Intresset för att kvantitativt kunna mäta städer har blivit allt större. I takt med urbaniseringen och strävan efter mer kunskap inom stadsplanering har bland annat verktyg såsom space syntax blivit allt mer vedertagna. Space syntax är ett kvantitativt verktyg inom arkitektur, stadsplanering och urbanmorfologi som utvecklats i London, till för att förklara varför stadsformen i vissa områden skapar sociala problem, till exempel en ökad segregation, och särskilt bebyggelsen från modernismen. Verktyget utvecklades under 1970-talet av Hillier och Hanson tillsammans med kollegor på Bartlett School of Architecture, London. 1984 gav Hillier och Hanson ut boken The social logic of space där de beskriver sina teorier bakom verktyget och verktygets syfte. De menar på att den byggda formen skapar olika förutsättningar och att detta kvantitativt går att mäta i form av bland annat gatornas och stadsrummens konfiguration. Således beskriver de ett nytt språk, byggt på ett fåtal regler, för att förklara dessa olika förutsättningar som stadsbyggandet leder till – språket space syntax. Syftet med studien var att undersöka hur detta språk, alltså verktyget space syntax, har tillämpats sett i en svensk kontext för att sedan återkoppla dessa förändringar i tillämpning till verktygets ursprungliga teori och dess syfte. Detta för att utforska om Hillier och Hansons (1984) ursprungliga syfte finns kvar och om detta språk är globalt eller om andra regler behövs i Sverige. Den kvalitativa metoden har använts som tillvägagångssätt för att undersöka hur tillämpningen av verktyget space syntax har förändrats över tid. Datamaterialet har bestått av intervjuer och litteratur. Materialet från datainsamlingen har sedan analyserats genom att jämföra insamlad data mot ursprunglig teori, den teori som Hillier och Hansons (1984) beskriver i deras arbete The social logic of space. Resultatet från studien visar att intresset för verktyget har ökat. Dels har kunskapen kring space syntax växt men också intresset för att använda metoden. Samtidigt visar studien även på att det gått olika trender i vilka frågor som har besvarats med hjälp av verktyget. Space syntax utvecklades för att få en bättre förståelse kring hur den byggda formen kan leda till sociala problem men idag är det ett verktyg som ofta förknippas med att mäta flödet av gångtrafikanter kopplat till ekonomiska intressen. Således har också tillämpningen av space syntax förändrats över tiden. Idag har verktyget breddats och nya metoder för att mäta städer har utvecklats utifrån Hillier och Hansons (1984) teorier. Utvecklingen av verktyget har lett till att det kommit närmare en slags trafikanalys där tillgängligheten kan analyseras, inte bara till rummen i staden utan också till många olika funktioner såsom tillgängligheten till grönytor, tillgängligheten till detaljhandel och tillgängligheten till arbetsplatser. Samtidigt som verktyget har breddats är det vissa delar av space syntax som utvecklats mer än andra. Den konvexa kartan har visat sig svår att applicera på grund av bland annat komplexiteten med att avgränsa rummen, beskriva rummen med algoritmer och att sedan utifrån rummen skapa informativa grafer. Samtidigt som den konvexa kartan inte används är det fortfarande tydligt att dessa rum i staden även idag är en nyckelvariabel för att bland annat skapa ett kunskapsutbyte mellan människor och ett mer inkluderande samhälle. När det kommer till att använda den konvexa kartan på en större skala verkar det som att rummen blir för diffusa, i alla fall i Sverige. Således har en del av syftet med space syntax också förändrats. Metoden syftade till att vara ett verktyg för att kunna jämföra olika relationer kvantitativt. Det verkar finnas vissa svårigheter med att använda verktyget, bland annat på grund av kulturella skillnader och skillnader på hur städer är uppbyggda. Studien visar på att rummen i Sverige är för diffusa för att Hillier och Hansons (1984) regler ska kunna användas. Det är snarare så att bebyggelsen i Sverige är placerad i rummen än, såsom Hillier och Hanson (1984) beskriver, skapar rummen. Dessutom verkar vi inte vara lika bundna till vägnätet. Vi går över gräsmattor och genar över innergårdar. Vad som ses som gränser kan skilja sig kulturer emellan. Med detta verkar det som att Sverige har ett annat Social logic of space och således också skulle behöva metoder som grundar sig på andra regler. Om det är så att Sverige har andra regler än de som Hillier och Hanson (1984) beskriver blir det svårt att använda space syntax för att just jämföra städer emellan och förklara vilka förutsättningar den byggda formen skapar – vilket var ett av syftena med space syntax. Ännu svårare blir det att använda dessa verktyg som designverktyg. För hur ska vi designa en plats grundat på regler som inte gäller för den specifika miljön? Samtidigt ökar intresset för metoden och särskilt när det kommer till att använda den som ett verktyg för att designa nya platser. Vilka regler som gäller i Sverige och vilket Social logic of space som finns här återstår för fortsatta studier, alltså att studera. / The interest to quantitatively measure cities has become ever greater. In step with urbanization and the pursuit of more knowledge based urban planning, tools such as space syntax have become increasingly accepted. Space syntax is a quantitative tool in architecture, urban planning and urban morphology developed in London, that is used to explain why and how urban form can cause social problems, especially neighbourhoods derived from modernism. The tool was developed in the 1970s by Hillier and Hanson together with colleagues at the Bartlett School of Architecture, London. In 1984, Hillier and Hanson published the book The Social Logic of Space, in which they describe the theories behind the tool and the tool’s purpose. They believe that the built form creates different conditions and that this can be measured quantitatively in the form of, among other things, the configuration of streets and urban spaces. Thus they described a new language, based on a few rules, to explain these different conditions that urban form leads to - the language space syntax. The purpose of this study was to investigate how this language, space syntax, has been applied from a Swedish context and then link the findings back to the original theory and its aim. This, to explore whether Hillier and Hanson’s original purpose remains and if the language is global or if other rules are needed in Sweden. The subject has been investigated through a qualitative study with data collection through interviews and literature. Thereafter, the material from the data collection was analyzed and compared to the original theory and aim in Hillier and Hansons work The social logic of space. The study shows that there have been different trends in which questions that have been answered by using the tool. Space syntax was developed to gain a better understanding of how the built form can lead to social problems, but today it is a tool that is often associated with measuring the flow of pedestrians linked to economic interests. Thus, the application of space syntax has also changed over time. Today, the tool has been broadened and new methods for measuring cities have been developed based on Hillier och Hansons (1984) theories. The development of the tool has led to a closer approach to a kind of traffic analysis where accessibility can be analyzed, not only to the rooms in the city but also to many different functions such as accessibility to green spaces, accessibility to retail and accessibility to workplaces. At the same time as the tool has been broadened, some parts of space syntax have been developed more than others. The convex map has been proved to be difficult to apply due to; the complexity of delimiting the rooms, describing the rooms with algorithms and to then create informative graphs. However, it is still clear that these rooms in the city is still seen as a key variable for creating an exchange of knowledge between people and create a more inclusive society. When it comes to use the convex maps on a larger scale, it seems that the rooms become too diffuse, at least in Sweden. Thus, part of the purpose of space syntax has also changed, to be able to compare different relations in the city in a quantitatively measurable way, especially the relationship between outsiders and residents that can be described by, for example, the relationship between the convex and the axial - between movement and places to meet on. There seems to be some difficulties in using the tool, partly due to cultural differences and differences in how cities are structured. The study shows that the rooms in Sweden are too diffuse for Hillier och Hansons (1984) rules to be used. It is rather the case that the buildings in Sweden are located in the rooms than, as Hillier och Hanson (1984) describes, create the rooms. In addition, we do not seem to be as tied to the road network, we walk across lawns and over courtyards. What is seen as boundaries might differ between cultures. With this, it seems that Sweden has a different Social logic of space and thus would also need methods based on other rules. If it is the case, that Sweden has other rules than those described by Hillier och Hanson (1984), it will be difficult to use space syntax to compare cities between and explain what conditions the built form creates - which was one of the purposes of space syntax. It becomes even more difficult to use these tools as design tools. Because, how can we design a place based on rules that do not apply to the specific environment? At the same time, the interest in the method has increased, especially when it comes to using it as a tool for designing new places. It seems that we, in Sweden, have a different Social logic of space. To find out which rules apply in Sweden, further studies are needed.

Idag står många städer inför en ökad urbanisering, vilket innebär ökad konkurrens om ytorna i staden. Detta ställer även högre krav på kommuner att utveckla och förvalta den fysiska miljön på ett långsiktigt hållbart sätt. Utmaningarna handlar bland annat om hur städer kan säkerställa yteffektiva och hållbara transportsystem, i såväl nyutvecklade områden som befintlig stadsmiljö. Då ytorna i staden är begränsade är det intressant att undersöka utmaningar och möjligheter i arbetet med att reducera en ohållbar trafiksituation i den befintliga miljön. Detta för att säkerställa en god tillgänglighet för stadens invånare samtidigt som effekterna av en ohållbar trafiksituation reduceras. Studien tar avstamp i tidigare forskning som lyfter att det finns ett samband mellan resande och utformningen av den fysiska miljön. Syftet med uppsatsen är därför att undersöka hur den politiska ambitionen i styr- och policydokument kring hållbart resande realiseras i praktiken. Urbanmorfologi har använts för att undersöka hur förändringsprocesser tar sig i uttryck i den fysiska miljön, eftersom urbanmorfologi undersöker fysisk form och förändringsprocesser som påverkar stadens utformning. Malmö stad lyfter i politiskt förankrade policydokument fram en hög ambition om att bli en mer grön, attraktiv och hållbar stad. Där hållbart resande har en framträdande roll för realiseringen av ambitionen. I denna studie har det dock uppmärksammats ett glapp mellan retoriken kring hållbart resande och realisering av densamma genom förändringsprocesser i den fysiska miljön. / Today, many cities around the world face an increased urbanization, which means increased competition for public space. This also means increasing challenges for municipalities to develop and manage the physical environment in a long-term sustainable manner. The challenges include how cities can ensure efficient and sustainable transport systems, both in newly developed areas as well as in existing urban areas. Since land is a sparse and limited resource, it is interesting to explore challenges and opportunities in the work of reducing an unsustainable traffic situation in the built environment, in order to ensure a good accessibility for the city's inhabitants, while at the same time reducing the effects of an unsustainable traffic situation.This study is based on previous research that emphasizes a relationship between travel and built environment. The aim of this paper is to explore whether the political ambition of governing and policy documents on sustainable travel is realized in practice. Urban morphology has been used to explore how transformation processes are manifested in the physical environment, being that urban morphology examines physical form and processes of change that affect the city's design.Malmö city highlight it’s ambition of becoming a more green, attractive and sustainable city, where as sustainable travel has a prominent role in the realization of the ambition. In this study, however, a gap has been noted between the rhetoric level of sustainable travel and the realization of sustainable travel through transformation processes in built environment.

Examensarbetets huvudsakliga syfte har varit att undersöka hur stora omvandlingsprojekt påverkar en stadsmiljös karaktär. Detta har utförts genom en fallstudie av Uppsala, en stad i en av den mest expansiva tillväxtområdena i Europa. Det tillhör ett av regeringens prioriterade områden i satsningen på hållbara stadsdelar och städer. Ytterligare faktorer som undersökts har varit att studera planerade och pågående projekts kumulativa effekter på Uppsalas stadsmiljö och hur huruvida dessa förändringar är förenliga med kommunens styrande dokument.    Urbanmorfologisk teori har använts för att undersöka hur staden växt historiskt, primärt från 1800-talet och framåt. Det har även använts för att hitta fördjupningsområden för mer djupgående urbanmorfologiska analyser. Teorin har kompletterats med en dokumentstudie över relevanta dokument rörande Uppsala, såsom översiktsplaner samt kommunens innerstadsstrategi och arkitekturpolicy. Tre områden valdes ut för mer finmaskiga analyser utifrån dokumentstudien och den mer lågupplösta analysen av Uppsalas centrala delar. Två av dessa områden är ursprungligen industriområden i olika skeden av omvandling och det tredje är ett centralt område i närheten av många viktiga funktioner. Beståndsdelar som kvarter, fastigheter, byggnader, gator, gaturum och öppna ytor undersöktes. Tillsammans med aktuella planer och program gjordes slutsatser gällande de specifika områdenas framtida karaktär och struktur. Det gjordes sedan en undersökning huruvida undersökningsområdenas planer var förenliga med kommunens styrande dokument och hur omvandlingen av dessa områden påverkar Uppsalas stadsmiljö i sin helhet. Omvandlingsområdena var till stor del förenliga med kommunens innerstadsstrategi. Flest skiljaktigheter återfanns mellan fördjupningsområdet Främre Boländerna och kommunens arkitekturpolicy avseende kärnbegrepp som sammanhang, skala och befintliga värden. Projektens kumulativa effekter på Uppsalas stadsmiljö bedömdes leda till ökad homogenitet i gaturum, utbredning av rutnätsstruktur, högre byggnadsvolymer och bebyggelse från 1950- till 1970-tal som får göra plats för nya byggnader. Det erhållna resultatet avseende hur en stadsmiljös karaktär påverkas av storskaliga omvandlingsprojekts är att den befintliga karaktären ofta riskerar att gå förlorad. Detta till följd av att få beståndsdelar av urban form bevaras då de sällan är förenliga med syftet av omvandlingen eller rådande stadsbyggnadsideal.    För att bli bättre på att bevara stadsmiljön och karaktären av områden rekommenderas mer holistiska analyser utifrån urbanmorfologisk teori. På så vis kan en plats unika drag identifieras och vidareutvecklas istället för att främst omvandlas utifrån rådande stadsideal. / The main purpose of this master thesis has been to investigate how large redevelopment projects affect the character of an urban environment. This has been carried out through a case study of Uppsala, a city in one of the most expansive growth areas in Europe. It also belongs to one of the government's prioritized areas in the investment in sustainable districts and cities. Additional factors that have been investigated has been to study the cumulative effects of planned and ongoing projects on Uppsala's urban environment and whether these changes are compatible with the municipality's governing documents. Urban morphological theory has been used to investigate how the city has grown historically, primarily from the 19th century and onwards. It has also been used to find focus areas for more in-depth urban morphological analyzes. The theory has been complemented with a document study of relevant documents regarding Uppsala, such as general plans and the municipality's inner-city strategy and architectural policy. Three areas were selected for finer-mesh analyzes based on the document study and the lower-resolution analysis of Uppsala's central parts. Two of these areas are historically industrial areas at different stages of transformation and the third is a central area close to many important city functions. Components such as blocks, properties, buildings, streets, street spaces and open spaces were examined. Together with current plans and programs, conclusions were drawn regarding the future character and structure of the specific areas. An investigation was then carried out as to whether the investigated areas' plans were compatible with the municipality's governing documents and how the transformation of these areas affects Uppsala's urban environment as a whole. The focus areas were largely in line with the municipality's inner-city strategy. The biggest discrepancies were found between the area Främre Boländerna and the municipality's architectural policy regarding concepts such as context, scale and existing values. The projects' cumulative effects on Uppsala's urban environment were concluded to lead to increased homogeneity in street spaces, increased implementation of the grid street plan, taller building volumes and the replacement of buildings from the 1950s to the 1970s in favor of new buildings. The obtained result regarding how the character of an urban environment is affected by large-scale conversion projects is that the existing character is often at risk of being lost. This due to few elements of urban form being preserved as they seldom are compatible with the intention of the transformation or the current urban planning trend. To become better at preserving the urban environment and the character of areas, more holistic analyzes based on urban morphological theory are recommended. In this way, a place's unique features can be identified and be further developed instead of being transformed based primarily on the current urban trend.

No description available.

I Stockholms ytterstad präglas många stadsdelar av områdessegregation, där de socioekonomiska förutsättningarna till stor omfattning skiljer sig från område till område. I den fysiska planeringen har få storskaliga insatser genomförts för att förändra denna struktur, då arkitektur och sociala frågor har kopplats samman först på senare tid. Fältet är fortfarande relativt outforskat. Denna studie undersöker hur riktlinjer för stadsläkning kan utformas och tillämpas för minskad områdessegregation. Utifrån kvalitativa textanalyser och kategorisering har studien identifierat 6 riktlinjer som bedöms viktiga för att kunna öka områdesintegration på en nivå mellan översiktsplanering och detaljplanering.Riktlinjernas som studien utgår från är: Prioritera det performativa Förändra stadsleder till stadsgator Omlokalisering av skolor Satsa på grön- och rekreationsområden för möten Skapa genomströmning Skapa siktlinjer Dessa riktlinjer för stadsläkning har testats genom att de appliceras på två stadsdelar, Tensta och Solhem/Spånga, som har stora socioekonomiska skillnader men enbart ligger ett par hundra meter ifrån varandra. Konceptet ”Vi möts på mitten” gestaltas för att synliggöra och förtydliga hur riktlinjerna kan förändra i städerna. Genom Space Syntax och funktionsanalyser har resultatet från åtgärderna analyserats och visat på hur stadsform och det grundläggande nätverkets förändringar skapar möjligheter för en mer integrerad stadsform. Studiens slutsats är att planeraren bör arbeta mer med det performativa i stadsform för att skapa långsiktigt integrerade strukturer. Strategier och riktlinjer för stadsläkning bör vara översiktliga för hela städer och inte områdesbaserade. Riktlinjer mot segregation måste ges mer handlingsutrymme att genomföra storskaliga åtgärder för att kunna göra skillnad och åtgärderna måste genomföras på flera områden samtidigt för att kunna bidra med en mindre segregerad stad.

Platsmarknadsföring är en strategi som fått allt större plats i kommuners arbete. Uppsatsen syftar till att undersöka platsmarknadsföring som planeringsstrategi och förstå vad platsmarknadsföring bidrar till. Det ska öka förståelsen för vilken påverkan strategin har på dagens stadsbyggnadsideal och på platser som genomgår en förändring. Ambitionen med arbetet är att belysa platsmarknadsföring och stadsbyggnadsideal, för att visa att de har en koppling som bör uppmärksammas mer i planeringen. Genom att använda fallstudie som forskningsstrategin och hermeneutik som metodologisk utgångspunkt har empirin analyserats kvalitativt. Empirin har samlats in genom dokumentinsamling, observation och intervju. Det teoretiska ramverket  bestående av platsmarknadsföring och generisk morfologisk struktur har varit vägledande under arbetets gång.  Resultaten visar att Malmö stad använder sig av platsmarknadsföring och dagens stadsbyggnadsideal, men det finns tendenser som visar att kommunen vill utforska nya stadsbyggnadsideal inom planeringen. Diskussionen visar att användandet av stadsbyggnadsideal inte är helt oproblematiskt. Stadens form och dess arkitektur påverkar vem som bor där eftersom stadsbyggnadsformer attraherar olika typer av invånare. Våra resultat visar att platsmarknadsföring och stadsbyggnadsideal är sammankopplade för att de eftersträvar det ideala samhället vilket bidragit till att frågan “Är planering marknadsföring?” uppstått. I slutsatsen frågar vi oss om svensk planering är på väg mot ett nytt stadsbyggnadsideal. Det finns tendenser på en ny fas av marknadsföring där invånarna och platsens nuvarande form får mer uppmärksamhet. Vi kan därför fastslå att planering är marknadsföring.

Sveriges externa och halvexterna handelsområden utgör tillsammans en uthyrningsbar yta på nästan 7 kvadratkilometer, vilket motsvarar cirka 1000 fotbollsplaner. Parkeringsytor och annan infrastruktur är inte inräknad i denna siffra. Dessa handelsområden är av vikt för kommuner genom de arbetstillfällen och skatteintäkter som genereras. Sedan år 2003 har e-handeln haft en årlig tillväxt på mellan 15 och 20%, medan den totala detaljhandeln under samma tid har vuxit med i snitt 2%. Mot bakgrund av e-handelns snabba utveckling menar Svensk Handel att den utgör en tydlig hotbild mot externa handelsområden.  Studien ämnar undersöka hur och i vilken utsträckning svenska kommuner hanterar problematiken kring e-handelns påverkan på externa handelsområden. Mot bakgrund av de stora markytorna som externhandelsområden upptar syftar studien även till att undersöka vilka rumsliga och andra strategier kommuner behöver arbeta med för att bemöta transformationstrycket som e-handeln orsakar i externhandelsområdenas fysiska miljöer. Studien är kvalitativ och görs genom en metodkombination där dokumentstudie, intervju och urbanmorfologisk analys appliceras på fyra undersökningsobjekt: Örebro, Västerås, Linköping och Norrköping. Det teoretiska ramverket utgörs av kreativ förstörelse, konsumtion, paradigm och urbanmorfologi, fyra perspektiv som syftar till att rama in ämnesområdet.  Samtliga undersökta kommuner uppvisar en förståelse för e-handelns påverkan och hotbild mot externa handelsområden. Ingen av kommunerna har dock någon uttalad beredskap för hur detta ska hanteras. Anledningen till detta är tvåfaldig: kommunerna anser att det inte går att ha en beredskap mot bakgrund av handelns snabba utveckling. Därutöver anses problematiken vara en mer angelägen fråga för externhandelsområdenas privata fastighetsägare. Det framträder även ett fokusskifte hos kommunerna; från planläggning av externhandelsområden till en vilja om att ha god planberedskap för logistikanläggningar, däribland för e-handelslokaler. I kommunernas policydokument synliggörs en vilja att hävda sig som regionala handelscentrum, även om ingen av kommunerna har för avsikt att planlägga nya externhandelsområden. Istället öppnar kommunerna upp för möjligheten att områdena i framtiden ska kunna omvandlas mot bostadsändamål. Mot bakgrund av ovanstående fynd samt de urbanmorfologiska analysernas synliggörande, att kommunernas externhandelsområden har skilda förutsättningar att integreras i den större staden, tas följande strategier fram för hur kommunerna kan möta e-handelns transformationstryck mot externa handelsområden:  • En mer platsspecifik syn på externhandelsområdens möjligheter  • Upprätta en logistikpolicy  • Utvärdera möjligheterna att inkorporera logistikytor i externhandelsområden  • Fortsätt satsa på ett mer blandat innehåll i externhandelsområden / <p>Presentation och opponering skedde digitalt via Zoom.</p>

Tehran, the capital of Iran has undergone major urbanization in the last century, which has caused uncontrollable urban growth. Poor regulation and control of this growth has given rise to environmental problems including high air and water pollution. In turn, this has led to urban growth towards the mountains in the north, where the environment is better. However, this pressure to develop in the north has increased segregation of the city and created a clear social division of class between the northern and southern parts of the City. In light of this, and in the context of Tehran as an extremely dense city with limited green space, the City sees a possibility in transforming an unused military airport in the southern districts of the city into a new urban park. This master thesis explores how to reclaim the 270Ha former airfield and develop it as an urban park with strengthened links to surrounding neighbourhoods. The work aims to gain an understanding of how large vacant areas can become successful public areas and green places in the community. The work is based on urban theory and site analysis and brings forward design proposals for the park. Analysis work is divided into an investigative and exploratory stage. The investigative part includes literature studies, data collection and mapping of the city’s urban morphological development, taking into account physical and socio-economic processes. The exploratory part consisted of inventories, site studies and interviews in Tehran, as well as integration analysis with space syntax to explore accessibility and connections in the new park. Throughout the study shows how and why the city has evolved and highlights a connection between living in the southern districts, which are low-income areas, with also having poor access to public and recreation areas. This analysis forms the foundations for the design proposal, visualizations and programs presented about how the area can be designed as a new urban city park. In conclusion, the study highlights that in order to be able to develop new places or renew existing area’s, consideration must be given to urban morphological development. This includes the socio-economic and socio-ecological process. It further concludes, that a ecological viewpoint together with a understanding of the physical environment, the urban landscape identity and the need of people in the context needs to be brought together to plan and create parks and urban spaces