Det råder stor bostadsbrist i många av Sveriges kommuner och fram till 2025 skulle 700 000 bostäder behöva byggas (Boverket, 2016). Förtätning är en av de främsta strategierna inom dagens stadsbyggande då det strävas efter att städer inte ska breda ut sig. Miljonprogramsområdena från 1960- och 1970-talet byggdes med funktionalistiska idéer om luftiga och öppna bostadsområden, vilket gör att områdena är intressanta för förtätning, men vilka värden och svagheter behöver belysas vid förtätning och utveckling? Detta examensarbete har skrivits för Södertälje kommun som vill förtäta stadsdelen Geneta som byggdes under miljonprogrammet. En fallstudie gjordes i Geneta och rapporten syftar till att belysa värden och svagheter i den fysiska strukturen som bör beaktas vid förtätning. För att ta reda på vad som är viktigt att belysas gjordes en litteraturstudie om de dåtida och dagens stadsbyggnadsideal. Genom referensstudier i tre andra kommuner studerades hur förtätning och utveckling sker i miljonprogramsområden på andra håll i Sverige. Med hjälp av litteraturstudien och referensstudierna arbetades en översiktlig strukturplan fram för Geneta. Även platsbesök tillsammans med intervjuer med boende och fastighetsägare utgjorde en viktig del av underlaget.  Miljonprogramsområdena byggdes efter de funktionalistiska stadsbyggnadsidealen som ville komma ifrån de trånga traditionella stadsstrukturerna. Istället skulle öppna strukturer med bostadsmiljöer som hade god tillgång till ljus, luft och natur byggas. Då bilism växte under 1950-talet fick bilen en alltmer central betydelse i stadsbyggandet, därför ansågs trafiksäkra miljöer viktiga och bilpendling mellan bostadsområden och arbetsplatser som självklar. Sedan miljonprogramsområdena byggdes har stadsbyggnadsidealen förändrats avsevärt och idag anses det finnas svagheter med den fysiska strukturen. Barriärer behöver brytas, det enformiga bostadsutbudet behöver kompletteras och den vikande centrumhandeln behöver få ett större kundunderlag. Enligt dagens stadsbyggnadsideal vill man återgå till den traditionella kvartersstaden, städer ska byggas tätare med blandade funktioner och ha en stadsmässig karaktär som skapar liv och rörelse. Vid förtätning bör värdefulla platser som grönområden och gårdsmiljöer beaktas. Förtätning ses som positivt om det kan bryta barriärer och skapa tryggare miljöer, men det är även viktigt att förändringar bidrar till mervärde för stadsdelarna i helhet.  Geneta har många av de typiska funktionalistiska karaktärsdragen. Likt många andra miljonprogramsområden så ligger stadsdelen som en enklav omgärdat av trafikerade leder. Det kan upplevas som isolerat trots att det endast är ungefär 4 km till Södertälje centrum, men med förbättrade stråk både inom stadsdelen och till närliggande stadsdelar kan kopplingar förbättras. Det är tveksamt om det stadsmässiga byggandet med butikslokaler på bottenvåningar skulle fungerar i Geneta då Geneta centrum behöver förstärkas samtidigt som det finns konkurrerande handel. Det begränsade bostadsutbudet behöver kompletteras och det finns mycket potential att utveckla utemiljöerna som är i behov av upprustning. Det finns många fina gårdsmiljöer i Geneta som är barnvänliga. Grönskan och grönområdena ses som en fin kvalité, men de kan även skapa barriärer. Genom förtätning kan bostadsområdena byggas ihop och skapa en mer sammanhållen stadsdel.

Det här examensarbetet är en diskursanalys som handlar om miljonprogrammet och dessroll i vad vi ser som den goda staden idag. Miljonprogrammet ses gärna som en parentes ihistorien, någonting som saknar identitet och karaktär. Det räknas inte gärna som ”riktig”stadsbebyggelse, utan betraktas snarare som dess motsats. Dessutom är den ful. För attförändra den här upplevelsen av miljonprogrammen används gärna nyliberala metoderoch entreprenörsurbanism för att skapa det man kallar ”stadsmässighet” även i förorten.På så vis menar man att man kan göra dessa områden konkurrenskraftiga och attraktiva påen marknad. Analysen visar att diskursen som präglat miljonprogrammet ända sedanbörjade stå klara på 70-talet ännu finns kvar men delvis har bytt karaktär - idag seskapitalismen som en lösning på förortens problem, snarare än problemens orsak, ochbilden av förorten som misslyckanden lever vidare. / The reputation of the Swedish Million Programme has been quite bad since the 70’s, andtoday it is seen as an era without any history or identity. The modernist neighbourhoods isugly, and not seen as parts of the ”real city”. Instead, it is often described as its opposite,something that must change to become a part of what we see as the good city today. Toaccomplish this, neoliberal methods like entrepreneurial urbanism is used to renew theareas and make them attractive. This paper focus on the discourse that have surroundedthe Swedish Million Programme since it was build, and it shows that we still see thesesuburbs as failures. But instead of blaming the capitalist system, it is seen as part of thesolution by means of neo liberal methods.

Syftet med denna studie är att undersöka vilka stadsbyggnadsideal som har format Linköping under historiens gång samt att studera de ideal som präglar planering och utbyggnad av staden idag. Med hjälp av en litteraturgenomgång tas utgångspunkten i 1800-talets Europa och i de trender som däri-från format våra städer. Det empiriska material som ligger till grund för studierna av Linköpings stadsbyggnadsideal idag är i första hand hämtat från Linköpings kommuns egna hemsidor men det har också gjorts en kvalitativ intervju med ordförande i Linköpings stadsbyggnadsnämnd. För att få en bred bild av vilka ideal som förekommer har förutom Linköpings översiktliga planer också tre specifika projekt studerats. De tre projekten är Övre Vasastaden som är ett centrumnära ombygg-nadsprojekt, Djurgården som är en nybyggnation mer perifert och närmare naturen samt Linköpings-Bo2016 som är ett visionsfyllt projekt med slutpunkt i en bomässa 2016. Resultatet av litteraturgenomgången visar på att tre dominerande doktriner har präglat stadsbygg-nationen i Europa från 1800-talet till idag. Dessa tre är kvarterstaden, trädgårdsstaden och funk-tionalismen. Alla dessa har satt sina spår i Linköping under årens gång och spelar fortfarande en stor roll i hur utformningen av Linköping planeras. I undersökningen av de ideal som idag råder dyker dessa tre upp titt som tätt men med den nya aspekten hållbar utveckling som ledstjärna. Den kom-pakta staden som ofta förespråkas just för ett hållbart stadsbygge och har likheter med kvarter-staden är det stadsbyggnadsideal som tar störst plats i Linköpings olika översiktsplaner och områdes-program. Detta ideal som förespråkar en förtätning av staden återfinns i båda projekten Övre Vasa-staden och Djurgården samt att det tar stor plats i översiktsplanen för staden. Utöver en förtätning av staden planerar Linköping för en utbyggnad av kollektivtrafiken för att kunna bygga bort bilberoendet och på så vis uppnå en mer hållbar stad.

Platsmarknadsföring är en strategi som fått allt större plats i kommuners arbete. Uppsatsen syftar till att undersöka platsmarknadsföring som planeringsstrategi och förstå vad platsmarknadsföring bidrar till. Det ska öka förståelsen för vilken påverkan strategin har på dagens stadsbyggnadsideal och på platser som genomgår en förändring. Ambitionen med arbetet är att belysa platsmarknadsföring och stadsbyggnadsideal, för att visa att de har en koppling som bör uppmärksammas mer i planeringen. Genom att använda fallstudie som forskningsstrategin och hermeneutik som metodologisk utgångspunkt har empirin analyserats kvalitativt. Empirin har samlats in genom dokumentinsamling, observation och intervju. Det teoretiska ramverket  bestående av platsmarknadsföring och generisk morfologisk struktur har varit vägledande under arbetets gång.  Resultaten visar att Malmö stad använder sig av platsmarknadsföring och dagens stadsbyggnadsideal, men det finns tendenser som visar att kommunen vill utforska nya stadsbyggnadsideal inom planeringen. Diskussionen visar att användandet av stadsbyggnadsideal inte är helt oproblematiskt. Stadens form och dess arkitektur påverkar vem som bor där eftersom stadsbyggnadsformer attraherar olika typer av invånare. Våra resultat visar att platsmarknadsföring och stadsbyggnadsideal är sammankopplade för att de eftersträvar det ideala samhället vilket bidragit till att frågan “Är planering marknadsföring?” uppstått. I slutsatsen frågar vi oss om svensk planering är på väg mot ett nytt stadsbyggnadsideal. Det finns tendenser på en ny fas av marknadsföring där invånarna och platsens nuvarande form får mer uppmärksamhet. Vi kan därför fastslå att planering är marknadsföring.

Den strategiska planeringen har fått allt större genomslag som en konsekvens av den utveckling som sker i samhället och runt om i världen. Urbanisering, förändrat klimat och utvecklad digitalisering är några av de stora trender som påverkar. Nya synsätt i planeringen har vunnit framgång och fått betydelse för att angripa en komplicerad verklighet, där visioner är ett exempel. Idag används visioner av flertalet kommuner som ett strategiskt styrmedel. En vision utarbetas genom att aktörer visualiserar en önskvärd framtid och sedan är det olika aktörers uppgift att konkretisera målen inom visionen och tydliggöra strategier. Visioner är ofta vaga i sin karaktär vilket ger utrymme för att de kan tolkas på olika sätt. Det kan därmed bli problematiskt då visioner ska initieras i planer och projekt. Den här studien syftar till att skapa förståelse för hur visioner används som verktyg i planeringen, då den ska tolkas, förstås och implementeras av planerarprofessioner till en konkret detaljplan. Studien avgränsas till att studera problematiken utifrån vilka tankemönster, beteenden och normer som utvecklas och befästs i en profession utifrån tre teoretiska perspektiv; institutionalisering, stigberoende och socialt kapital. Studiens forskningsdesign utgörs av en fallstudie där ett fall har undersökts. Som fallstudie valdes Vision Älvstaden (2012) med en detaljplan för Frihamnen. Studiens metoder utgörs av dokumentstudier av kommunala styrdokument med anknytning till planeringsprojektet och semi-strukturerade intervjuer med olika planerarprofessioner som deltagit i arbetet med Frihamnen. Det studerade materialet visar att visionen är vägledande och utgör en gemensam målbild för professionerna i arbetet med att utveckla Älvstaden och Frihamnen. Dock visar materialet på att det finns begrepp i visionen där professionerna inte är helt överens när de väl ska appliceras och användas i detaljplanen. Det kan således innebära att det finns institutionaliserade tankemönster, som genom socialt kapital fått starkt gehör och påverkar utfallet. Slutsatserna för studien visar även att samverkan och dialog varit en viktig del i planeringsprocessen så att delar av visionen kunnat förverkligas. Dock visar det sig finnas en institutionaliserad struktur för hur planeringsprocesser bedrivs, som innebär att det finns svårigheter med att samverka i gränsöverskridande nätverk, vilket påverkat utfallet i detaljplanen för Frihamnen.

Both the current and anticipated surge of urban population in Sweden have put pressure on municipalities to address housing shortages in main cities. Only in Uppsala, the annual construction requirement is estimated to reach up to 3400 homes. As one of the most prevalent development projects in Uppsala today, the new district of Östra Sala backe is planned to offer 2500 homes as an answer to this housing shortage. However, with the pressure to build sustainable and cost efficient homes at a rapid pace, all the project’s stakeholders must give sufficient consideration to the aesthetic dimension in planning and construction. This study examines how the concept of aesthetics has been implemented and interpreted in the planning of Östra Sala backe. Four interviews with project stakeholders are carried out, in addition to analysis of project documentation and observations of current building development. The results of the research are then compared with how the aesthetic concept has been discussed in both planning theory and historical city planning ideals. The study shows that within the project’s aesthetic focus, the creation of variation in form and social value was given most consideration. As such, functional forms and sustainable values were prioritised.

Den snabba urbaniseringen ställer stora krav på städernas förmåga att bemöta befolkningstillväxten. För att åstadkomma detta på ett hållbart sätt förespråkas från många håll förtätning inuti eller i anslutning till redan befintliga områden. Vilka metoder som kan användas och vilka konsekvenser dessa ger varierar. Den här uppsatsen syftar till att undersöka förtätningens hållbarhetskonsekvenser, vilket utförs genom en fallstudie för ett område i Sundbyberg i Stockholmsregionen. Studien innefattar visualisering av fyra olika stadsbyggnadsideal och en bedömning av dessa utifrån ett antal framtagna hållbarhetskriterier. Tre stadsbyggnadsideal som har identifierats i litteratur kring ämnet och ett stadsbyggnadsideal som grundar sig i egna observationer från praktiken undersöks. Resultatet uppvisar stora skillnader vad gäller hållbarhetskonsekvenser för de olika stadsbyggnadsidealen. Detta tros bero på att stadsplaneringen ställs inför en avvägning mellan olika intressen där de undersökta stadsbyggnadsidealen prioriterar olika. Studien presenterar inte en fulländad lösning utan gör ett försök att fungera som en vägledande studie i hur stadens fysiska struktur kan skapa olika hållbarhetskonsekvenser. / The fast urbanisation and population growth challenges the capacities of cities. Densification in or in the proximity of established neighbourhoods is encouraged as means to achieve a sustainable future as the city grows. How to build a denser city and what consequences this has varies. This essay aims to examine the sustainability consequences of densification through a case study of an area in Sundbyberg, a part of the Stockholm region in Sweden. The study includes visualisations of four different urbanisms in the chosen area and evaluates the different proposals using a list of sustainability criteria. Of the four different urbanisms, three are identified through a literature study, and one is based on observations of the practice in the Stockholm region. The result shows great differences in terms of sustainability for the different urbanisms. It is believed that this is caused by priorities made, in planning of the built environment. The study does not present a solution but is wished to function as a guiding document on how the physical structure can impact the sustainability in the city.

Kvartersstaden har på senare år seglat upp som ett allt mer omhuldat stadsbyggnadsideal vid förtätning av svenska städer. Samtidigt kritiseras förtätningen för att leda till problem med buller, dagsljus och bristande utemiljöer. Detta arbete undersöker i vilken mån kvartersstaden kan anses leva upp till väsentliga krav för en hållbar stadsutveckling genom att studera påverkan på nio centrala hållbarhetsfaktorer. Arbetet har gjorts med en i huvudsak kvalitativ metod och utgår från evidensbaserad stadsutveckling. Slutsatserna av arbetet är att kvartersstaden är en stadsform som rymmer stora kvaliteter av värde för en hållbar stadsutveckling. Kvartersstaden är bra på att hantera buller, skapa ett behagligt mikroklimat och ge bostadsgården kvaliteter som främjar dess användning. Kvartersstaden kan också bidra till en hög täthet, ökad hållbar mobilitet och tryggare gator. Hög täthet är dock ingen universallösning, minst lika viktigt är en blandning av funktioner som skapar närhet samt att det finns plats för rymliga sociala rum i stadsdelen: gröna bostadsgårdar, stadsgator, parker, torg och natur – som balanserar den täta bebyggelsen. Kvartersstaden innebär samtidigt utmaningar i dess negativa påverkan på luftkvalitet och ljusinsläpp. Förbättrad luftkvalitet står dock i vissa avseenden i motsättning till målet om ett komfortabelt mikroklimat. Att bygga kvartersstad kan i praktiken försvåras av normer kring dagsljuskrav och idén om den öppna staden. Utifrån den undersökta litteraturens råd och rekommendationer formades en designguide med 32 kvalitativa principer och 19 kvantitativa planindikatorer för en hållbar kvartersstruktur. Designguiden omsattes sedan till visuella gestaltningsexempel av ett typkvarter och en tänkt plan över en stadsdel som uppfyller dessa rekommendationer. I denna process uppstod målkonflikter mellan bebyggelsetäthet, rymliga bostadsgårdar och mänsklig skala. Sammanfattningsvis kan dock värdet av konkreta indikatorer vara stort i planeringen, både för målformulering och uppföljning.