En stor andel av förskolans personal saknar en formell pedagogiskt utbildning. Eftersom deras handlingar och interaktion med barnen är utifrån deras pedagogiska kapital, skulle detta kunnaanvändas som en kompensation i förskolans praktik?Studien avsåg undersöka interaktionen mellan personalgruppen utan en formell pedagogiskt utbildning och barnen. Utifrån teorin om pedagogisk kapital av Henningsson – Yousif och Viggosson (2008) söktes svar på frågeställningarna.- Vilka egenskaper eller förmågor framträder hos förskolepersonalens avseende pedagogiskt kapital? - Vilka livserfarenheter visar sig ha påverkat förskolepersonalens pedagogiska kapital? - På vilket sätt anknyter förskolepersonalens pedagogiska kapital till någon form av pedagogisk kunskap?Empirin består av tre intervjuer och en skriftlig reflektion från fyra pedagoger. Resultatet visar på att livserfarenheterna från barndom, kulturmöten och föräldraskap har bidragit till att forma deraspedagogiska kapital som också omfattar olika egenskaper. Livserfarenheterna har därtill tillfört en pedagogiska kunskap som kan definieras vara erfarenhetsbaserad och pendlar mellan techne och fronesis.

SammanfattningSyftet med utvecklingsarbetet var att få förståelse för den skolsituation som en klass på en gymnasieskola befann sig i. Situationen som kännetecknade klassen var ohållbar och miss-gynnsam, med flertalet elever som riskerade att inte nå kunskapskrav och mål. Arbetet syftade till att utveckla lärares undervisningssätt för optimal tillgänglighet för eleverna, samt att ut-veckla elevernas ansvar för skolarbetet genom ett inkluderande arbetssätt. Vidare var det vik-tigt och relevant för oss som involverade i arbetet att få förståelse för den specialpedagogiska rollen. Rollen har inneburit en styrande och drivande position under processen. Betydelsen av samverkan med lärarna har varit av värde, liksom med skolledningen. Valet av att beakta ett elevnära perspektiv har varit högst väsentligt, vilket betytt att deras åsikter och tankar legat till grund för de insatser som formats. Utvecklingsarbetet ämnade bygga på lärares och elevers delaktighet för att utveckla en främjande och givande lärandesituation. Metoden har haft inslag av aktionsforskning genom att vi som författare till arbetet varit aktiva som specialpedagoger, och deltagit i processen. Arbetet tar vid ett pågående arbete inom skolverksamheten gällande extra anpassningar. En bakomliggande faktor till att fortsätta utvecklingsarbetet var att tidigare insatser inte fått genomslag i tillräcklig omfattning. Utifrån de erfarenheter som hittills erhållits, kommer frågeställningarna omformuleras och ligga till grund för ett fortsatt arbete med klassen. Utvecklingsarbetet har inspirerats av det relationella perspektivet vilket genomsyrar samt-liga insatser. Resultatet gav indikationer på att det relationella ledarskapet har omfattande betydelse, liksom lärares förhållningssätt till att göra undervisningen tillgänglig. Sambandet mellan det relationella ledarskapet och förhållningssättet har i hög grad visat sig vara avgö-rande för en god lärandemiljö. Lärares perspektiv har varit av skiftande karaktär, vilket har varit en fundamental del av hur arbetet utvecklat sig. Slutsatser som är framträdande och relevanta för det fortsatta arbetet är samspelet över professionsgränserna, samt en helhetsbild omfattande individ- och gruppnivå. En avgörande faktor har varit samspelet mellan specialpedagog, lärare och elev, liksom det elevnära, relat-ionella arbetet. Dessa nämnda faktorer lyfts fram som väsentliga och kan utgöra ett kunskaps-bidrag för såväl den skolverksamhet som har berörts som andra skolverksamheter inom gymnasieskolan. Inför det fortsatta arbetet utgår omformuleringen av frågeställningarna från de slutsatser som dragits, och som kommer att ge arbetet ny riktning.