Bakgrund: Antalet prematurfödslar ökar globalt. Barnet riskerar att drabbas av neurologiska funktionshinder, instabil temperaturreglering, tillstånd som nekrotiserande kolit (NEC) samt bronkopulmonell dysplasi (BPD). Kängurumetoden bidrar till att barnets vitalparametrar stabiliseras samt främjar amningen. Bröstmjölken har en skyddande effekt. Ökad varaktighet av amning minskar moderns risk att drabbas av hjärt-kärlsjukdomar samt bröst- och äggstockscancer. Syfte: Att beskriva mödrars upplevelser av att amma deras prematurfödda barn på neonatalavdelning.Metod: Integrativ litteraturstudie. Resultatet baserades på 13 artiklar vilka söktes fram i databaserna PubMed, CINAHL samt PsycINFO. Analysmetoden utfördes efter Whittemore och Knafls metod. Resultat: Upplevelser av amning påverkades av vårdkontextens miljö, kultur samt kommunikation. Bröstmjölkproduktionen var en bidragande faktor till mödrars upplevelser av att amma där bröstpumpningens process, närhet, separation samt moderlig identitet påverkadeetableringen av amningen. Slutsats: Kommunikationens betydelse visade sig påverka mödrarnas upplevelser av att amma, initiera samt upprätthålla mjölkproduktionen. Närheten och separationen upplevdes påverka anknytningen mellan moder samt barn och upplevelsen av att amma.

Förberedelsen till föräldraskapet avbryts vid prematur förlossning och ställer föräldrar inför svåra psykiska påfrestningar och frågor. Föreliggande studie har erhållit data från projektet "För tidigt födda barn och deras föräldrar - en tvärvetenskaplig longitudinell studie". Syftet är att beskriva hur föräldrar ser på orsaken till den för tidiga födseln (gestationslängd 24+0-35+6). Extraherade delar av 74 enskilda intervjuer (39 mödrar och 35 fäder) analyserades med innehållsanalys. Resultatet gav temat "Inre eller yttre orsak - möjlig att påverka eller inte". Sub-kategorier var psykisk (inre-påverkbar), fysiologisk (inre-opåverkbar), bebis (inre-opåverkbar), fysisk aktivitet (yttre-påverkbar), information (yttre-opåverkbar och ödet (yttre-opåverkbar). Det tänkbara är att föräldrar som får en medicinsk förklaring av sjukvården mer frekvent anger en fysiologisk orsak och använder sig av problemfokuserad coping. Föräldrar som ser orsaken som påverkbar bär på en påtaglig skuld och använder sig mer av otillgängliga och ineffektiva copingstrategier. / Preparation for parenthood is interrupted by premature birth and parents are faced with difficult psychological issues and pressure. This study has obtained data from the project "Premature babies and their parents - a multidisciplinary longitudinal study". The aim of the study is to describe parents' views on what caused the premature birth (gestational length 24+0-35+6). Extracted information from 74 individual interviews (39 mothers and 35 fathers) was analyzed using content analysis. The analysis gave the theme "Internal or external cause - possible to influence or not". Sub-categories were mental (internal-responsive), physiological (internal-non responsive), baby (internal-non responsive), physical activity (external-responsive), information (external-non responsive) and fate (external- non responsive). Based on the results, it is reasonable to assume, that parents who receive a medical explanation more frequently indicate a physiological cause and use problem-focused coping. Parents, who judge the cause as being impressionable, carry significant guilt and use more of inefficient coping strategies.

Bakgrund: Barnhälsovårdens uppdrag är att arbeta hälsofrämjande och förebyggande med alla barn och deras familjer. Att bli förälder till ett prematurfött barn har i studier visat sig ha långtgående effekter på familjen. Krisreaktioner som stress, ångest och oro är vanliga hos föräldrarna. I takt med att fler barn som föds för tidigt överlever, förändras kraven på barnhälsovårdssjuksköterskorna och familjernas behov av insatser från barnhälsovården. Syfte: Syftet med studien var att beskriva barnhälsovårdssjuksköterskors erfarenheter av att möta familjer med prematurfödda barn inom barnhälsovården. Metod: Kvalitativ metod med induktiv ansats. Semistrukturerade intervjuer med åtta barnhälsovårdssjuksköterskor. Data analyserades genom kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Resultatet visar att barnhälsovårdssjuksköterskorna värdesätter tidigare yrkeserfarenhet och kunnighet i mötet med familjerna. Oavsett erfarenhet, var de i behov av och värdesatte kontinuerlig fortbildning. Möten med familjer i kris gjorde barnhälsovårdssjuksköterskorna osäkra eftersom de saknade formell utbildning kring sådana samtal. Barnhälsovårdssjuksköterskorna arbetar familjefokuserat och anpassar barnhälsovårdens program efter barnets och familjens behov. Utgångspunkten var barnets hälsa snarare än dess prematuritet. Barnhälsovårdssjuksköterskorna framhöll att tidig kontakt med familjen stärkte den kommande relationen.  Slutsats: Barnhälsovårdssjuksköterskorna är i behov av kontinuerlig fortbildning samt utbildning i hur man möter en familj i kris. Genom att arbeta familjefokuserat, stöttar de familjerna till en fungerande vardag och att se det friska hos barnet. Tidig kontakt med familjen främjar relationen mellan dem och barnhälsovårdssjuksköterskorna. Få studier är gjorda där barnhälsovårdssjuksköterskors erfarenheter beskrivs, vilket motiverar nyttan med studien. / Background: Primary child health care offer health support and promotion to all families. Studies have shown that the birth of a premature child has long-term effects on the family. Stress reactions such as worrying and anxiety were common with the parents. Improved survival rates in premature children therefore create new demands on primary child health care nurses and the support families need from the primary child health care.  Aim: The aim of this study was to describe primary health care nurses’ experiences of meeting families with premature children in a primary child health care context. Method: Qualitative research design with inductive approach. Semistructured interviews with eight primary child health care nurses. Data was analysed with qualitative content analysis. Results: The result implies that the nurses value professional experience and knowledge. Regardless of work life experience, all nurses requested further training. Meeting families with traumatic experiences, made the nurses insecure since they lacked formal training in dealing with such situations. The nurses applied family-centered care to all meetings with the families, adapting the child health care program to the needs of the child and its family. Health rather than conditions related to the prematurity was the center of attention. The nurses agreed that meeting the families at an early stage was imperative to building their forthcoming relationship. Conclusion: The nurses need further professional knowledge and as well as training in how to respond to a family crisis. By applying family-centered care to all families, the nurses give families support in day-to-day life and promote child health. Early connection between nurses and families boosts their relationship. Research into primary child health care nurses’ experiences is limited which motivates this study’s relevance.

Bakgrund: Sjuksköterskor på neonatalavdelningar arbetar ofta i nära relation med föräldrar till för tidigt födda barn. Föräldrars delaktighet i omvårdnaden av sitt barn kan påverka förälderns psykiska hälsa, anknytning till barnet samt påverka barnets välmående och möjlighet till utveckling. Syfte: Beskriva barnsjuksköterskors upplevelser av att optimera föräldrars delaktighet i omvårdnaden av sitt för tidigt födda barn. Metod: Kvalitativ studie med induktiv ansats. Genom ett bekvämlighetsurval rekryterades åtta kvinnliga barnsjuksköterskor vid två jämförbara neonatalavdelningar i södra Sverige att delta vid semistrukturerade intervjuer. Intervjuerna bearbetades genom en kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Studiens resultat presenteras utifrån två kategorier med nio underkategorier: 1) Svårigheter, innefattande fem underkategorier: Föräldrars olika medverkan i omvårndaden, Föräldrars reaktioner, Kommunikationssvårigheter, Relationen föräldrar-barnsjuksköterska samt Organisatoriska hinder 2) Framgångsfaktorer innefattande fyra underkategorier: Gynnad anknytning, Samspel mellan föräldrar och barn, Professionellt bemötande samt Utbildning till föräldrar och personal. Diskussion/Slutsats: Föräldrars insatser i omvårdnaden av sitt barn, barnsjuksköterskornas sätt att involvera dem och samspelet mellan båda parter leder till att föräldrars delaktighet kan optimeras eller missgynnas. Föräldrars rädslor är ett hinder för optimerad delaktighet som behöver uppmärksammas och ges utökade resurser för att hantera. Fortbildning till vårdpersonal på neonatalavdelningar skulle kunna förbättra barnsjuksköterskornas professionalitet i bemötande och omhändertagande av rädda och oförberedda föräldrar. / Background: Nurses working on neonatal wards often work closely to parents of premature born babies. Parents’ participation in the care of their baby can affect their mental health, their connection to the baby and influence the well-being and opportunities for development for the child. Aim: To describe pediatric nurses’ experiences of optimizing the participation of parents in the care of their premature born babies. Method: A qualitative study was conducted. Eight female pediatric nurses from two comparable neonatal wards in Southern Sweden were interviewed with semi-structured questions. A qualitative content analysis was conducted. Findings: The result of the study was represented by two categories and nine subcategories: 1) Challenges, containing five subcategories: Variation in parent participation, Parental reactions, Communication issues, Relationship between the parents and the pediatric nurse and Organizational obstacles 2) Factors for progress, containing four subcategories: Favored attachment, Interaction between parents and the child, Professional treatment, and Education of parents and staff. Conclusion: Parental contributions in the care of their newborn, the pediatric nurses’ ways of involving the parents and the interaction between the two can determine if the parental involvement becomes optimized or is disadvantaged. Parents fear represent one of many obstacles for optimized participation and could be given further attention and increased resources. Educating the pediatric staff could also improve the quality of care when working with parents reactions and fear in the unthought-of situation.