In this case study, policy transfer between municipalities within gender mainstreaming is examined. This thesis wanted to find explanations on why municipalities start with gender mainstreaming and how municipalities learn gender mainstreaming from other municipalities. This study also investigates how much influence the municipal official that are responsible for gender mainstreaming have. Semi structured interviews were conducted with six municipalities and seven respondents and to analyze and interpret the answers the study uses theories about ‘lesson-drawing’, ‘mimicry’ and ’fashion’ as well as policy network. The conclusion of the study is that tendencies to both mimicry and lesson-drawing to why municipalities start with gender mainstreaming. Some municipalities’ answers that their work with gender equality was not satisfying and therefore they started with gender mainstreaming. The other municipalities explained because gender mainstream is in fashion now, they started with it also. To how municipalities learn from each other, the conclusion is that it is only about lessondrawing and the municipalities explained that they have to adjust what they learn in policy networks to their own municipality and not copy their work exactly. Furthermore, municipal officials have a great amount of influence in establishing gender mainstreaming in the municipality. But this influence decreases when gender mainstreaming is established in the municipality.

During recent years, cyber-threats has become an increasing problem in society. Incidents during the previous decade has shown that cyber-attacks can cause severe consequences for states, businesses, and organisations all over the world. There has also been an increase in cyber-crimes like phishing and other types of scams and extortion, which threatens the general public. As a result, information and cyber-security has become a hot topic among technology developers as well as in policy discussions. This paper studies an EU-common policy and a Swedish national policy on cyber-security to find out how cyber-threats are represented as a problem within the EU and in Sweden. The study then applies a theoretical framework of policy transfer to explain how the represented problem has changed in the transfer from European to Swedish context. The study finds that in the transference the scope of the represented problem has widened, both in terms of what is considered a threat as well as in who the policy aims to protect. This study aims to increase the understanding on how governance based on discursive visions, affects the solution a problem receives.

Vad för förutsättningar ges det för aktörer i Sverige som ska implementera policies rörande dricksvatten? Är det styrning från sådd till skörd för att nå de uppsatta direktiven eller är det upp till aktörerna att hitta de lösningar som är bäst lämpade till de geografiska förutsättningarna som skiljer sig åt över Sverige? I intervjuer med en dricksvattenexpert och en projektledare inom dricksvattenarbete ges insikter om hur ett policydirektiv på EU-nivå kan anpassas efter lokal, regional och nationell nivå, genom samverkan från individers olika erfarenheter och tolkningar av direktivet, så kallad policy mobility. För att se om nuvarande dricksvattendirektiv kan förstås utifrån begreppet policy mobility genomfördes en dokumentanalys av direktivet och offentliga dokument som gäller implementering av den i Sverige. Det går att utläsa att de offentliga dokumenten öppnar upp för en implementeringsmetod som policy mobility då direktivet är förhållandevis generellt, och förutsätter viss anpassning på nationell såväl som lokal och regional nivå. EU använder sig av territoriell styrning vilket skapar förutsättning för anpassningar för direktiv då det lyfter att geografiska förutsättningar skiljer sig åt mellan medlemsstater vilket innebär att ett sätt inte fungerar likadant överallt. Den lyfter även att det skiljer medlemsstaterna åt om vilken nivå, och hur, beslut kan tas på, som ett förtydligande av subsidiaritetsprincipen. För att kunna implementera dricksvattendirektivet krävs en anpassning till specifika geografiska förutsättningar. Dricksvattendirektivet är ett minimidirektiv, ett antal mål ställs upp men ingen vägledning till hur de ska uppnås medan medlemsstater får rätt till att själva sätta högre mål. Denna uppsats visar att policy mobility har varit närvarande vid arbetet av implementering av dricksvattendirektivet.