Inledning: New Public Management (NPM) har varit ett aktuellt ämne sedan 90-talet och det råder delade meningar kring NPMs status. Vissa menar att NPM leverkvar medan andra hävdar att NPM har dött ut. Andra forskare hävdar att NPM harkompletterats med post-NPM reforminitiativ där begrepp som samverkan,öppenhet och tillförlitlighet har fått ta större plats. Det som i svensk kontext kaninnefattas under post-NPM är tillitsbaserad styrning och ledning och dessframväxt och definition är det som fortsatt kommer att redogöras för i dennastudie utifrån Tillitsdelegationens arbete som grund. Syfte: Syftet med studien är att beskriva hur en styrningsidé inom ramen för postNPM i en svensk kontext kommit att utvecklas och definieras. Dels genom attstudera styrningsidéer som varit dominerande inom post-NPM, dels genom attstudera reformvågor och trender inom offentlig sektor. Studien syftar vidare tillatt bidra med kunskap om definitionen av tillitsbaserad styrning i Sverige genomen empirisk studie av Tillitsdelegationens arbete på uppdrag av regeringen i denså kallade tillitsreformen. Metod: Studien har utförts genom en kvalitativ innehållsanalys medkonventionellt tillvägagångssätt genom att studera Statens offentliga utredningaroch direktiv kopplade till Tillitsdelegationens arbete hämtade från regeringenshemsida. Slutats: Tillblivelsen av Tillitsbaserad styrning och ledning (TSL) baseras påkritik till tidigare styrning, att organisationer tar efter andra och ytterligarefaktorer som glömska och ignorans. TSL är en hybrid styrningsidé med influenserav NPM och post-NPM reformer där ambitionerna är att främja ett samarbetemellan olika aktörer, systemperspektiv och tillit, vilket liknar de andra post-NPMreformerna på många vis. Trots delegationens uppdrag i att skapa en nystyrningsidé föreslås snarare en ny ledarskapsfilosofi i TSL och uppdraget kandärför inte anses slutfört.

Denna studie handlar om styrningen av Stadsutvecklingsprojektet i Varbergs kommun. Studien syftar till att undersöka vilka styridéer som uttrycks i styrdokumenten för Stadsutvecklingsprojektet och om Varbergs kommun har följt post-NPM-trenderna i styrningen av projektet sett till vilka styridéer som uttrycks i styrdokumenten. Post-NPM-trenderna Tillitsbaserad styrning och ledning, New Public Governance och Public Value Management används tillsammans med New Public Management som idealtyper för att analysera styrdokumenten. Genom att undersöka detta får vi djupare kunskaper om hur förändringen och utvecklingen som skett av den offentliga styrningen senaste decennierna - genom att olika former av styrning har introducerats och trendat - har påverkat styrningen av en svensk kommun. Resultatet visar att styridéer från alla styrformer som nämns ovan uttrycks i styrdokumenten men att idéer från styrformerna inom post-NPM och speciellt Tillitsbaserad styrning och ledning är frekvent förekommande. Detta visar i sin tur på att Varbergs kommun har följt post-NPM-trenderna i styrningen av Stadsutvecklingsprojektet sett till vilka styridéer som uttrycks i styrdokumenten.

In September 2015, all member states of the United Nations signed upon the 17 Sustainable Development Goals (SDGs), constituting the core of the 2030 Agenda. The 2030 Agenda form an integrated policy agenda, with the SDGs characterised as inherently interlinked. Policy integration and coordination across customary boundaries are assumed as fundamental when attempting to implement the indivisible and interlinked objectives. The public sector has, however, shown insufficient capabilities of such, characterised by increasing specialisation and fragmentation following from unforeseen effects of New Public Management (NPM) reforms. To facilitate necessary policy integration and coordination, significant alterations to policies and institutions are assumed to be necessary, and post-NPM approaches that seeks to join up the governmental apparatus have surfaced as counter-movements.  Building on the above, the thesis set out to examine policy integration and coordination as cornerstones when attempting to implement the 2030 Agenda, as well as organisational key capabilities and/or barriers for such. The thesis’ theoretical point of departure builds on the fields of organisation theory and public administration, and the longstanding deliberation between the two dichotomies specialisation and coordination. Such dichotomy is elaborated on through the NPM perspective contrasted against the post-NPM perspective. The thesis’ central theoretical concepts are policy integration, coordination and specialisation. The thesis was carried out as a qualitative case study, researching the experiences and opinions of 16 civil servants, from 14 Swedish municipalities, operating strategically within sustainable development on the municipal level, through semi-structured interviews.  Research findings indicate deficient policy integration in the majority of municipalities, with the 2030 Agenda being treated in separate programmes for social, environmental and economic sustainability respectively. Further, is vertical coordination, within the organisation as well as between governmental levels, appearing as insufficient. Identified organisational key factors include: the role of organisation; the role of the budget; the role of the ordinary municipal structure; the role of the leaders; the role of the center; the role of the individual civil servant; and, the role of communication. Many of the organisational key factors are described as capabilities as well as at the same time being barriers, and, hence, constituting contradictory practices for the civil servants and the organisations. The budgetary process especially stands out as one such contradiction. Similarly, are signs of the NPM perspective and the post-NPM perspective surfacing as simultaneous logics, practices and contradictions the civil servants must relate to. To strengthen policy integration and coordination, as well as the advancements of the 2030 Agenda, some practices may have to be modified.

Polismyndigheten har i uppdrag av regeringen att med sitt kompetensförsörjande arbete öka sin tillväxt med 10 000 fler anställda till utgången av 2024. Mot bakgrund av kompetensförsörjningens styrande roll i en organisation syftar uppsatsen till att undersöka hur de olika styrformer som präglat offentlig sektor över tid har präglat Polismyndighetens kompetensförsörjande arbete. I uppsatsen tillämpas institutionell logik som analytisk lins, vilket innebär en analytisk inramning för att kunna studera de ömsesidiga relationerna mellan institutioner, individer och organisationer i sociala system. För detta ändamål används en byråkratisk logik, en managementlogik och en tillitslogik för att närmare undersöka de bärande principerna för att styra och organisera Polismyndighetens kompetensförsörjande arbete. Det teoretiska ramverket bygger på olika kännetecken utmärkande för de styrningsreformer som präglat offentlig förvaltning över tid. Med kvalitativ textanalys som metodologisk utgångspunkt har Polismyndighetens styrande regler, rutiner och beslut med relevans för det kompetensförsörjande arbetet bearbetats och tolkats. Resultatet tyder på att Polismyndighetens kompetensförsörjande arbete bär spår av de tre logikerna, med den byråkratiska logiken och managementlogiken tydligast framträdande. Observationer av tillitslogiken kunde enbart skönjas fragmentariskt, ett faktum som innebar utmaningar i tolkningen av logikens särskilda egenskaper för att styra och organisera. Uppsatsen presenterar därutöver ett resonemang kring logikernas samtidiga existens i modellen för kompetensförsörjning och vad detta kan innebära för Polismyndighetens mål om en ökad tillväxt.