Planeraren har ett yrke som kan vara svårt att beskriva och flera olika benämningar används för samma profession. Rollen har förändrats och planeraren har gått från att vara autonom expert till att i större omfattning agera samordnare styrd av politiska viljor. Jag anser att det finns en viss otydlighet kring planerarens uppgifter och hamnar ofta i diskussioner om stadsplaneringens mindre åtråvärda konsekvenser och önskar därmed kunna ge en så rättvis bild av min blivande yrkesroll som möjligt. Denna uppsats syftar till att ta del av debatten kring planerarens profession och utveckling i media, och uppsatsen berör huvudsakligen begreppen profession, roll och kompetens. Tidskriften PLAN utgör källa för de artiklar som används för att representera debatten. PLAN ges ut av Föreningen för Samhällsplanering och kan ses som planerarkårens interna organ. Resultat kan sammanfattas till att det råder enighet kring att planerarrollen förändrats i takt med att antalet aktörer i planeringen ökat och därmed också komplexiteten i processen. Jämlikhetsfrågor och sociala perspektiv har aktualiserats med kvinnornas intåg i yrkeskåren och det efterlyses en mer emotionell dimension av planeringen tillsammans med insikten om svårigheten att förändra arbetssätten. Den aktörsrika planeringen kan leda till att professionen omformas och att teoretisera kring detta fenomen är nödvändigt för professionens utveckling. I debatten råder även enighet kring att planering i större utsträckning bör handla om långsiktig solidarisk hänsyn och mindre om stadens fysiska utformning.

Den strategiska planeringen har fått allt större genomslag som en konsekvens av den utveckling som sker i samhället och runt om i världen. Urbanisering, förändrat klimat och utvecklad digitalisering är några av de stora trender som påverkar. Nya synsätt i planeringen har vunnit framgång och fått betydelse för att angripa en komplicerad verklighet, där visioner är ett exempel. Idag används visioner av flertalet kommuner som ett strategiskt styrmedel. En vision utarbetas genom att aktörer visualiserar en önskvärd framtid och sedan är det olika aktörers uppgift att konkretisera målen inom visionen och tydliggöra strategier. Visioner är ofta vaga i sin karaktär vilket ger utrymme för att de kan tolkas på olika sätt. Det kan därmed bli problematiskt då visioner ska initieras i planer och projekt. Den här studien syftar till att skapa förståelse för hur visioner används som verktyg i planeringen, då den ska tolkas, förstås och implementeras av planerarprofessioner till en konkret detaljplan. Studien avgränsas till att studera problematiken utifrån vilka tankemönster, beteenden och normer som utvecklas och befästs i en profession utifrån tre teoretiska perspektiv; institutionalisering, stigberoende och socialt kapital. Studiens forskningsdesign utgörs av en fallstudie där ett fall har undersökts. Som fallstudie valdes Vision Älvstaden (2012) med en detaljplan för Frihamnen. Studiens metoder utgörs av dokumentstudier av kommunala styrdokument med anknytning till planeringsprojektet och semi-strukturerade intervjuer med olika planerarprofessioner som deltagit i arbetet med Frihamnen. Det studerade materialet visar att visionen är vägledande och utgör en gemensam målbild för professionerna i arbetet med att utveckla Älvstaden och Frihamnen. Dock visar materialet på att det finns begrepp i visionen där professionerna inte är helt överens när de väl ska appliceras och användas i detaljplanen. Det kan således innebära att det finns institutionaliserade tankemönster, som genom socialt kapital fått starkt gehör och påverkar utfallet. Slutsatserna för studien visar även att samverkan och dialog varit en viktig del i planeringsprocessen så att delar av visionen kunnat förverkligas. Dock visar det sig finnas en institutionaliserad struktur för hur planeringsprocesser bedrivs, som innebär att det finns svårigheter med att samverka i gränsöverskridande nätverk, vilket påverkat utfallet i detaljplanen för Frihamnen.