Bemötandet i vården skapar förutsättningar för god omvårdnad. Syftet med studien är att belysa patienters upplevelse av vad som är viktigt i ett gott bemötande vid läkarbesök. Studien belyser bemötande utifrån fyra perspektiv; patienters upplevelse av gott bemötande, av mindre gott bemötande och hur patienter behövt bli bemötta, samt hur patienter uppfattar läkarens roll.Aspekterna makt och konsekvenser av bemötande är en naturlig del av bemötandesituationen och berörs därför i studien. Studien är en kvalitativ intervjustudie. Urvalet genomfördes med snöbollsurval och tre personer deltog. Intervjuerna gjordes med semistrukturerade frågor, och analysen inspirerades av Kvales meningskoncentrering. Patienterna upplever att gott bemötande bland annat är att känna trygghet, lugn och förtroende, bli tagna på allvar och lyssnade på. Det goda bemötande som patienterna nämner i alla studerade bemötandeperspektiv är: 1) bli sedd som människa, 2) känna att läkaren vill hjälpa, samt 3) bli mött fördomsfritt. Gott bemötande underlättar för patienterna att berätta om sina symtom. Mindre gott bemötande som patienterna upplever gäller läkares kommunikation – verbalt och kroppsspråk, och att det är ont om tid i mötet. Det som påverkar patienten mest i det mindre goda bemötandet är när hen känner sig ifrågasatt, inte får hjälp, ses som psykiskt sjuk vid svårställda diagnoser, inte blir sedd som människa och om hen blir kränkt. Det centrala i bemötandet enligt studiens resultat är: värde, makt, kommunikation, omhändertagen och bekräftad. Viktigast i patienters upplevelse av gott bemötande är, enligt studiens resultat, värde – att patienten känner att hon har ett värde för att hon är människa.

Bakgrund Sverige är ett mångkulturellt samhälle. I mötet med personer med utländsk bakgrund där språket utgör ett hinder behövs tolkar. Enligt svensk lag bör vård ske på lika villkor utifrån individens förutsättningar. Dietister inom vård och omsorg kan stöta på utmaningar då det ibland uppstår brister i kommunikationen under kostbehandlingen. Detta påverkar behandlingsprocessen negativt och kan potentiellt leda till sämre vårdkvalité och ojämlik vård. Syfte Syftet med studien var att utforska dietisters upplevelser och erfarenheter av tolksamtal vid kostbehandling inom primärvården. Metod En kvalitativ metod tillämpades vid datainsamling. Totalt intervjuades fem verksamma dietister inom primärvården i Uppsala, Umeå och Malmö. Intervjuerna utfördes via telefon och baserades på ett semistrukturerat frågeformulär. Intervjuerna spelades in, transkriberades och analyserades med kvalitativinnehållsanalys med induktiv ansats. Resultat Fem kategorier identifierades, Känsla av ovisshet kring informationsöverföring, Utmaningar vid tolksamtal, Inadekvat kvalité på tolkuppdrag genererar problem, Kompletterande verktyg för säkrare informationsutbyte utöver tolk och Ojämlik vård. Största utmaningen bestod av okvalificerade tolkar som inte uppnådde tillfredställande standard. En känsla av ovisshet kring informationsöverföringen vid oprofessionella tolkmöten kompenserades med kompletterande kommunikationsverktyg. Tolksamtal upplevdes resurskrävande i form av tid- och energi. Samtalen påverkades av olika kommunikativa kulturkrockar. Dietisternas möjlighet att erbjuda en patientsäker och rättvis vård påverkades negativt av dessa begräsningar. Slutsats Tolkar är ett viktigt redskap för att kunna kommunicera behov och erbjuda patientsäker behandling vid interkulturella möten. Bristande kommunikation drabbar både dietister, patienter samt samhälle negativt i form av ineffektiv behandling, dålig patientsäkerhet och onödiga kostnader. Fortsatt forskning är därför viktigt för att skapa bättre kommunikationsmöjligheter och säkrare vård. / Background Sweden is a multicultural society. In meeting people with a foreign background where language might be an obstacle interpreters are needed. According to Swedish law, care should be on equal terms based on individual's needs. Dieticians can face challenges since sometimes there are shortcomings in communication during dietary treatment. This affects the treatment and can potentially lead to poorer quality of treatment and unequal care. Purpose The purpose of the study was to explore dieticians’ experiences of working with interpreters in Swedish health care. Method A qualitative method was applied for data collection. In total, five dieticians were interviewed in primary care in Uppsala, Umeå and Malmö. The interviews were conducted by telephone and were based on a semi-structured questionnaire. The interviews were recorded, transcribed and analyzed with qualitative content analysis with an inductive approach. Results Five categories were identified, Sense of uncertainty of information exchange, Challenges with interpreter conversations, Inadequate quality of interpreting assignments generates problems, Complementary tools for safer information exchange other than interpreter and Unequal health care. The biggest challenge was unqualified interpreters who didn´t meet satisfactory standards. A low sense of control of information exchange was therefore handled with complementary communications tools. The meetings were demanding in terms of time and energy. Conversations was influenced by cultural clashes in communication. The dietitians' ability to offer a safe and fair patient care were negatively affected due to these difficulties. Conclusion Interpreters are an important tool for communicating needs and offering patient-safe treatment in intercultural meetings. Lack of communication affects both dieticians, patients and society negatively in the form of ineffective treatment, bad patient security and unnecessary costs. Continued research is therefore important in order to create better communication opportunities and safer health care.

Bakgrund: Att arbeta som sjuksköterska i kommunens hemsjukvård   innebär möten med patienter som har en livshotande sjukdom. I detta arbete ingår att samarbeta i teamet för att kunna vara tillgänglig utifrån patientens behov och önskemål. För uppnå detta krävs en gemensam syn på vården i livets slutskede inom teamet, något som kräver god kommunikation.  Syfte: Syftet var att undersöka vad sjuksköterskor i palliativ vård anser bidrar till god kommunikation inom teamet. Metod: För att undersöka vad sjuksköterskor anser bidrar till god kommunikation inom teamet valdes en kvalitativ design. Tio sjuksköterskor intervjuades som arbetar i allmän palliativ vård i en kommun i Sydsverige. Materialet analyserades med induktiv innehållsanalys. Resultat: Analysen resulterade i två huvudkategorier: Samverkan i teamet och Planering med   samtliga i teamet. Kategorin Samverkan har två underkategorier vilka beskriver vikten av olika möten i det dagliga arbetet för att erhålla råd och stöd vid vård av patienter med en livshotande sjukdom. Kategorin Planering har två underkategorier vilka beskriver vikten av samsyn och trygghet i teamet. Detta innebär till exempel att det var viktigt att samtliga i teamet  kommunicerade med varandra för att uppnå samsyn kring vårdens mål i livets   slutskede, något som ledde till upplevd trygghet i arbetet. Diskussion: Resultatet diskuteras i förhållande till aktuell forskning inom ämnesområdet med Habermas kommunikativa dialogetik som utgångspunkt. / Background: Working as a nurse in the municipality's home care system involves meetings with patients who have a life-threatening illness. This work includes collaborating in the team in order to be accessible based on the patient's needs and wishes. To achieve this, a mutual view of care is required within in the team  which depends on good communication. Aim: The purpose was to investigate what nurses in palliative care consider contributing to good communication within the team. Method: In order to investigate what nurses consider contributing to good communication within the team, a qualitative design was chosen. Ten nurses working in general palliative care in a municipality in southern Sweden were interviewed. The material was analyzed with inductive content analysis. Results: The analysis resulted in two main categories: Collaboration in the team and Planning with all of the team. The collaboration category has two subcategories which describe the importance of different meetings in the daily work team to obtain advice and support in the care of patients with a life-threatening illness. Category Planning has two subcategories which describe the importance of consensus and security in the team. This means, for example, that it was important for everyone in the team to communicate with each other in order to achieve consensus on the goals in the end of life care. Discussion: The result is discussed in relation to current research in the subject area with Habermas   communicative dialogue ethics as the starting point.

Bakgrund: Med det ökade mångkulturella samhället idag finner vi människor från olika länder där alla har sin egen kultur, språk, värdering och beteenden. Alla människor har rätt till god personcentrerad vård på individnivå. När en människa blir patient spelar patientens kulturella bakgrund en stor roll i omvårdnaden då detta ger förutsättningar för att främja hälsa och välbefinnande. Sjuksköterskor har till yrkesroll att vårda alla patienter på lika villkor. Vilket innebär att sjuksköterskor visar respekt för patienters integritet samt ger bekräftelse för deras upplevelser. Syfte: Sjuksköterskornas erfarenheter av personcentrerad vård i relation till patienter med annan kulturell bakgrund inom somatisk vård. Metod: Metoden som används är systematisk litteraturstudie. Resultat: Resultatet består av två teman. Det första temat var: Betydelsen av kommunikation, med subteman; Att möta språkbarriärer, Att använda kommunikationsstrategier. Det andra temat var: Organisatoriska förhållanden med subteman; Behov av kunskap, Vårdmiljöns påverkan och Att uppleva tidsbrist. Slutsats: För att ge god personcentrerad vård till patienter krävs det en god kommunikationsförmåga mellan sjuksköterskor och patienter. Vidare så upplevs det för sjuksköterskor att det fattas resurser för att kunna tillämpa en personcentrerad vård. Mer tid, god vårdmiljö samt ökad kunskap framkom som viktiga delar i vården.

Bakgrund: Depression är en allt vanligare sjukdom som drabbar upp till 20% av befolkningen. Olika grader av depression förekommer och lätt till medelsvår depression kan behandlas med fysisk aktivitet. Som sjuksköterska kan fysisk aktivitet ordineras och följsamheten ser olika ut. Syftet med denna studie var att beskriva vad deprimerade personer upplevde som hindrande och främjande till fysisk aktivitet. Metoden var en litteraturöversikt med analys av tio kvalitativa artiklar. Resultatet har analyserats utifrån Fribergs fem stegs analys. Resultat som framkom var hur viktigt det var att få behålla autonomi och uppleva stöd samt upplevelsen av psykiska och fysiska framsteg men även olika hinder för fysik aktivitet.  Slutsats: Personer med depression behöver en individuellt anpassad ordination av fysisk aktivitet för att kunna fullfölja och det kan sjuksköterskan erbjuda genom att förhålla sig till personen utifrån personcentrerat förhållningssätt.

Bakgrund: Patienter med kronisk kritisk sjukdom är en växande grupp inom intensivvården. Patienterna klarar sig genom den akuta fasen av intensivvården men kan behöva förlängd intensivvård, vilket kräver en annan strategi. Dessa patienter behöver fokus på relationell och psykosocial omvårdnad vilket inom intensivvården ofta åsidosätts för de fysiska behoven. Personcentrerad vård fokuserar på att patientens behov sätts i centrum, vilket bland annat innefattar psykosociala och relationella behov. Syfte: Att utforska hur omvårdnaden bedrevs inom intensivvården så att de psykosociala och relationella behoven hos kroniskt kritiskt sjuka patienter tillgodosågs ur ett personcentrerat perspektiv. Metod: Fokuserad etnografisk observationsstudie. Efter datainsamlingen analyserades datan med kvalitativ innehållsanalys med deduktiv ansats utifrån McCormack och McCances (2017) ramverk för personcentrerad vård. Resultat: Omvårdnaden bedrevs så att de psykosociala och relationella behoven tillgodosågs genom att personalen var närvarande samt såg patienten som en person. Detta ledde till att övriga psykosociala och relationella behov tillgodosågs. I de fall då personalen inte var mentalt närvarande och såg patienten som en person bedrevs omvårdnaden inte så att de psykosociala och relationella behoven tillgodosågs.  Slutsats:Studien kan ge ledare och personal inom intensivvården en viktig insikt om hur omvårdnaden bedrivs för patienter med kronisk kritisk sjukdom. Resultatet kan ligga till grund för ett nödvändigt förbättringsarbete i kliniken. Vidare forskning behövs för att ge tydligare evidens.

Bakgrund: Var tredje kvinna och var femte man drabbas någon gång i livet av ångestsyndrom. Ångest är en upplevelse av rädsla, upprördhet, spänningar, olust samt starkt obehag. Orsakerna till ångest utgår ifrån olika faktorer, det finns fyra olika orsaksfaktorer: de genetiska, kroppsliga, psykologiska och sociokulturella. Det är inte många som söker vård för sin ångest utan oftast för bröstsmärtor, hjärtklappningar och magsmärtor. Vid utvärdering av en patient för misstänkt ångestsyndrom är det viktigt att sjuksköterskan undantar medicinska åtgärderna och istället lägger fram egenvårdsråd till den drabbade. Syfte: Syftet med studien var att belysa vuxna personers upplevelser av att leva med ångestsyndrom. Metod: Det är en kvalitativ litteraturstudie baserad på tre patografier skrivna på svenska. Dessa analyserades enligt Graneheim och Lundmans tydningar av innehållsanalys. Resultat: Innehållsanalysen gav resultat på sex kategorier; ”Att begränsas i vardagen”, ”Rädslor som vuxit fram tillsammans med ångesten”, ”Svårt att kontrollera oönskade känslor och tankar”, ”Att ångesten ger fysiska symtom”, ”Känna skam som bedrivs av ångesten” och ”Behov av att fly från ångesten”. Slutsats: Personernas vardag präglades av ångesten på så sätt att de upplevde isolering från omvärlden samt fick ångest inför att göra något obehagligt, något som resterande personer inte hade upplevt lika obehagligt. Även de fysiska symtomen förekom under ångestperioden. I studien framkom det fler och djupare upplevelser och förekomna fysiska symtom än vad som hittats i tidigare forskning.

Bakgrund: Patienter med demenssjukdom lider risk att drabbas av malnutrition till följd av sjukdomen. Orsaker till malnutrition kan vara nedsatt aptit, kognitiva funktionsstörningar, sociala, kulturella och miljömässiga problem. Problem: Avsaknad av kunskap från sjuksköterskor om bakomliggande orsaker till nutritionsproblem kan leda till malnutrition, vilket i sin tur kan leda till minskad livskvalitet, ökad sjuklighet och en ökad dödlighet. Till exempel behövs en förståelse för hur måltidsmiljöns betydelse kan påverka nutritionsintaget hos patienter med demenssjukdom. Syfte: Att kartlägga vad som främjar en gynnsam måltidsmiljö för patienter med demenssjukdom. Metod: En allmän litteraturöversikt bestående av åtta kvalitativa, tre kvantitativa och en mixad artikel som söktes fram i databaserna CINAHL Plus och PubMed. Resultat: Resultatet sammanställdes i tre olika teman; måltidsmiljön på särskilda boenden, dukningen av borden och personcentrerad näringsvård, vilka var de tre dominerande temana till att gynna måltidssituationerna. Slutsatser: Sjuksköterskor behöver kunskaper om hur patienterna påverkas av måltidsmiljön, dukning och uppläggning av mat. Det visade sig att ju mer välkomnande och attraktiv matsalen är, desto mer trivdes patienterna. Det är därför av stor vikt, för att kunna ge en personcentrerad vård vid måltiderna, att som sjuksköterska ha kännedom om varje patients unika bakgrund.

No description available.

Att leva med svår kronisk hjärtsvikt har beskrivits som att vara i dödens väntrum och tidigare forskning har visat att personer med hjärtsvikt inte får tillgång till palliativ vård. Syftet med studien var att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av behov och tillgång till palliativ vård för personer med hjärtsvikt. Metoden som användes var en kvalitativ ansats med semistrukturerade intervjuer. Utifrån resultatet framkom tre kategorier och 11 underkategorier. Den första kategorin var; ”Att få vara hemma i trygghet” med underkategorierna; att vara hemma, att få kontinuitet, palliativt specialistteam, att få medicinsk symtomlindring, att ha kunskap och att få tillgänglighet. Nästa var ”Att förhindra en ond cirkel” med underkategorier; att ha en god planering och att ha flexibilitet. Den sista var ”Bristande tillgänglighet till palliativ vård” med underkategorier hjärtsvikt inte en palliativ diagnos, ingen palliativ specialistvård samt att ha brist på resurser. Utifrån kategorierna förtydligades att attityden till hjärtsvikt gjorde att behovet av palliativ vård inte uppmärksammades vilket ledde till att personerna med hjärtsvikt inte försågs med de resurser som behövdes för att skapa trygghet i hemmet. Det blev därmed en ond cirkel med behov av täta akutbesök på sjukhuset. Förhoppningsvis kan studien bidra till att förändra attityden till hjärtsvikt så att det faktiskt ses som en palliativ diagnos.