No description available.

<p>Under de år jag själv gick i grundskolan samt under de VFU-perioder som jag haft under min lärarutbildning har slöjd i färskt trä skett i väldigt liten omfattning. Med färskt trä menar jag trä som nyligen blivit tillkapat ute i skogen, trä som inte torkat. När jag år 1998 började på slöjdlinjen vid Vindelns Folkhögskola fick jag på allvar prova på hur man kunde använda sig av färskt trä vid tillverkningen av olika slöjdföremål. Snabbt insåg jag att färskt trä var både enkelt och smidigt att använda sig av i slöjden. Syftet med detta examensarbete är att undersöka vilka möjligheter som finns för att använda sig av slöjdande i färskt trä i grundskolan. De frågeställningar som jag arbetat med är för- respektive nackdelar med denna form av slöjd, lämpliga slöjdföremål i färskt trä, lämpliga svenska lövträd samt lämpliga verktyg och hjälpmedel vid slöjdande i färskt trä. För att finna svar på mina frågeställningar har jag använt mig av täljövningar med elever, egna erfarenheter på området, litteraturstudier samt intervjuer. Det resultat jag kommit fram till är att fördelarna med slöjdande i färskt trä överväger nackdelarna, vilket skapar tro om stora möjligheter att använda sig av denna form av slöjd. Det som främst talar emot slöjdande i färskt trä är de stora elevgrupper som kan ha en avgörande betydelse för säkerheten. Till fördelarna hör bl.a. möjligheten till en helhetsupplevelse, utveckling av finmotoriken samt även möjligheten till att kunna bidra till en hållbar utveckling av vår miljö.</p>

Under de år jag själv gick i grundskolan samt under de VFU-perioder som jag haft under min lärarutbildning har slöjd i färskt trä skett i väldigt liten omfattning. Med färskt trä menar jag trä som nyligen blivit tillkapat ute i skogen, trä som inte torkat. När jag år 1998 började på slöjdlinjen vid Vindelns Folkhögskola fick jag på allvar prova på hur man kunde använda sig av färskt trä vid tillverkningen av olika slöjdföremål. Snabbt insåg jag att färskt trä var både enkelt och smidigt att använda sig av i slöjden. Syftet med detta examensarbete är att undersöka vilka möjligheter som finns för att använda sig av slöjdande i färskt trä i grundskolan. De frågeställningar som jag arbetat med är för- respektive nackdelar med denna form av slöjd, lämpliga slöjdföremål i färskt trä, lämpliga svenska lövträd samt lämpliga verktyg och hjälpmedel vid slöjdande i färskt trä. För att finna svar på mina frågeställningar har jag använt mig av täljövningar med elever, egna erfarenheter på området, litteraturstudier samt intervjuer. Det resultat jag kommit fram till är att fördelarna med slöjdande i färskt trä överväger nackdelarna, vilket skapar tro om stora möjligheter att använda sig av denna form av slöjd. Det som främst talar emot slöjdande i färskt trä är de stora elevgrupper som kan ha en avgörande betydelse för säkerheten. Till fördelarna hör bl.a. möjligheten till en helhetsupplevelse, utveckling av finmotoriken samt även möjligheten till att kunna bidra till en hållbar utveckling av vår miljö.

Syftet med denna studie är att undersöka sammanfogningsmöjligheterna mellan skaft och redskap med tånge som förutsättning. Följande frågor ställs i rapporten: Hur kan skaft och redskap sammanfogas med hjälp av tånge?  Hur kan man förstå de praktiska dilemman och möjligheter som uppstår när man ska sammanfoga ett skaft och en tånge? För att svara på frågorna tillverkade jag fyra skaft efter skriftliga instruktioner, och applicerade sedan de kunskaper jag förvärvat i tillverkandet av ytterligare åtta skaft. Jag dokumenterade observationer under arbetet, och sammanställde de steg som ingick i skaftningen. Processen analyserades efter Esko Mäkeläs perspektiv på kreativa processer i slöjden. Förutsatt att man väljer att forma skaftet efter att det limmats på tången, kan man säga att en skaftning består av sex steg: skissning, 2. förberedelse, 3. bearbetning, 4. limning, 5. utformning och 6. ytbehandling. Tången påverkar främst vilken metod som är lämplig eller enklast för att bearbeta skaftämnet och göra plats för tången, det vill säga steg 3. De tekniker som finns för att skafta ett redskap kan med få undantag delas in i två huvudgrupper, baserat på om steg 3 bearbetning- är grundat på sågning eller borrning. Under de olika stegen i skaftningen präglades arbetet och valen jag gjorde av olika kreativa och gestaltande överväganden och berodde helt på hur ett steg påverkade slutresultatet.

Styckares arbete är fysiskt ansträngande och kännetecknas av att vara utpräglat manuellt där den handhållna kniven är det viktigaste verktyget. Arbetet innebär enligt arbetsskadestatistiken hög risk för arbetsrelaterade skador och sjukdomar. Syftet med avhandlingen är att identifiera och utvärdera arbetsmiljöförbättringar som styckningsföretag och anställda styckare i samverkan och under beaktande av systemeffektivitet kan vidta. Ett andra syfte är att ge ett kunskapsbidrag som branschen kan tillämpa i sin framtida arbetsmiljöutveckling. Avhandlingen baseras på det arbete som genomfördes i två forskningsprojekt (STAR respektive SKARP). Dessa bedrevs som en branschintervention, i en interaktiv ansats och med styrgrupper med deltagare från branschorganisationen Kött- och Charkföretagen samt representanter från styckningsföretag och livsmedelsarbetarnas fackförening. De studier som ingår i avhandlingen har huvudsakligen genomförts i reell miljö som kvasi-experimentella fallstudier. Styrgrupperna i projekten samt de aktuella företagen deltog i planering och utvärdering av dem. Resultaten visade att styckningsarbete är så fysiologiskt krävande att många styckare ingående i mätningarna låg över den nivå som rekommenderas för att arbetet skall vara hållbart. Avhandlingen rekommenderar därför att den fysiska arbetsbelastningen på individnivå i styckningsarbete inte ska överstiga 30 Relative Aerobic Strain (RAS), dvs. den andel av sin fysiska förmåga uttryckt i syreupptagning som individen använder i sitt arbete. Vidare visar resultaten att ökad arbetstakt försämrar kvalitet och utbyte samt företagens lönsamhet. En ökad arbetstakt upplevs dessutom negativt av styckarna. Polering av knivarna istället för att slipa dem innebär att kniven kan bli vassare, dess livslängd förlängs och därmed minskar kostnaderna för knivslitage samtidigt som risken för belastningsskador minskar. För den enskilde individens hållbara anställning i styckningsarbete föreslås flera åtgärder: bl.a. att införa ett system för förbättrad knivskärpa där utbildning och teknik för att hålla knivarna vassa ingår samt att organisera arbetet med en anpassning av teknik, arbetstakt och arbetstyngd som främjar styckarnas hälsa. Interaktiviteten i projekten resulterade i ökat samarbete om arbetsmiljön mellan styckningsföretagen och med Arbetsmiljöverket. För att arbetsmiljöförbättrande åtgärder ska bli hållbara samt även ge ett bidrag till företagets lönsamhet bör de ske i samverkan med samt engagera de anställda. / <p>QC 20150630</p>