle surprescription. Dans un troisième temps, nous avons développé un outil collaboratif en ligne permettant à 544 médecins d’évaluer le seuil de non observance à partir duquel le risque encouru par le patient était inacceptable selon eux, en fonction du comportement de non observance (oubli ponctuel ou pause de plusieurs jours), et du médicament. Les estimations des médecins étaient très variables en fonction des médicaments, suggérant que les médicaments n’ont pas tous la même « tolérance à l’oubli » selon les médecins. Nos travaux ont permis de confirmer la complexité de l’observance qui ne se résume pas à une caractérisation binaire « bonne observance » ou « mauvaise observance ». Les perspectives de ces travaux seront le développement d’un outil de mesure en ligne inspiré de notre premier travail, ainsi que la comparaison des données de notre troisième travail avec des données d’observance. Une réflexion pour favoriser la discussion entre médecins et patients reste nécessaire, avec pour objectif une observance « optimale » et non forcément « parfaite », tenant compte des difficultés rencontrées par les patients. / Against the backdrop of population ageing and medical progress, the prevalence of long-term disorders is rising worldwide. As a consequence, an increasing number of patients need to take medications daily. Medication adherence, which can be defined as the extent to which patients’ medication-taking behaviors coincides with medical prescriptions, may become ever harder to achieve. Non-adherence is a main challenge for physicians and for researchers, especially given its complexity and its dynamic evolution over time. First, we developed a new instrument to assess medication adherence to each individual medication taken by patients undergoing long-term treatment, taking into account different types of medication-taking behavior. We assessed the instrument’s validity and reliability among 243 outpatients and inpatients taking 961 medications, in France. Second, we focused on the discordance between medication adherence as reported by patients and drug importance as reported by their physicians. We compared the opinions of 128 patients and physicians and showed that some drugs considered important by the physicians were not correctly taken by patients, a situation that may lead to potential severe consequences. On the contrary, some drugs considered less important by physicians were correctly taken by physicians, which may lead to potential overprescription and avoidable burden of treatment. Third, we used a crowd sourcing approach to assess physicians’ estimation of the threshold for unacceptable risk of non-adherence, for two distinct types of behavior (episodic missing doses and drug holidays) for the most prescribed drugs in France. Physicians’ estimations varied considerably according to the drugs assessed, suggesting that according to physicians, some drugs are “more forgiving” than others. Our findings confirm that medication adherence is a complex phenomenon that should not be simply dichotomized into « good adherence » and « bad adherence ». Future work will consist in developing and validating a new online tool inspired from our first study. We will try to sharpen our understanding of the results in our third study by comparing physicians’ estimations to patients’ adherence data. Future interventions are still needed to improve patient-physician discussion about medications in order to reach an “optimal adherence” rather than a "perfect adherence", taking into account patients’ perspectives.

Bakgrund: Trots att hälso-och sjukvården varit framgångsrik i att behandla hjärt-och kärlsjukdomar de senaste decennierna, utgör kardiovaskulära sjukdomar fortfarande den vanligaste dödsorsaken i Sverige. Samtidigt visar forskningen att mellan en tredjedel till hälften av patienterna inte följer den ordinerade behandlingen som syftar till att minska riskfaktorerna eller behandla symptom. Låg följsamhet är därmed en ofta förbisedd riskfaktor som leder till försämrad hälsa, ökad vårdtyngd och ökade kostnader för vården. Syfte: Att belysa vilka faktorer som påverkar patienters följsamhet till behandling vid hjärtkärlsjukdom. Metod: Studien utformades som en allmän litteraturstudie, med empirin hämtad från Databaserna CINAHL och PubMed. Tio artiklar valdes ut och granskades med hjälp av SBU:s granskningsmall för kvalitativa studier. Analysen gjordes sedan genom en enkel innehållsanalys. Resultat: Det framkom två teman, sex kategorier och 14 underkategorier som på olika sätt beskrev faktorer till följsamhet. Faktorerna delades upp i inre faktorer som rörde patienters tankar, känslor och handlingar, samt yttre faktorer som rörde de aspekter som påverkade patienterna utifrån. Slutsats: Resultatet visade att patienters redogörelser för faktorer till följsamhet var flera och komplexa. En stor del av faktorerna låg bortom patientens kontroll, bland annat visade det sig att relationen mellan vårdare och patient var betydelsefull. Vidare visade resultatet att faktorerna uppvisade en variation mellan patienter, således är det väsentligt att sjuksköterskor arbetar personcentrerat för att kunna optimera patienters följsamhet. / Background: Although health care has been successful in treating cardiovascular diseases in recent decades, cardiovascular disease still remains the most common cause of death in Sweden. Simultaneously, research shows that approximately one third to half of the patients do not follow the prescribed treatment, aimed at reducing the risk factors or treating symptoms. Therefore, low adherence is a frequently overlooked risk factor which ultimately leads to impaired health, increased healthcare strain and increased costs. Purpose: To highlight the factors affecting patients’ adherence to cardiovascular disease treatment. Method: The study was designed as a literature review, with studies gathered from the CINAHL and PubMed databases. Ten qualitative articles were selected and examined using the SBU's qualitative study review template. The analysis was then conducted using content analysis. Findings: Two themes, six categories and 14 subcategories which in different ways describe factors that influence patient adherence emerged during the analysis. The factors were divided into inward factors, concerning patient thoughts, emotions and actions, and outward factors concerning external factors that influenced the patient. Conclusion: The results showed factors to adherence were numerous and complex. A large proportion of the factors were beyond the control of the patient, and the relationship between carers and patients proved significant. Furthermore, the results displayed that the factors showed a variation between patients, therefore it is essential that nurses work person-centered to optimize patients’ adherence.

Bakgrund: Demens är en av de stora folksjukdomarna i världen och med en ökad medellivslängd insjuknar fler och fler människor varje år. Demens är en kronisk kognitiv sjukdom som resulterar i psykiska-, fysiska- och motoriska symtom. Hanteringen av dessa symtom är komplext och kan förse personal, närstående och patienter med stora utmaningar. Farmakologisk behandling av demens är kontroversiellt med begränsad effekt och kan innebära starka biverkningar. Icke-farmakologiska behandlingsmetoder är få och underutnyttjade. Syfte: Att sammanställa vårdpersonalens upplevelser av musik som omvårdnadsåtgärd vid demenssjukdom. Metod: Litteraturstudien är uppbyggd på tio vetenskapliga artiklar med kvalitativ ansats. Databaserna innefattar Cinahl, PubMed och PsycINFO. Analysen av valda artiklar är baserad på Forsberg och Wengströms analysmetod för kvalitativ innehållsanalys samt kvalitetsgranskades med SBU:s kvalitetsgranskningsmall. Resultat: I analysprocessen formulerades tre övergripande huvudkategorier, vilka var musikens inverkan på symtom vid demens, musik och känslan av meningsfullhet samt musikens inverkan på kommunikationen. Resultatet visade att musik i olika former upplevdes ha positiv inverkan på patienters agitation, oro, kommunikation, minnen och fysiska färdigheter vilket upplevdes ge patienterna en känsla av meningsfullhet. Patienternas ökade kommunikationsförmåga och ändrade beteende genererade en positiv inverkan på organisatoriska faktorer och miljön på avdelningarna. Vidare sågs det finnas ett fåtal negativa aspekter kring musik som främst handlade om bristande intresse hos personal samt svårigheter i planering av utförande. Slutsats: Det visade sig att vårdpersonalen framförallt ansåg att musik var ett positivt redskap vid omvårdnad av demenssjukdom. / Background: Dementia is one of the main widespread diseases in the world and with an increased life expectancy, more and more people are diagnosed every year. Dementia is a chronic cognitive disorder that results in mental-, physical- and motor symptoms. The management of these symptoms are complex and can present great challenges to staff, relatives and patients alike. Pharmacological treatment of dementia is controversial with limited efficiency and may result in strong side effects. Non-pharmacological treatments are few and underutilized. Purpose: To compile the care staff’s experience of music as a nursing strategy in dementia care. Method: The literature study is based on ten scientific articles with a qualitative approach. The databases used include Cinahl, PubMed and PsycINFO. The analysis of the selected articles was based on Forsberg and Wengströms method of analysis for qualitative content and was quality checked with SBU: s qualitative review template. Result: The analysis process generated three main categories, which were experience of music’s impact on dementia symptoms, music and the sense of meaningfulness and music’s impact on communication. The results showed that music in different forms had a positive impact on patients’ agitation, anxiety, communication, memory and physical skills, which care staff thought gave the patients a sense of meaningfulness. The patients’ changed behaviors generated a positive impact on organizational factors and the environment of the departments. Furthermore, the results showed a few negative aspects, that mainly revolved around a lack of interests from care staff as well as difficulties in planning. Conclusion: Too summarize, the care staff found music to be a positive nursing tool in dementia care.

Background: The number of people suffering from myocardial infarction in Sweden is decreasing, despite this the prevalence is high. Being diagnosed with myocardial infarction results in medical interventions, lifestyle changes and eventual pharmacological treatment to prevent relapse. Aim: The aim of this study was to describe patients' experience of life after amyocardial infarction. Method: A literature-based study was used, based on ten qualitative articles. The articles were analyzed in a five step-model, which resulted in three main-themes and sixsub-themes. Results: The results present life after myocardial infarction as difficult to understandand manage. This could be related to their physical and mental changes, which resulted in fear and anxiety that affected their everyday lives through experienced limitations. Fatigue where also a contributing factor in the limitations of everyday life due to energyloss. This was hard to handle without support from both relatives and health care professionals. It was essential to be meet as a unique human and not reduced to a diagnosis. Life became more valuable through the survival and gave the individuals a second chance with different priorities. Some adjusted to the lifestyle changes, while others were reluctant. Returning to work where seen as an indicator for being healthy and a return to life as before. Conclusion: To establish well-being and security through nursing, a holistic approach that is the basis of person-centered care helps nurses to see the individual situation. / I Sverige minskar antalet personer som drabbas av hjärtinfarkt trots detta är förekomsten fortfarande hög och ca 5800 avlider varje år. Hjärtinfarkten medför både fysiska och psykiska förändringar hos den drabbade. Syftet med denna litteraturstudie är att belysa patienters upplevelse av livet efter en genomgången hjärtinfarkt. I studiens resultat framkom det att både män och kvinnor såg situationen och livet efter en hjärtinfarkt som svår att hantera, då både kroppen och hjärtat inte längre upplevdes pålitligt. Detta resulterade i rädsla och oro som begränsade det vardagliga livet. Personerna upplevde att det var svårt att tolka kroppsliga signaler, vilket gav en osäkerhet som resulterade i ångest och katastrof tankar om döden. Detta medförde även att de inte vågade anstränga sig fysiskt. Känslor som ilska, frustration och nedstämdhet upplevdes på grund av den mentala och fysiska utmattningen som var svår att förstå. Personerna kunde inte utföra vardagsaktiviteter i samma utsträckning som innan hjärtinfarkten, vilket resulterade i en känsla av passivitet. Det utrycktes även ett behovav stöd från anhöriga och vårdpersonal för att klara av sin situation och det vardagligalivet. Vårdpersonalens bemötande och agerande var avgörande för hur patienterna förstod informationen som gavs, deltog i rehabilitering och klarade att genomföra nödvändiga förändringar när det gäller ohälsosamma levnadsvanor. Vårdpersonalens förmåga att skapa en trygg atmosfär tillsammans med att se patienten som människa var viktigt för att uppnå välbefinnande. Anhöriga sågs som en resurs för personerna då de kunde avlasta vardagssysslorna samtidigt som de lyssnade, vilket gav trygghet och välbefinnande hemma. Patienter upplevde att familjen satt för höga krav och fick då stödet från vänner. Partnerrelationen kunde påverkas genom den minskade sexuella relationen som grundade sig i rädsla för de fysiska förändringarna och upplevdes svårt att prata om med partnern. Livet efter en hjärtinfarkt beskrevs som en ny chans till livet där nya värderingar uppstod. Personerna upplevde att arbetsgivarens attityd och förståelse för situationen var avgörande för fortsatt sjukskrivning. För att kunna möta patientens unika behov och skapa välbefinnande genom omvårdnad, är personcentrerat förhållningssätt lämpligt för att vidhålla en helhetssyn på patienten och inte bara det fysiologiska tillståndet.

The current study empirically tested four models of type II diabetic patient adherence, including wellness, screening, medication, and treatment adherence. Four mediators were proposed patient understanding, agreement, trust, and motivation were tested for each model. The current study is grounded in patient-centered communication, responding to Street’s (2013) call to model pathways between communication and patient health outcomes. Moreover, the study argues that adherence, for type II diabetic patients should be conceptualized as four distinct clusters of behavior (wellness, screening, medication, and treatment). A sample of (n=817) type II diabetes patients from the U.S. under the care of a medical provider and taking medication for their type II diabetes were surveyed. Findings from the present study indicate that the relationship between patient-centered communication and patient-health outcomes is mediated by proximal outcomes. The results contribute to our understanding or patient-centered communication, patient understanding, agreement, trust, and motivation, and adherence behaviors. Resulted indicated that while three of the four proposed hypotheses were supported, the most commonly studied type of adherence (medication), the relationship between patient-centered communication and medication adherence was not mediated. The current study ends with a discussion and implication of the findings as well as directions for future research