Modersmålsundervisningen i svenska skolor präglas av elever från olika årskurser och med vari-erande erfarenheter i modersmålet. Detta ställer krav på modersmålslärare att kunna hantera olika språknivåer som framträder i ett klassrum där elever med olika erfarenheter undervisas. Således är syftet med denna studie att undersöka och analysera hur lärare planerar för att stötta sina elever i ett klassrum där mångfald av språkliga erfarenheter råder såväl som hur olika språknivåer inverkar på upplägget av undervisningen. Utifrån det insamlade empiriska materialet ska praktiknära teoretiska sanningar formuleras med avsikten att vidga förståelsen kring hur modersmålslärares planerade stöttningsstrategier kan optimeras. Studien ämnar sig mer specifikt att undersöka den planerade stöttningen i modersmålslärares undervisning vilket genomförs med hjälp av en sociokulturell utgångspunkt samt utifrån Hammonds och Gibbons (2005) teoretiska modell om planerad språklig stöttning. För insamlingen av det empiriska materialet har kvalitativa undersökningsmetoder bestående av intervjuer, klassrumsobservationer och kompletterande reflektionssamtal genomförts med tre modersmålslärare. Resultaten visar att samtliga av lärarnas modersmålsundervisning är utformad på ett sätt som till en stor del är i linje med Hammonds och Gibbons (2005) stöttningsmodell på makronivå men med vissa avvikelser. Utifrån de generella teoretiska sanningar som har lyfts upp bör modersmålslärare göra sina elever kunskapsförtrogna med ämnesinnehållet, framför allt genom transspråkande. Samtidigt bör modersmålslärare intensifiera undervisningen och arbetsuppgifterna på ett sätt som korrelerar med elevernas utvecklingszoner och stöttningsbehov. Ytterligare bör modersmålslärare lägga vikt på att kontextualisera ämnesinnehållet i sin undervisning samt öppna upp för kamrat-stöttning. Således är det betydande att modersmålslärare har kännedom om hur sina elever lär sig för att lyckas med stöttningsarbetet i sin undervisning. För att språkligt stötta sina elever kan modersmålslärare även behöva anpassa sina grupperingar i förhållande till de språknivåskillnader som finns i ett klassrum.

Syftet med studien är att undersöka sex mellanstadielärares uppfattningar om hur de inkluderar flerspråkiga elever i muntliga aktiviteter i svenskämnet i årskurs 6. Studien utgår från det sociokulturella perspektivet där begreppen IRF-sekvens och stöttning är centrala för arbetet. För att samla in data har semistrukturerade intervjuer med sex mellanstadielärare genomförts, som sedan bearbetas med hjälp av en innehållsanalys. De teman som framkom i innehållsanalysen var EPA-modellen, öva på uttal,  svårigheter som uppstår i undervisningen, trygghet i klassrummet samt arbetsmaterial och resurser. Av resultatet framgår det att samtliga lärare använder sig av olika undervisningsmetoder för att inkludera flerspråkiga elever i muntliga aktiviteter. Resultatet visade även att lärarna arbetar på olika sätt för att kunna variera undervisningen. Genom att lägga upp en plan inför lektionstillfället kan de planera vilken typ av stöttning som behövs gällande de flerspråkiga eleverna som befinner sig i olika utvecklingsstadier. Studiens resultat pekar på att svenskundervisningen bör anpassas efter flerspråkiga elevers förutsättningar och behov för att främja deras muntliga förmåga. Undervisningen ska präglas av variation för att eleverna ska kunna inkluderas och stöttas i muntliga aktiviteter.