Denne rapport er et studie i ældre spritpoliturer. Spritpoliturer påføres med polerelap og kan sammenlignes med den teknik som vi populært i dag kender som metoden for fransk polering eller håndpolering.Rapporten fordyber sig i emnet omkring spritpoliturer og ender op omkring et praktisk eksperiment om udvalgte politurer. Ældre snedkerkunst kendetegnes ved, at det kan studeres ned til mindste detalje. Overfladebehandlingerne var så absolut ingen undtagelse og især ikke politurbehandlingerne, hvor de ofte eksotiske harpikser af forskellige art blev blandet med største omhu og forståelse for detaljer for at opnå præcis den finish, der skulle tjene formålet bedst. Blandinger af harpiks og sprit dannede forskellige politurer til fernis for stole, instrumenter, toiletmøbler, paneler etc. Således skal rapporten fungere som en historisk gennemgang af et udvalg af spritpoliturer fra første halvdel af 1800- tallet. Forud for rapportens praktiske eksperiment hvor der poleres med udvalgte spritpoliturer følges der op på de håndværksteknikker og den viden, der har ligget til grund for poleringen. / This degree project is a study on traditional ethanol-based polishes. Ethanol-based polishes are applied with a pad and can be compared with the method today known as French Polishing or Hand Polishing. The report enter deeply into the subject and ends up with applied experiments with some selected polishes. The art of cabinetmaking can be studied down to minute detail. Polishes were no exception, especially not ethanol-based polishes, where most often exotic resins of different origin were mixed with great care and understanding in order to attain the most appropriate finish for every single piece. By mixing resins and ethanol different polishes were obtained for chairs, instruments, dressing furniture, panels etc.The report is meant to serve as historic review of some selected polishes from the first half of the 19th century. Before the practical polishing experiments is included information on handicraft techniques and background knowledge necessary for the actual polishing procedure.

<p>Denne rapport er et studie i ældre spritpoliturer. Spritpoliturer påføres med polerelap og kan sammenlignes med den teknik som vi populært i dag kender som metoden for fransk polering eller håndpolering.Rapporten fordyber sig i emnet omkring spritpoliturer og ender op omkring et praktisk eksperiment om udvalgte politurer. Ældre snedkerkunst kendetegnes ved, at det kan studeres ned til mindste detalje. Overfladebehandlingerne var så absolut ingen undtagelse og især ikke politurbehandlingerne, hvor de ofte eksotiske harpikser af forskellige art blev blandet med største omhu og forståelse for detaljer for at opnå præcis den finish, der skulle tjene formålet bedst. Blandinger af harpiks og sprit dannede forskellige politurer til fernis for stole, instrumenter, toiletmøbler, paneler etc.</p><p>Således skal rapporten fungere som en historisk gennemgang af et udvalg af spritpoliturer fra første halvdel af 1800- tallet. Forud for rapportens praktiske eksperiment hvor der poleres med udvalgte spritpoliturer følges der op på de håndværksteknikker og den viden, der har ligget til grund for poleringen.</p> / <p>This degree project is a study on traditional ethanol-based polishes. Ethanol-based polishes are applied with a pad and can be compared with the method today known as French Polishing or Hand Polishing. The report enter deeply into the subject and ends up with applied experiments with some selected polishes. The art of cabinetmaking can be studied down to minute detail. Polishes were no exception, especially not ethanol-based polishes, where most often exotic resins of different origin were mixed with great care and understanding in order to attain the most appropriate finish for every single piece. By mixing resins and ethanol different polishes were obtained for chairs, instruments, dressing furniture, panels etc.The report is meant to serve as historic review of some selected polishes from the first half of the 19th century. Before the practical polishing experiments is included information on handicraft techniques and background knowledge necessary for the actual polishing procedure.</p>

Styckares arbete är fysiskt ansträngande och kännetecknas av att vara utpräglat manuellt där den handhållna kniven är det viktigaste verktyget. Arbetet innebär enligt arbetsskadestatistiken hög risk för arbetsrelaterade skador och sjukdomar. Syftet med avhandlingen är att identifiera och utvärdera arbetsmiljöförbättringar som styckningsföretag och anställda styckare i samverkan och under beaktande av systemeffektivitet kan vidta. Ett andra syfte är att ge ett kunskapsbidrag som branschen kan tillämpa i sin framtida arbetsmiljöutveckling. Avhandlingen baseras på det arbete som genomfördes i två forskningsprojekt (STAR respektive SKARP). Dessa bedrevs som en branschintervention, i en interaktiv ansats och med styrgrupper med deltagare från branschorganisationen Kött- och Charkföretagen samt representanter från styckningsföretag och livsmedelsarbetarnas fackförening. De studier som ingår i avhandlingen har huvudsakligen genomförts i reell miljö som kvasi-experimentella fallstudier. Styrgrupperna i projekten samt de aktuella företagen deltog i planering och utvärdering av dem. Resultaten visade att styckningsarbete är så fysiologiskt krävande att många styckare ingående i mätningarna låg över den nivå som rekommenderas för att arbetet skall vara hållbart. Avhandlingen rekommenderar därför att den fysiska arbetsbelastningen på individnivå i styckningsarbete inte ska överstiga 30 Relative Aerobic Strain (RAS), dvs. den andel av sin fysiska förmåga uttryckt i syreupptagning som individen använder i sitt arbete. Vidare visar resultaten att ökad arbetstakt försämrar kvalitet och utbyte samt företagens lönsamhet. En ökad arbetstakt upplevs dessutom negativt av styckarna. Polering av knivarna istället för att slipa dem innebär att kniven kan bli vassare, dess livslängd förlängs och därmed minskar kostnaderna för knivslitage samtidigt som risken för belastningsskador minskar. För den enskilde individens hållbara anställning i styckningsarbete föreslås flera åtgärder: bl.a. att införa ett system för förbättrad knivskärpa där utbildning och teknik för att hålla knivarna vassa ingår samt att organisera arbetet med en anpassning av teknik, arbetstakt och arbetstyngd som främjar styckarnas hälsa. Interaktiviteten i projekten resulterade i ökat samarbete om arbetsmiljön mellan styckningsföretagen och med Arbetsmiljöverket. För att arbetsmiljöförbättrande åtgärder ska bli hållbara samt även ge ett bidrag till företagets lönsamhet bör de ske i samverkan med samt engagera de anställda. / <p>QC 20150630</p>

Syfte Syftet med föreliggande studie var att undersöka böjhållfastheten på 3D-printat material avsett för stabiliseringsskenor som är tillverkade i olika vinklar och både före och efter polering. Material och Metod Totalt framställdes 50 rektangulära provkroppar i vinklarna 0°, 25°, 45°, 75° och 90° med måtten 64 x 10 x 4,5 mm av Keysplint Hard och hälften polerades med Otec poleringsmaskin. Alla provkroppar utsattes för ett trepunktsböjhållfasthetstest med Instron 4465 med en lasthastighet på 5 mm/min till fraktur och värdena dokumenterades i Bluehill-mjukvara. Resultatet analyserades med One-Way ANOVA, Tukey s’ test och signifikansnivån sattes till α = 0,05. Resultat Enligt resultat från programmet SPSS (IBM® SPSS® Statistics powerful statistical software platform) observerades högst böjhållfasthet i den 3D-printade gruppen vid 25° som var polerad, vilket innebar en signifikant skillnad mellan denna grupp (25°) och de övriga grupperna (p&lt;0,05). Statistisk påvisades inga signifikanta skillnader mellan de andra grupper oavsett om det var opolerade och polerade provkroppar printade i vinklarna 0॰, 45॰, 75॰,90॰ (p&gt;0,05). Slutsats Inom ramen för studiens begränsningar kan följande slutsats dras: Printningsvinkel och polering påverkar böjhållfastheten hos 3D-printad polymer. En printningsvinkel på 25॰ i kombination med polering ger högst böjhållfasthet. En printningsvinkel på 0॰ger numeriskt lägst böjhållfasthet. Mer omfattande studier beträffande olika printningvinklar, olika printningsmaterial (resin) och 3D-printrar och dess inverkan på böjhållfastheten krävs för att säkerställa resultaten. / Aim The purpose of this in vitro study was to investigate the flexural strength of 3D-printed material intended for stabilization splints that are manufactured at different angles, both before and after polishing. Material and Method A total of 50 rectangular specimens at angles of 0°, 25°, 45°, 75° and 90° with dimensions of 64 x 10 x 4.5 mm were produced by Keysplint Hard and half were polished with the Otec polishing machine. All specimens were subjected to three-point flexural strength test using the Instron 4465 at a loading rate of 5 mm/min to fracture and the values were documented in Bluehill software. The result was analyzed with One-Way ANOVA, Tukey's test and the significance level was set at α = 0.05. Results According to results from the software SPSS (IBM® SPSS® Statistics powerful statistical software platform), the highest flexural strength was observed in the 3D-printed group at 25° that was polished, which means a significant difference between this group (25°) and the other groups (p&lt;0.05). Statistically, no significant differences were detected between the other groups regardless of whether they were unpolished and polished specimens printed at angles 0°, 45°, 75°, 90° (p&gt;0.05). Conclusion Within the limitations of the study, the following conclusion can be drawn: Printing angle and polishing affect the flexural strength of 3D-printed polymer. A printing angle of 25° in combination with polishing gives the highest flexural strength. A printing angle of 0° gives the numerically lowest flexural strength. More extensive studies regarding different printing angles, different printing materials (resin) and 3D-printers and the effect on the flexural strength are required to ensure the results.

I detta examensarbete har undersökningar kring finfrästa ytor i härdat verktygsstål utförts i samarbete med verktygsstålsproducenten Uddeholms AB i Hagfors. Vid spånskärande bearbetning påverkas materialet ibland negativt. En försöksserie om totalt 90 finfrästa ytor i härdade varmarbetsstålen Uddeholm Orvar Supreme och Uddeholm Dievar har frästs, mätts och utvärderats för att ta reda på hur fräsprocessen inverkar på materialets egenskaper. Det visar sig att materialet påverkas olika mycket beroende på hur fräsningen utförs och med vilken typ av fräsverktyg som används. I detta arbete har endast ändradiefräsar av solid hårdmetall använts. Analysen av ytorna har gjorts med en rad mätmetoder så som optisk ytjämnhetsmätning, hårdhetsmätning med Vickersmetoden, restspänningsmätning med röntgendiffraktion och okulär inspektion av stålets mikrostruktur i ljusmikroskop. Mätningarna utfördes för att se hur materialet påverkas mekaniskt av bearbetningen.   I de mest ogynnsamma försöksfallen är den mekaniska påverkan från fräsbearbetningen av stålets ytor så stor att bearbetningen riskerar försämra tillverkade komponenters livslängd sett ur utmattningssynpunkt. Målet med arbetet är att identifiera det mest gynnsamma sätt fräsningen kan utföras på för att kunna minimera påverkan på materialets egenskaper. Detta ger möjligheten för Uddeholms AB att ge faktabaserade råd till sina kunder om vilket körsätt som ger minsta påverkan av verktygsstålet vid bearbetning. Kunderna kan nyttja då materialet till dess fulla kapacitet. / In this thesis, investigations on hardened finish milled surfaces was done in collaboration with the tool steel manufacturer Uddeholms AB in Hagfors, Sweden. The steel material is affected by machining operations, sometimes in a negative destructive manner. An experimental test series containing a total of 90 surfaces in hot work steels Uddeholm Orvar Supreme and Uddeholm Dievar were milled, measured and evaluated to clarify the milling operations effect on the steels mechanical properties. It was found that the material is affected differently according to how the milling was preformed and with which type of milling tool. In this thesis, only solid carbide end-radius milling tools were used. The surface analysis were conducted with a range of measuring techniques including optical surface roughness measurements, hardness measurements in Vickers scale, residual stress measurements with X-ray diffraction (XRD) and microstructural analysis with optical light microscope. These measurements were conducted in order to determine the milling operations mechanical affects and grade of alteration of the tool steels surfaces. In the least favorable cases, the effect from machining are so profound, that degradation of produced components can be expected in terms of fatigue wear resistance. The goal of the thesis is to identify the most favorable process parameters, in order to minimize degradation of the tooling material in customer user cases, together with the opportunity to give fact based advice to Uddeholms AB customers on the most favorable process parameters in finish milling with radius-mills of hardened hot work tool steels. In this way the customer can utilize the tooling material at its full potential.