Under den senare hälften av 1900- talet har problematiken kring förvaltningen av aktiefonder varit ett väl diskuterat ämne. En stor del av den tidigare forskningen har påvisat att passiv förvaltning alltid är att föredra framför aktiv förvaltning. Till stor del beror detta på de aktiva förvaltarnas höga avgifter för det arbete de utför. Det råder inga tvivel om att just aktiv förvaltnings vara eller icke vara är ett ordentligt beforskat område. Vad tidigare studier emellertid inte visat är hur typen av aktivitet inom fonden kan skapa mervärde för att prestera bättre än passiv förvaltning.Det går till viss del att påvisa att högre aktivitet inom fonder leder till högre riskjusterad avkastning. Det kan däremot inte påvisas att högre förvaltningsavgift leder till högre riskjusterad avkastning. Inte heller kan det påvisas att högre aktivitet leder till högre förvaltningsavgift. Syftet med denna studie är att undersöka aktivt förvaltade aktiefonders aktivitet och riskjusterade avkastning med hänsyn tagen till förvaltningsavgift. Studien knyter an till tidigare forskning.Även om studiens empiriska resultat delvis inte kunde statistiskt säkerställas kan det vara av intresse för gemene man då de flesta på något sätt har en koppling till fondvärlden och agerar som investerare på något plan.

Denna studie har ämnat att utifrån ett svenskt perspektiv undersöka eventuella förtjänster av internationell diversifiering. Detta har gjorts med utgångspunkt från olika marknader under olika marknadsförhållanden. Korrelation användes som mätverktyg av eventuella förtjänster av internationell diversifiering och standardavvikelsen beräknades för att belysa portföljerna ur ett annat riskperspektiv. Studien har grundat sig på Markowitz portföljvalsteori och Grubels tidigare forskning om internationell diversifiering som presenterades i artikeln ”Internationally Diversified Portfolios”. Därefter har månatlig indexprisdata hämtats för perioderna innan-, under- och efter den senaste finansiella krisen för att i efterhand konstruera elva olika teoretiska portföljer. Indexpriserna hämtades för fem utvecklade börsmarknader, fem börser i tillväxtmarknader och för den svenska börsmarknaden. Tio av dessa portföljer var likaviktade med den svenska börsen medan den elfte var en svensk inhemsk portfölj som använts som jämförelseportfölj. Genom att jämföra dessa portföljer med varandra fann vi att effekterna av internationell diversifiering varit som högst innan den finansiella krisen samt att de likaviktade portföljerna med tillväxtmarknader totalt har presterat högst avkastning till lägst given risk över hela perioden. Vidare fanns att standardavvikelsen, för de olika portföljernas avkastning, och korrelation mellan valda börsmarknader inte hade ett signifikant samband. / This study have intended to investigate the possible merits of international diversification in different markets under different market conditions, from a Swedish perspective. Correlation was used to measure possible merits of international diversification and the standard deviation was calculated to show the different portfolios from another risk perspective. The study has been based on Markovitz portfolio selection theory and Grubels previous research on international diversification as presented in the article ”International Diversified Portfolios”. Thereafter, monthly index price data has been gathered for the periods before, during and after the recent financial crisis to construct eleven different portfolios. The index prices were fetched for five developed markets, five emerging markets and for the swedish market. Ten of these portfolios were equally weighted with the swedish stock exchange while the eleventh was a Swedish domestic portfolio. By comparing these portfolios to each other we found that the effects of international diversification was most benefitial in the period before the financial crisis, but also that the equally weighted portfolios of emerging markets overall have had the best performance through the whole period. There was no significant relation found between the standard deviation, for the different portfolios return, and correlation between chosen stockmarkets.

<p>Den första januari 2007 träder nya regler om bankernas kapitaltäckning i kraft, Basel II. Dessa syftar till att stärka det finansiella systemet samt effektivisera bankernas riskhantering. Som en del i regelverket ingår att bankerna skall genomföra en samlad kapitalbedömning och genom denna bedömning öppnas nya möjligheter för bankernas riskhantering.</p><p>Vårt syfte är att med utgångspunkt i portföljvalsteori analysera och diskutera en portföljansats möjlighet som verktyg för att förbättra riskhanteringsprocessen i en banks kreditverksamhet.</p><p>Inledningsvis beskrivs det nya regelverket och fokus läggs sedan vid en av regelverkets delar, kapitalbedömningsprocessen. Som en del av denna process föreslås en portföljansats och vi illustrerar de speciella problem som uppkommer vid portföljoptimering av krediter med hjälp av en exempelportfölj. Tonvikten läggs på behovet av stora mängder rätt data samt korrekta antagande om hur risken i krediter skall mätas. Med utgångspunkt i de resultat som portföljoptimeringen ger, föreslås slutligen en mer individualiserad prissättning och värdepapperisering som möjliga åtgärder i syfte att förbättra riskprofilen i en kreditportfölj.</p>

Den första januari 2007 träder nya regler om bankernas kapitaltäckning i kraft, Basel II. Dessa syftar till att stärka det finansiella systemet samt effektivisera bankernas riskhantering. Som en del i regelverket ingår att bankerna skall genomföra en samlad kapitalbedömning och genom denna bedömning öppnas nya möjligheter för bankernas riskhantering. Vårt syfte är att med utgångspunkt i portföljvalsteori analysera och diskutera en portföljansats möjlighet som verktyg för att förbättra riskhanteringsprocessen i en banks kreditverksamhet. Inledningsvis beskrivs det nya regelverket och fokus läggs sedan vid en av regelverkets delar, kapitalbedömningsprocessen. Som en del av denna process föreslås en portföljansats och vi illustrerar de speciella problem som uppkommer vid portföljoptimering av krediter med hjälp av en exempelportfölj. Tonvikten läggs på behovet av stora mängder rätt data samt korrekta antagande om hur risken i krediter skall mätas. Med utgångspunkt i de resultat som portföljoptimeringen ger, föreslås slutligen en mer individualiserad prissättning och värdepapperisering som möjliga åtgärder i syfte att förbättra riskprofilen i en kreditportfölj.

Bakgrund: Thomsen och Pedersen (2007), Abrahamson och De Ridder (2014), Fama och Jensen (1983), Gilson (2006) samt Michel et al. (2013) kommer samtliga fram till att ett bolags ägarstruktur samt att en kontrollägare har en direkt positiv påverkan på ett bolags prestation och dess avkastning. Detta kan förklaras genom den agentproblematik som existerar i ett bolag. Eftersom det vid börsintroduktioner ofta sker stora ägarförändringar är studier av ägarstrukturens påverkan på avkastningen, särskilt intressanta just vid börsintroduktioner samtidigt som det saknas fördjupade studier gällande hur ägarstrukturen påverkar avkastningen i svenska bolag.     Syfte: Syftet med studien är att förklara hur ägarstrukturen påverkar avkastningen för IPO:s.   Metod: Studien omfattar ett urval om totalt 47 bolag, som introducerats på den svenska börsen under åren 2006 - 2013. Urvalet har kategoriserats efter intervall avseende ägarandelar och sedan analyserats. Korrelations-tester har använts för att se ifall det existerar ett samband mellan variablerna  samt regressionsanalyser har genomförts för att se hur den riskjusterade avkastningen förhåller sig till ett bolags ägarstruktur.  Med hjälp av buy-and-hold abnormal return (BHAR) har regressionstesterna genomförts, som kontrollerats med inklusive och exklusive företagsspecifika kontrollvariabler.   Resultat: Våra resultat visar att ägarstrukturen har en viss men begränsad påverkan på avkastningen. I intervallet 20 – 80 procent finns dock en tydlig positiv påverkan på avkastningen. / Title: The ownership structure’s impact on revenue of IPOs – an analysis of the Swedish market   Background: Thomsen and Persson (2007), Abrahamson and De Ridder (2014), Fama and Jensen (1983), Gilson (2006) and Michel et al. (2013), all front that company's ownership structure and that a controlling shareholder has a direct positive impact on a company's performance and its returns. This can be explained by the agentproblem that exist in a company. As it often happens big changes in ownership at IPOs (Initial Public Offerings) are studies of ownership structure's impact on performance, particularly interesting just at IPOs. There are also no in-depth studies on how ownership structure affects the return of Swedish companies.   Purpose: The purpose of this study is to explain how the ownership structure affects revenue for IPOs.   Method: This study looks at a total of 47 corporations, all of which were introduced to the Swedish market between 2006 - 2013. The selection of corporations has been categorised based on a range of ownership shares and then thoroughly analysed. Correlation tests have been completed in order to find a causal link between variables and also regression analysis to see how the risk adjusted return is related to a company's ownership structure. Through a Buy-and-Hold Abnormal Return (BHAR) regressiontests has been made, and verified by including and excluding corporation-specific control variables.   Result: Our results suggest that the ownership structure has certain but limited effect on revenue. It does, however, indicate that ownership shares within 20-80 percent will have a positive impact on revenue.

Antalet hållbara fonder har ökat i Sverige och det har blivit vanligare att investera i de hållbara alternativen. Enligt portföljteorin borde däremot de hållbara fonderna generera en lägre avkastning än de traditionella fonderna, på grund av deras placeringsrestriktioner. Den tidigare forskningen visar på blandade resultat gällande skillnader i fondernas riskjusterade avkastning och få studier har gjorts på den svenska marknaden. Syftet med denna studie är att undersöka om den riskjusterade avkastningen skiljer sig åt mellan hållbara och traditionella fonder i Sverige. Studien undersöker 18 hållbara och 18 traditionella fonder mellan 2013 och 2017. Sharpekvot, Jensens alfa och Treynorkvot används för att beräkna den riskjusterade avkastningen. Resultatet visar att de hållbara fonderna i Sverige har en lägre riskjusterad avkastning än de traditionella fonderna. Däremot visar studien inte på några signifikanta resultat vilket leder till att det inte går att dra några slutsatser om den undersökta populationen.

Tidigare forskning har belyst problematik gällande SRI och menar att begreppet variera främst mellan olika länder och kulturer. Det har även forskats kring om olika typer av hållbarhetsarbete påverkar de finansiella prestationerna. Syftet med denna studie är därför att skildra länders olika värderingar gällande SRI samt testa hur SRI-fonders riskjusterade avkastning varierar med hänsyn till SRI-värdering.    Utgångspunkten för studien är tidigare forskning angående SRI i olika länder. Vidare är portföljvalsteorin den övergripande teorin som kompletteras med tidigare forskning angående risk och aktiv förvaltning. Undersökningen har genomförts genom en kvantitativ metod där data i form av avkastning samlats in för SRI-fonder i Sverige, Frankrike och Storbritannien med investeringsfokus i Europa. Tre riskjusterade avkastningsmått har sedan använts för att kunna jämföra ländernas prestationer och acceptera alternativt förkasta formade hypoteser.   Resultatet av studien visar att SRI-värderingar skiljer sig mellan länderna, det har dock inte kunnat konstateras vilket land som anses vara mest hållbart. Vidare visar resultatet att de brittiska SRI-fonderna har högst riskjusterad avkastning vilket troligen kan förklaras av den frekventa användningen av engagemang och röstning. Studiens slutsats är att riskjusterad avkastning skiljer sig mellan länderna vilket kan förklaras av olika SRI-värderingar.

Gällande den drastiska ökningen av hållbarhetens popularitet i samhället, har denna uppsats lagt en fot i ämnet. Uppsatsens syfte är att undersöka skillnader i avkastning i förhållande till tagen risk mellan sparformerna investmentbolag och fonder. Sparformerna har även kategoriserats i olika ESG-kategorier; hög, låg och obefintlig. Uppsatsens data har samlats in i form av historiska data för de utvalda investmentbolagen och fonderna via systemet Infront. Statistiska analyser har sedan gjorts med hjälp av ANOVA-tester, först och främst för de sex olika portföljerna med ESG-kategoriseringen och slutligen för sparformerna i sig. ANOVA-testerna påvisar inte någon signifikant skillnad mellan portföljernas avkastning och risk, vilket innebär att skillnaderna i avkastning och risk inte var tillräckligt stora för att kunna visa resultat. Vidare blev det ingen signifikant skillnad mellan sparformernas avkastning, däremot visades en signifikant skillnad gällande jämförelsen mellan sparformernas risk. Detta innebär att urvalets fonder hade en relativt låg risk jämfört med investmentbolagen, och slutsatsen blir då att investerare bör överväga investeringar i fonder utifrån denna studie. Något som läsaren bör ha i åtanke är att studien inte gäller för samtliga fonder och investmentbolag, utan är en förminskad undersökning vad gäller antalet fonder och investmentbolag som uppsatsen redogör för. Uppsatsens resultat bör därför tas med försiktighet. / <p>Med tanke på Corona-viruset gjordes både presentationen och oppositionen via Zoom.</p>

Bakgrund: Under de senaste åren har finansmarknaderna karakteriserats av låga räntor och starka börsuppgångar. Diverse stimulanspaket med anledning av coronakrisen har medfört en kraftigt ökad penningmängd som skapat en snabbt stigande inflation. För att centralbankerna ska kunna motverka inflation erfordras högre räntor vilket kan medföra lägre värderingar på aktiemarknaden. Guld som investeringsalternativ har historiskt haft egenskapen som trygg hamn när andra tillgångsklasser har underpresterat. Det råder därför ett intresse att undersöka om en investerare på den svenska aktiemarknaden kan uppnå en högre riskjusterad avkastning över tid genom att diversifiera portföljen med guld eller guldbolag. Syfte: Studiens syfte är att undersöka hur en portfölj med ett svenskt aktieindex (OMXSPI) kan kompletteras med guld alternativt ett guldbolagsindex (NYSE Arca Gold BUGS Index), för att uppnå en högre riskjusterad avkastning än den svenska aktiemarknaden (OMXSPI). För att besvara syftet avser studien att undersöka vilken allokering mellan guld/guldbolagsindex och aktier som krävts under perioden 2000-01-31 ± 2022-01-31 för att uppnå den högsta möjliga riskjusterade avkastningen. Metod: Studien har med en positivistisk ansats och kvantitativ metod hämtat, bearbetat och analyserat prisdata för guld, aktier och guldbolag. Utifrån prisdata har avkastning och standardavvikelser beräknats. Därefter har backtester genomförts på två olika portföljer. Portfölj 1 består av ett svenskt aktieindex och guld, och portfölj 2 består av ett svenskt aktieindex och ett guldbolagsindex. Prestationsmåttet riskjusterad avkastning har använts för att jämföra portföljernas prestation över totalperioden och två delperioder. Slutsats: Studiens resultat kan konstatera att en investerare på den svenska aktiemarknaden kan uppnå en högre riskjusterad avkastning genom att addera guld till en svensk aktieportfölj. Guldbolagsindexet och aktieindexet har visat sig vara en mindre effektiv kombination när det gäller att reducera portföljrisken. Detta har sin grund i att guldbolagsindexet besitter en avsevärt högre enskild risk än aktieindexet. Därmed anser inte studien att det är en pålitlig diversifieringsstrategi att kombinera guldbolagsindexet med ett svenskt aktieindex för att uppnå en högre riskjusterad avkastning

<p>Capital Asset Pricing Model (CAPM) är den prissättningsmodell som mest frekvent används av aktörer på den finansiella marknaden samt i litteratur för att förklara sambandet mellan risk och förväntad avkastning. Teorin grundades under 1960-talet av William Sharpe och tidiga empiriska tester av modellen visade att den med hög förklaringsgrad kunde estimera en framtida förväntad avkastning givet en viss risknivå. På senare år har dock CAPM fått stark kritik eftersom nya empiriska undersökningar demonstrerat att modellen inte längre verkar visa en rättvisande avkastning i förhållande till risk.</p><p>För att undersöka om den över 40 år gamla modellen fortfarande visar någorlunda rättvisande beskrivningar av verkligheten har vi ställt oss frågan: Går det att med hjälp av historiska data förutspå en riskfylld tillgångs avkastning på den svenska aktiemarknaden?</p><p>Vid besvarade av denna fråga har studien syftet Att med hjälp av portföljer studera huruvida sambandet mellan risk och avkastning, vilket postuleras av CAPM, stämmer på den nutida svenska aktiemarknaden.</p><p>Vi har utifrån vår kunskapssyn kritisk rationalism använt oss av en kvantitativ metod för att försöka ge svar på problemställningen, vilken angreps med ett deduktivt tillvägagångssätt. Den teoretiska referensramen behandlar teorier som portföljval, den effektiva marknadshypotesen och CAPM. Det empiriska materialet består av historiska aktiekurser vilka bearbetades och användes till att komponera flertalet portföljer. Dessa portföljer har sedan analyserats genom regressionsanalys och jämförts med ett aktiemarknadsindex i syfte att besvara vår problemställning.</p><p>Det som framkommit genom studien är att det till viss del med hjälp av historiska data går att förutspå en riskfylld tillgångs avkastning på den svenska aktiemarknaden. Även om vi delvis kan ge stöd åt den testade modellen anser vi inte att betavärdet, som ensamt förklarande variabel och mått på risk, bör tillämpas vid beslutsfattande av investeringar, något som CAPM förutsätter att det ska göra. Det linjära samband som CAPM postulerar bedömer vi vara bristande i tillämpbarhet på dagens komplicerade aktiemarknad eftersom fler variabler än historiska data påverkar aktiekurserna.</p>