Th. Univ. de Lausanne, 2008. / Bibliographie: f. 270-313. Index.

Version abrégée de: Diss.--Evangelisch-theologische Fakultät--Erlangen-Nürnberg--Friedrich-Alexander-Universität, 1991.

Univ., Diss.--Göttingen, 2002. / Literaturverz. S. [301] - 325.

Zugl.: Eichstätt-Ingolstadt, Universiẗat, Diss.

Diss. Univ. Paris IV, 2004. / Avant-titre: "Rien ne nous plaît que le combat"

<p>Detta är en kvalitativ studie som inspirerats av fenomenografisk metod som behandlar olika aspekter av islams etablering i Sverige som är ett kulturkristet samhälle. Intervjuer har gjorts med representanter för tre olika trosinriktingar: Svenska kyrkan, Pingstkyrkan samt en frikyrkoförsamling med anknytning till Evangeliska Frikyrkan.</p><p>Syftet var att undersöka hur praktiserande kristna bemöter islam i samhället. Fokus läggs på kristna ledare och deras förhållningssätt med utgångspunkt i om de förespråkar polemik eller dialog, samt effekterna av dessa förhållningssätt. De teoretiska utgångspunkterna är dels en kunskapssociologisk teori av Berger och Luckmann, samt två olika religionsvetenskapliga teorier om dialog från Kyrkornas världsråd samt Swanberg och Westerlund ur ett normativt teologiskt perspektiv. Resultatet och analysen visar på att det finns en stor variation i förhållningssätt och attityd bland de kristna ledarna gentemot islam, beroende på vilken grad av konfrontation som förespråkas, samt på vilket plan i mötet man anser att tyngdpunkten ligger inom det sociokulturella, politiska eller teologiska.</p>

Detta är en kvalitativ studie som inspirerats av fenomenografisk metod som behandlar olika aspekter av islams etablering i Sverige som är ett kulturkristet samhälle. Intervjuer har gjorts med representanter för tre olika trosinriktingar: Svenska kyrkan, Pingstkyrkan samt en frikyrkoförsamling med anknytning till Evangeliska Frikyrkan. Syftet var att undersöka hur praktiserande kristna bemöter islam i samhället. Fokus läggs på kristna ledare och deras förhållningssätt med utgångspunkt i om de förespråkar polemik eller dialog, samt effekterna av dessa förhållningssätt. De teoretiska utgångspunkterna är dels en kunskapssociologisk teori av Berger och Luckmann, samt två olika religionsvetenskapliga teorier om dialog från Kyrkornas världsråd samt Swanberg och Westerlund ur ett normativt teologiskt perspektiv. Resultatet och analysen visar på att det finns en stor variation i förhållningssätt och attityd bland de kristna ledarna gentemot islam, beroende på vilken grad av konfrontation som förespråkas, samt på vilket plan i mötet man anser att tyngdpunkten ligger inom det sociokulturella, politiska eller teologiska.

Through a diplomatic transcription and contextualisation of two poems from Geistliche und Weltliche Poemata (1650) by Anna Ovena Hoyer (1584-1655) it is suggested that two contexts are highly relevant and fruitful for understanding the polemical nature of the Early Modern Era. The two examined contexts are anti-clericalism  ̶  the negative stance towards Lutheran clergymen  ̶  and the conditions for writing as a female in Early Modern times. By offering comments and providing information regarding these two contexts, it is demonstrated how they successfully explain and motivate how a lay uneducated poetess develops rhetorical strategies to express radical criticism of the discourse of Lutheran clergymen. Notably, the authors of the two poems, Werdenhagen and Hoyer, legitimise a morally superior poetess by constructing a feminine authority derived analogously from the story of Martha and Mariam in the Bible. Furthermore, Hoyer uses this claim of being a mouthpiece for godly wisdom to delegitimise the bookly and rational knowledge acquired in the universities by the Lutheran clergymen. By using the politically charged term “der gemeine Mann”, she appeals to the political defeats of the great majority of laymen in the Early Modern Era. In her polemic against the Lutheran clergymen, it is implied that the expected silent subservience of the laymen towards the clergymen is problematic, since the clergymen due to their blind faith in bookly knowledge are neither righteous nor Christian. Thus, it is suggested that the examined pieces of poetry could be understood as radical criticism of the Lutheran social model. / Genom en diplomatisk utgåva och kontextualisering av två dikter från Geistliche und Weltliche Poemata (1650) av Anna Ovena Hoyer (1584-1655) föreslås två kontexter som särskilt relevanta för att förstå den tidigmoderna tidens prägling i polemiken. Dessa två undersökta kontexter är antiklerikalismen - den negativa attityden gentemot lutherska kyrkomän - och villkoren för att skriva som kvinna i tidigmodern tid. Genom att bidra med kommentarer och information kring dessa två kontexter påvisas att dessa framgångsrikt kan förklara vilka retoriska strategier som den outbildade poeten använder för att rikta en radikal kritik mot lutherska kyrkomän. Det är anmärkningsvärt att de två diktarna Hoyer och Werdenhagen legitimerar bilden av en moraliskt överlägsen diktande kvinna genom att konstruera en feminin auktoritetsfigur ur berättelsen om Marta och Mariam i Bibeln. Därutöver använder Hoyer denna konstruktion av att vara Guds språkrör och förmedlare av vishet för att avfärda kyrkomännens rationalism och bokkunskap som de fått från sin universitetsutbildning. Genom att använda den politiskt laddade termen "gemene man" hänvisas implicit till tidigmoderna politiska förluster för den stora icke-klerikala allmänheten. I polemiken kritiseras dessutom att den tysta lydnaden till kyrkomännen hos den icke-klerikala allmänheten är problematisk, då kyrkomännen till följd av sin blinda tro på bokkunskap varken är rättfärdigade eller kristna. Därigenom föreslår analysen att den undersökta poesin kan förstås som en radikal kritik av den lutherska socialmodellen.

<p>Denna uppsats består av en studie av en dialog mellan vetenskap och religion hos den amerikanska filantropiska John Templetonstiftelsen. Syftet har varit att utreda värdet av denna dialog och att få en uppfattning om värdet av dialoger mellan vetenskap och religion i allmänhet i fråga om aktualitet och fruktbarhet för deltagarna, publiken och den allmänna debatten. Den studerade dialogen visade brister i definition och riktlinjer, val av deltagare och diskussionsämne. Argumentationen utgick ifrån deltagarnas personliga tro eller icke-tro och inte utifrån deras kompetensområden inom vetenskap eller religion. Dialogens olika bidrag visade inte på någon större grad av nytänkande, med undantag för två korta essäer som diskuterade nya Gudsdefinitioner. Dessa resonemang fördes dock inte vidare till de debatter som också ingick i dialogen. Trots många brister, där många borde ha kunnat undvikas, visade den studerade dialogen på en vilja till möte mellan oliktänkande och på ett intresse från allmänheten. Med tydliga definitioner och riktlinjer och ett mer aktuellt ämnesval borde därför dialoger mellan vetenskap och religion ha en framtid.</p> / <p>This essay is a study of a dialogue between science and religion at the John Templeton foundation. The aim has been to investigate the value of this specific dialogue and also to get an understanding of the value of dialogues between science and religion in general regarding actuality and fruitfulness for the participants, the audience and the public debate. The study of the Templeton dialogue revealed shortcomings regarding definitions and guidelines, choice of participants and of topic. Furthermore, the argumentation was based on the individual participants belief or non-belief rather than their professional competence areas. The different contributions to the dialogue did not show any higher degree of fresh ideas, apart from two short essays describing new definitions of God. These thoughts were, however, not brought to the debates that were also a part of the dialogue. Despite the shortcomings, where many should have been possible to avoid, the studied dialogue showed willingness from people of different perspectives to meet and the dialogue also gained an interest from the general public. The conclusion of this study is that with clear definitions and guidelines and a well-considered choice of topic, the dialogue between science and religion should have a future.</p>

Denna uppsats består av en studie av en dialog mellan vetenskap och religion hos den amerikanska filantropiska John Templetonstiftelsen. Syftet har varit att utreda värdet av denna dialog och att få en uppfattning om värdet av dialoger mellan vetenskap och religion i allmänhet i fråga om aktualitet och fruktbarhet för deltagarna, publiken och den allmänna debatten. Den studerade dialogen visade brister i definition och riktlinjer, val av deltagare och diskussionsämne. Argumentationen utgick ifrån deltagarnas personliga tro eller icke-tro och inte utifrån deras kompetensområden inom vetenskap eller religion. Dialogens olika bidrag visade inte på någon större grad av nytänkande, med undantag för två korta essäer som diskuterade nya Gudsdefinitioner. Dessa resonemang fördes dock inte vidare till de debatter som också ingick i dialogen. Trots många brister, där många borde ha kunnat undvikas, visade den studerade dialogen på en vilja till möte mellan oliktänkande och på ett intresse från allmänheten. Med tydliga definitioner och riktlinjer och ett mer aktuellt ämnesval borde därför dialoger mellan vetenskap och religion ha en framtid. / This essay is a study of a dialogue between science and religion at the John Templeton foundation. The aim has been to investigate the value of this specific dialogue and also to get an understanding of the value of dialogues between science and religion in general regarding actuality and fruitfulness for the participants, the audience and the public debate. The study of the Templeton dialogue revealed shortcomings regarding definitions and guidelines, choice of participants and of topic. Furthermore, the argumentation was based on the individual participants belief or non-belief rather than their professional competence areas. The different contributions to the dialogue did not show any higher degree of fresh ideas, apart from two short essays describing new definitions of God. These thoughts were, however, not brought to the debates that were also a part of the dialogue. Despite the shortcomings, where many should have been possible to avoid, the studied dialogue showed willingness from people of different perspectives to meet and the dialogue also gained an interest from the general public. The conclusion of this study is that with clear definitions and guidelines and a well-considered choice of topic, the dialogue between science and religion should have a future.