Syftet med föreliggande studie var att se hur funktionsnedsättningar gestaltas i populärkultur. Underlaget utgjordes av tv-serier riktade mot ungdomar hämtade från strömningssiten Netflix. Undersökningen var av explorativ karaktär och är att betrakta som en förstudie. Den specialpedagogiska relevansen återfinns i det att ungdomar och vuxna tar med sig stereotypa och diskriminerande bilder av funktionsnedsättningar in i undervisningen, bilder som behöver granskas kritiskt. Teoretiskt och metodologiskt förankrades undersökningen i kultiverings- och diskursteori, och den har en kvantitativ och en kvalitativ del. Resultatet visade att rörelsehinder och intellektuell funktionsnedsättning är de funktionshinder som förekommer mest i materialet. Gestaltandet av samtliga funktionsnedsättningar var i många avseenden stereotypt, men det förekom undantag. I fallet rörelsehindrade fanns både stereotypa och mer nyanserade porträtt. Vidare framkom av studien att vissa stereotyper som varit vanliga förr, inte förekommer längre, men också att det kan finnas behov av nya stereotyper för att hantera det moderna spektrumet av gestaltningar. Resultatet visade också att i diskursen har bilden av funktionsnedsatta gått från ”mindre värda” till ”behövande”, men att behövandet mellan funktionsnedsatta och icke funktionsnedsatta också är ömsesidigt. Utanför diskursen står gestaltningar av grövre former av funktionshinder och komorbiditet. Slutsatsen som drogs var att funktionsnedsattas utanförskap generellt fortsatt konstrueras i media.