No description available.

Bakgrund: Någon gång i livet kommer de flesta i kontakt med psykisk ohälsa. Psykisk ohälsa ger ett lidande för den drabbade men även de i personens omgivning. Vanliga besvär personerna upplever är sömnsvårigheter, oro och nedstämdhet. Det är även vanligt att personer med psykisk ohälsa har samsjuklighet i fysiska sjukdomar som kräver vård på somatiska avdelningar, där den grundutbildade sjuksköterskan möter patienten. Vid vård av dessa personer krävs det att sjuksköterskorna har ett holistiskt synsätt och arbetar med personcentrerad vård, för att tillgodose patientens behov. Tidigare studier visar att patienter med psykisk ohälsa upplever att de blir annorlunda behandlade jämfört med andra patienter då de söker vård. Syfte: Litteraturstudiens syfte var att belysa sjuksköterskors upplevelse av att vårda personer med psykisk ohälsa på somatisk avdelning. Metod: Litteraturstudien utfördes utifrån 10 kvalitativa primärstudier där sjuksköterskornas upplevelse beskrevs. Resultat: Sjuksköterskornas upplevelser visade sig vara varierande och fem kategorier identifierades som beskriver sjuksköterskornas rädsla och osäkerhet, kunskapsbrist, begränsningar i omvårdnadsarbetet, hög arbetsbelastning samt brist på jämlik vård. Konklusion: Sjuksköterskorna upplevde svårigheter att ge vård till personer med psykisk ohälsa på somatiska avdelningar. Begränsningarna i kunskap och avdelningarnas utformning gjorde att säkerheten äventyrades och att risken för vårdskador ökade. Då sjuksköterskorna upplevde rädsla och osäkerhet kunde de inte arbeta med ett holistiskt synsätt och vårda patienterna personcentrerat.

Bakgrund: Demenssjukdom är progressiv och påverkar personens förutsättningar att leva ett självständigt liv. Behandlingen för personer med demenssjukdom planeras utifrån en personcentrerad vård där icke-farmakologiska interventioner implementeras i syfte att underlätta symtombördan och öka personens livskvalité. Sjuksköterskans roll är väsentlig i vårdandet av personer med demenssjukdom. Syftet: Syftet med litteraturstudien var att beskriva sjuksköterskors erfarenhet av att vårda personer med demenssjukdom på sjukhus. Metod: Roséns granskningsprocess har inspirerat litteraturstudiens systematiska tillvägagångssätt. Sökningarna genomfördes i CINAHL och PubMed och genererade sju vetenskapliga artiklar bestående av kvalitativ metod. Artiklarna har analyserats utifrån en induktiv ansats. Resultat: Litteraturstudiens resultat identifierade sex kategorier: ökad arbetsbörda, kunskap och kompetens, interventioner vid BPSD, kommunikation, teamsamarbete, sjukhusmiljö. Slutsats: Det framkom orsaker som främjar eller hindrar förutsättningarna för bedrivandet av en personcentrerad vård. Hindrande var sjukhusmiljön, en ökad arbetsbörda samt en brist på kunskap och kompetens. Främjande var teamsamarbete, en anpassad vårdmiljö och klinisk kompetens avseende vårdandet av personer med demenssjukdom på sjukhus.

Bakgrund: Behovet av palliativ vård i samhället ökar i takt med en åldrande befolkning. Som sjuksköterska i hemsjukvården samverkar hen med många yrkesgrupper. Höga krav ställs då de ofta ställs inför sociala, medicinska och etiska ställningstagande. Det finns risker och utmaningar med att arbeta i patienters hem vilka sjuksköterskorna ställs inför på daglig basis. Sjuksköterskor inom palliativ vård har som ansvar att vårda utifrån ett personcentrerat synsätt där alla patientens dimensioner tas i beaktning. De fyra hörnstenarna och de 6 S:n är väsentliga begrepp som ligger till grund för en personcentrerad palliativ vård med målsättningen att främja patientens sista tid i livet. Syfte: Syftet med den här studien är att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av att ge palliativ vård i hemmet. Metod: En litteraturstudie där databaserna PubMed och Cinahl användes och sökresultatet gav totalt 343 träffar. Tio kvalitativa artiklar valdes ut efter kvalitetsgranskningen som sedan analyserades och presenterades i en integrerad analys.Resultat: I resultatet framkommer två huvudkategorier som berör områdena att samskapa palliativ vård och utmaningar i palliativ vårdkontext. Samtliga artiklar beskriver flera utmaningar som sjuksköterskorna ställs inför när de arbetar i hemsjukvården med inriktningen palliativ vård. Framför allt är det utmaningar i samskapandet med patient och närstående, det interprofessionella samarbetet och utmaningar för sjuksköterskan i palliativ vårdkontext. Slutsats: Utmaningarna i palliativ hemsjukvård är många och stort ansvar ställs på sjuksköterskor. Studien ger ökad kunskap inom personcentrerad palliativ vård som är väsentlig för sjuksköterskans profession.

Bakgrund: Språkbarriärer innebär ett språkligt hinder som begränsar kommunikationen,sjuksköterskans arbete och den personcentrerade vården. När det uppstår ett språkligt hinder på grund av språkbarriärer riskerar sjuksköterskan och patienten att inte förstå varandra. Det kan leda till att patienten inte görs delaktig i sin omvårdnad och inte bemöts som en unik individ. Språkbarriärer påverkar kommunikationen och hindrar sjuksköterskan från att utveckla en vårdande relation till patienten. Språkbarriärer kan leda till bristande informationoch missförstånd. Det kan försvåra sjuksköterskans förmåga att bedöma patientens behov ochutforma anpassade åtgärder i omvårdnaden. Tidigare forskning tyder på ett behov av ytterligare kunskap om hur sjuksköterskan ska hantera språkbarriärer vid omvårdnad.  Syfte: Syftet var att beskriva sjuksköterskans upplevelse av språkbarriärer vid omvårdnad. Metod: Studien är en integrerande sammanställning av kvalitativ forskning inspirerad av metasyntes. Resultat: Resultatet presenteras i tre huvudteman och fyra subteman. Första huvudtemat varSvårigheter vid språkbarriärer följt av två subteman Ett bristande informationsutbyte vid omvårdnad och Kommunikationssvårigheter vid omvårdnad. Andra huvudtemat var Känslomässiga utmaningar vid omvårdnad. Tredje huvudtemat var Utmaningar när tolk används vid omvårdnad följt av två subteman Begränsningar i tillgängligheten av tolk ochKunskapsbrist hos tolken. Slutsats: Det framkom många utmaningar som sjuksköterskor upplevde med språkbarriärer vid omvårdnad. Utmaningarna som upplevdes var Ett bristande informationsutbyte vid omvårdnad och Begränsningar i tillgängligheten av tolk. Genom att lära sig att navigera genom de utmaningar som uppstår vid språkbarriärer kan sjuksköterskan främja en personcentrerad omvårdnad.

Bakgrund: Palliativ vård i livets slutskede innebär lindrande vård och grundar sig på de fyra hörnstenarna: symtomlindring, stöd till närstående, kommunikation och teamarbete. Målen inom palliativ vård är att främja livskvaliteten, lindra lidande, samt att beakta individens fysiska, psykiska, sociala och existentiella behov vid obotligt sjukdomstillstånd. Genom ett personcentrerat förhållningssätt finns förutsättningar att uppnå målen. I den palliativa vården i livets slutskede i hemmet har sjuksköterskan en ledande roll, vården kan vara komplex, utmanande och förutsättningarna för omvårdnaden är beroende på sjuksköterskans kunskap kommunikationen och samarbetet inom teamet.  Syfte: Syftet var att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av att vårda patienter i livets slutskede i hemmet.  Metod: Kvalitativ metod med induktiv ansats tillämpades för att genomföra litteraturöversikten. Tio kvalitativa artiklar utgjorde resultatet vilket analyserades enligt Fribergs fem steg (Friberg, 2022).   Resultat: Resultatet belyser sjuksköterskors erfarenheter i att vårda patienter i livets slutskede i hemmet. Analysen resulterade i tre teman: vårda i relation, teamarbete och förutsättningar för att vårda och sju subteman: egna känslor, att vägleda, närvara i hemmet, symptomlindring, samverka med patienten, närstående, sjuksköterskans kompetens och stöd från omgivande team.  Slutsats: Sjuksköterskors erfarenheter av att vårda patienter i livets slutskede i hemmet var utmanande på många sätt och deras egna känslor kunde påverka vården. För en erfaren sjuksköterska var det lättare att ge adekvat symtomlindring än för en oerfaren. Samarbete och stöd från kollegor samt tillgängligheten till primärläkare ansågs vara viktiga aspekter för en fungerande palliativ vård i hemmet. / Background: Palliative care at the end of life is based on symptom relief, support for relatives, communication and teamwork. The goals of palliative care are to promote quality of life, alleviate suffering and to take into account the individual’s physical, psychological, social end existential needs in case of incurable illness. Through a person-centered approach, it is possible to achieve these goals. In palliative care at the end of life at home, the nurse has a leading role. Care can be complex and challenging and the conditions for the care depend on the nurse’s knowledge and cooperation within the team.  Aim: The aim of this study was to describe the nurse’s experience of palliative care in end of life care at home   Method: The method is a literature review based on ten health science articles with a qualitative design. The analysis was done according to Friberg’s analytical model.  Results: The results highlight nurses experiences in caring for palliative patients at end of life at home and is presented in three themes: caring in relationship, teamwork and conditions for care and seven subthemes: own feelings, to guide, to be present in the home, symptom relief, to cooperate with the patient and relatives, the nurse’s competence and support from the surrounding team.   Conclusion: Nurses’ experience of caring for palliative patients at the end of life at home was challenging in many ways and their own feelings could affect care. For an experienced nurse, it was easier to provide adequate symptom relief than for an inexperienced one. Cooperation and support from colleagues as well as the availability of primary care physicians were important aspects for a functioning palliative care at home.

Bakgrund: För att säkerställa den personcentrerade vården finns lagar och riktlinjer som vägledning. Personcentrerad vård innebär att sjuksköterskor värnar om patienters integritet och värdighet. Det är betydelsefullt att sjuksköterskor skapar en helhetsbild av patienters sjukdomstillstånd samtidigt som sjuksköterskor ser människan bakom sjukdomen.Anhöriga och patienter finner relationen till sjuksköterskor som en central del i personcentrerad vård. Patienter och anhöriga beskriver att lyhördhet och kommunikation behövs vid tillämpning av den personcentrerade vården. Syfte: Att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av att vårda patienter personcentrerat på sjukhus. Metod: En allmän litteraturöversikt där nio kvalitativa och tre kvantitativa studier analyserades. Resultat: I resultatet framkom tre teman. Sjuksköterskor beskrev den personcentrerade vården som kärnan i omvårdnaden. Sjuksköterskor beskrev att vårdrelationen var central i den personcentrerade vården och det var betydelsefullt att se hela människan bakom sjukdomen. Kommunikation bidrog till förbättrad patientsäkerhet, välmående och ökad tillit. Delaktighet i vården ledde till förbättrad vårdkvalitet. Sjuksköterskor beskrev att deras förhållningssätt, tidsbrist och brist på bemanning var bidragande faktorer till att den personcentrerade vården var frånvarande. Slutsats: Sjuksköterskor hade en god förståelse för den personcentrerade vården och hur den borde tillämpats i omvårdnaden av patienter. Trots detta framkom flertalet utmaningar i att tillämpa ett personcentrerat arbetssätt i den dagliga omvårdnaden.

Bakgrund: Att bli akut sjuk och stå inför behovet av en akut operation kan vara en omskakande upplevelse för patienten som kan innebära känslor av oro och ångest. Med ett personcentrerat förhållningssätt finns goda möjligheter för anestesisjuksköterskan att tillgodose patientens behov av trygghet. För att kunna tillgodose patientens rättigheter och behov av trygghet behövs forskning som belyser anestesisjuksköterskans strategier för att tillgodose detta genom att minska den oro och ångest som patienten kan uppleva inför en akut operation.Syfte: Att beskriva anestesisjuksköterskors strategier för att skapa perioperativ trygghet för patienter vid akut operation.Metod: Kvalitativ metod med semistrukturerade intervjuer användes för att besvara syftet. Sex anestesisjuksköterskor intervjuades. Data har analyserats med hjälp av kvalitativ innehållsanalys.Resultat: Strategierna som anestesisjuksköterskorna tillämpar för att skapa perioperativ trygghet kan kategoriseras i tre huvudkategorier: ”Personcentrerade strategier”, ”strategier utifrån erfarenhet och kompetens” och ”strategier för att öka patientens delaktighet”. Anestesisjuksköterskorna beskrev att vårdrelationen är en förutsättning för att skapa trygghet. Vårdrelationen gjorde det möjligt att anpassa de strategier som kunde användas för att skapa trygghet. Kategorin strategier utifrån erfarenhet och kompetens beskriver hur anestesisjuksköterskan använder sig själv som redskap för att skapa trygghet genom sitt bemötande. I kategorin strategier för att öka patientens delaktighet beskrivs hur individanpassad samt löpande information kan skapa trygghet och göra patienten delaktig.Slutsats: Anestesisjuksköterskan kan med stöd av personcentrerade strategier såsom skapandet av en vårdrelation samt att individanpassa delar i den perioperativa vården skapa trygghet för patienten. Vidare har anestesisjuksköterskan olika strategier som kan tillämpas för att skapa trygghet för patienten. Till exempel att använda sig själv som redskap samt göra patienten delaktig. Studien bidrar också till att beskriva vad personcentrerad vård kan innebära inom den perioperativa verksamheten.

Bakgrund: Hjärtsvikt är en vanligt förekommande kronisk sjukdom, som ökar runt om i världen i takt med att befolkningen blir äldre. Personen som drabbas måste lära sig att leva med och hantera sjukdomen, då det dagliga livet kommer att påverkas. Syfte: Att beskriva personers upplevelser av att leva med hjärtsvikt. Metod: Litteraturöversikt baserad på 12 stycken kvalitativa vetenskapliga artiklar. Data samlades in via Medline och CINAHL samt sekundärsökning. Dataanalys utfördes enligt Fribergs metod.  Resultat: Analysen resulterade i fem kategorier som beskriver personers upplevelser av att leva med hjärtsvikt; ett förändrat liv, känna trygghet och stöd, begränsningar i vardagslivet, osäker framtid och att vara beroende av vård.  Slutsats: Personer som lever med hjärtsvikt får en förändrad livssituation som påverkar dem fysiskt, psykiskt, socialt och existentiellt. Att personerna känner trygghet i sin vardag krävs för hantering av sjukdomen.  Kliniska implikationer: Sjuksköterskan ska informera och vägleda personen i sin sjukdom, samt hjälpa personen att hitta resurser för att klara av vardagen och sin livssituation. / Background: Heart failure is a common chronic disease, increasing around the world as the population gets older. The person who is affected must learn to live with and manage the disease, since the daily life will be affected.  Aim: To describe persons’ experiences of living with heart failure. Method: A literature study based on 12 scientific qualitative articles. Medline, CINAHL and secondary search was used to collect data. Fribergs analyze method was used to analyze the data.  Results: The analysis resulted in five categories that describe persons’ experiences of living with heart failure; a changed life, feeling secure and supported, limitations in daily life, uncertain future and being dependent on care. Conclusion: People living with heart failure have a changed life situation that affects them physically, mentally, socially and existentially. For these people to feel secure in their daily life it is required of them to cope with the disease. Clinical implications: The nurse must inform and guide the person in their illness, help the person find resources to cope with everyday life and their life situation.

Bakgrund: I Sverige insjuknar varje år ungefär 25 000 människor i någon form av demenssjukdom, en sjukdom som ökar världen över och troligtvis kommer att fördubblas inom de närmsta 20 åren. Demenssjukdom drabbar hjärnan vilket påverkar minnet och den kognitiva förmågan och kan ge beteendemässiga och psykiska symtom (BPSD). Studier visar att nio av tio personer någon gång kommer att visa symtom som ångest, oro, vandrande och aggressiva beteenden. Läkemedelsadministrering för att behandla symtom som oro, ångest och agiterande beteenden är inte ovanligt. Dock kan läkemedel ofta orsaka biverkningar hos äldre människor. Att istället använda djurterapi för att behandla symtom som kan uppstå vid demenssjukdomar kan ses som ett positivt alternativ då studier visat att djurterapi har en positiv inverkan på människan med demenssjukdom och andra kognitiva sjukdomar. Syfte: Syftet med denna studie var att beskriva vilken inverkan djurterapi har på människor med demenssjukdom och andra kognitiva sjukdomar. Metod: Studien är en litteraturöversikt baserad på artiklar med kvantitativ och kvalitativ ansats (n=15). Resultat: Resultatet av denna litteraturstudie visar att djurterapi ger minskad stressnivå, minskat uppvisande av aggressiva beteenden, färre vanföreställningar, minskad ångest, nedstämdhet, sorgsenhet, depressiva symtom och apatiska beteenden samt ökning av glädje, lycka, engagemang, vakenhet, medvetenhet, verbala uttryck samt ökat minne. Konklusion: Resultatet tyder på att djurterapi med fördel kan användas som alternativ eller kompletterande behandling för människor med demenssjukdom. Dock ser författarna att utökad forskning behövs för att se långvarig inverkan av djurterapins effekter. / Background: Each year about 25 000 people in Sweden get affected with dementia. The disease increases worldwide and is likely to double within the next 20 years. Dementia affects the brain, which affects memory and cognitive ability and can cause behavioral and psychological symptoms (BPSD). Studies show that nine out of ten people at some time will show symptoms such as anxiety, agitation, wandering and aggressive behaviors. Drug administration to treat symptoms such as agitation, anxiety and agitating behavior is not unusual. Drugs are often likely to cause side effects in older people. If animal-assisted therapy can be used to treat the symptoms that can occur in dementia it can be seen as a positive alternative when studies have shown that animal therapy has a positive effect on people with dementia. Aim: The purpose of this study was to describe the impact of animal-assisted therapy on people with dementia and other cognitive diseases. Method: The study is a literature review based on articles with qualitative and quantitative approach (n = 15). Results: The results of this study show that animal therapy reduces stress levels, decreased production of aggressive behaviors, fewer delusions, decreased anxiety, depression, sadness, depression and apathetic behavior, and increase joy, happiness, commitment, alertness, awareness, verbal and increased memory. Conclusion: The results indicate that animal therapy can be advantageously used as an alternative or complementary therapy for people with dementia. However, the authors think that expanded research is needed to see long-term effects of animal therapy's effects.